060531 Veterinärbesök

Greta2 Greta berättar:

I går fick jag följa husse till veterinären för att få en vaccinationsspruta. Eftersom husse är lite dålig på att komma i håg saker och ting så hade han ju naturligtvis glömt kopplet hemma. Det var jättebra. Då fick jag chansen att hälsa på veterinären och undersöka rummet som jag ville. Veterinären tyckte att jag hade ett så sött huvud och hon klappade om mej lite men sen sa husse att nu var det klart. Snopet! Var det inte värre?

När vi skulle gå ut tog husse mej i famnen och det var tur det för i dörren mötte vi den största hunden som jag sett, jag tror att det var en lejonberger. Det var det skönt att se den lite från ovan och att vara i husses trygga famn, för han var stor han!

Vi hörs/Greta

060529 Vi växer

Greta2 Greta berättar:

I morse vägde husse oss för jag har fyllt 3 månader och ska både avmaskas och vaccineras. Å oj vad vi har växt sa han. Jag väger 10 kg på pricken och Garbo hela 14 kg! Hon är ju 4,5 månader förstås, men det märks hur hon har växt. Titta bara hur det ser ut när hon provar att ligga i min koja! Den är nog liiiiite för liten för henne men det är bara bra, nu kanske jag får ha den ifred i fortsättningen.

Gretas koja

Jag återkommer med en rapport från veterinärbesöket i morgon./Greta

060527 En liten rapport

Greta2 Greta berättar:

I dag har vi inte så mycket att berätta så därför fick jag ordet. Det har varit ganska lugnt sedan sist. Husse och matte har varit och tittat på lite hundar som dom känner och som startade på Gällöprovet. Vi var förstås med vi såg inte så mycket. Det var ganska kallt och blåsigt så vi satt mest i bilen. På torsdag kväll var det några av de startande som låg över i vår gäststuga och det var några flera som kom och åt lite mat på kvällen och som Garbo och jag fick också fick träffa. Det är ganska kul för de flesta kan inte låta bli att gulla lite med oss och det är mysigt att få vara i centrum.

För övrigt så har jag äntligen lärt mej att jag lungt kan sitta och vänta på maten. Det är ju ingen som tar den så det funkar faktiskt. Det trodde jag aldrig för jag trodde att alla var lika hungriga som jag. Här kan ni se bildbeviset:

Mat1   Mat2

Nu sitter vi och väntar på att två av husses och mattes barnbarn, Emilie och Andreas ska komma hit. Jag tror att det är något som kallas för morsdag i morgon, vad det nu kan vara…. matte ska visst firas på något vis.

Vi ses och hörs./Greta

060524 Ibland är det positivt med lite bus

Garbo2 Garbor berättar:

Matte har ju sagt att jag ska tänka mej för när Tickan busar. I går hann jag inte tänka så mycket utan jag hängde bara på …. och tänk vad rätt det blev. Vi hade varit ute en sväng för att Kråka skulle få göra något  men husse och matte tycket att vi andra också skulle få röra på oss. Då åkte vi till en badplats så Tickan skulle få bada lite, vilket hon älskar över allt annat. Atte fick också hänga på och hur det nu var så fick även Greta och jag vara med. Tickan och Atte sprang ut i vattnet och det såg ju riktigt roligt ut så jag kunde inte låta bli att ge mej ut jag också. Jag vände naturligtvis när jag inte kände botten men något simtag blev det och matte tyckte att det var jättebra. Lite otäckt var det allt för det var ganska kallt men jag tror nog att jag måste försöka igen. Hur det gick för Greta? Det får hon berätta själv./Garbo

Greta2  Greta berättar:

Jag ville naturligtvis också vara med men eftersom jag har så korta ben så blev jag lite på efterkälken så jag sprang allt vad jag kunde ut i vattnet. Helt plötsligt fanns det ingen botten så jag blev tvungen att simma lite. Tyvärr hade Matte glömt kameran i bilen men det var faktiskt riktigt kul. Det värsta är väl att man blir ju så trött när man badat så när vi kom hem fick vi mat och sedan lade vi oss att sova både Garbo och jag. Så lugn kväll har det inte varit på länge sa husse och ni kan ju själva se hur trötta vi blev.

Garbo vila   Greta vilar

Greta somnade i soffan ……………………………………….. och jag på fällen i köket.

/Greta

060523 Svåra val

64127-1 Garbo berättar:

Just nu har Greta följt med husse på jobbet så jag tänkte passa på att skriva i bloggen själv idag. Jag har lite att fundera på för Tickan är ju så duktig på att hitta på roliga bus, men matte tycker att jag ska tänka mej för och inte ta efter allt hon gör. Det är det jag funderar på.

Nu när Kråka löper så får Tickan, jag och Kråka sova i sovrummet och för att allt ska vara lungt och stilla så är dörren stängd. I går morse, då kom Tickan på hur man öppnar den. Husse trodde att det kanske var en olyckshändelse och att hon egentligen inte visste hur hon gjorde men där lurade hon honom allt. Se Tickan är smart hon! På kvällen när vi hade ätit så upptäckte husse att ytterdörren var öppen. Han kollade snabbt vilka som var kvar inne och det var vi allihop utom Tickan….. han hittade henne ute vid vägen. Det är sådana här bus som matte vill att jag ska låta bli och än så länge så är det inte så svårt. Jag når ju inte riktigt upp till handtaget ännu, men jag får se hur jag gör. Det ser ju roligt ut men samtidigt vill jag ju att matte ska vara nöjd med mej också.

Hur som helst kommer det att bli lite svårt att ta efter just nu för husse vände på handtaget till sovrumsdörren och ytterdörren är numera låst. Tickan tycker att dom sabbar allt och att hon skulle ha haft användning för sina nya kunskaper i natt för hon har fått diarré. Nu var hon ju tvungen att väcka matte i stället. Men så är det, ställer man hinder i vägen får man ta konsekvenserna och kliva upp flera gånger mitt i natten./Chaio Garbo

060522 Nya erfarenheter

Greta Greta berättar:

Hå hå ja ja, nu har jag fått lite mera erfarenheter. Jag har lärt mej gå i trappan, i alla fall upp. När jag ska ner …  ja då skäller jag och då kommer husse eller matte och hjälper mej. Fast nu är det väl kört. Matte stänger grinden för hon tycker inte att jag och Garbo ska få härja fritt, säger hon. Orättvist! Garbo har ju sprungit i trappan länge nu men, men.

Husse och matte har varit på kurs själva i två dagar. Jag och Garbo var förstås med och där fick jag lära mej att det finns hundar som skäller och morrar på mej om jag inte beter mej rätt. En gång när vi var ute och rastde av oss så blev jag lite nyfiken på några hundar som satt i en bil. Jag gick fram lite försiktigt men nyfiket men OJ ….. vad arga de blev! De skällde och tryckte sig mot grinden och jag sprang som en oljad blixt och gömde mej under bilen bredvid. Men jag tyckte att de behandlade mej orättvist så jag sa faktiskt i från och skällde jag med. Det tyckte alla de tvåbenta var roligt så de skrattade åt mej. Då var jag ju bara tvungen att försöka igen men det blev samma resultat. Kanske är det så att alla hundar inte är så snälla som jag trott. /Greta

64127-1 Garbo berättar:

Jag lärde mej också en läxa på kursen, men det är väl därför det finns kurser förstås, även om det nu inte var jag utan matte och husse som skulle lära sig något. När jag och Greta följde husse för att rasta av oss lite så kom det en flat och sprang emot oss. Jag blev jätterädd och sprang allt vad jag kunde och hoppade in i vår bil. Husse sa att det var en snäll flat som bara ville hälsa och kanske leka lite men det hjälpte inte, jag blev rädd i alla fall men jag tänkte på det en hel del. Senare när vi var ute så kom det en annan flat så jag tänkte jag springer väl fram och hälsar då men hon ville inte veta av mej så hon fräste åt mej. Då försökte jag hälsa på en labrador i stället men hon var heller inte intresserad och fräste till åt mej hon också. Det är konstigt det där, jag får nog fundera på saken och försöka räkna ut hur det hänger ihop. Jag återkommer i ämnet när jag har klurat ut hur det egentligen är./Garbo

060517 Mallig? Vem? Jag?

Greta Greta berättar:

Har man rätt att vara mallig eller? Igår följde jag och Garbo matte ut i skogen på en liten promenad. Vi gick inte så mycket på stigar utan mera i terrängen. Trots att jag har så korta ben är jag en baddare på att ta mej fram säger matte. Garbo och jag far fram som riktiga jehun säger hon och ni kan ju själva se hur lätt det är med alla tuvor och allt ris som finns ivägen:

Skogen

Fast… egentligen var det inte det som jag är mallig över. Igår fick jag följa med husse och jag gjorde min första apportering med dummy utomhus. Vi fick göra tre försök för husse kastar så långt och det är så svårt att se när det är ris och tuvuor i vägen men tredje gången hittade jag den och jag bar den med stolt huvud och lämnade den i husses hand. Vem av oss som var malligast vet jag inte men det var ju i alla fall jag som fick allt beröm./Greta

64127-1 Garbo berättar:

Nu är det ju inte bara Greta och husse som är malliga. Jag och matte är minsann också väldigt stolta. Jag fick nämligen göra mitt första fältsök i går. Det var ju inte så stort förstås och jag fick sitta och titta på när husse lade ut det, men ändå. Det fanns sju dummisar ute och jag hämtade fyra galant, sedan måste vi sluta sa matte men jag har gärna hämtat flera om jag fått. Matte säger att jag är superduktig på att använda näsan så det så! Dessutom kommer jag direkt tillbaka till matte och lämnar av i handen. Ibland är det riktigt skönt att heta Garbo!

060516 Lite av varje

64127-1 Garbo berättar:

Det var faktiskt lite intressant att ha hundvakt i helgen, speciellt när man kan få dem att tappa hakan. Vid första målet mat som Maud skulle ge oss så satte hon ner matkopparna och matvraket Greta kastade sig ju naturligtvis över maten som vanligt (hon har fortfarande lite svårt att sitta och vänta) men jag gjorde som jag brukar och väntade på "Var så god", men det kom ju aldrig så jag väntade och väntade. Maud tänkte, "Varför äter inte Garbo?" …… men så kom hon på det magiska ordet och jag fick ääääääntligen äta. Det var då hon tappade hakan. Hon tyckte nog att jag var jätteduktig för jag fick massor av beröm.

I går följde Greta husse på jobbet så jag fick vara ensam med matte en stund på förmiddagen. Vi gick en promenad i skogen och vi passade också på att träna att gå i koppel och lite annat. Greta kom hem några timmar mitt på dagen och sedan fick vi bägge följa med någon timme på eftermiddagen så matte skulle få något gjort sa hon. Märkligt att hon inte vill ha vår hjälp, vi är ju så duktiga och hjälpsamma och hänger med på allt!

Vi tycker fortfarande om att busa med varandra och ibland låter jag faktiskt Greta få övertaget, men bara så att hon inte blir less på att leka med mej. Det förstår ni väl va?

Brottning

Här låter jag Greta "vinna".

Vi får bägge två leka med Tickan nu och det är kalaskul. Vi hjälps åt, en nafsar i öronen och den andra tar bakbenen och Tickan kan inte göra någonting. För övrigt så är vi bra kompisar med alla de stora hundarna nu. Ibland får vi faktiskt ligga tätt intill och sova. Det känns jätteskönt. Nej nu ska jag också vila lite, Greta har redan somnat men hon sover ju jämt tycker jag. Matte brukar säga åt mej att jag inte ska väcka henne för hon är mycket mindre än jag och behöver sova mera men ibland gör jag det ändå när matte inte ser det.Chaba/Garbo

PS. Greta hälsar att hon har inte haltat något mera och allt ser bra ut. Det var nog bara något som kommit i kläm och som snabbt gick över. DS.

060515 Utan husse och matte

Greta  Greta berättar:

Den här helgen har Garbo och jag varit utan husse och matte. De har varit i Norge och hållit en jaktkurs men vi har ju så klart inte varit ensamma. Emilie och Andreas, husse och mattes barnbarn och deras mamma och pappa (Maud och Lars) har varit här och hållit oss sällskap. De hade också med sig Kråkas bror, Pucko, så nu har jag fått träffa honom också. Han var jättesnäll och tyckte om när vi slicka på honom och nafsade honom i öronen. Han hade jättestort tålamod med oss sa Maud.

Atte fick följa med till Norge så att det inte skulle bli så jobbigt för våra "hundvakter" då Kråka löper. Garbo och jag har också fått sova i samma rum på nätterna och det gick jättebra. Under den här helgen har jag också lärt mej att hoppa upp i soffan men matte tycket inte att det var så bra. Det hade varit bättre om jag väntat ett tag säger hon. Jag tycker det är skithäftigt för den är jätteskön att ligga i.

Jag har ju också haft soffan som skydd mot Garbo när hon har varit lite för busig för mej. Jag har galant tagit mej in under den men se de kan inte Garbo för hon är för stor. Tråkigt nog så är det nog slut med det för mej också, för idag när jag hade krupit in under den fastnade jag på något sätt så jag bad matte om hjälp att ta mej därifrån. Jag skrämde nog matte rejält för när jag kom fram så haltade jag jättemycket. Hon ringde och pratade med husse men de bestämde att de skulle avvakta lite och se hur det gick innan de ringde veterinären. Det var tur det, så jag slapp åka dit, för det gick över sedan jag vilat en stund. Nej nu har jag inget mer att berätta. Vi hörs/.Garbo

060511 Samarbete

Idag ville matte att vi skulle skriva någonting tillsammans och vi tycker om att samarbeta och hitta på bus. Först vill vi visa hur vi ser ut just nu så här kommer en bild på oss tillsammans.

              Greta Garbo 060511

                                             Så här ser vi ut i närbild:

              Greta 060511
                                                  Greta 10 veckor i morgon

              Garbo 060511
                                               Garbo 16 veckor i morgon

En av våra favoritsysselsättningar är att hjälpa till så mycket som möjligt. När husse eller matte håller på med något så ska vi vara med så klart. Just nu är det lövkrattning som gäller och det är skitkul. Konstigt nog så tycker inte husse att det är så kul när vi hittar bit- och lekvänliga kvistar i lövhögen (som prasslar så härligt när vi springer runt i den). Det blir så’n oreda säger han. Allra roligast är det att tjyva kvistar när husse har fått upp dem i skottkärran men det är ännu värre säger husse. Räfsan är också kul att jaga och skälla på. Ibland får någon av oss ett bra grepp om den så vi kan ha dragkamp men det tycker inte husse heller om. Människor är ena konstiga varelser ibland och dom måste ju sakna humor…..

Kratta löv 2   Kratta löv

Nej nu måste vi sluta för vi ska få följa husse på jobbet så matte får städa huset i fred, som om vi inte skulle kunna hjälpa till där också. Det är ju lika roligt att jaga dammsugaren och skurmoppen som att jaga krattan men det var ju det här med att ha humor och leklust. Tjingeling/Greta Garbo