061230 Nu är det dags….

Greta december 06  Greta berättar:

Nu är det banne mej dags att ni skriver något i bloggen sa matte och lydiga som vi är så gör vi väl det. Vi har haft det ganska lugnt och skönt under julhelgen. Maud, Andreas och Emelie har varit här från julaftonskvällen och tills i onsdags. För mej är det liiiiite jobbigt för jag litar fortfarande inte till 100 % på att allt som barn gör är helt ofarligt. Jag "skvatt med" en gång så det blev en sådan där "burn out" på vardagsrumsgolvet (klorna ute och man springer fast man inte tar sig någon stans) och hamnade så småningom bakom fotöljerna men i övrigt kan man nog säga att det gått riktigt bra.

I torsdags kom Cindra och hälsade på så då fick vi ut och träna lite. Jag fick göra ett sök men det var nog lite för svårt för mej egentligen så själva söket gick väl sådär men det husse blev så glad över var att det börjar fungera riktigt bra med avlämningarna nu. Jag fick också göra tre enkla markeringar som var spik och avslutade med linjetag. Om jag visste om att det låg en ute gick det alldeles utmärkt men jag litade inte på husse när jag inte visste det fanns något så det får vi träna mera på.

I dag kom Skrutt och Sally (två trevliga flattjejer) och deras matte Kicki och hälsade på och då blev det mera träning. Jag fick fortsätta där jag slutade i onsdags och resultatet var väl ganska lika – även avlämningarna så jag håller faktiskt husse på gott humör. Nej nu ska Garbo få ordet en stund. God fortsättning/Greta

Garbo december 06 Garbo berättar:

Först vill jag meddela att matte och husse är väldigt nöjda med oss hittills när det gäller alla julsaker och julgodis och annat frestande som ligger framme i huset i dessa tider. Vi har faktiskt inte gjort något som helst ofog ännu. Vi får väl se om vi kan hålla oss tills alla helgerna är slut……. Naturligtvis var julgranen spännande men vi har bara nosat lite försiktigt på den så den står precis som de har ställt den och alla sakerna hänger kvar på rätt plats.

När det gäller träningsdagarna så fick även jag ut på sök i torsdags. Matte tyckte jag skötte mej helt OK. Bl a hade de hängt upp en dummy i en björk och när jag kom i vittring så tog det inte lång stund förrän jag hade klurat ut var den var. Jag fick sedan jobba lite med sidotecken och fick även (av misstag) prova på stoppsignal och omstyrning. Husse sa att han var mäkta imponerad och matte var jätteglad att det fungerade även i "skarpt" läge.

I dag fick jag göra tre enkla markeringar där vi förflyttade oss längre och längre ifrån och jag var lite ivrig på den andra som jag gjorde lite för stora cirklar kring. Husse sa att jag hade sprungit över den åtminstonde två gånger men med undantag av det så gick det väldigt bra. (Husse kom ju på efteråt, när det var försent, att det kanske var lite olämplig plats för markeringen för både Skrutt och Sally hade rastat av sig, det stora, precis där). Den sista var jag tvungen att först gå genom ett buskage och sedan ut på ett öppet fält och över en väg för att komma rätt och den spikade jag. Hurra va bra jag är! Vi avslutade med att husse hade lagt en dold på samma ställe och sedan gick matte och jag fram till platsen där vi stod för den första markeringen och jag fick hämta den på linjetagning. Det var också spik på! Det sista jag fick göra idag var tre närsöksapporter. Där är jag lite för ivrig och blir lite för vidsökt men vi ska väl ha något att träna på i vinter och matte måste ju också ha något att klura på. Hur som helst, kul var det. Nu väntar vi bara på att det ska bli måndag då vi ska få ut och träna med både Cindra, Skrutt och Sally. Gott Nytt År!/Garbo

5 reaktioner på ”061230 Nu är det dags….”

  1. Allt är ju relativt, det beror ju på vad man jämför med och vad man har tänkt sig men hittills har det väl gått ungerfär som planerat…. men det finns MYCKET att förbättra men jag håller med, det går framåt. Mixo och du verkar ju verkligen ha hittat träningsformen för er och vad vi kan förstå går det med stora steg framåt. Jättekul!!!!!

  2. Ja det gör det. Men det är ju som du säger. Beroende på vad man tänkt sig…& vad man jämför med…
    Kanske det jag tänkt mig med honom ändå kan bli, till slut. Men FY vad vi jobbat i ett helt år!! Och lärt mig massor, förstås. Vänt upp och ned på allt och tillbaka igen. Klokare och mera ödmjuk kommer man ut på andra sidan…

  3. Ja, jag måste säga att jag beundrar din konsekvens och uthållighet. De säger ju att man blir latare med åren och det stämmer då med mej. Men det är klart…. när man ser att man får resultat så sporrar det naturligtvis men jag tror aldrig att jag skulle orka vara så konsekvent som du är numera. Mycket strongt jobbat!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 × två =