070130 Det pirrar i kroppen

Greta december 06 Greta berättar:

Jag har känt mej lite pirrig i kroppen några dagar nu och husse har tyckt att jag har varit lite ovanligt ivrig. Han trodde att det berodde på att det har varit så kallt så jag har inte fått följa med på jobbet utan fått vara hemma med matte och Garbo istället. Nu har det hela fått sin förklaring…… jag börjar bli stor. I går började jag att löpa. Matte tycker att jag kunde ju ha tajmat det lite bättre för vi ska ju ner  till Enköping på valpträff till helgen men jag vill ju bara säkerställa att jag kommer att få stå i centrum, i alla fall från pojkarnas sida………. Ha de'/Greta

070128 Rymmare och fasttagare

Greta & Garbo Greta & Garbo berättar:

I går var husse , tillsammans med tre andra från den nybildade "viltgruppen" i Östersund och fixade med SSRK/JH:s fryshus. De skurade hela fryshuset och husse fixade värmekabel till avrinningen så det skulle bli lite lättare att sköta om framöver. Det var meningen att vi skulle få ut på en liten lättare träning när han kom hem. De började kl 11.00 men var borta i mer än fem timmar så det hade redan börjat skymma när han äntligen kom hem så det blev inget. I stället kom Arne och Kicki för de tvåbenta skulle äta en god middag, plankstek, för de tyckte de att det gjort sig förtjänt av. Det var jättebra för oss också för det brukar bli hemmagjord potatismos och det blir alltid lite över som vi får och ni skulle bara veta vad kalasgott det är!

Vid 22 tiden skulle Kicki åka hem. Hon hade Skrutt och Sally i bilen så hon släppte ut dem för att rasta av dem innan hon åkte och som tur var för oss så glömde matte låsa dörren när Kicki gick. Atte eller Tickan, förmodligen Atte då han älskar flattjejer, passade lämpligt på att öppna dörren och vi sprang ut och hälsade på flickorna. Matte ropade och jag, Garbo, kom ju lydig som jag är, som ett skott tillbaka. Husse gick ut och skulle hämta de övriga och Kråka och Greta kom snällt in men de hade Sally med sig. Innan matte hade fått ut Sally och husse fått ordning på Atte som uppvaktade Skrutt så passade Tickan på att smita.

Nu blir det nog en låååång natt sa matte för när Tickan får chansen så kommer hon ju inte frivilligt hem i första taget. Husse gick en runda och letade men såg inte till henne. Det har gått massor av rådjur på vår tomt också så han antog att hon kanske var ute och spårade dem. Efter en liten stund bestämde sig matte för att gå en runda hon också men då hann hon bara öppna dörren så kom Tickan tillbaka. Det blev alltså bara en halvtimmes runda denna gång. Förmodligen tyckte hon att det var lite kallt om tassarna, -13 grader, så hon ville nog in i värmen så det blev inte mycket av leken "rymmare och fasttagare" denna gång. Det verkar ju inte vara en så särskilt rolig lek så vi tror nog att vi ska låta bli den. Simma lungt/Greta & Garbo

070127 Äventyr i skogen

Greta & Garbo Greta & Garbo berättar:

I torsdags när vi skulle få ut på vår dagliga motionsrunda ville inte bilen starta. Husse fick använda startkablarna och sin andra bil för att den skulle komma igång. Vi åkte till en annan skogsbilväg än vi gjort nu på slutet för vi har inte kunnat att ta oss fram på den sedan snön kom då den har varit oplogad men nu är det jättefin. Vägen ligger ca1,5 mil hemifrån och det finns ingen bebyggelse där, bara några sportstugor som står tomma på vintern.  Det är jättekul att gå där för det brukar vara lite andra dofter. Ibland finns det renar där också men de har nog inte kommit än. Hur som helst, efter ca 45 – 50 minuter var vi tillbaka till bilen och vad händer. ………….. Jo, bilen startar inte! Tror ni att husse hade med sig sin mobiltelefon? Icke sa nicke. Den var hemma på laddning. Skogsbilvägen är mycket sällan trafikerad och det var nog ungefär en mil till bebyggelsen. Husse och matte stod och dividerade om hur de skulle göra och bestämde sig slutligen för att husse skulle gå och hämta hjälp medan matte skulle stanna hos oss.

Precis när husse var på väg så fick vi se några billyktor som kom efter vägen som vi gått. Perfekt! Bilen stannade och föraren undrade om vi behövde hjälp….. men tror ni husse hade tagit med startkablarna? Icke sa nicke. Det blev till att lifta hem och hämta dem och den andra bilen så efter en låååååång halvtimme så kom han tillbaka och vi kunde äntligen åka hem. Vi tror att det  är husse som är i onåd hos matte denna gång eller vad tror ni? Ha de'/Greta & Garbo

070124 Livet är tungt

Greta december 06 Greta berättar:

I går när matte berättade vad Garbo väger så var ju husse tvungen att väga mej också.Gissa vad jag väger. Jo……. jag är faktist två kilo tyngre, 26 kg. Husse bra skakade på huvudet och undrade hur ska det här bli när jag blir stor måntro?

Det är inte bara jag som är tung, livet är också tungt ibland för nu är jag i onåd igen. Jag har inte hittat på något bus på jättelänge men i morse var jag ju tvungen att hitta på något så jag lade mej i hallen och tuggade lite förstrött på hallmattan. Behöver jag tala om att matte inte uppskattade detta? Simma lugnt, det tänker jag göra ett bra tag nu./Greta

070123 Ibland blir man paff!

Garbo december 06 Garbo berättar:

Nu när jag fyllt ett år ville matte att  jag skulle ta valpsprutan, så den inte blir bortglömd. Sagt och gjort, vi fick tid hos veterinären halv sju nu i kväll. Vi kom dit lite tidigare så vi fick sitta i väntrummet en stund. Matte passade på att väga mej, 24 kilo! Nu är jag verkligen stora damen sa hon.

Lite spännande var det allt att sitta där och vänta. Det var mycket lukter och sedan kom det in fyra personer som hade två katter i en bur. Jag hade gärna velat gå fram och nosa lite men det fick jag inte för matte. Helt plötsligt öppnades dörren till behandlingsrummet och ut kom en JÄTTESTOR!!!!! , svart Leonberger. Jisses va stor han var. Jag blev så paff så jag måste voffa på honom men det fick jag inte sa matte. Nåja, svårt var det att hålla tyst men det gick ju på något vis. Sedan fick jag gå in och träffa veterinären men vad hon gjorde, det upptäckte då inte jag. Helt plötsligt sa matte att nu är vi klara så nu kan vi gå. Ja se sprutor det är då ingenting, det är annat med stora hundar…….Allt ska man då behöva uppleva.Tjingeling/ Garbo

070122 Det ska vi fira

Garbo december 06 Garbo berättar:

Jag fyllde 1 år i lördags. Det ska vi fira trodde jag …… Nä då, det blev ingenting men på söndagen kom de på vad de missat, husse och matte. På kvällen fick vi faktiskt ett grisöra till min ära. Vi hade redan fått veckans ranson i fredags men bara för att jag fyllde år…… Vi fick faktiskt också ut och träna lite apportering och ni skulle bara veta vad kul det var. Det är ju ett tag sedan sist.

Vi åkte till skogsbilvägen där vi brukar ta våra promenader för där, i slutet av vägen, finns en upplogad plan. Jag fick börja och efter att ha sprungit av mej lite blev det fotgående (hmmm inte såååå kul). Sedan skulle vi göra "klockan" sa matte. Det är ju evigheter sedan vi gjorde den så det blev lite problem. Matte satte mej i mitten och sedan lade hon ut till höger och vänster samt bakom. Hon ställde sig rakt framför mej och sträkte upp handen och sa ut. Vad var det det betydde….. var det att gå till vänster måntro. Jag försökte men matte sa att det var fel. Då satte hon tillbaka mej och gick och lyfte på dummisen. Sedan ställde hon sig närmare mej och visade samma tecken. Men……. jag kunde inte tänka klart, jag ville ju så gärna ha den till vänster. Nåja, matte gjorde samma sak en gång till och kom jag ihåg vad det var hon ville. När den var inne fick jag ta den till höger och sist den till vänster. Sedan gjorde vi om alltihopa och tänk…. det gick alldeles utmärkt. Minnet är bra men kort.

Matte skrattade lite åt mej för hon hade aldrig sett mej så ivrig nån gång. När jag tog dummisen i munnen så hoppade jag högt samtidigt som jag vände och kom i full fart till matte. Det var lite halt också så när jag provade att dra i bromsen så åkte jag kana. Dessutom så tyckte jag att vi skulle kunna ha lite dragkamp men det ville inte matte. Hon var lite förvånad då jag alltid har haft så skolade avlämningar. Men det var ju det här med att det var så kul och man kan ju inte vara perfekt jämt, eller hur?

Sedan fick jag träna stadga. Husse kastade en markering och matte hämtade. Sedan kastade han en till och jag fick gå fot därifrån för att återkomma till startplatsen och sedan hämta. Det gick mycket bra. Som avslutning fick jag tre enkelmarkeringar i lös snö. Det var lite knepigt att hitta dem men jag låg kvar och jobbade riktigt bra sa matte.

När jag var färdigtränad blev det Gretas tur men hon får berätta själv. Ha de'/Garbo

Greta december 06 Greta berättar:

Jag fick också börja med att "ralla av mej lite" men sedan skulle jag gå fot och däremellan fick jag träna  stanna kvar och inkallning. Ni som känner mej vet ju att jag är mycket ivrig av mej så det här var väldigt svårt. Bara en gång försökte jag följa husse så det blev ju trots allt inte så farligt mycket fel men jag satt som på nålar och har lite svårt att hålla tassarna i backen när vi går fot. Det spritter ju i kroppen, särskilt när det vankas jobb.

Jag fick bara göra stadgeövningen och markeringsövningar som Garbo gjort. Stadgeövningen gick alldeles utmärkt. Skönt! En av markeringarna i lös snö visade sig bli väldigt knepig. Den landade där Garbo hade fått en och där var snön så lös så den sjönk väldigt djup. Matte blev tvungen att gå dit och hjälpa mej lite och sedan fick jag avsluta med en som jag själv hittade. En av mina fördelar, säger matte, är att när jag hittar så är det ett blixtsnabbt upptag och full fart till husse. Idag var husse lite "rädd" när jag kom för det var så halt och jag trycker dummin i magen på honom så han trodde han skulle ramla baklänges men det gick riktigt bra. Jag frångick men vana att snabbt sprina tillbaka när jag hittat en gång då jag efter upptaget drog en sväng i lös snö (bara för att det var ju så himla kul att äntligen få apportera igen). Trots allt tror jag att husse var rätt så nöjd med mej.

När jag var färdig så skulle jag få sitta passiv medan Kråka körde lite dirigeringsövningar på planen. Hon hade fem stycken ute som en "strut" och matte bestämde vilken hon skulle ta. Jag tror att det gick ganska bra men jag är inte säker då jag hade svårt att vara tyst och sitta stilla. Husse försökte avleda mej så jag fick inte se allt.

När Atte skulle göra samma sak som Kråka då fick jag sätta mej i bilen. Jag tror att det gick lika bra för Atte som för Kråka för husse verkade nöjd när han kom tillbaka. Sist ut blev Tickan. Hon fick tre markeringar i lös snö. Två stycken spikade hon lätt som en plätt men den tredje blev det problem med. Hon kunde inte hitta den så hon fick en extra på samma område och efter lite bekymmer med den också så kom den in. Hon försökte ha ett litet spel men då kunde faktiskt matte bryta henne. Det tar sig, sa matte.

Kråka fick ut och försöka hitta den som blev kvar ute i snön men trots att matte fick henne att leta på rätt plats hittade hon den inte. Hon markerade var den som var hämtad hade legat men inte den som var kvar. Det slutade det med att matte var tvungen att gå dit och sopa bort lite snö, och jisses vad glad Kråka blev när hon kände den. Nej nu orkar jag inte berätta något mera. Vi hörs/Greta

070119 Matte är ett ”blindstyre”

Garbo december 06 Garbo berättar:

I dag när Greta & jag kom in från hundgården satt matte vid datorn och jobbade lite. Sedan jag hälsat så gick jag en liten tur i huset för att kolla att allt var i sin ordning. Jag gjorde ett litet fynd förstås, en liten leksaksfigur som hade ramlat ner på golvet. Naturligtvis sprang jag upp till matte och satte mej bredvid henne som jag brukar men matte var fullt koncentrerad på det hon höll på med. Då krafsade jag lite på hennes ben men hon tittade inte på mej utan bara klappade mej lite förstrött med ena handen. Jag satt där säkert i fem minuter och väntade på att hon skulle se vad jag hade – men icke sa nicke. Tillslut blev jag less och lade ner figuren på golvet. Det skarmlade till lite och tittade matte på mej. Vet ni, jag tror att hon fick lite dåligt samvete men det kan hon ju gärna ha……Trevlig helg/Garbo

070118 Nu är det vinter

Greta & Garbo Greta & Garbo berättar:

Nu är det verkligen vinter. Slut på den roliga apporteringen utomhus som det verkar…… Nåja, det är ganska kul att tumla runt i snön också. Husse och matte brukar ta oss med till andra sidan sjön. Där har vi en liten skogsbilväg som är plogad och där det inte är någon trafik. Trots att det bara ligger inte fullt en mil hemifrån är det lite andra förhållanden än hemma. Mera snö och lägre temperatur ……. om det vill sig illa. I går var det bara – 6 grader hemma men därborta var det -14, det är lite skillnad det.

Hur som helst, när vi går våra promenader brukar vi få lite hjärngympa också. Känns både bra och frustrerande. Vi brukar få börja med att gå fot i koppel. De andra hundarna får vänta i bilen. Jag, Greta, brukar vara mycket ivrig och ha lite svårt att koncentrera mej på min uppgift men idag – då blev husse riktigt nöjd med mej. Skitkul! Garbo hon fixar ju det mesta trots att hon också är ivrig men hon kan hålla sig i skinnet ändå……

När vi haft vår "dust" i kopplet börjar det roliga. Då får alla komma ut och vi får springa lite som vi vill. Just nu är det skithärligt. Snön där borta är ca 4 dm djup och det känns nästan som när man är ut och simmar. Vi hoppar ut i snön på sidorna av vägen och jagar varandra. Ibland, som i går, jagar vi upp någon stor orrtupp och jisses va' kul det är….. Jag, Garbo, har lyckats hitta en ännu ej igenfrusen bäck där det är "springdjupt" vatten. Mycket trevligt, fast det tycker ju inte matte förståss.

När vi sprungit av oss en stund  och rasat av oss det värsta enerigen, brukar husse och matte lägga sig i det hela. Då blir det inkallning, fotgående, stanna kvar och inkallning en och en från en punkt där vi alla fyrbenta sitter och väntar på vår tur. Det är ju ganska svårt när man har konkurrens men rätt så kul ändå. Det brukar sluta med någon form av belöning när man gör rätt så det gäller att vara skärpt.

Sen brukar vi få springa en fritt stund igen för att avsluta med lite löst fotgående där husse, Atte och jag Greta går förbi matte där hon står med Tickan, Kråka och Garbo. Sedan får vi stanna till och de går förbi oss. Ibland får vi gå förbi varandra "i farten". Det går bättre och bättre. Matte säger att övning ger färdighet och kanske har hon rätt. När vi kommer hem brukar vi vara rätt trötta så när vi har fått mat så brukar det vara "lugna gatan" här hemma och så känns det nu så nu tar vi oss nog en "tupplur" igen. Godnatt/Greta & Garbo

070114 Insnöad

Garbo december 06 Garbo berättar:

I dag är vi insnöade, snön bara yr kring fönsterna och naturligtvis blev den efterlängtade träningen inställd. Nu lär det säkert dröja innan det kan bli någon mera träning säger matte. Hmmmm, det låter inte bra alls.
Nåja, Emelie, Andreas och deras mamma och pappa kom igår kväll och sov över här så jag passade på att pussa på Emelie lite. Nå't ska man väl trösta sig med…..
 Vi hör av oss när vi har något intressant att rapportera. Ha de'/Garbo

Garbo o Emelie

070113 Introduktion

Garbo december 06 Garbo berättar:

Husse och matte hittar då på allt möjligt. Igår när vi var ute så var det en ny grej som vi skulle börja lära oss. De kallade det för introduktion till att gå på linje. Vad vi gjorde? Jo, jag, matte och husse gick på en linje och i början fick jag ha koppel på mej. Vi gick en liten bit och sedan stannade vi och husse kastade en dummy snett framför mej. Den fick inte jag hämta…… snopet. Matte sa stanna kvar och gick och hämtade den själv. Detta upprepades fyra gånger. Två gånger var jag på väg att följa matte fot när hon gick (jag var inte tänkt att hämta dummyn men jag trodde att jag skulle följa matte). Sen kom hon på hur hon skulle få mej att stanna. Det räckte nämligen inte med att säga stanna direkt utan just precis när hon själv skulle gå. Nåja, sedan vände vi och då fick jag gå utan koppel för jag var jätteduktig och gå fot i koppel. Det var jag också när jag var utan, så det så. Matte sa att jag var nästan duktigare att gå fot när vi gick så här än annars! När vi upprepat samma sak två gånger utan koppel så fick jag helt plötsligt hämta dummyn. Skit kul, men jag var lite osäker så jag måste titta på matte innan jag tog den. Nästa fick jag inte hämta men jag satt stadigt kvar. Jättebra, tyckte matte så det slutade med att jag fick ta den sista också. Det här blir nog skoj det!

Det sista jag fick göra vara att hämta en kanindummy på linjetag. Den var besvärlig att plocka upp, det är ju det här med snön också förstås, men när jag väl hade den i munnen var det full fart till matte. Sedan var det Gretas tur men det ska hon själv få berätta om. Vi hörs/Garbo

Greta december 06  Greta berättar:

Jag fick också prova på det här med att gå på linje. Liiiiite ivrig är jag allt och husse hade lite problem i början att få mej att förstå att jag skulle stanna kvar när han hämtade dummyn men det gick. Naturligtvis så "kliade det i kroppen" på mej och jag satt med ena tassen upplyft, redo till språng. Matte tycket att jag såg så söt ut…… Jag fick också gå utan koppel när vi hade vänt men efter en "omgång" åkte kopplet på. Jag hade svårt att koncentrera mej och var lite "hoppig" när jag inte hade kopplet så husse sa att vi måste nog träna mera innan jag får gå lös och ledig. Det blev inte heller så att jag fick hämta någon……. hmmmm jag som så gärna velat.

Som avslutning fick också jag hämta kanindummyn på linjetag och här var det inget velande som det var för Garbo. Jag hade ett mycket snabbt upptag och sedan full fart in till husse och stötte dummyn i magen på honom. Snacka om en lycklig husse….

När jag var klar fick Kråka och Atte träna lite dirigering. Kråka började med att vara olydig men matte gick och hämtade henne med kopplet och sedan var det full koncentration på vad matte ville. Husse tyckte det såg mycket bra ut. Atte var lite seg i stoppen och han tog också en "feldummy" men jag tror att husse fick det som han ville ha det till slut. Sedan var det Tickans tur. Idag skulle husse gå själv och bara kasta lite åt henne. Det blev lite små "frispel" på alla. Hon har nog inte riktigt hämtat sig från löpet ännu, även om det egentligen är över.

Nu ser vi fram mot morgondagen då Chilli och Zazzi med matte Ullis kommer och hälsa på. Undrar vad de hittar på då……Vi hörs kanske i morgon/Greta