Flyttfåglar

Ja nu börjar flyttfåglarna röra på sig, så även jag. I veckan som var rensade jag i bokhyllan inför min, Pigas och Ullis flytt  och det som är lite kul är att många roliga minnen oväntat dyker upp. I en av hyllorna hade jag förvarat Visslingen och dess föregångare Provtrycket. Jag och en kompis, Erika Raitio, startade en klubbtidning för SSRK/JH 1993. Vi hade stora ambitioner när det gällde innehållet men utförandet var väl inte av bästa kvalitét men den gick att läsa och det var huvudsaken.

Vi lyckades engagera en skribent, Knut Karlsson, som skrev om Bofinken Knut och många goda skratt blev det. Kanske inte alla uppskattade allt, då det kunde vara riktigt träffande ibland men jag och många med mej skrattade i alla fall riktigt gott. Skrattade även nu så jag tog kontakt och frågade om det var ok att lägga ut en del av avsnitten i denna blogg och som tur var fick jag okey på det. Jag har valt ut 5 avsnitt och det första inlägget som också var det allra första i tidningen som i brist på namn kallades för Provtrycket.

I HUVUDET PÅ BOFINKEN ….

Har Ni sett nån?
Latinskt artnamn: Homo Apportus

Arten räknar England som ursprungsland

Storlek: 150 – 190 cm

Färg: Barourgrön skuldar och bål. Turmagröna extremiteter. Andra nyanser kan förekomma. Nominattypen bär keps.

Exteriör: God resning. Vinklar medger att stå med utsträckta armar. Sporrar förekommer sällan. Visselpipa och dummy arttypisk.

Temperament: Tålmodiga, men pendlar ibland mellan hopp och förtvivlan.

Häckar: Ja – varierande storlekar

Sammanfattning: Mycket sociala, tvångsmässiga kastbeteenden kan förekomma. Flocken består övervägande av honor och leds oftast av dominant hona.

Bofinken Knut

Tusen tack för dagens skrattsalva Knut Karlsson!

För Pigas och min del har det varit lite träning på egen hand i Loktjärn några gånger. Eftersom jag inte hade med båten så blev det vattendirigering vi körde. Kastade ut 8 dummisar mitt i tjärnen. Vi gick runt och körde in dem från olika håll. Nyttigt, nyttigt!

Dirigering den 26 augusti 2018

Dirigering den 27 augusti 2018

Förra söndagen hade Lars kallat till Jämt(!)samträningsgruppen till träning i Ismundsundet. Nio förare och 11 hundar dök upp. Kanonväder med blå himmel och sol, duktiga hundar och glada hussar och mattar och duktiga hundar gjorde träningen till en mycket behaglig tillställning.

Ismunsundet i solsken

Markeringar och långa dirigeringar låg på programmet.

Markering på gång

Passivitetsträning för både hund och matte

 

Tack alla som var med och tusen tack för inbjudan Lars!

I vecka som var har Ulli, Piga och jag pysslat med lite övningar när vi varit på våra skogsrundor. Tyvärr gjorde Ulli illa sig i onsdags så hon haltade rejält. Det var riktigt synd om henne på kvällen.

På torsdags morgon haltade hon också rätt rejält så jag ringde och beställde tid hos veterinären. Sedan gick vi ner och rastade medan Piga åt då Ulli skulle vara fastande. När hon gjorde nummer 2, snurrade hon runt, runt först, precis som hon brukar. När hon var klar var hältan borta. Man kunde kanske ana en tendens men då måste man titta ordentligt. Ringde veterinären och bokade om till en icke akuttid men hos en specialist nästa vecka istället. Nu haltar hon lite av och till men jag försöker hålla henne lugn, vilket inte är det lättaste.

Svårt att hålla sig lugn

Trevlig helg på er!

Marith

Premiär i öppenklass

Tidigt på lördag morgon ringde väckarklockan. Detta är inget som vi är vana nu för tiden men halv 5 kravlade vi oss upp ur lopplådan…. eller matte kravlade och flickorna hoppade glatt iväg. Äntligen morgon, tror jag de tänkte! Jag hade en hel del att stöka med innan vi kunde åka. Jag hade förberett en hel del kvällen före men några som lagt bud på huset ville göra ett återbesök så det var att försöka snygga till lite så gott det gick.

Klockan 7 var bilen packad och flickorna satt förväntansfullt på sin plats. Med lite bävan drog vi i väg. Jag var lite orolig för bilen då den fortfarande läcker vatten och jag hade tid på verkstaden på måndag eftermiddag (läs idag). Hoppas de hittar var felet sitter, inget kul att ha en bil som man har sina tvivel på. Nåväl, allt fungerade och vi kom i tid till samlingen i tid.

Ulli och jag startade i andra par vilket gjorde att jag bara hann se allra första början på provet, en vattenmarkering. Sedan hade jag inte ro att stå där längre så jag gick och hämtade Ulli. Första testade vi kajan igen. De hade två testkajor så alla fick bekanta sig med den då det är ett ovanligt vilt här uppe. Det fungerade bra så jag åkte en bit bort och kastade några dummisar i vatten så Ulli fick blöta sig lite innan provet så hon inte skulle skaka sig. Hon har just nu en period då hon tappar täckhåren. Underullen har kommit tillbaka men eftersom det är lite glest med täckhår så blir det kanske lite otäckt med kallt vatten. Har sett att hon skakat sig första gången/gångerna nu mot slutet och det vill vi ju inte ha på prov. Lite tid till kontemplation innan start fick vi också och Ulli var lagom laddad.

Provet började med att den ena hunden fick en dubbelmarkering på vatten. Kastaren stod på en ö och kastade två änder på rad. Gick galant. Bara ut och hämta och lämnade av snyggt och prydligt. Sedan bytte vi plats med parkamraterna och vi var passiva medan det ekipaget fick sin vattenmarkering.

På bilden ser det närmare ut än det var men ön ligger till vänster i bild och markeringarna kom längs med öns högra sida,

Sedan fick Ulli hämta två på fältet, passiv när det andra ekipaget hämtade två och sedan växlade vi.

Fältet låg mestadels på sumpmark men även några apporter låg i skogen

En del av viltet måste kastas ut från båt då tvåbenta inte tog sig fram

Vi fick också en landdirigering som låg efter strandkanten och skott för den kom medan den andra hunden var på ingång.

Landmarkering ingick också förstås men jag kommer inte riktigt ihåg när den kom. Det var en kort enkelmarkering men i skogsterräng, inte helt enkel för de såg bara en liten del av bågen på kastet.

Här är väntan på markeringen…

Inne i skogen kom kastet och man såg bara skymten av kastaren.

Ulli hade skött sig riktigt bra. Jag kände mej jättenöjd med hennes jobb. Det var bara det att vi hade inte fått någon genomgång hur provet var så jag hade missat en viktig sak… Vi var alltså inte färdiga! Hmm… hur tomt i skallen får det vara? Naturligtvis skulle det även vara en vattendirigering!

Ingen rättvis bild men jag hade ingen bättre. Dirigeringen låg till höger (vimpeln döljs av domaren Peter Nordin på det här fotot).

Jag fick dirigera först, så där tagen på sängen… Skickade lite slarvigt och istället för att göra som vanligt och sticka ut i vattnet som skjuten ur en kanon, så stannade Ulli vid strandkanten som var bara några meter bort. Jag blev helt ställd! Vi fick inte ta tillbaka hunden, det hade Peter redan sagt. Vad göra! Jag viftade ut henne lite tafatt och hon hoppade i och började simma rakt ut. Perfekt! Drog sig mot vänster mot ön där markeringarna hade gått. Blåste signal och hon tittade till, visad höger men det sket hon fullständigt i. Hon hade minsann bestämt sig. Upp på ön och så småningom fick jag tag i henne och kallade in henne så hon hoppade i och började simma mot mej. Visade höger igen och och tog tecken och började simma med god fart åt rätt håll… och tvärvände! Ridå!

När jag sedan fick tid att tänka efter så vet jag ju att det var helt och hållet mitt eget fel. Mitt slarviga skick gjorde att hon inte visste riktigt vad hon skulle göra. Hon är inte tillräckligt tränad så att jag kan bryta henne när som helst. Hon behöver riktigt tydliga uppgifter och tecken. Skärpning matte!

Priset blev trots allt en 2:a och jag var riktigt nöjd över att Ulli hade hållit ihop utan att det blev kaos i hennes lilla huvud. Kändes trots allt riktigt bra. Ulli hade nog lite att smälta när vi kom hem… Det såg ut som om hon låg i sin sköna säng och funderade på det som händer under dagen.

Lena Hildingsson och Nicco följde med oss hem och stannade över. De skulle också starta på söndag, var det tänkt, men nu när de fixade 1:a på lördag så skulle de åka hem istället.

Lite mör i kropp och knopp så gick vi och lade oss i rimlig tid. Vi hade köpt lite Thaimat i Brunflo på vägen hem och något glas vin slank också ner och mätta och belåtna så var det rätt skönt att komma i säng i tid då jag skulle upp rätt tidigt även på söndag. Lite lindrigare blev det förstås, klockan var halv 6 när klockan ringde. Lena och Nicco tog lite sovmorgon så vi stökade lite på egen hand. De intog sin frukost sedan vi åkt. Ulli verkade, för ovanlighetens skull, också lite trött.

Funderade faktiskt på om vi skulle ringa och stryka oss men så blev det inte. Trött var jag också så när vi nådde Pilgrimstad så kom jag på att jag glömt mina stövlar. Attans! Vände och åkte hem och hämtade dem och kom förstås för sent till samlingen. Som tur var så skulle domaren själv starta en hund först i nybörjarklass innan öppenprovet kunde starta.

Idag skulle vi starta i 3:e par. Vi laddade lite annorlunda denna dag. Kände inte att det var riktigt samma tryck i Ulli idag och tänkte att om vi fixar och trixar något innan start kanske jag bara rör till det för henne. Hade själv lite dåliga vibbar när jag såg provupplägget. Det var nästan en exakt kopia av när Piga gjorde debut i öppenklass i Lit. Hon hade också tagit en 2:a första dagen och andra dagen startade hon som sagt var på denna plats med samma upplägg. Hon fick en 3:a och där var det något med vattnet som ställde till det. Minns inte riktigt vad det var.

Ulli var ovanligt lugn när vi gick in och hon satte sig snällt och väntade innan vi fick vår markering som hon spikade. Väntade medan andra hunden fick sin markering åt andra hållet. Sedan fick de byta plats. Ett skott mot samma håll som den andra hundens markering hade fallit. Skulle skicka på dirigering och hon gick spikrakt ut i rätt område och tvärt gjorde hon ett kast till vänster och ut på fältet. Gick inte få stopp på henne förrän hon vände upp och kom självmant närmare. Fick stopp på henne men noll kontakt… NU kom kaoset. Det blev en resa till ut på fältet men så småningom fick jag in henne. Sa till domaren att nu bryter vi för när hon inte går få kontakt med, hon tittar mot mej mer ser mej inte om ni förstår vad jag menar. Förstår att de allra flesta tycker att hon bara är olydig men för mej så ser jag en stor skillnad på när hon är olydig och när hon får hjärnsläpp/glappkontakt/gnistbildning i hjärnan.

Ibland, när kaoset kommer, är det ungefär som att jag ringer upp, kommer till telefonsvararen som säger ”Just nu är alla linjer brutna p g a åsknedslag. Var vänlig ring inte mera just nu”. Ibland säger växeln ”Just nu är alla linjer under reparation, var vänlig försök igen lite senare”.  I alla fall så kände jag att det kanske är bättre att bara bryta och inte sätta mer press så det blir totalkaos (åsknedslag). Länge sedan sist det hände och ända sedan början på juni som det blev ett lite kaos. Vill inte att det ska gå överstyr då det måste vara jobbigt för henne.

Nu ville ju domaren att vi ändå skulle gå med i provet för parkompisens skull. Annars skulle det inte funka med provet för den. Är du riktigt säker, frågande hon. Hmm… MÅSTE vi fotsätta? Ja! Okey då  är vi väl kvar i provet då. Som tur var, var nästa uppgift fält. Tror att det löste knuten lite då detta är något som hon kan göra utan press, bara göra det hon tycker allra bäst om.  Gick över förväntan då hon fick omdömet dagens bästa fält! Det var ett tungsprunget fält där de var tvungna att ta för sig för att hitta. De fick hämta först tre från ena sidan, Ullis sida låg i medvind. Sedan fick det byta fält och hämta de två sista och det fältet låg i motvind så de sista två var också snabbt inplockade.

Så fick vi gå fram till tjärnkanten. Först kom det en dubbelmarkering till höger för den andra hunden. När den var inne fick vi en dirigering till andra sidan tjärnen. Skickade ut henne och hoppade snabbt i som hon brukar (phuu) och simmade rakt över i rask takt. Kom upp på andra sidan nedanför dirigeringen så hon borde ganska snabbt få sniff då vinden låg perfekt. Blåste stopp, hon stannade…. noll kontakt. Försökte vara övertydlig om att hon skulle gå till höger men hon bara snodde på klacken och drog neråt och in i skogen (hade hon följt strandkanten hade hon hittat den andra dirigeringen). Jag såg att hon vände och kom åt rätt håll och när hon kom ut till skogskanten fick jag kontakt och fick faktiskt kontakt och gick dit jag ville. Kom in och lämnade av, snyggt och prydligt.

Sedan skulle hon ta dubbelmarkeringen. Satt uppmärksam och markerade, skickade ut och hon drog efter strandkanten men höll koll mot vattnet så jag trodde hon skulle hoppa i. Nej då snodde runt och ut på fältet en vända. Kom hemåt och på inkallning ända hem. Satte ner henne, skickade och hon spikade båda som om inget hade hänt. Suck!  Trots allt får jag väl vara nöjd att det inte blev totalt kaos och hon fick en 3:a. Kanske upplever man det hela mycket värre än det är. Det verkar i alla fall så när man läser protokollet och när det var prisutdelning och jag hämtade protokollet så sa hon återigen att hon hade dagens bästa sök och det känns ju bra förstås.

Några foton från söndagens prov har jag inte men däremot ett  när vi kom hem. Piga var jättetrött för hon hade nog varit lite stressad att höra allt roligt som hände, känt fågeldoft, hört skott och inte fått göra någonting. Ullis hjärna var nog lika trött som hennes kropp tror jag….

Idag har de varit väldigt lugna. Till och med morgonrundan gick i sakta mak och det är inte vanligt. Det blir nog vila för Ullis hjärna några dagar, kan behöva återhämtning. Hon får ju omega 3 (laxolja) och de sägs ju att det i alla fall ska hjälpa till och hon är nog  på god väg men nu ska vi inte stressa utan ta det väldigt lugnt framöver så hon kan återhämta sig. Lilla Ulli-gulli. <3

Marith

 

När matte har kaos ….

Ja det har varit mycket nu de sista dagarna. I helgen skulle Ulli och jag på kurs. Piga hade bokat in sig hos Potifar och Lady, tack familjen Barkar! Under onsdagen var vi iväg till Ismundsundet för att träna lite tillsammans med Lars o Valle och Ulla o Flinga & Susa. Markeringar och dirigering stod på programmet.

Mäkaren hade ringt och sagt att det blir visning på söndag kl 10.00 så det var bara att kavla upp ärmarna och sätta igång med att städa och plocka undan…. igen under torsdag och fredag. Bilen städade jag också ur så jag skulle få rum med packningen. Flickorna anade att något var på gång så klart.

Fredag kväll var allt packat och klart. Vi åkte först till Hisssmofors och lämnade Piga hos en magsjuk Maud och sedan fortsatte Ulli och jag till Getåsen. När vi kom fram till byn saktade jag ner vid en radda brevlådor för att orientera mej och då dog bilen. Alla varninglampor tändes och det började ryka från motorn. Det kokade.

Fram med vattendunken som jag hade i bilen och försökt fylla på men bara lite i taget då det blev en hel gejsersprut varje gång. En hygglig person stannade och pratade lite och sa att jag kunde gå in till Berit och få mera vatten (huset närmast).  När den bilen åkt stannade nästa och frågade om jag ville ha hjälp men det fanns ju inte så mycket att göra. Fick bilen lite från vägen och jag måste säga att det var i alla fall hjälpsamma människor i denna by. 😀

Jag gick sedan ner till Fors Wards och kollade var jag skulle bo. Jag fick ett helt hus för mej själv. Övriga övernattande deltagare hade de bokat in på ett B & B i Månsåsen. De trodde nämligen att instruktörerna Aase och Trond också skulle bo i huset men de hade husvagn så Ulli och jag fick ha huset för oss själva.

Jag ringd försäkringsbolaget och de ordnade bärgare och skulle ordna med hyrbil. Tanken var att jag skulle få åka med bärgaren och hämta hyrbilen men se det sket sig. Om jag skulle ha hyrbil var hunden tvungen att ha sitta i bur och dessutom debiterade de 3000,- i extra kostnad för städning av bilen. Jag hade varken hundbur eller lust att betala sådana belopp för ingenting så de skulle försöka hitta en annan biluthyrare under lördagen och återkomma… vilket det inte gjorde.

Vi installerade oss och jag åt en sen middag. När jag skulle bädda sängen kom jag på att jag glömt underlakan. Jag tar alltid med mej eget täcke och kuddar med komplement av underlakan då… Kom på att jag hade ju bäddat rent i sängen hemma med nytt täcke för det jag hade med mej ska tvättas sedan. Så jag tog helt enkelt av påslakanet och hade de som underlakan. Fungerade utmärkt. När jag skulle gå och tvätta av mej och borsta tänderna så kom jag på att jag även glömt handduk. Detta blev förstås lite besvärligare. Fick torka mej med toapapper… men det gick det också. Sedan var det sängen som gällde.

Somnade skapligt fort och sov faktiskt gott.  Hade ställt klockan på halv sju då jag trodde kursen började 8 men det visade sig att det var kl 9. Jag hade nog 8 i huvudet för det var då vi skulle ha åkt hemifrån om jag inte sovit över och Piga skulle ha fått följa med.

Kursen började med teori en timme. Jag visste inte vad jag skulle göra med Ulli under tiden. Hon är ju lite skeptisk mot golv och trappor (efter hjärnhinneinflammationen) och dessutom utan Piga som sällskap. Utanför fanns det en riktigt stor rastgård som man kunde släppa ut hundarna till även från den stor altanen. Sagt och gjort. Jag lade ut hennes fäll i lä för vinden och Ulli satte nosen i backen och snusade runt. Såg ut att trivas rätt bra.

När jag kom tillbaka för att hämta Ulli mötte hon mej när jag öppnade altandörren. Hur hon tagit sig dit är för mej en gåta. Grinden i staketet på altanen var stängd och staketet är högt!

Konstaterade i alla fall att hon inte fått några blessyrer av äventyret, tack och lov.

Vi fick börja med stadgeövningar och massor av bollar. Vi var 11 deltagare med hund och några åhörare. Ekipagen bestod av några vorsthrar, labbar, flatar och en golden och nivåerna låg rätt spridda. Ulli skötte sig som vanligt bra under stadgeövningarna. Bollar som rullade precis framför fötterna utan att hon ens blinkade. 😀 Det enda som fanns att anmärka på var väl att hon var tveksam om hon verkligen fick komma när jag ropade på henne. Det kan jag faktiskt leva med…

Sedan fick vi göra en övning med linjetag. Under teoripasset och under resten av kursen förmedlades en del tips som jag faktiskt fick ett aha av och samtidigt känslan av att det är ju så självklart så varför har man inte kommit på de själv. Ja, åt det hållet har man väl tänkt men inte så fullt ut. Mitt huvud var det ingen riktig ordning på(var rätt kaosartat och svårt att koncentrera mej med tanke på både bilen, ingen hyrbil/hur tar vi oss hem och visningen som skulle vara på söndagen), men när jag förmedlade rätt fungerade Ulli klockrent! Skönt! Nu vet jag hur jag ska försöka ta det framgent.

Under lunchen fick Ulli vara på rummet vilket fungerade utmärkt. Lunchen var riktigt god, en köttgryta med kokt potatis.

Efter lunchen skulle vi gå till ett annat ställe och där blev vi delade på. Trond hade först haft en visning av just hur han jobbar med  närsök. Aase hade närsök eller om man hade något annat önskemål.  Vi fick fylla på allt eftersom hos Aase och jag och Ulli gick dit först. Tips vi fått fungerade alldeles utmärkt för oss. Man  nästan såg på Ulli att hon sa ”Aah är det så du vill ha det?” Problemet har nämligen varit stoppet innan närsökssignalen. Jag har väl inte lagt så mycket krut på det egentligen då jag tyckt att det fungerat rätt bra ändå. Nu kommer jag nog att implementera detta till mina  träningsprogram framöver. 😀

När jag kom till Tronds övning, körde man markeringar i buskage på andra sidan av ett djupt dike. Först fick man stå nära och få en kort markering på andra sidan.

Där inne var det ett djupt, brett dike.

Köbildning…

När alla hade tagit första markeringen gick vi ner till en liten väg och körde därifrån, alltså över ängen in i buskaget och över diket. Ingen match för Ulli! 😀

Dagen avslutades med fika och då fick Ulli följa med in. Fungerade prefekt, hon lade sig vid fötterna men lite nyfiken på Lottas godisficka till att börja med men när jag sa till henne så var det lugnt sedan. Jag tror faktiskt inte vi gjorde något mera den dagen, men som sagt, mitt huvud var rätt rörigt så jag kan ha glömt något.

Ulli var riktigt trött på kvällen. Sedan vi ätit och rastat så kröp vi upp i sängen. Det fanns ju inget annat att göra tyvärr. Det är nog första gången som jag har varit på kurs där det varit övernattning men ingen aktivitet alls på kvällen. Det brukar ju annars vara läge att få nya bekantskaper, vädra tips och problem och ha det allmänt trevligt men så var inte fallet. Ställde om klockan till halv 8  istället och försökte somna. Natten var lite stökig, somnade och vaknade om vart annat och ont i kroppen så det var svårt att ligga. Vaknade innan klockan ringde och såg att den var snart halv 8 så det var dags att stiga upp. När Ulli och jag hade varit ut på en lite längre rastningstur och ätit och jag hade gjort mej i ordning upptäckte jag att jag hade sett fel på klockan. Klockan var bara 8 lik förbaskat så … tja vi gick en sväng till och sedan lade vi oss på sängen och väntade lite.  Det hade Ulli inget emot

Jag tror att hon tyckte det var riktigt skönt att ha matte för sig själv för en gångs skull…

Denna morgon fick hon vara kvar på rummet medan vi körde teori. Det var ju en liten bit att gå emellan huset och där vi hade teori och där vi även började övningar så det blev en del motion mellan varven. Saknade bilen… då har Ulli kunnat ligga utanför i bilen där alla andra höll till….

Vi började även denna dag med lite stadgeövningar (utan problem för Ullis del) om jag nu minns rätt. De som ville fick träna på kvalificeringsprovet som de har i Norge innan nkl-hundarna får starta. Trond och Aase lade upp en bana och de som ville fick pröva. Hur det gick till hade de genomomgång på under teorin på morgonen.

Vi fick dela upp oss som vi ville i tre grupper. En grupp stannade och tränade banan, några, bl a Ulli och jag följde med Trond bort till en skogsväg där vi fick gå som på A-prov. Han gick lite före då han skulle kasta och vi fick gå två och två. Den till höger skulle gå lös den till vänster fick göra som man ville,  alltså med eller utan koppel. Den högra fick en markering och när den var inne gick det ekipaget längst bak och vänster flyttade till höger och ett annat ekipage fyllde på.

Ulli fick några kluriga markeringar som hon fixade med den äran. En kastade han in i ett tätt buskage med blandad kompott. Där fick hon jobba som bara den. Kom ut och gjorde omtag (självständigt) och in i skiten och jobbade och gav sig inte. Trägen vinner! Jag tror att det var nässlor där för hon hade lite bekymmer med framtassarna och nosen. Kliade och gnuggade sig en lång stund efteråt.

När hon nästa gång fick en knepig markering långt in i skogen bakom en massa buskage så hon såg bara den höga bågen, ringde mäklaren. Kände att jag måste svara men bad att få återkomma. Ulli var redan på väg in när jag lade på så det gick snabbt och lätt. Sedan gick vi längst bak och jag ringde upp mäklaren. Det hade varit en lyckad visning och han trodde att ett bud skulle komma (vilket det gjorde igår). Ulli fick ett par markeringar till och sedan fick hon, direkt efter att parkompisen fått en markering in i skogen vid sidan av oss i full insyn över både båge och nedslag för Ulli, en dirigering rakt fram. Lätt som en plätt trots att hon visade med blicken att hon hade markeringen i färskt minne.

Då gick vi bort till Aase och gjorde en markering ute på ängen och sedan en dirigering till samma ställe. Där var Ulli mer alert än vad matte var. Blev lite kaos i mitt huvud. Dök upp tankar om huset, försäljningen och äntligen bud. Gick inte att koncentrera mej, ungefär som är man försöker somna när hjärnan går på högvarv. Blev många visselsignaler som varken jag eller Ulli känner till men till slut blev det väl ett skapligt resultat i alla fall. Stackars Ulli som har en sådan matte.

Så blev det lunch och jag gick upp med Ulli igen. Om gårdagens lunch var god så var detta ingen höjdare alls. En kall pastasallad som dröp av vinäger (vilket är en smak som jag tycker är riktigt bläää). Hårt bröd och smör men inget pålägg  och hungrig som en varg. En pytteportion fick jag i mej men smaken låg kvar under hela eftermiddagen trots att jag tog mej ett kexchocklad när jag hämtade Ulli för att försöka få en annan smak i munnen. 90 spänn kostade lunchen och det kan jag inte tycka den var värd. När det är så blåsigt som det var så skulle det ha varit kanoners om vi  fått något som var varmt och gott istället.

Efter lunch fick vi sedan sitta och titta på när tre av deltagarna genomförde provet som det tränat på. Har kunnat tänkt mej något annat när man går på kurs…

Därefter tog Trond fram sin hund och visade en del övningar som handlade om att få dem att alltid lita på att det finns något när man pekar och att inte själv bestämma vilken apport som ska in. Dessutom övningar för handtecken.  

Trond och hans 4-åriga hanhund som jag glömt namnet på  

Ulli låg lugnt och tittade på

Lugn och fin! Så skönt med en hund som verkligen tar tillfällena i akt och lägger sig och vilar när det inte är en övning där hon ska vara aktiv.

Aase hade också en hel del matnyttiga tips.

Efteråt fick vi ta med oss dummisar, sprida ut oss och testa själva. Testade tipsen vid skicken men trodde inte att det skulle fungera med en gång. Det gjorde det! Ulli såg ut som om hon inte gjort annat. Så himla bra! Nu gäller det för mej att lägga av med en hel del olater (40 års inlärning) vilket kommer att bli det svåraste.

Efter fikat och avslutande teori var det dags att bryta upp. Jag hade packat ihop och städat ut mej under lunchen (en fördel med lite osmaklig lunch, man får tid att göra annat) så det var bara att packa in allt i Mauds bil. Hon var nämligen snäll och kom och hämtade oss och skjutsade sedan hem oss. Piga blev förstås glad att se oss och när vi kom hem var vi nog alla lite slut i luvan och tyckte det var skönt att vara tillsammans igen.

Mest glad är jag  över att Ulli faktiskt har hållit ihop hela helgen utan någon tendens till kaos. Dessutom sprang hon på alla de olika golven och upp och nerför trappen utan att tveka under söndagen. Trappen var dessutom öppen , vilket hon brukar tycka är extra otäckt. Kanske har hennes hjärna börjat fungera som den ska igen? Återhämtning från hjärnhinneinflammationen komplited… 😀

Idag var vi ut och testade råka igen. Tänkte dra henne från provet i Lit om det var problem även idag men hon apporterade fyra råkor utan några problem, trots att de är välanvända vid det här laget och nu åker de i soporna.

Apporterar man fyra råkor, som ser ut så här, utan problem är det väl ingen fara.

Fick också bära råkor hem. Matte bar resterande för vi hade även and och kråkor, allt apporterat utan problem. Dessutom var hon riktigt lyhörd. Har förstås väldigt gärna velat ta en tur till någon av tjärnarna och kört några vattendirigeringar men jag har ingen bil. Får hoppas att jag får igen den i morgon. Fick meddelande just nu om att de beställt en ny slang och får en i morgon. Håll tummarna att det inte är något mera är ni snälla.

Marith

Nu händer det något… äntligen!

Ja så sa nog flickorna i söndags. Jag var sekreterare på SSRK/JH’s funktionärsprov i lördags. Mycket trevligt och välarrangerat av Jane och Henrik. Anders Hallgren var domare och det var han även i fjol på Litsprovet då jag också var hans sekreterare så det fungerade rätt bra, tycker jag.

Det var både nkl och ökl och resultatet var väl inte så högt. Totalt några 3:or, en 2:a och en 1:a (grattis Anders om du läser detta!). Provet i sig var väldigt trevligt upplagt med lite klurigheter men inget oöverkomligt. Det som fällde många (kanske) var att det fanns en råka som kanske inte alla hade råkat på (:D).  Bra väder med bara ett par små regnskurar. Temperaturen var precis anpassat till aktiviteten.

Här är det Helen och Viggo som ska göra den första vattenmarkeringen.

Rune satt i båten på andra sidan ön och kastade markeringsänderna, totalt två men som enkelmarkeringar.

Viggo på väg in

Anders höll koll på vad som händer

Även publiken höll koll. Här var det ökl där den ena hunden hade en vattenmarkering till en ö på andra sidan tjärnen medan parkamraten pustade ut efter en ”landdirigering” som gick över 4 öar.

Fältet var lika som i nkl men med större avstånd och ett vilt låg på en ö lite längre ut. För nkl låg det en på en liten tuva några meter från strandkanten. Fältet gick utefter tjärnen och upp mot en kulle med gles skog.

På  söndagen hade jag inbjudit till prov-prov med godkännande och hjälp av Jane och Henrik. Vi körde nkl och ökl med samma upplägg som lördagen och även samma vilt. Det blev totalt 4 nkl-hundar och 3 ökl så Piga fick också vara med som parkompis, till hennes stora förtjusning ska sägas! Hon fick göra ett riktigt fält eftersom det blev missförstånd över en kråka som vi trodde var kvar men som redan var intagen. Lite extra motion alltså. Iof inget som hon hade något emot..

Ulli fick förstås starta. Det var ju henne som jag ville testa och känna på pulsen. Jag måste säga att jag tyckte att hon skötte sig rätt så bra.. förutom att hon inte var villig att ta råka som fanns både i fälltet och på den dubbla markeringen på land (kråka + råka). Fick uppmana henne ett par gånger innan hon kom med den och på fältet så låtsades hon inte se den. Gick naturligtvis med henne en bit och skickade henne på den ca 15 m ifrån och då gick det bra.  I övrigt var det kanske bara att hon droppade den första anden från vattnet framför fötterna och skakade sig som jag reagerade negativt på. Får förstås skylla mej själv eftersom jag inte blötte henne innan. Det räckte tydligen inte med bara regnet… ha ha. Ja det regnade en hel del. Inget skyfall men ganska jämt strilande. Tur att det inte var kallt. Precis när Ulli skulle till att jobba och innan hon var klar sken solen också en stund.

Nu har vi tränat på råka, både igår och idag. Idag gick det rätt bra så det blir en test till i morgon med råka på fält så får jag se hur det går. Vi ska dessutom ut och träna lite hos Lars och Valle men det blir på dummy. Kanske blir det så jag anmäler till Lit… I stort kval om det faktiskt. Till helgen ska vi på kurs med Trond och Aase och Piga ska på kollo hos Potifar. Synd bara att anmälningstiden till provet går ut i morgon.

För övrigt har det varit lite egen träning sedan sist och ibland tillsammans med någon annan. Ulla och jag körde en viltträning vid Loktjärn förra veckan, trots värmen. Lite bilder blev det också faktiskt.

 

Marith

Inte alltid lätt att vara Piga och Ulli….

Nej inte lätt minsann… Även idag har det strulat lite, i alla fall för Ulli. Jag och Anders var och tränade vid en av tjärnarna i området. Markering och dirigering stod på menyn.  Först fick Dive sin markering bakom några öar och dirigering på andra sidan tjärnen bakom en ö.

Öarna sedd från båten

Bakom en av dessa öar på andra sidan låg dirigeringen

Dive på väg hem med dummisen

Sedan var det Ullis tur. Nu hamnade en av dummisarna i dyn vid en kallkälla och jag vet inte om detta ställde till det för henne men hon drog iväg långt upp på land på andra sidan och hörde nada. Fick så småningom in henne och dummyn fick ligga kvar då dyn är lurig och suger fast så jag vill inte att någon skulle fastna där.

Gjorde en ny markering som ledde till ett nytt besök på anda sidan  men där fick hon så småningom vittring av dummisen på vattnet. När jag skickade på den andra drog hon iväg åt samma håll som den första, kanske hade hon den i dyn i minnet, så jag tog tillbaka henne och skickade om. Då  först gick det bra. Hmmm. Gjorde dirigeringen som gick klockrent! Tur det.  När Piga hade gjort sitt fick Dive en ny markering åt andra hållet där ena dummyn landade innanför kanten av vass/näckrosblad/andra vattenväxer och den andra på blankvatten. Rätt knepig att hitta, skulle det visa sig men med lite hjälp blev den bärgad. Jag gjorde om markeringen på den plats vi kört tidigare men åt andra hållet och nu gick det bra.

På morgonrundan igår blev det lite kaos kan man säga. Flickorna gick  ca 15 meter före och när vi närmade oss krönet på Alexisbacken tvärvände Ulli och kom i 100 knyck med svansen mellan benen och raggen rest och efter sig hade hon en dalmatiner. Precis när hon sprang förbi mej blåste jag stoppsignal och dalmatinern tvärstannade och vände sig mot Piga som fräste ifrån. Satte ner Piga och  gänget som kom med dalmatinern fick kontroll på sin hund. Jag vände om och skulle ta hand om Ulli men av henne fanns inte ett spår, trots att det säker är mer än 100 meter fri sikt.

Skyndade på stegen och hoppades att hon skulle springa hem och mycket riktigt, där på bron stod hon flåsandes och väntade på oss. Älskade lilla gumman… tur att hon känner sig trygg här hemma.

När vi alla lugnat ner oss gjorde jag i ordning flickornas frukost och sedan tog jag mej en kopp kaffe och satte på TV’n för att se om det var något nytt om bränderna. Kastade en blick mot köket och där satt Piga och tittade bedjande mot mej. Konstigt… har hon redan ätit upp fast Ulli står och äter. Gick och tittade men maten var orörd. Då kom jag på att jag inte sagt att de fick äta. Stackars Piga….

Igår kom kyldynorna som jag väntat på. Flickorna tyckte det var toppen… i alla fall Piga. Ulli lade sig också på en av dem och somnade men vaknade med ett ryckt och hoppade ner. Tittade mot baken till och sedan på mej och såg olycklig ut. Vi får nog se upp med kyldyna till Ulli… hon hade nog känning i svansen. Det är ju inte så länge sedan hon hade vattensvans.

Piga däremot njöt i fulla drag men låg förnuftigt utanför med bakdelen.

I förra veckan fick vi besök av Kicki och Aska, en ung flatt. Ulli och hon tittade på varandra och gjorde några inbjudande lekrörelser och sedan var det rally ute på gräsmattan. Tur att jag har en stor yta att springa på… Piga var lite polis när de kom nära och det var Aska som jagade Ulli. Då lugnade de ner sig lite men drog fort igång igen. När vi gick in och fikade följde förstås Aska också med in. Kul med oväntat besök!!!

På lördag har Mats och Barbro ett ”prov-prov” för nybörjarklass borta vid tjärnen och jag har lovat vara med. Tänker eventuellt köra lite med Ulli när de är färdiga. Hoppas regnet väntar tills vi är klara för det hörs som vi äntligen ska få lite regn både lördag eftermiddag och söndag. Välbehövligt i så fall! Behövs för bränderna också även om det verkar som om det mesta är släkt nu. Jag har inte känt eller sett brandrök på flera dagar. Så skönt!!!

Marith

Det hettar till….

Ja det har varit rätt varmt nu ett tag……. sedan i maj närmare bestämt. Någon dag har vi haft lite lindring och temperaturen har bara nått upp till ca 25 grader. Tyvärr har det också varit skogsbränder. Den närmaste ca 1 mil från oss. Det  har varit brandrök och smog de flesta dagar den senaste tiden.

Vi har bara orkat apportera i vatten den senaste tiden. Jag har inte orkat lägga upp någon vettig träning och flickorna har nog inte orkat jobba med landjobb heller i denna värme. De jag försöker bygga när det gäller Ulli är att få vattenvana och en säkerhet att gå långt även om hon inte har draghjälp.

Ibland har vi varit vid Hoviken och bara använt bollkastare, speciellt när smogen har legat tät.

Här gick jag själv ut en i bit och kastade med bollkastaren och de fick lämna av en bit ut i vattnet.

Apportkastaren är en också stor tillgång liksom där till hörande ”äggen”. Jag har växlat med att starta långt upp på land och ner genom vass och ut på blankvatten med att stå nära kanten och ha blankvatten men apporten riktigt långt ut.

Långa vattenapporter

På filmen är det Piga som hämtar. Ulli sitter på strandkanten och väntar på sin tur.

I torsdags och fredags var det en paus och riktigt klart och lagom temperatur dessutom.

På fredag eftermiddag kom Maud och Emelie. Potifar och Lady fick stanna hemma med Lars då Maud trodde Ulli höglöpte men det gjorde hon förra helgen.

Efter som vädret tillät (runt 22 – 23 grader bara) så blev det en kvällstur med flickorna efter maten.

Idag fick vi sällskap av Anders och hans hundar. Vi körde lite vattenmarkeringar och vattendirigering vid Loktjärn. I morse var det bara 14 grader när vi gick vår morgonrunda och det regnade så smått. Tyvärr han värmen komma till klockan 12 då vi träffades så det blev bara vattenjobb. Tyvärr hade Ulli en rätt dålig dag så jag fick ta det som det blev. Hon lyckades med sina uppgifter men rätt mycket på eget sätt för idag tyckte hon jag var ett Ufo igen.

Samträning var det förra helgen men då höglöpte Ulli så jag och flickorna tränade vatten vid Stensmyren tillsammans med Madeleine och hennes två hundar för den ena höglöpte också. Trevligt med sällskap och dessutom blev ju båten flyttad. Jens ville låna den för samträningen och eftersom den legat vid Bodtjärn så hade jag själv inte möjlighet att flytta den.

Framöver är det lite träningar planerade så jag håller tummarna för att vädret blir lagom. Kanske återvänder även energin då. Nästa helg skulle det väl börja regna så vi får hoppas det blir slut på alla skogsbränder också. Fantastiskt vad många det är som frivilligt ställer upp, Jag tror att vi snart har de flesta nationaliteter från Europa som ställer upp på ett eller annat sätt. Tyvärr så finns de ju de som missbrukar katastrofer också. Hörde idag att några hade tagit piloternas väskor från en depå där de släcker bränder i Grötinge (också inom Bräcke kommun). Man undrar hur sådana är navlade…

Marith

 

Träningsutbyte Sverige – Norge del 2

På småtimmarna söndag morgon gav mina två flickor upp att trängas med mej i en smal säng. De hade med en dåres envishet hållit sig kvar men värmen i rummet och trängseln gjorde att de slutligen lade sig till ro tillsammans med Ronja på golvet. Hon var klok nog redan fredag kväll att inse att det inte var värt att trängas, bättre med egen kupé. 😀

Efter frukost begav vi oss mot Ismundsundet för Walk Up under förmiddagen. Även denna dag delade vi in oss i grupper. Nybörjarhundarna fick ta det väldigt lugnt för det var flera av dem som aldrig tränat på detta sätt. Innan vi började så fick deltagarna ta med tre dummisar med olika färger och följa med tillsammans med sin hund, och lägga ut dirigeringarna, var färg på var plats för att vi skulle veta hur många som var kvar. (Som vanligt fungerade det inte riktigt som vi tänkt för när Piga gick i näst sista ”ekl-släpp” så sprang hon på två som låg kvar när hon var på väg ut att hämta sin markering) Som tur var fixade hon sina markeringar utan problem också.  Vi hade en kastare och en skytt som gick några meter före linjen medan de övriga gick på linje.

För nybörjarna började det med att de gick några meter stannade och väntade en liten stund utan att något hände, fortsatte och gå, stannade och skytten höjde sin pistol men utan skott, fortsatte att gå, stannade och sköt ett skott men ingen markering. Först därefter kom skott och kast efter förflyttning. Förarna hade valet att om hunden kändes orolig så kunde man sätta ner den och hämta dummyn själv. Hundar som kändes för ivriga fick ett skick bakåt till en dirigering istället.

För öppen blev det en dirigeringspunkt till och längre avstånd och för elit blev det även en dubbelmarkering och ännu längre avstånd. Före linjen jobbade också en spaniel i både öppen och elitklass.

Walk up med stötande spaniel

Här kommer lite bilder från ett av elitgängen.

Markering bland ris, stubbar och tuvor

Någon hämtar in en markering, övriga håller sig passiva.

Dirigering på gång. I detta fall låg dirigeringen en bra bit in i en tallskog så för att nå den blev det terrängbyte

Kiska bjuder Ellen på hämtat apport.

Det var broms ute på hygget och Piga blev en aning ”ärrad” men det är smällar man får ta tyckte hon. Det är ju skitkul att jobba!

Efter sista gänget elithundar åkte vi tillbaka till Depå Grande för lite lunch, idag gulaschsoppa. Mums! Sedan var det dags för helgens sista uppdrag, klappjakt i vass. Det var nybörjarhundarna som började som vanligt. De fick ställa upp sig på linje och det hela startade med några minuters totalt lugn, inget hände så det var bara att stå där passiva. Jag konstaterade att hundarna hade kanske minst problem med att stå stilla och vara passiva om jag ska vara ärligt. 😀 Ett litet bevis på att det här med att lära hundarna vara passiva är inte så lätt när man själv har svårt…  Här skulle det ha passat med en smilys som blinkar med ett öga men tyvärr låter inte programmet mej göra det. Hoppas ni inte missförstår mej.

Efter de dryga tysta minuterna så kom då skott och kast och de flesta dummisarna landade i den första vassen och någon strax utanför. Här jobbade den lilla flitigt spanieln precis som retrievrarna, en helt otrolig liten Lerke som hon hette.

Klappjakt i vass 1

Klappjakt i vass 2

Det var tänkt att vi skulle sluta lite tidigare så här på söndagen men innan elithundarna var färdiga så var klockan rätt mycket. Några av de norska deltagarna avvek när de var färdiga med sitt då de hade långt att åka och skulle upp och jobba på måndagen.

När vi kom hem och hade fått mat och rastat oss och jag satte mej i fåtöljen med fötterna på fotpallen var det en liten Ulli som snabbt tog sig upp i mitt knä för att bara vara med matte en stund. Lilla Ulligumman!

Konstateraratt en mycket intensiv, trevlig och givande helg gör stor nytta. Ett utbyte av träningsformer, träningstänk, diskussioner och små samtal här och där kan ge riktiga aha-kickar. Själv fick jag en rejäl sådan!

Jag hade berättat om min lilla Ulli som är en ”varannandagshund”. Ena dagen går det riktigt, riktigt bra. Lyssnar på pipa, tar tecken och gör det jag vill att hon ska göra. Nästa dag kan hon stanna och titta på mej som om hon ser ett ufo när jag ger stoppsignal, om hon över huvud taget lyssnar alls. Får hon tecken gör hon något helt annat än det hon ska (t ex på kurser som man betalar för att gå på). När jag stod och pratade med en av de norska deltagarna och berättade att Ulli har haft hjärnhinneinflammation i fjol och gått på kortison ett halvår så sa hon att då var det inte så konstigt att hon fick  ”black out” ibland. Hon hade själv haft hjärnhinneinflammation och var ännu inte återställd. Det tar minst tre år för hjärnan att återhämta sig helt och det är heller inte säkert att den blir helt återställd. Hon led själv av det problemet och kunde fortfarande inte jobba praktiskt utan sysslade med pappersarbete inom sitt yrke.

Det gav ju mej en riktig tankeställare. Jag ska försöka att läsa av henne och se vad hon klarar varje gång vi är ute och tränar och anpassa träningen efter det istället för att bara försöka bygga och träna vidare på det hon redan kan. Ibland kanske hon behöver steg 1 istället för steg 5 eller 6, just den här dagen. Med andra ord kommer jag att ta det rätt lugnt och verkligen följa vad som kan vara lämpligt för henne. Har anmält till en tvådagarskurs i höst och kommer att delta men ser jag att det blir för mycket för henne så är vi passiva och tittar på istället för aktivt delta. Det kommer förstås att bli lite tålamodsprövande då det bara har gått ett år sedan hon tillfrisknade…

Det här förklarar ju också en hel del annat. Ulli har ju varit en riktigt cool tjej, inte mycket som hon har varit rädd för vilket denna film, från hennes första år hemma hos oss, visar.

Ulli och gräsklipparen

Helt plötsligt, i fjol, blev hon rädd för att gå på olika sorters golv. Hon blir ”bred och låg” och gör rivstarter ibland så hon blir ännu mera skraj då hon halkar. Hon kan stå och väga och tveka innan hon hoppar upp i soffan/hundsängen i hundrummet osv. Har faktiskt grubblat rätt mycket över de här sakerna som dök upp i fjol men det stämmer ju faktiskt in i bilden av att hjärnan inte är helt återställd. Jag hoppas verkligen att hon kommer att tillfriskna helt så småningom men verkligen bra att man kan se på problemen på helt annat sätt. Jag har ju gått och trott på att det varit fel på min träning… och ja på sätt och vis är det ju så men inte på det sätt jag trodde. Lilla söta Ulli, inte lätt att vara hund när matte inte förstår problemet.

I morgon kommer matte och hämtar Ronja. Kommer allt att bli lite tomt då vi alla har vant oss vid att hon finns här. Hon är en riktigt mysig hund att ha att göra med. Inga problem någonstans. Hon bara är!

Marith

Träningsutbyte Sverige-Norge del 1

Nu är det en månad sedan bloggen blev uppdaterad. Lite samträningar har det blivit bl a i Bodtjärn där vi blev 6 personer från Jämt(!)samträningsgruppen den 24 juni. Ulli hade oturen att få vattensvans och det hade en hund till också fått. För Ullis del så gick det över på två dagar som tur är. Vi tog det emellertid lugnt med vatten under veckan då vi skulle få Norgebesök i slutet av veckan.

Ellen, som har Kiska från Garbos första kull, föreslog i våras att vi skulle ha en träningshelg tillsammans, ett gäng svenskar och norskar och så blev det. I år bestämde vi att de skulle komma hit till oss och jag tog på mej att arrangera det hela. Vi inkvarterade oss hos Depå Grande då det är ett utmärkt ställe att bo på då hundar på rummet är tillåtet. God mat har vi också alltid fått där så även denna gång.

Från Norge kom det 9 personer och 12 hundar. Tre av hundarna var bara passiva men de andra deltog i övningarna. Från Sverige var vi också 9 hundar på delar av övningarna. Vi började med en gemensam middag och efteråt träffades vi i konferensrummet efter lite hundrastning. Där berättade vi lite om oss och våra hundar och sedan presenterade jag lördagens övningar. Vi skulle hålla till vid ödetorpet, eller Mannes, som Lars säger. Där var det tuff terräng så hundarna fick visa sin arbetsvilja.

Vi började med nybörjarhundarna som hade fyra uppgifter.  Först gick Anders ut och slängde ut fem dummisar som inte skulle tas in direkt. Sedan gick jag och gömde minidummisar för ett närsök. Hund nr 1 fick en markering in långgräs, hund nr 2 skulle över ett litet fält med långgräs och upp på en liten kulle med lite björkar. Där fick man gå fram om man ville eller behövde för att lyckas. Den tredje skulle göra ett närsök på minidummisar och den fjärde stod passiv. Sedan roterade de runt tills alla gjort alla uppgifter. Alla löste uppgifterna men det krävdes lite jobb med markeringen och minnesmarkeringen/linetaget där hundarna hade lite svårt att lämna ängen med långgräs. Närsöket fick förarna välja på om de ville skicka och stoppa och ge söksignal eller ta med hunden till området och där ge söksignal. Den fjärde stod passiv och sedan bytte de positioner tills alla gjort alla uppgifter. Hundarna behövde mer eller mindre hjälp för att lösa uppgifterna men alla lyckades med eller utan hjälp. Vi sade redan från början att eftersom det är träning så löser vi uppgifterna och låter inget hänga i luften. Tyvärr tog jag inget foto av deras jobb.

Foto blev det däremot på den andra stationen där vi körde först öppenkassen och sedan elitklassen. Enda skillnaden mellan klasserna  blev längden på dirigeringen. Där startade man i öppenklass, tre och tre. Det hela gick till så att hund nr 1 fick en markering till vänster som togs in. Hund nr 2 fick en markering åt höger och hund nr 3 fick en dirigering som gick mellan markeringarna och över två diken. Sedan bytte man position och fortsatt tills alla gjort alla tre uppgifterna. Markeringarna visade sig inte vara så lätta. Några hade lättare än andra men det var ingen som bara spikade bägge. Minst en av dem fick de verkligen jobba på, med eller utan hjälp.

Markering till vänster. Kastaren skymtas längre bort nedanför skytten. Markeringen landade på andra sidan av ett dike i ett buskage.

Markeringen till höger. Landade också på andra sidan diket i buskaget.

Ellen och Kiska redo för elitdirigeringen som var rätt mycket längre än öppenklassen.

För öppenklassen låg dirigeringen på andra sidan av det andra diket och för elitklassen skulle du ut på en öppen yta nästan bort till en smal skogsdunge men terrängen däremellan liknande ett myrområde.  Utgångspunkten var från en kulle så förarna hade relativt god sikt . I elitklassen blev det också två gäng, ett med tre och ett med fyra ekipage. När det var fyra var det en som var passiv medan de tre första gjorde sitt och sedan roterade man så alla gjorde alla moment.

Fikapaus mellan öppen och elitklassen blev det förstås. Fika är viktigt! De norska deltagarna tyckte vi gjorde inte annat än stoppade i oss… 😀 Men jag tror att de käkade både mackor och kärleksmums med god aptit. 😀

Publikvänligt!

Innan lunchuppehållet hann vi med en övning till för nybörjarhundarna. Där jobbade de tre stycken och alla tre ekipagen gick ut som i en solfjäder och lade ut en dummy för linjetag, en och en. När alla var utlagda började hund nr 1. Detta linjetag var längst. Sedan var det nr 2 som var den kortaste och därefter den 3:e . Sedan bytte de plats och lämnade sin hund och gick och lade ut själv och skickade i samma ordning. Tredje gången gick de undan och en funktionär gick och lade ut och de skickade till det ställe som de inte tidigare varit till.

E

En väldigt arbetsvillig och duktig spaniel var också med och gick i nybörjargruppen när det gällde retrieverarbete. En riktigt trevlig bekantskap! 😀

Efter lunch var det dags för vattenjobb. Nybörjargruppen fick en markering i vass som hämtades och på vägen tillbaka så droppade båtsman en dummy på ungefär samma ställe.

Publiken på plats

Öppenhundarna gick två och två. Eftersom det blåste rätt kraftigt så blev det bara en enkelmarkering för både öppen och elit. När den ena hunden hade tagit in markeringen skulle den andra hunden skickas genom vassen och över vattnet till den andra vassen. Några som var färska öppenklassare fixad inte att lämna första vassen så när alla öppenhundarna var färdiga så fick de som behövde en markering i bortre vassen istället så polletten ramlade ner och de kom underfund om att de skulle lämna första vassen. Flera av dem var inte vana att jobba i vass så det var ju inget konstigt.

Naturligtvis blev det fika efter öppenklassen. Elitklassen fick samma upplägg men skickades på dirigeringen i och med att markeringen var greppad. Egentligen hade vi tänkt att den skulle ligga ute tills dirigeringen var klar men istället kom markeringen lite närmare dirigeringsområdet i stället.

Flitig liten Piga väntar på sin tur.

Jag och mina hundar åkte tillbaka till förmiddagsplatsen då jag hade tappat bort tre magasin så vi letade efter dem. Det ena hittade jag men de två andra var och förblir väl borta. Av mina 5 magasin har jag nu bara två kvar… Det är nog dags för en investering tror jag. Hundarna fick lite mat och rasta sig innan vi åkte tillbaka till Depå Grande. Där satt många av deltagarna ute och njöt av solen och en och annan Gin och Tonic eller annat svalkande.

Efter middagen blev det dags för lite lekar. Många skratt och tokerier… Första stationen var att få en penna, som hängde i ett snöre som var knutet runt midjan, in i en flaska som stod på backen. Synd bara att kameran inte var igång…

Nästa uppgift var att en person skulle titta i ett litet hål i en strut och sparka en boll framför sig och runda en kon och tillbaka igen. En annan person gick bredvid och dirigerade.

Barbro och Irene tar sig an uppgiften med gott mod. 😀

Uppgift tre var att trä kopplet runt handleden och samtidigt hålla en mugg vatten i samma hand. Man fick bara spilla ur vatten till första strecket på muggen för att tiden skulle räknas. Gissa om det blev lite sabotage under tävlingen. Det gick ju alltid att locka på hundarna. 😀

När vi var trötta på att jaga ”småseven” så gick vi upp till konferensrummet och hade det gemytligt. Lite småtok blev det där också så magmusklerna fick en rejäl motionsrunda under kvällen.

Timmen blev över midnatt även denna kväll. Tyvärr så hade jag ett litet rum med en liten säng och Piga och Ulli skulle absolut även de ha plats… Ronja bara tittade och lade sig istället på filten som jag lagt på golvet.

Fortsättning följer….

Marith

Tur att flickorna älskar vatten!

Ja det är allt tur att jag har hundar som mer än gärna tar sig en simtur när tillfälle bjuds… och det har det gjort varje dag nu sista veckan. Riktigt varm och go sommarvärme har vi haft. Vi har varit ner till Sundsjön flera dagar och då har de fått apportera bollar då jag använt bollkastaren för att nå ut en bit.  Vi var även upp till Bodtjärn men utan båt så det blev bollar även då.

Premiärtur upp till Bodtjärn maj 2018

I lördags var det dags för att ”lägga båten i blöt” tillsammans med några ur Jämt(!)samträningsgänget. Vi blev 6 tjejer som fick njuta av det fina vädret och våra duktiga hundar. Ibland är livet gott!

Markering på gång, jag satt i båten

Väldigt njutbar utsikt från båten

Mina  flickor såg inte att må illa av att vänta på sin tur

Lite fikapaus blev det också förstås. Vad vore en träning utan fika?

På söndag morgon kom Maud och gratulerade på morsdag. Varmt och gott var det även denna dag så vi åkte ner på Sand för att bada av hundarna lite. Bollkastaren var förstås med så de fick sig några simturer, även lilla Lady men hon kan inte ta en boll i vatten så för hennes del blev det minidummy.

Maud, Potifar, Piga, Ulli och….

… lilla Lady (10 år gammal men pigg som en mört)

Förväntansfullt tittar Lady på dummyn i Mauds hand

Äntligen!

Vem blir först?

Dags för avtorkning

Matte torkade inte riktigt säger Piga

På måndag morgon tog jag och flickorna en Power walk ner till  Sand på förmiddagen. Det var rätt varmt när vi gick och varmare blev det… Bad blev det för flickorna och själv ”badade jag benen”. När vi var hemma igen var vi minst lika varma som när vi gick.

På onsdag kom Barbro och Mats med sina hundar och vi lastade båten som jag ändå var tvungen att flytta undan för fotografen skulle komma och ta lite nya utebilder på huset. I annonsen på Hemnet m fl så är det snödrivor på gården. Sommaren kom fort så det ser lite dumt ut med de fotografierna.

Vi åkte även då upp till Bodtjärn och fick en riktigt härlig dag. Sol, varmt och gott. Det kan man aldrig få nog av. Hundarna skötte sig också riktigt bra.

Barbro satt i båten när jag körde Piga och Ulli

Jag satt i båten när Barbro körde Aska och Mats körde Sota

Kul att ha med kameran i båten även om bilderna inte alltid har så hög kvalité.

När vi var nöjda åkte vi hem till mej och käkade rabarberpaj med vaniljsås. Älskar denna tid på året då man börjar kunna njuta av vad naturen har att erbjuda både när det gäller smak och doft.

Marith

SE NO JCH Djurbergas Levisham Moor alias Garbo (den gudomliga)

Idag är det precis ett år sedan min älskade Garbo gick över regnbågsbron. Hela hennes flock var med och tog farväl.  Jag saknar henne fortfarande och nu och då slinker hennes namn fram när jag ska ropa på någon av hundarna. Hon var en fantastisk hund som passade mej som hand i handsken och hon var lika fantastisk som unghund som pensionär. En sådan hund som man bara får chansen att äga en gång i livet

Det började med att Thord tvekade om vi skulle helt och hållet lägga ner ”hunderiet” eller om vi skulle skaffa nya förmågor. Det blev det sistnämnda. Vi beställde en valp från Djurbergas kennel i Falun och en valp från Thorsvi i Storsten. Djurbergas föddes först och eftersom Thord just då hade rätt mycket jobb så bestämde vi att jag skulle köpa den valpen så hade det förhoppningsvis lugnat ner sig när hans valp var leveransklar.

Vi åkte till Falun och tittade på valparna och jag skulle få titta ut två alternativ och bestämde en i förstahand och en i andrahand. Jag hann inte längre än till bilen och kände att det där blev ju fel. Det var ju tvärt om jag skulle ha sagt. Kände mej som en ”velmaja” så jag sa inget, tänkte vi får se hur det går. Kanske var det meningen att det skulle bli så.

Så söt så det är väl inte konstigt att jag föll pladask!

Jo då, det blev rätt för Inga-Lena ringde och talade om att jag skulle få den andra i ordningen. Jag blev så glad så jag hade svårt att tro att jag fattade rätt.

Otåligt väntade jag på att det skulle bli dags att hämta hem henne. Vi hade då inte något namn klart för vi vill ha ett kombonamn, alltså ett namn som passade ihop med Thords valp (vi hade ju haft Ture och Märta och jag själv hade haft både Pepsi och Cola t ex). Under resan hem till Jämtland kom namnet som en snilleblixt.

Garbo låg och sov så här hela resan förutom när jag väckte henne när vi nådde Bollnäs och skulle tanka. Då fick hon både mat- och kisspaus och när vi satte oss i bilen igen så lade hon sig tillrätta i min famn och fortsatte sova. Då sa jag till Thord att det här är Garbo den gudomliga. Ja vad bra, sa han. Då blir min Greta! Och så blev det.  Våra vänner i Dalarna hade lite svårt att hålla reda på vem som var vem ett tag tills de kom på att det var ju ”Hans” (och) Greta! Alltså var Garbo min. 😀

Hon fortsatte vara en gudomlig liten valp.

Hon låg oftast vid mina fötter när tillfälle gavs. Antingen som en sprattelgumma eller helt förnöjd men gärna på rygg.

Lättlärd! Sitt innan du får gå ut…

Koppelträningen gick också väldigt bra!

Kom självmant med bollen och lämnade i hand.

Dummys var heller inget problem

Snart kom Greta och höll henne sällskap och de två hittade på många små bus under första året men ganska oförargliga. T ex när de var i ryggsäcken och hittade en toarulle som det nödvändigtvis måste kolla hur mycket papper det rymdes på den rullen. Det skulle visa sig att det täckte hela vardagsrumsgolvet.

I  juni var vi som vanligt ner till Axi fäbodar och tränade tillsammans med goda vänner en hel vecka.

Greta och Garbo hade inte varit ner i sjön och simmat men fick skrota runt medan vi andra tränade. De hoppade mellan de små öarna på tjärnen och rätt som det var så ramlade Garbo ner men det var bara upp igen på en liten ö. Plötsligt såg hon husse som rodde förbi i båten. Intressant tyckte hon och hoppade i och följde efter. Jag ropade till Thord att han skulle kasta i en dummy och då tog hon den och simmade tillbaka till mej. Garbo den gudomliga! 😀

Året gick fort och i april 2007 var det dags för första kennelträffen, Inga-Lena hade fixat så vi fick vara på Öster Marma och far och son Bettinson var instruktörer.

Mycket trevligt att få träffa kullsyskonen också och se hur de såg ut och hur långt de kommit och vilka likheter och olikheter de hade.

Rätt tuffa övningar blev det under dagarna två men Garbo var naggande god. En hel del hade vi aldrig provat på men på något vis löste det sig också. De slutade med att när vi tog adjö av våra instruktörer skulle det gärna ha velat ha med sig Garbo hem till sig. Värmde förstås mitt hjärta men kom inte på frågan att jag skulle ha släppt henne för alla slantar i världen. Hon hade redan då parkerat i mitt hjärta för alltid.

Hon fortsatte att glädja ett mattehjärta genom att vara följsam och duktig. I augusti var det dags för ”Fjällstaveckan” och Jämtlands Cup tillsammans med våra vänner från bl a Dalarna. Vi hade tre klasser, Valpklass, Slyngelklass och Mästarklass.

Lilla Garbo vann slyngelklassen och stolt och glad var jag.

”Fjällstaveckan” avslutades med jaktprov i Lit och resultatet fick nästan hjärtat att svämma över. Hon fick en 1:a med HP i Nkl och blev hela provets bästa hund och vann även  hotellnatt med frukost för fyra på hotell i Åre!

Husse fick en stroke året därpå så det året blev det inga jaktprov men 2009 startade vi i Lit  igen och tog en 1:a i öppenklass

Fotot är taget av Ulrika Ebenhard och är ett av mina favoriter.

Så småningom blev det en 1:a till i Ökl och tre 1:or i elitklass och godkänt praktisk jaktprov samt en 1:a i Norge  och därmed blev hon SE NO JCH

Vi parade henne två gånger och bägge gångerna fick hon 10 valpar som hon skötte med den äran. En riktig praktmamma!

Inte så lätt att hantera 10 matfriska ungar men tålmodigt både matade hon dem och uppfostrade dem.

Från kull nummer två behöll jag en valp, Piga som är still going strong även om hon är pensionerad från jaktprovsstarter då hon också är SE NO JCH. Däremot är hon sparringpartner till Ulli men hon är inte lika duktig på det som Garbo var till henne. Garbo gjorde alltid som jag sa … eller till 99 % i alla fall. Piga blir lite för ivrig så hon sköter inte riktigt sysslan som jag skulle önska men man kan inte få allt. Ovanstående foto är taget av Ellen Hove.

Ja denna hund finns för alltid i mitt hjärta! Finns egentligen hur mycket som helst att berätta. Skulle nog kunna skriva en hel bok om allt som hon och jag har upplevt tillsammans och allt som hon varit med om men det är nog dags att sätta punkt nu. Kanske kan det bli något mera avsnitt om henne så osvuret är bäst.

Aldrig glömd och alltid saknad! Älskade, älskade Garbogumman!

Marith

Den hund man sätter munkorg på skäller med svansen!