061017 Livet är hårt

Garbo 6 mån mini Garbo berättar:

Fy fasen vad livet kan vara hårt ibland. Inte nog med att jag löper, man ska drabbas av allt annat "skit" också. I förrgår fick vi följa med när Cindra hälsde på och skulle få lite fälttränaing tillsammans med de stora hundarna. Naturligtvis så fick Greta och jag också jobba lite. Förutom en massa dummisar hittade jag också lite godsaker ute i naturen. Innan jag fattade vad matte menade när hon sa att det var inte sån't jag skulle leta så hann jag käka en hel del. Vad det var det vet varken matte eller jag men jag tyckte att det smakade "mumma". Det var liiiiite synd att jag inte följde mattes råd och lät bli för det blev en jobbig natt….. för både matte och mej. Jag mådde tjyvtjockt och hoppade upp i sängen och skulle väcka matte men innan hon hann vakna så spydde jag fulla sängen. Dessutom när jag hoppade ner så kom det åt andra hållet också. Sovrummet blev lite "ommålat". Behöver jag säga att matte inte blev glad? Det blev en riktig storstädning och det luktade vedervärdigt sa matte och öppnade både dörrar och fönster. Nåväl, matte tröstade sig med att det äntligen blev en ny bäddmadrass för se den ville hon inte tvätta, det fick räcka med alla sängkläderna sa hon. Lite brått blev det också för matte skulle vara barnvakt till lilla Melinda som har opererat bort polyper och skulle vara här under förmiddagen för hon behövde lite lugn och ro.
 
För egen del så innebar det också att jag blev utan mat igår. Hugaligen vad jobbigt det är, jag som är hungrig jämt. På kvällen fick jag i alla fall lite köttfärs och keso och det blev samma diet i morse också. Som tur är lovade matte att jag skulle få lite hundmat i röran i kväll för magen lugnade ner sig under förmiddagen i går och sedan har det varit lugnt. Det är bra det för jag måste se till att krya på mej för på fredag blir det gåsjakt igen. Inte för att det är så kul för Greta och mej, för vi får mest sitta i bilen då, men har vi tur kanske, kanske vi får prova på att bära en kanadagås igen. Dom är ju jättestora men man känner sig riktigt duktig när man bär fram en sådan till matte. Det är ju rejäla doningar och man känner att matte blir stolt.

Nej nu måste jag ta mej en "tupplur" igen. Man blir ju lite trött när man inte får äta ordentligt./Garbo

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 + 3 =