060509 Hå, hå, ja, ja, livet kan vara jobbigt ibland!

64127-1  Garbo berättar:

Hå, hå, ja, ja, eländes elände. Nu är det lite jobbigt att heta Garbo. I söndags åt jag det sista av penicillinkuren och i natt var det dags igen. Blåskatarren tog om, attans också. Jag vaknade vid fyra tiden och kände att jag måste ut men matte trodde det var som vanligt så hon sa bara att det är inte morgon än. När hon gör det i vanliga fall så vet jag ju att jag ska gå och lägga mej en stund till så jag gjorde det i dag också. Det var bara det att jag måste få pinka först så jag gjorde en pöl i sovrummet men när matte upptäckte pölen så tror jag att hon var mest besviken på sig själv som inte uppfattade mitt dilemma, hon sa i alla fall ingenting.

Jobbigt

Och som om detta inte var nog så har jag tappat en framtand också, tänk om jag tappar alla tänder! Då kan jag ju inte tugga eller ha dragkamp med Garbo men matte säger att jag kommer att få nya men det tror jag inte riktigt på.

I kväll skulle jag ha fått föja med husse och matte på Lag-SM träning men nu när jag blivit dålig igen så måste jag stanna hemma. Som tur är stannar matte också hemma så vi får väl ha det lite lungt och mysigt i stället./Garbo

Greta  Greta berättar:

Jag kan tala om att det inte bara är Garbo som har det jobbigt. Jag har det också jobbigt ibland. I går kom två av husses och mattes barnbarn hit och skulle hälsa på mej. De har ju inte träffat mej förut så de var mycket glada över att få komma hit. Så glada så att de hoppade och skrek och sprang fram mot mej när de såg mej. Självklart blev jag rädd. Jag har aldrig träffat några barn sedan jag flyttat hit till husse och jag tyckte de var jättekonstiga. Husse och matte talade om för dom hur de skulle göra så när de satte sig på golvet och bara pratade lite lugnt och husse följde mej dit så måste jag ju naturligtvis kolla vad de var för några. Jag är ju lite nyfiken också. När de sedan bjöd på lite godis så insåg jag ju att de inte var så farliga. Efter en stund så var vi riktigt kompisar som ni kan se.

Greta o Cassandra

Det är ju inte bara jobbigt, vi har det rätt kul också så jag ska berätta hur Garbo och jag gör när vi har riktigt kul. Ibland när vi är i vår valphage så får vi en morot. Mums! Men det gäller att bevaka det jag fått och helst fösöka snika åt mej Garbos morot. Ibland lyckas jag, ibland lyckas hon ta min. Säkrast är förstås om vi ligger på varsin sida om trädet tills vi är färdiga. Ibland springer vi bara runt, runt en bra stund innan vi tuggar i oss dom.

Morot  Morot 1

Nej nu ska jag ladda batterierna lite så kanske jag får följa husse på Lag-SM träning. Vi kanske hörs i morgon/Greta

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

fem + nitton =