060901 Äntlligen händer det något!

Garbo 6 mån mini Garbo berättar:

Nu är det jättelänge sedan vi fick göra något "riktigt" men i går kväll hände det! Husse och matte skulle ut och träna tillsammans med Roland och Arne. När vi kom till träningsmarken så bestämde de att vi också skulle få göra något och då blev det markeringar på vatten. Greta skulle få börja men när husse gick och hämtade henne så smet jag ut (han är ju lite långsam av sig så det är lätt att finta honom). Matte stod redan nere vid vattnet och självklart sprang jag dit. Husse visslade så jag sprang tillbaka men när han skulle ha mej att hoppa in i bilen igen, tyckte jag faktiskt att han gick för långt så då sprang jag tillbaka till min matte. Husse försökte ropa och vissla på mej men men det brydde jag mej inte om. Då fick jag gå fot med matte upp till bilen och sedan fick jag sitta där tillsammans med matte medan Greta fick gå ner till vattnet.

Greta 5,5 månGreta berättar:
Jag fick tre enkla vattenmarkeringar. Ja enkla och enkla. De blev längre och längre för varje markering och dessutom fick jag gå ut genom flera meter med vass men jag fixade det! Husse var också mycket nöjd då passivitetsträningen har börjat ge resultat. Jag satt stilla och tyst hela tiden. Det enda som kunde ha varit bättre var att jag "rykte" lite och har gärna velat gå lite tidigare än husse skickade mej. Kul var det i alla fall och så himla skönt att simma igen. Det är länge sedan sist. När jag var klar kom Garbo ner och hon hade under tiden träffat Busan, Rolands valp, men hon kan ju berätta själv vad som hände.

Garbo 6 mån mini Garbo berättar:
När Busan kom ut ur bilen ville jag självklart hälsa och jag blev så glad så jag skällde lite också men matte förklarade att det blev inget av med den saken. Busan har ont i ryggen och har därför svårt att sitta, att resa sig och när hon springer så springer hon jämfota med bakbenen. Hon har fått remiss till Strömsholm för att få en ordentlig undersökning för att få reda på vad det är för fel….. så det är faktiskt synd om henne. När matte och jag skulle gå ner till vattnet och vi gick förbi henne så kunde jag inte låta bli att ge henne en puss på nosen. Jag hoppas att hon blir frisk igen!

Hur som helst, jag var ju lite orolig när jag satt passiv uppe vid bilen, hade lite svårt att sitta stilla med alla störningar och jag var heller inte riktigt, riktigt tyst men när jag kom ner till vattnet blev det annat. Då satt jag som ett ljus och tittade ut mot Arne som satt i båten. När han kastade första markeringen så litade matte lite för mycket på mej och trodde att jag skulle sitta kvar som vanligt men det var ju så länge sedan jag fick simmar nå't riktigt så jag tjuvstartade. Vid nästa markering var matte lite mera alert så då gick det bra liksom vid den sista. Ivrig var jag förstås så när jag simmade genom vassen tyckte jag att det gick lite för långsamt så då blev det mycket plask men det blev bättre och bättre för varje gång. Matte var nog ändå nöjd med mej för jag lämnade alla i hand och gick sedan fint fot ända upp till bilen när vi var färdiga. 
Så nu hoppas vi, både Greta och jag, att det blir lite mera action så vi får jobba lite mera i fortsättningen, nu när de ser att vi faktiskt kan sköta oss./Greta & Garbo

PS. Jag (Garbo) är nu äntligen bra i magen igen och får äta som vanligt. DS.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

17 + 11 =