061127 Jippi – Nu har vi varit i gång igen!

Greta 5,5 mån Greta berättar:

I går ringde Cindras husse och undrade om vi inte skulle ut och träna lite. Det har ju regnat och varit plusgrader flera dagar nu så snön har ju smält undan ganska bra så husse och matte tyckte det var en alldeles utmärkt idé. Denna gång skulle vi åka till Cindra och hon ville gärna träna fält och de fick ju vi också då göra.

Fältet låg i en gles skog med 12 apporter. Två apporter låg på andra sidan av en stenmur, en liten bit ut på en åker. Jag fick börja och oj vad husse blev glad! Jag hade full fart men var mycket koncentrerad. I ett huj hade jag hämtat 7 apporter. Lite, lite strul var det med avlämningarna men den 7:e var gaaaanska bra så husse tänkte – En till, sedan är det bra. Tyvärr strulade det så jag hittade ingen fler trots att jag letade överallt. När jag så var på ingång (för tredje eller fjärde gången) hade de lagt ut ett par till i mitten av fältet och då hittade jag så klart en av dem. Husse tyckte det var synd att han skickat en gång till men jag tyckte det var kul att springa ut och leta så det gjorde ingenting.

När jag var färdig var det dags för Garbo och hon får själv berätta.Hej svejs från Greta

Garbo 6 mån mini Garbo berättar:

För mej gick det väl inte så där strålande med söket tyckte matte. Det gick lätt att springa så näsan och koncentrationen var inte på topp. Jag fick in 10 apporter men det var inget riktigt system med det hela. Det började bra för jag gick ner i vind men tyvärr så höll jag mej mest där och jobbade inte upp mot vinden. Matte försökte skicka mej upp mot vinden vid varje utskick så jag fick ju med mej de flesta i alla fall, t o m en av dem som låg på andra sidan stenmuren. Men det som matte blev mest glad över kom sedan. 

Hon satte ner mej och gick och lade ut apporterna igen och jag fick sitta lös och vänta. Det gjorde jag alldeles utmärkt trots att husse tog med sig Greta därifrån. Hon hade fått vara kvar och titta på mej när jag jobbade. Jag fick sitta kopplad bredvid matte medan Cindra jobbade som föresten gjorde ett alldeles utmärkt sök. Lite, lite gny undslapp jag mej men det var inte särskilt mycket så matte var rätt så nöjd. 

Under tiden som Cindra jobbade hämtade husse Tickan, Atte och Kråka och det var nu det stora elddopet kom. Vi fick alla sitta och vänta medan Roland och matte lade ut fältet igen och sedan fick Tickan plocka in två apporter. När det var klart skulle Kråka och Atte få jobba och nu blev det spännande. Jag satt lös medan matte körde Kråka och det var den allra första gången som vi gjort så. När matte skickade ut Kråka efter hennes andra apport smög jag mej fram till matte, kanske kunde jag också få jobba lite. Då följde matte mej tillbaka och förklarade att Nej, du ska sitta här! Okey sa jag och väntade. Efter en lååååång stund som Kråka hade varit ute på fel område så kallade matte in henne och skickade ut henne igen. Hon var nog lite okoncentrerad för hon gav faktiskt sökkommandot så högt så jag var helt säker på att nu, nu skulle jag nog också få söka och jag for som en projektil ut i fältet. Tyvärr hade jag missuppfattat  det hela och matte kallad in mej igen och satte tillbaka mej där hon tänkt att jag skulle sitta. Men summa sumarum tyckte matte att jag skötte mej över förväntan då det var första gången som jag suttit lös och tittat på när någon annan hund jobbade och dessutom att matte körde Kråka. Vi har ju samma kommandon så det var ju liiiite svårt att veta vad som gällde. Hon säger i alla fall att hon har stort hopp om mej, vad hon nu kan mena med det. Ha de'/Garbo

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

7 + sexton =