070227 Först går det upp…. sen går det ner

Garbo 070227 Garbo berättar:

Det är lite av upp-och-nervända-världen hemma hos oss just nu. Matte tycker att jag har blivit lite stirrig och okoncentrerad nu på sistone men det är ju mycket som händer i flocken så det är inte så konstigt. Alla är ju lite stirriga för Kråka höglöper så Atte är ganska orolig han också. De sista dagarna har han äteitbara ett mål mat om dagen, han har nämligen ingen ro, bara när han är riktigt, riktigt hungrig. Tickan vill inte leka med mej, bara rida på Kråka och Kråka vill inte veta av mej alls så det är inte så lätt.

Hur som helst så har övningarna med "ingen sång i bilen" fungerat bra, så bra så att vi har faktiskt fått gått några långpromenader och ha lite lydnads- och stadgeövningar och i söndags fick vi faktiskt apportera också. Det var då matte sa att jag var mer än lovligt okoncenterad, med andra ord, det gick inte så bra. För det första kunde jag inte sitta kvar när husse kastade markeringar så det slutade med att matte kastade själv, då vet jag att jag ska stanna kvar tills jag får kommando. För det andra så har vi nog tränat lite för mycket med att markeringarna landar på samma plats och att vi bara ökat avståndet. Jag gick nämligen till samma plats oavsätt var nästa markering landade. Det får vi göra någonting åt sa matte. Undrar vad det kan bli. Hur det gick för Greta? Det får hon själv berätta. Tjolahopp/Garbo

Greta december 06 Greta berättar:

Jag kan faktiskt berätta att husse var jättenöjd med mej i söndags. Jag skötte markeringar, inlevereringar och avlämningar riktigt, riktigt bra. Jättekul! MEN…… i går kväll så hörde Garbo och jag att vi skulle få ut och jobba lite igen och det tyckte jag var toppen. Så när vi for hemifrån så kunde jag inte låta bli att smågnola lite. Ju längre tid det tog innan vi var framme, ju högre gnolade jag. Tyvärr så lurade husse och matte oss…. det blev ingen träning alls. Matte sa att eftersom jag trallade så glatt så blev det inget och tänk….det gjorde det inte heller. Vi fick åka hem med oförättat ärende. Skittrist! Hoppas jag kan vara tyst i kväll så vi får röra på oss lite. Vi hörs/Greta

PS från Garbo: Mitt ärr på nosen är tack och lov nästan borta nu. DS

070222 Ääääääntligen!

Greta december 06 Greta berättar:

I kväll fick vi äntligen röra på oss lite. Husse och matte tyckte att vi skött oss så bra nu på slutet, inte ens lite gnolande i bilen, så vi fick faktiskt en riktig hundpromenad där vi alla, periodvis, fick springa som vi ville. Ja inte Kråka och Atte förstås. De fick turas om att gå i koppel. Inga fler valpar här just nu, sa matte.

Gissa om Garbo och jag passade på att njuta av tillfället. Härlig, djup snö, fläckvist nådde den långt upp till magen och vi pulsad, hoppade, sprang, jagade varandra och Tickan, ja det var hur kul som helst. Men jag tror att jag skrämde matte lite för en gång när jag dök upp med ett hopp från snökanten tyckte hon att jag såg så röd ut i mun. När hon tittade på Atte och Tickan så hade de de rosa fläckar runt halsen. Gissa vad som hänt! Jag hade bitit mej i tungan. Det gjorde inte så ont och det blödde bara en stund så det såg nog värre ut än det var.

Nu hoppas jag att de tycker att vi sköter oss bra även framledes så vi får fortsätta att röra på oss som vanligt….. speciellt nu när temperaturen börjar bli lite mera normal. Ikväll var det bara – 12°, jätteskönt. Tjingeling/Greta

070221 Brrrrr….. va kallt!

Greta & Garbo Greta & Garbo berättar:

Brrrr….. va kallt det är. I morse när vi skulle ut och "morgonpinka" var det över 27 grader minus. För oss går det väl an, det är värre med Tickan, Kråka och Atte. De får köldkramp i sina tassar och det är faktiskt lite humor när man tittar på dem och ser hur de bär sig åt. Först blir det kramp i höger bak så de går på tre ben men sedan blir det kramp även i vänster bak och då står de bara på frambenen men det är lite svårt att förflytta sig då.  När matte klär på sig för att gå ut och mata fåglarna och hämta tidningen springer de andra och gömmer sig och den enda som är beredd att följa med är jag, Garbo. Till och med husse stannade hemma från jobbet i dag och valde att sitta inne i värmen på kontoret i stället. Konstiga typer eller hur? Lite kyla….. vad gör det? Ha det gott/Greta & Garbo

070219 Ganska trist just nu…..

Garbo 070219 Garbo berättar:

Det har blivit mycket bilåkande för oss för vi får följa med så fort tillfälle ges men tror ni att det händer något? Nejdå, husses och mattes passivitetsträningar fortsätter tyvärr. Vi har i alla fall kommit så långt att vi nu, ibland, får gå ur bilen och rasta oss lite (en och en). Vi har bara haft ett enda litet återfall och det var i fredags när vi tänkte träna lite inför melodifestivalen så vi smågnola lite men det blev ingen succé, då fick vi inte ens gå ur bilen. Matte tror att det berodde på att husse satte in oss i bilen utan att vi fick pinka först och det är klart, det kanske gjorde sitt till – att vi inte kunde vara tysta menar jag.

I dag snöar det också så livet känns lite trist just nu – jag återkommer när det känns lite bättre./Garbo

070216 Vilka påhitt!!

Greta & Garbo Greta & Garbo berättar:

Husse och matte har då några riktiga påhitt som verkligen kan vara jobbiga. Vi kanske ska förklara vad vi menar? Vi hörde någon som sa att de "tvåbenta" brukar sjunga när de ska ut i naturen. En visa är ju "Vi går över daggstänkta berg, fallera….." Det tyckte vi lät mycket trevligt och vi har ju båda en mycket tjusig sångröst så vi tänkte – vi provar….. Vi började när vi upptäckte att vi åkte på någon skogsbilväg och att nu är det nog träning eller långpromenad på gång för då blir vi ju riktigt glada. I början gnolade vi bara lite men Tickan, Kråka och Atte tyckte att det lät väldigt bra så de började också falla in i vår kör och doade åt oss. Det gjorde att vi tog i lite mera, det måste ju höras vad vi sjunger tyckte vi. Det hela kulminerade förra söndagen då vi skulle få ut och träna lite.

Husse och matte hade inte riktigt bestämt var vi skulle vara så vi åkte efter en ny väg och ju längre vi åkte ju mera sjöng vi. Då sa matte -"Nehej, idag blir det inget träna av. Ni ska få åka bil tills ni blir tysta och sedan åker vi hem." Vi var nog ute och åkte i över en timme innan vi kände att vi tappade vårt goda humör och sånglusten försvann. Husse och matte bestämde då att den här veckan blir det varken långpromenader eller träningar för vi dör inte även om vi blir utan motion en vecka.

Så nu har vi fått åka bil varje kväll….. och ingenting händer! I går, femte dagen, var vi knäpp tysta hela tiden. Husse stannade bilen och de gick ur men vi var fortfarande tysta. Då öppnade matte backluckan och vi trodde ju naturligtvis att nu, nu blir det något (fast tysta det var vi)….. men nehej, hon stängde luckan igen och sedan bar det iväg hemmåt. Vi hörde att de sa att imorgon kväll (idag alltså) ska vi få gå ur bilen och rasta oss men bara en och en. Det blir det ulitmata testet. Det känns lite pisstrist och det är faktiskt jättejobbigt. Vi kanske ska vända oss till någon djurrättsaktivist och klaga på psykisk misshandel? Vi är i alla fall mera trötta av det här än när vi varit ute och sprungit en timme. Vi sover som stockar på kvällarna, konstigt.

För övrigt tycker matte synd om Atte just nu. Jag, Greta, är så gott som klar med löpet men nu har Kråka börja löpa igen. Det är bara fyra månader sedan sist så det var inte precis väntat. Enda trösten är att våren blir lugn tycker husse.

Trevlig helg/Greta & Garbo

070213 Vi antar uppmaningen

Greta & Garbo Greta & Garbo har fått ett uppdrag:

 

Matte läste på Tre labradorbrudars blogg en "berättelse" om Jod och fick uppmaningen att alla som läste skulle skriva om sin hund så vi fick såklart uppdraget att skriva om oss:

Var är hunden född?
Greta: I Vallby Storsten, Enköping
Garbo: I Götgården, Falun

Hundens favoritgodis?
Greta & Garbo: Allt som går att äta (även fruset hundbajs ibland, till mattes stora förtret)

Hur många egna halsband och koppel har hunden?
Greta & Garbo: Vi har inga egna, vi delar det som finns med resten av flocken (totalt 5 hundar) men det finns säkert en 15 -16 stycken.

Hur ser hundens förhållande till vatten ut?
Greta & Garbo: Finns inget bättre, spelar ingen roll om det är -12 grader ute – får vi möjligheten att bada så gör vi det.

Har hunden några "kläder"? (täcken el. liknande)
Greta & Garbo: Nix pix

Har hunden något speciellt kännetecken som skiljer den från andra hundar i samma ras/färg?
Greta: En liten "böj" längst ut på svansen
Garbo: Just nu är jag lite ärrad i ansiktet

Hur reagerade resten av flocken (tvåbenta som fyrbenta) när den nya hunden flyttade in?
Greta: Läs i bloggen 060501 – Phu vilken pärs, där står hela mitt möte med min nya flock.
Garbo: Läs i bloggen från 060321 – Garbor första inlägg, där står det mesta om mitt möte med flocken

Vad är/skulle vara den absolut bästa belöningen hunden kunde få?
Greta & Garbo: Att få apportera + att få mat förstås

Vad är det värsta hunden vet?
Greta & Garbo: Vi har ännu inte träffat på något som vi inte tycker är kul men det som är minst kul är förstås passivitetsträning för den är ganska jobbig och man blir så "slut i luvan" då.

Har hunden någon alldeles speciell egenhet?
Greta: När jag blir riktigt, riktigt ivrig kan jag inte hålla tyst utan jag smågläfser till husses stora förtret (men det blir mindre och mindre av det).
Garbo: När jag inte förstår vad matte vill "fryser jag fast" och ibland kan matte få jobba lite extra för att lösa upp situationen.

Något hyss som hunden pysslar med?
Greta: Jag älskar duntäcken! I alla fall innehållet
Garbo: Jag älskar att pussas, både två och fyrbenta och ibland är det inte uppskattat, särskilt inte om jag håller på länge (när jag är riktigt glad och uppspelt). Då brukar både två- och fyrbenta "fräsa ifrån".

Var sover hunden på natten?
Greta: Bredvid husse
Garbo: Bredvid matte

Vad får hunden för foder?
Greta & Garbo: Eukanoba Puppy & Junior

Hur reagerar hunden när den får några dagars vila?

Greta & Garbo: Vi är ju inte handikappade så vi hittar väl på något själva om inte vi blir aktivierade på något vis.

Vad tror du skulle vara hundens drömtillvaro?

Greta & Garbo: Jobba, äta och sova – i nämnd ordning

Minst fyra hundar vi skickar vidare det här till:
Tycker att alla som läser kan väl skriva om sin/sina hundar. Glöm inte att lämna ett avtryck att du varit här så man kan läsa om dom genom att klicka på "Kommentarer" här nedanför och berätta var man kan läsa det som skrivits. Har ni ingen hemsida eller blogg så skicka ett e-mail, vi skulle verkligen uppskatta det!

Tjingeling/Greta & Garbo

070206 Shiiiit oxå!!!

Greta december 06 Greta berättar:

Jag tror att jag måste be husse träna minnesmarkeringar med mej så jag förbättrar mitt minne. Igår lovade jag att jag skulle fundera ut något som kunde blidka matte. Det glömde jag…… i stället blev det tvärt om. Igår och idag har det varit kallt 14 respektive 17 grader minus som kallast, och då får jag inte följa husse på jobbet utan måste stanna hemma med matte och Garbo. Jag brukar för det mesta ligga på kistan i hallen  och filosofera men idag blev det lite långtråkigt så jag gick upp på kontoret till matte och Garbo. Jag tror inte att matte uppskattade att jag låg där för jag har ju lite "avgaser" kvar sedan skrovmålet igår så hon tyckte att jag luktade lite illa. Hur som helst, när jag legat där ett tag så blev ju det också trist, matte jobbade och Garbo sov så då tänkte jag gå ner igen men gissa vad jag såg på vägen ner…… Matte hade glömt stänga sovrumsdörren och då kom jag ihåg vad kul det är med fågeldun. Sagt och gjort jag kröp upp i sängen, gjorde ett jättestor hål i påslakanet (matte har köpt flera nya påslakanset för jag avverkade 5 st i höstas). Det nya påslakanet var lika lätt att ta sig igenom som de tidigare och innanför hittar man masssssor av dun. Jag hade jättekul men jag tänkte mej faktiskt för så jag var tyst som en mus men nog upptäckte matte vad jag höll på med ändå (ibland blir man avslöjad för att man är så tyst). Allt som matte sa när hon såg mej vill jag inte upprepa men det var något om att om det är någon som vill köpa mej så var jag jättebillig just nu. Det skulle bli ett riktigt reapris men jag tror nog att husse skulle protestera så det är nog inte så mycket att bry sig om. Hon sa också att jag är dyrast i drift av alla hundar som de haft, kan det stämma måntro? 

Jag lyckades väl inte  stärka mina aktier hos matte i går eftermiddag heller. Garbo och jag fick föja med in till Östersund och handla hundmat och på vägen hem så åkte vi till skogsbilvägen som vi brukar gå våra hundpromenader på. När vi gått ca 20 minuter så hittade vi ett dike där vattnet inte hade frusit, eller vatten och vatten, det var mest geggamoja. Kul var det – att springa så det stänker, det är härligt det! Både Garbo och jag såg ut som riktiga lortgrisar sa matte. Tyvärr var det 12 grader kallt just då så geggan frös fast som pärlor i pälsen så vi fick vända och det blev en kortare promenad än vanligt. När vi kom hem så blev det en "raggardusch" för oss båda men jag tror att matte såg humorn i det hela för hon kallade oss för "tokfior" men lite besvärliga tyckte hon nog att vi var. Så som ni ser så behöver jag verkligen tips på något som jag kan göra för att blidka matte. Vi hörs/Greta

070105 Det varar inte länge…..

Greta december 06 Greta berättar:

Tänk att saker och ting inte kan få vara positiva en stund. I går var både husse och matte jättenöjda med mej och hur jag uppförde mej. Jättekul! Men demåste ju förstå att det är jättejobbigt att vara behärskad och duktig. Jag var ju ganska slut i luvan när vi kom hem i går men jag har ju sovit på saken och energi, det har jag ju gott om. Idag satt matte sig uppe på kontoret och jobbade lite och Garbo föjde ju naturligtvis med. Jag lade mej som vanligt på kistan i hallen men det blir lite tråkigt i längden och jag hade ju en hel del energi över sedan i helgen, det blev ju mycket passivitetsträning och jag vill ju att det ska hända något.

Sagt och gjort, jag gick på upptäcktsfärd och se…… det lönade sig faktiskt. Jag hittade en öppen dörr till rummet där husse och matte förvarar hundmatsäckarna. De pratade lite löst om problemlösning på valpträffen och jag tänkte jag skulle praktisera lite så jag kollade om man kunde riva sönder säcken och komma åt hundmaten och tänk – det gick alldeles utmärkt! Jag knaparde i mej en hel del och det ena följer ju naturligtvis det andra – magen blev full. Vad göra? Jo, skräp brukar de slänga i soporna under diskbänken i köket. Soppåsen kom jag ju inte åt förstås men varför inte sätta sig på mattan framför? Sagt och gjort, en prydlig liten hög blev det. Sedan kom jag på att jag kanske ska tala om det för matte, det luktade ju inte så gott. Matte kan ju vara en klok människa i bland för hon insåg att lagt kort ligger – det som var gjort var gjort och det gick inte att ändra på så det var ju ingen mening att skälla på mej men ……. ni skulle hört vad hon muttrade. Nu ska jag i alla fall försöka hitta på något att blidka henne med. Har ni några tips så tar jag gärna emot dem. Tjenamoss/Greta

070204 Valpträff på Thorsvi kennel

Greta december 06 Greta berättar:

i fredags packade husse och matte bilen och vi undrade lite vad som var på gång. Garbo och jag fick föja med och vi åkatejättelänge, gjorde i och för sig några raster så vi fick ut och röra på oss lite, men bilturen tog ungefär 7 timmar totalt. Helt plötsligt sa husse att nu är vi framme. Vi fick gå ut och rasta oss lite och sedan fick vi föja med in till min "gammalmatte" och "gammelhusse". Det var spännande för där fanns det flera hundar som vi fick träffa men först fick vi lite mat. Den första hunden som vi träffade var lilla Valsa, en mycket käck och trevlig liten tax som var 6 månder. Hon var helfräck, tuff men snäll. Sedan fick vi träffa Speys, min syrra och sedankennels grand old ladies, Joy och Karma, 12 resp 13 år gamla. Det fanns också en massa nyfödda småvalpar där men dem fick vi inte träffa, bara höra. Dessutom fanns det två katter som vi gjorde bekantskap med. Lite underliga figurer det där…… men det var ju inte så mycket att bry sig om egentligen fast Valsa busade riktigt rejält med hanen ibland men det vågade inte vi oss på.

Vi sov över där och morgonen därpå droppade alla mina andra syskon in. Karina Sellén och Håkan Johanzon kom också och de drillade först våra hussar och mattar i teori och sedan var det vår tur. Vi åkte ut till en stor hage där det luktade mycket spännande. Både harar och rådjur hade gått där så det fanns en hel del störningsdofter. Hur som helst, det började med att husse släppte ut mej ur bilen och sa att jag skulle gå och pinka men snopet nog så fick jag, efter uträttat ärende, gå direkt in i bilen igen. Det var ett led i träningen påstod han…… snopet var det i alla fall. Husse hade lovat alla att jag skulle ha uppvisning med temat Melodifestivalen, för det brukar jag ju göra ibland, men jag lurade alla. Jag sjöng inte ens upp.

När vi så äntligen fick gå ur bilen (Garbo fick också vara med) på allvar så var det passivitet och stadga som skulle tränas. Passet före lunch gick ut på att gå i koppel och att kunna sitta lös när det kastades en dummy.Jag skötte mej väldigt bra och jag tror att jag var en av de allra tystaste i gänget. Ett litet missöde hände men det var inte mitt fel – eller tja kanske indirekt, jag löper ju. En hanne, Glenn Grant (Virre tror jag han kallas) kunde inte motstå mej så han rymde och kom och uppvaktade mej och vem kan sitta stilla då?

Valpträff 2

Valpträff 1

Efter lunch (en jättegod lasagne, sa husse) var det åter dags att drillas i stadga och passivitet. Vi gick i två grupper lite fram och tillbaka på linje. Vi fick lära oss gå fot med och utan vändningar, sitt, stanna kvar, både med och utan störningar och när träningspasset var slut hade vi också fått göra en apportering vardera. De flesta övningarna var variationer på de övningar som Garbo och jag brukar få göra så vi kände igen det mesta så det var ju egentligen inte så svårt. Skillnaden var väl att det inte  brukar vara  så många hundar och så lång tid brukar vi inte heller hålla på. Slutsummeringen från husse var att han var mycket nöjd med mej. Han tyckte det gått mycket bättre än väntat. Garbo var väl lite mera okoncentrerad än hon brukar men det är lite kul för mej. Det brukar ju vara så att det är hon som är den coola av oss två, skönt när det blir tvärt om någon gång (fast tyst det var hon ju som alltid).

Karina har en syster till Garbo så matte tyckte det var kul att få se henne. Vi fick inte träffa henne, bara se henne på avstånd för det blev lite smått om tid. Annars hade ju matte velat se lite mera av henne men hon fick henne i alla fall på kort:

Prinsessan

Matte tycker att likheten med Garbo finns där


Dagen avslutades med fika och sammanfattning och när det var slut fick vi åka till Jan och Britt och träffa Maja och Britta. Husse och matte åt en sen middag och sedan sade vi godnatt. Morgongen därpå fortsatte vi vår resa hemmåt men vi gjorde en avstickare till Gustaf och Ingegerd som bjöd husse och matte på lunch. Kl 19.00 var vi hemma igen så vi äntligen fick träffa Kråka, Atte och Tickan som hade fått vara hemma – ja inte själva förstås för Maud och Emelie hade varit hundvakt åt dem så de hade nog haft det riktigt bra ändå. Pucko hade också hälsat på så de hade nog haft det de gjorde ändå.

Matte och husse tyckte det var rena semesterresan, hotellstandard på varje stopp så de vill gärna passa på att tacka alla vi besökte. Ett särskilt stort tack till Karina och Håkan för deras kloka råd och till Anita och Jörgen förstås för deras stora gästfrihet och engagemang för sina valpköpare (med bihang) och för en mycket trevligt anordnad valpträff. Matte hälsar att om ni vill se lite flera bilder från valpträffen så besök kennel Thorsvis hemsida. Hälsningar från en trött Greta