060929 Nu börjar vi få kläm på det hela….

Garbo 6 mån mini Garbo berättar:

I förrgår fick vi jobba på ett sök igen. Förutsättningarna var lika som förra gången och på samma ställe. Enda skillnaden var att jag inte tittade på när de lade ut fältet. Det gick skitfint! Matte var jättenöjd med mitt jobb. Första gången jag gick ut var jag lite ivrig och sprang förbi ett par stycken men för varje gång jag gick ut så var jag mer och mer noggrann. Hela fem stycken plockade jag in utan problem och då tycket matte att vi skulle sluta. Typiskt! Just när man börjar haja vad man ska göra och tycka att det är roligt…..

Greta 5,5 mån Greta berättar:

För mej gick det också riktigt, riktigt bra. Jag fick förstås titta på när de lade ut dummisarna men jag tror att jag börjar förstå vad husse menar när han säger sök. Jag var, liksom Garbo, lite ivrig första gången jag gick ut och slarvade lite men sedan swichade jag in tre stycken till, sammanlagt fyra. Husse var mer än nöjd sa han men det var inte jag. Jag har nog gärna velat jobba lite till om jag fått. Hoppas vi får göra det igen snart.

Ma höres/Greta & Garbo

060927 Viktiga uppgifter

Garbo 6 mån mini Garbo berättar:

Varje dag har jag en mycket viktig uppgift. Jag får gå fot ner till stora vägen och där får jag sitta och vänta medan matte går över och hämtar tidningen. Det här har jag gjort länge nu så det är inga som helst problem, jag vet vad som gäller. Naturligtvis måste matte hitta på saker som gör att det frestar på tålamodet lite men tji får hon. Nu hämtar vi tidningen samma tid som skolbarnen går förbi. De passerar vägen där jag sitter och väntar men jag sitter faktiskt lugnt och stilla kvar, till mattes stora förvåning. När hon kommer tillbaka får jag alltid bära in tidningen som belöning och faktiskt….. det är rätt så kul.

Hämtar posten

Tyvärr hade skolbarnen redan hunnit passera innan matte fick ordning på kameran men ni får väl ändå en uppfattning om vad vi gör?

I går kväll fick vi följa med och träna lite också. Cindra, en träningskompis (för övrigt halvsyster till Tickan) behöver träna fält och husse och matte insåg helt plötsligt att Greta och jag kanske också behöver få lite kläm på hur det går till.

Vi började med att först fick Kråka och Atte jobba av ett område och sedan Tickan och Athina, sen var det min tur. Vi använde samma område för att det skulle finnas lite andra dofter där också men jag fick så klart sitta och titta på när de lade ut. Allt kunde jag ju inte se för det var lite träd och buskar ivägen men det såg spännande ut. Hur det gick? Tja, gaaaanska bra. Tre dummisar hittade jag lätt så det såg ut som om jag hade kläm på det hela men sen blev det lite problem så jag kom in och frågade matte vad det var hon ville att jag skulle göra. Då gick matte en runda i området och jag fick sitta och titta på för att sedan gå ut och söka igen och då hittade jag en till. Matte tyckte att vi skulle ge oss denna gång så jag fick inte gå ut något mera, trots att det fanns fem stycken kvar, men jag tror att hon var rätt nöjd med mej ändå. Jag har ju inte gjort speciellt många fält hittills och har nog inte riktigt förstått vad hon förväntar sig av mej ännu men får jag bara öva så blir det nog bra. Jag tror att jag börjar förstå men det är lite inte helt lätt. När jag var färdig var det dags för Greta att göra ett försök men det får hon berätta om själv. Vi kanske hörs i morgon/Garbo

Greta 5,5 mån Greta berättar:

Som Garbo sa så fick jag också prova på fältjobb i går. Jag fick också sitta och titta på när de la ut dummisarna och sedan skickade husse ut mej på sök. Den första gick jättebra men sedan förstod jag inte riktigt vad jag skulle göra så matte gick ut i området och "kvackade" lite och då fattade jag att det kanske fanns något mera att hämta så när husse skickade mej igen så letade jag rätt på en till. Jag tror att husse blev ganska nöjd med det för sedan blev det slut på det roliga. Han sa att jag kommer att få träna mera sök framöver och det ser jag fram emot. Det var ju faktiskt rätt så kul även om jag inte riktigt förstod vad han menade med sök men han får väl förklara lite bättre nästa gång. Om det inte regnar så kanske vi får försöka redan i kväll. Hoppas det för det för det är skoj att få vara med och inte bara sitta i bilen eller sitta passiv jämt när alla andra får jobba. Nej nu har jag inte tid längre för nu ska husse och jag åka på jobbet. Tjingeling/Greta

060925 En liten rapport

Greta & Garbo 06 Greta & Garbo berättar:

På lördag förmiddag skulle husse och matte ha med sig Kråka och Atte på gåsjakt. Tickan och vi fick också följa med men vi fick inte vara med på själva jakten men på eftermiddagen fick vi också jobba lite. Matte kommer att berätta om vad som hände på jakten på hemsidan. 

Vi fick börja med att sitta passiva bredvid husse och matte medan flera av de andra hundarna, tre golden och en labbe,  jobbade på vatten. Det gick ganska bra, lite spännande i början men sedan lugnade vi ner oss och då fick vi också en vattenmarkering (and) som landade ute i en liten vassrugge. Så mycket mera blev det inte men det var kul att äntligen få apportera och speciellt från vatten. Det är ju så härligt att simma! Tickan och Kråka fick också jobba lite men då fick vi sitta i bilen.

På kvällen blev husse och matte bjudna på middag tillsammans med alla andra som haft med sig apportörer på jakten så vi stannade kvar tills på söndag. På förmiddagen passade husse och matte på att köra lite lydnad med oss då det fanns lite andra hundar som störningar. Det var två golden och en flat som var med och vi fick alla gå lite fot fram och tillbaka på en äng, sitta i grupp och kallas in och sedan gjorde vi "ormen" (vi hade ju naturligtvis kopplet på, dom litar ju inte riktigt på oss…..). Eftersom inkallningen fungerade så bra fick vi också sitta bakom gruppen och husse och matte ställde sig framför och kallade in oss, igenom gruppen, och det gick galant. Vi är nog rätt så duktiga egentligen fast dom inte alltid tror det. Som avslutning fick vi gå lite fram och tillbaka igen och när det blev halt kom det en massa störningskast med minidummy.  Det var bara när den första kom som det var lite spännande men sedan satt vi stilla och tysta båda två så det gick också riktigt bra! Vid andra omgången rörde vi inte en fena och både husse, matte och Arne, som också var med, tyckte att vi gjort stora framsteg.

I morgon kväll ska vi också få ut och träna lite apportering och det kommer nog en rapport. Just nu ligger vi inne och myser för det är kallt och regnar så det är ganska skönt att ha en riktigt "kojdag" idag. Vi hörs./Greta & Garbo

PS. Matte hälsar att det inte blev några foton för både rätta batterierna och reservbatterierna  till kameran var slut. DS

060918 Vilket höstväder

Greta & Garbo 06 Greta & Garbo berättar:

I söndags fick vi bägge två ut och åka båt. Husse och matte trodde att det skulle bli lite "stökigt" om vi åkte samtidigt så vi fick åka en liten tur var och en. Ni kan ju se själva vad härligt det var!

Garbo åker båt      Greta åker båt

Husse rodde när jag, Garbo, åkte och tvärt om när Greta var ute på sin lilla åktur.

Efter båtturen fick vi prova på ett vattensök och det var spännande värre för vi fick sitta och titta på när de kastade ut dummisarna. Naturligtvis fick vi jobba en och en, efter det att vi varit ute och åkt båt. För mej, Greta, var det inte riktigt självklart när jag skulle ut på den tredje och fjärde apporten, men med lite hjälp så funkade det riktigt bra. Husse var riktigt nöjd med mej.

För mej, Garbo, var det en riktig höjdare. Matte tycket att jag hade ett mycket gott driv och motor för jag låg i och sökte som attan, jag hittade också alla fem apporterna. Det enda som matte hade att anmärka på var att jag vid de två första apporterna simmade lite "plaskande", men sedan lugnade jag ner mej och  då gick det riktigt bra. Hoppas detta höstväder aldrig tar slut……/Greta & Garbo

060917 Hopplöst hoppfull?

Greta 5,5 mån Greta berättar:

Husse och matte tycker att jag är hopplöst hoppfull. Hur hänger det i hop? Jo, jag har en explosiv sida som uttrycker sig så att jag från helt lugnt, stillastående exploderar i ett kanonhopp rakt upp i ansiktet. Jag har lyckats knocka matte på hakan så att hon fortfarande har en öm haka efter en vecka och i går fick husse sig en riktigt stjärnsmäll. Han blödde näsblod som en stucken gris och vad han sa vill jag inte tala om här. Nu har de i alla fall bestämt sig att de kommer att vara oerhört konsekventa  när det gäller mina glädjeskutt. Huvaligen va jobbigt det kommer att bli……

För övrigt har de börjat ta tag med Garbos och mitt fotgående. Arne, som är en "gamal" lydnadsmänniska, ska hjälpa till och vi ska tydligen få köra träningspass så gott som varje dag. Det kanske blir kul men att gå fot är inte min och Garbos favoritsysselsättning men det är ju alltid skoj att jobba tillsammans med husse och matte så det kanske blir bra ändå.

I går fick vi också ut och apportera lite. Jag är ju lite ivrig av mej så för det mesta blir det inga kast men det är skitkul att hämta apporterna ändå och husse tycker nog att jag är rätt så duktig. Hur det går för Garbo? Det ska hon själv få berätta om sedan.

Jag kan också tala om att jag nu vet hur många meter en rulle snitselband innehåller. Det var nästan lika mycket som toarullarna./ Tjingeling Greta

Garbo 6 mån mini Garbo berättar:

I går fick även jag träna lite apportering. Vi började med att matte gick ut och lade tre apporter på rad och så skulle jag gå på hennes tecken, hon kallar det för linjetagning. Två gick jättebra men den tredje den fick hon gå ut och lyfta på för den hittade jag inte. Jag gick rakt ut på hennes tecken och hon blev lite konfunderad för det var inte den som låg längst bort som jag missade utan den som låg närmast. Hon sade att jag förmodligen hade för bråttom så jag använde inte näsan och stoppsignalen som vi övat på fungerar inte i arbetssituationer ännu så den kommer vi att fortsätta att jobba med sa matte.

Vi gjorde också lite markeringar och där blev det lite problem. Dels så blev det kanske lite långt avstånd och dels så fick jag solen i ögonen. Den sista blev kastad åt ett annat håll och lite närmare och då gick det galant.

Jag är egntligen väldigt lugn för matte kan sätta ner mej och kasta dummy's runt mej utan att jag rör en fena. Hon kan också kalla in mej utan att jag rör dem så det fungerar jättebra. Däremot har jag lite svårt att vänta på kommando när det är någon annan än matte som kastar en markering. Då vill jag gärna tjyva lite och matte tycker det är jättesvårt för jag visar inte att jag vill dra iväg, det går från noll till hundar säger hon. Så nu har hon kommit på att jag fortsättningsvis ska få gå fot därifrån innan jag får hämta den, få se om det fungerar som hon har tänkt…….. vi är ju två om saken. Jag återkommer om rapport på det.

För övrigt så tror matte att jag kanske botat mej själv från att tjyva grejor från bordet. I förrgår hade matte suttit och ätit lunch i tv-fotöljen och lämnat en assiett kvar på lilla tv-bordet. När matte gick ut på altanen för att ta sig ett bloss passade jag naturligtvis på att kolla om det var en god lunch hon ätit. Tyvärr hann jag inte undersöka saken så noga för den åkte i golvet med en smäll och gick i tusen bitar. Jag sprang genast ut till matte för att tala om att det skett en olycka och ville naturligtvis ha lite tröst för jag blev lite rädd. Någon tröst fick jag inte men jag fick sitta stilla och titta på när matte muttrande sopade ihop spillrorna. Det är inte lätt att vara liten och nyfiken….. /Ma höres Garbo

060912 Utomlands – besök i Norge

Garbo 6 mån mini Garbo berättar:

Oj, vad fort tiden går. Matte har inte haft tid att hjälpa oss att skriva på några dagar nu men det är klart… vi har väl inte haft så mycket att berätta heller. På dagarna är jag hemma med matte och Greta följer med husse på hans jobb. Hon tränar socialisering och passivitet för det mest. Jag brukar få följa matte ut i skogen och vi tränar lite fotgående, inkallning, ett och annat linjetag och ibland även stoppsignal.

I helgen fick vi åka utomlands. Kråka skulle starta på jaktprov i Norge så vi fick också följa med. Greta ska få berätta lite mer om  det men det jag vill berätta om är att jag fick träffa mamma och pappa och en halvsyster och hur det gick för dem.

MammaPappaBarn

Här sitter mamma, pappa och jag. Visst syns det att vi är släkt?

Bäst av alla mina släktingar gick det för min mamma, Moorman's Dubbel Dimomd Ale,"Isa". Hon startade i öppenklass på lördagen och tog en etta och gick därmed upp i elitklass. Där startade hon på söndagen och tog en etta med HP och blev provbäst.

Pappa, S JCH Tasco Brimstone, "Brim", startade också bägge dagarna i elitklassen men där var det lite småsaker som gjorde att det blev "bara"  tvåor.

Min halvsyster, Djurbergas Coppermine, "Kapper", startade i unghundsklass på lördag och tog en etta.

Tickans bror, Djurbergas Scope Rimfire, "Rimme" startade i öppenklass bägge dagarna och på lördagen blev det en tvåa men på söndagen fick han en etta med HP och blev provets bästa öppenhund.

När vi åkte hem från Norge så följde alla mina släktingar med och övernattade hos oss. Vi tog naturligtvis en massa kort och här nedan har ni ett av dem.

Familj, Garbo

Här sitter mamma, pappa, jag, Rimme och Kapper. Det är kul att ha så duktiga släktingar, hoppas det går i arv.

Nej, nu vill Greta få berätta lite också. Tjingeling/Garbo

Greta 5,5 mån Greta berättar:

Egentligen var det ingen större skillnad på att följa med på jaktprov till Norge än när vi följt med förut i sommar. Enda skillnaden var att vi denna gång bodde på en camping. Det var ju lite spännande förstås för på området gick det ett lamm och en killing lösa. De blev naturligtvis nyfikna på oss och i början så gick det runt vår bil och vi blev nog alla lite upprörda. Så småningom så tyckte de nog att vi var trista som bara skällde på dem så det gick därifrån men då kom två kattungar och busade utanför husvagnen ibland.

På lördag kväll när matte och husse var i samlingslokalen och åt middag tillsammans med alla andra "svenskar" så fick vi besök av tre hästar också. De hade smitit ur sin hage och de var nog nyfikna på oss "utlänningar". Lite tråkigare var det på själva provet. Garbo och jag fick tillbringa mesta tiden i bilen och det var ganska trist. Inget att tugga på hade vi heller så vi började smaka på hundfällen och faktiskt – det var inte så dumt! Matte tyckte däremot att det var mycket dumt men de får skylla sig själva när vi inte får vara med. Nej, nu har jag inte tid med det här längre. Vi hörs. /Greta

080903 Släkting med ”Flismaskinen”?

Greta 5,5 mån Greta berättar:

I går fick vi vara i hundgården ett par timmar medan matte klippte gräs och husse fixade med fönstren ute på huset. Jag är inte så speciellt förtjust i att vara i hundgården egentligen men det går bättre och bättre. Det gäller ju att hitta sysselsättning. Jag läste om syrran, Thorsvi Glen Spey, även kallad flismaskinen, på deras hemsida – http://www.norrblom.se under Skvaller och där fick jag lite tips. Vad tycker ni om mitt "jobb". Nog duger det en liten bit?

Hundgård1    Hundgård2

Husse tycker förstås att han har nog mycket jobb ändå så han blev inte så förtjust men om han väntar lite så fixar jag resten också så behöver han i alla fall inte riva något, bara sätta upp nytt.

Nej nu måste jag sluta för vi ska packa ryggsäcken och ge oss i väg på träning. Det är delar av årets Lag-SM lag som ska ha en liten återträff och då får Garbo och jag också följa med. Det ska bli kul./Greta

060902 Skvallerbytta bing bong!

Greta 5,5 mån Greta berättar:

Garbo är en riktig skvallerbytta! Jag ska berätta varför. I går följde jag husse på jobbet men på eftermiddagen så åkte vi hem för att hämta några grejor. Matte tyckte att jag kunde få vara hemma de timmarna som var kvar. Det tyckte både Garbo och jag var en god idé. Matte städade, bäddade ur sängarna, dammade och stökade medan Garbo och jag busade med en "tuggmutt" och hade skitkul.

När vi busat en stund så blev vi kissnödiga så klart och jag hittade perfekta stället. Husses och mattes säng. Där var en mjuk härlig madrass, go att sitta på, men Garbo, smartskaftet, hon måste natruligtvis springa till matte och tala om att hon var kissnödig. När så matte skulle följa med oss ut gick hon förbi sovrummet och slängde en blick in i rummet och upptäckte naturligtvis pölen på madrassen…….. behöver jag tala om att hon inte lät snäll på rösten? Hon var ju förstås inte riktigt säker på vem av oss som var den skyldiga men då skvallrade ju Garbo så klart. Så fort vi kom ut satte hon sig ner och hade en riktig "långpink". Jag stod där och försökte se så oskyldig ut som möjligt men matte genomskådade mej naturligtvis.

När husse kom hem så blev det stortvätt av madrassen i stället för fredagsmys så nu står jag inte särskilt högt i kurs hos någon av dem. Åh, om bara Garbo hade låtit bli att skvallra……/Greta

060901 Äntlligen händer det något!

Garbo 6 mån mini Garbo berättar:

Nu är det jättelänge sedan vi fick göra något "riktigt" men i går kväll hände det! Husse och matte skulle ut och träna tillsammans med Roland och Arne. När vi kom till träningsmarken så bestämde de att vi också skulle få göra något och då blev det markeringar på vatten. Greta skulle få börja men när husse gick och hämtade henne så smet jag ut (han är ju lite långsam av sig så det är lätt att finta honom). Matte stod redan nere vid vattnet och självklart sprang jag dit. Husse visslade så jag sprang tillbaka men när han skulle ha mej att hoppa in i bilen igen, tyckte jag faktiskt att han gick för långt så då sprang jag tillbaka till min matte. Husse försökte ropa och vissla på mej men men det brydde jag mej inte om. Då fick jag gå fot med matte upp till bilen och sedan fick jag sitta där tillsammans med matte medan Greta fick gå ner till vattnet.

Greta 5,5 månGreta berättar:
Jag fick tre enkla vattenmarkeringar. Ja enkla och enkla. De blev längre och längre för varje markering och dessutom fick jag gå ut genom flera meter med vass men jag fixade det! Husse var också mycket nöjd då passivitetsträningen har börjat ge resultat. Jag satt stilla och tyst hela tiden. Det enda som kunde ha varit bättre var att jag "rykte" lite och har gärna velat gå lite tidigare än husse skickade mej. Kul var det i alla fall och så himla skönt att simma igen. Det är länge sedan sist. När jag var klar kom Garbo ner och hon hade under tiden träffat Busan, Rolands valp, men hon kan ju berätta själv vad som hände.

Garbo 6 mån mini Garbo berättar:
När Busan kom ut ur bilen ville jag självklart hälsa och jag blev så glad så jag skällde lite också men matte förklarade att det blev inget av med den saken. Busan har ont i ryggen och har därför svårt att sitta, att resa sig och när hon springer så springer hon jämfota med bakbenen. Hon har fått remiss till Strömsholm för att få en ordentlig undersökning för att få reda på vad det är för fel….. så det är faktiskt synd om henne. När matte och jag skulle gå ner till vattnet och vi gick förbi henne så kunde jag inte låta bli att ge henne en puss på nosen. Jag hoppas att hon blir frisk igen!

Hur som helst, jag var ju lite orolig när jag satt passiv uppe vid bilen, hade lite svårt att sitta stilla med alla störningar och jag var heller inte riktigt, riktigt tyst men när jag kom ner till vattnet blev det annat. Då satt jag som ett ljus och tittade ut mot Arne som satt i båten. När han kastade första markeringen så litade matte lite för mycket på mej och trodde att jag skulle sitta kvar som vanligt men det var ju så länge sedan jag fick simmar nå't riktigt så jag tjuvstartade. Vid nästa markering var matte lite mera alert så då gick det bra liksom vid den sista. Ivrig var jag förstås så när jag simmade genom vassen tyckte jag att det gick lite för långsamt så då blev det mycket plask men det blev bättre och bättre för varje gång. Matte var nog ändå nöjd med mej för jag lämnade alla i hand och gick sedan fint fot ända upp till bilen när vi var färdiga. 
Så nu hoppas vi, både Greta och jag, att det blir lite mera action så vi får jobba lite mera i fortsättningen, nu när de ser att vi faktiskt kan sköta oss./Greta & Garbo

PS. Jag (Garbo) är nu äntligen bra i magen igen och får äta som vanligt. DS.