070425 Stackars husse……

Greta & Garbo Greta & Garbo berättar:

I går kom Roland, Cindra och Busan hit så vi skulle få träna lite. För mej, Greta, blev det bara passivitet tyvärr….. Husse hade nämligen varit till tandläkaren och dragit ut en kindtand, stackar'n. Så fort han fösökte prata så började han att blöda och då går det ju inte köra hund sa han….. Jag tycker han kan vara tyst och låta mej sköta det jag ska på mit eget vis men se det gick inte.

Jag, Garbo, fick bara tre enkla markeringar med skott. Har gärna gjort lite mera men matte är ju som hon är förstås. Min första markering var lite yvig så den fick jag göra om och sedan fick jag en där man inte såg nedslagsplatsen. Superbra, sa matte. Precis som jag ville ha det. Tror ni det blev något mer efter det då. Näää, lyckas man bra ska man sluta sa matte. Typiskt.

Kråka, Cindra och Tickan fick också jobba lite och Atte fick bara en enkelmarkering och lite gladapporter. Tickan fick en dubbel (utan att det blev "tilt"!) och Kråka fick både trippel, dirigering och hämta in några som blev kvar på fältet som Cindra gjorde. Cindra fick dessutom en dubbelmarkering med skott. Busan fick bara springa lite fritt för hon är lite konvalecent ännu.

I kväll ska vi packa husvagnen för i morgon drar vi söder ut på Garbos kennelträff/kurs. Vi ska dessutom stanna i Sandviken och röntga oss. Vi berättar om hur det gick för oss när vi kommer hem. Tjingeling/Greta & Garbo

070423 Det är mörkast före gryningen

Greta & Garbo Greta & Garbo berättar:

I helgen har husse och matte, tillsammans med Ullis o Stefan, haft kurs för andra hundar och deras förare. Ullis o Stefan bodde här i  "Bryggstugan" och de hade med sig Izi, Chili o Zazzi men vi fick bara träffa Izi när hon följde med in på kvällarna. För oss var det inte så kul, vi fick bara vara i hundgården på dagarna och ingen hade tid med oss. Fy bubblan va orättvist! Men…… så i går var det äntligen vår tur. Vi hade ju fullt av uppdämd energi förstås så husse och matte bestämde att det inte skulle bli så avancerad träning men det beror ju på hur man ser på saken förstås.

Jag, Garbo fick börja och naturligtvis fick jag gå fot en stund. Det tycker inte jag är så kul. Sedan gjord vi några inkallningsövningar som gick kanon och så fick jag avsluta med ett fält. Det var upplagt lite annorlunda än vad jag är van med. Vi stod ute på en äng och matte skickade mig mot en öppning i skogen. Ca 20 m framför mej fanns ett dike och före det var det fullt med stora tuvor av gammalt gräs och buskar. De hade lag ut både där, strax bortom diket, i gläntan och i skogskanten runt omkring, sammanlagt 14 dummy. Gissa om det gick bra då? Jag hade mycket spring i benen så jag sökte kanske inte så koncentrerat som matte ville alldeles i början men så småningom lugnade jag ner mej och levererade med både fart och schvung. När jag hade plockat från alla linjer = områden blev det tack och slut. Snopet men jag hade i alla fall hämtat 8 stycken.

När Garbo var klar fick jag, Greta, in i "hetluften". Ja, jag är ju lite het av mej som ni vet. För mej blev det fotgående och stoppsignal som första övningar. Fot gick mycket bra men det här med stopp är lite svårare men så småningom blev husse nöjd och då fick även jag jobba på fältet. Kändes skönt att få röra på benen lite. Trots att jag är lite het av mej, som sagt var, så kopplade jag på näsan direkt och hittade min första dummy på hitsidan diket. Gissa om husse blev stolt! Jag fick också jobba på tills jag hade från alla linjer och tänk….. det blev samma antal som Garbo. Vi har nog börjat haja det här riktigt bra, tror jag.

När vi var färdiga fick Kråka och Atte jobba in fältet tillsammans och Tickan fick ett litet mindre antal, 5 st. Två av dem blev lite knepiga för henne att hitta så hon fick två små "spel". Ena gången då badade hon dummyn i diket så både hon och dummyn var rätt så geggiga. Hon tycket i alla fall att det var kul även om husse rynkade på näsan lite.

Nej nu ska vi strax få mat och sedan ska vi ut och träna tillsammans med Cindra. Tjo o hej från Garbo o mej!

070418 Stopp!!!

Greta & Garbo Greta & Garbo berättar:

I går kväll fick vi ut och jobba lite, eller…… jobba och jobba.Vi skulle träna fotgående och stoppsignal och det är klart, det är ju jobb för lilla hjärnan förstås även om det inte är så mycket jobb för benen. Trötta blev vi i alla fall.

Jag, Greta, är just nu i nybörjarstadiet så jag klarar stopp på nära håll jättebra men blir det lite längre avstånd så förstår jag inte riktigt om jag ska komma in och sitta eller vad det är husse vill, så det kommer säkert att bli en masssssssa träningar framöver. Vi får ta ett steg i taget sa husse.

Jag, Garbo, har kommit en lite längre bit och även om det inte är 100 %-igt så brukar jag vara duktig och stanna men kan vara lite seg att sätta mej när jag har något i näsan men matte tycker att vi kommit en bra bit på väg (en gång stannade jag inte så då tog matte till rösten fast hon inte hade tänkt det, det gick automatiskt sa hon). Jag var ju lite ringrostig häromdagen så vi började med några stopp på nära håll och när det gick bra så skickade matte ut mej så jag fick springa lite fritt. Rätt som det var så fick jag en stoppsignal och i och med att jag satte mej så kom det ett kast, antingen till höger eller vänster. Jag blev förstås ändå tvungen att titta på matte innan jag fick hämta (hon vill ju gärna även träna in tecknen, tokfian) men kul var det. Hoppas det blir mera. Ha det gott/Greta & Garbo

070417 Pang ….. sa det!

Greta & Garbo Greta & Garbo berättar:

I går träffades husse, matte, Ullis, Stefan och Lena för att titta på markerna och lokalerna inför kursen som de ska hålla nästa helg (då får vi nog vara hemma i hundgården, hmmm……). De åkte hem och åt lite lunch och drog sedan upp riktlinjerna men efter det var det vår tur.

Ullis, Stefan, Zazzi, Chili och Ullis nya förvärv, Izi (en liten labradorflicka på 11 veckor) och vi åkte ut för att få träna lite. Ullis och Chili fick börja och gjorde lite markeringsövningar och sedan körde Stefan och Zazzi samma sak.

Husse och matte ville att vi skulle få träna skott. Vi har ju hört skott förut men inte i samband med att vi själva har varit aktiva så de var lite nyfikna på hur vi skulle reagera/agera. Stefan tog apportkastaren och gick ut på på en äng och vi startade ca 100 m därifrån och gick fot mot honom. Under tiden som vi gick så sköt han ett antal skott. Vi reagerade inte mer än att vi tittade lite nyfiket på honom för att se vad han höll på med. När vi var ca 20 – 25 m från honom så stannade vi. Då sköt han ett skott och kastade en dummy längs med skogskanten och jag, Garbo, skulle få apportera först. Det gick väldigt bra. Satt och väntade tills jag fick lov att gå och spikade markeringen men……. Greta kunde ju inte hålla sig så hon kom också men tji fick hon. Jag behöll dummyn fast hon gärna ville ha den och när jag visade att det var min då lyssnade hon på husse och sprang tillbaka till honom och jag satte full fart till matte.

Vi gjorde naturligtvis om det men då fick Greta vara kopplad. Då var hon helt lugn och jag gjorde precis som första gången. Matte blev jättenöjd med mej men det innebar ju också att det blev slut på det roliga så det blev bilen igen. Under tiden som vi hade tränat skott så hade Ullis och Izi gått lite längre ner på ängen och apporterat lite minidummisar. Det hade funkat jättebra. Tyvärr hade inte matte med sig kameran som hon hade tänkt så därför kan ni inte få se vilken sötnos Izi är. Matte säger att hon blir riktigt nostalgisk, vad hon nu menar med det. Vi är ju också söstnosar men i ett litet större format.

Sedan var det dags för Chili och Zazzi igen. De tränade linjetag över en liten äng, ett dike och in i en glänta in i skogen. De turades om och hämtade tre vardera och det gick lika bra som första övningarna som de gjorde. När det var färdiga så fick jag, Garbo, en markering på samma plats som de hade kört linjetaget men jag hade lite kortare sträcka så vi stod en bit in på ängen. Jag spikade markeringen och under tiden som jag levererade den så hade Stefan lagt ut en som jag inte såg. När jag lämnat av så skulle jag få ta den på ett linjetag. Jag sprang rakt ut, missade dummyn  och veck av lite till vänster vid en stor gran som stod där. Matte blåste inkallning på mej så jag vände och då fick jag en söksignal och gissa vad?……. då hittade jag den! Skitbra, sa matte. Nu ser  vi fram mot kvällens övningar/Greta & Garbo

070413 En smak av vad som komma skall…..

Greta & Garbo Greta & Garbo berättar:

I går fyllde husses och mattes barnbarn Andreas 4 år. Just nu är de uppe i stugan i Ottsjön och vi fick alla följa med och gratulera honom. Resan dit tog drygt 1,5 timmar så när vi kom fram skulle vi först få ut och röra på oss. Lars tog med Pucko och följde med husse och oss andra. Vi följde ett skoterspår ner mot sjön och vi fick springa riktigt rejält, lite som vi ville faktiskt.

När vi kom ner till sjön så hittade naturligtvis Tickan ett ställe där isen släppt från land och gissa vem som följde med och provbadade? Husse försökte få oss därifrån men icke sa nicke. Har man åkt så långt och sedan få tillfälle till ett litet vårdopp ska man väl passa på och njuta, eller hur? Pucko, Atte och Kråka stod bara och tittade på oss och tyckte vi var lite fåniga och det kan de väl få göra om de vill. Vi hade skitkul! När vi kom tillbaka hade matte gjort i ordning mat till oss och när magen var mätt var det dags för att torka av oss och sätta oss i bilen. Jätteskönt, vi mådde som små prinsessor. Testa gärna själva så får ni se/Greta & Garbo

070412 Det blåste i träden i går….

Greta & Garbo Greta & Garbo berättar:

I går var det en våldsam blåst över Jämtland. Husse tog ut Atte, Kråka och Tickan till hundgården  som vanligt när han åkte till jobbet på morgonen. Efter en liten stund tyckte matte att hon hörde att någon skällde så förtvilvalt i hundgården så hon gick ut och tittade. Jo då, mycket riktigt. Det var Tickan som tyckte att skulle vi andra få vara inomhus när det blåste så mycket så skulle minsann de också vara det, så det var bara för matte att hämta in dem.
Det var en konstig dag för vi fick bara ut och snabbrasta oss, ingen långpromenade eller träning. Fast å andra sidan tyckte vi nog att det var rätt så skönt. Det dånade ibland när vinden tog tag i taket på altanen och matte höll andan för att det skulle få sitta kvar. Det gjorde det men det var värre för dom på Campus på Högskolan i Östersund. De blev utan tak de.

För övrigt har vi inte så mycket att berätta annat än att vi håller på att byta hundmat och få vuxenfoder nu. Matte tar det lungt, lite pö om pö för att magen ska få vänja sig men gott är det. Matte tror att det är bra, i alla fall för mej, Garbo. Jag har ju sett ut som ett spjälstaket men nu, efter bara två veckor med inblandning av annat foder, så är det slut med det. Ja, jag är ju inte tjock nu helle precis men revbenen syns inte på håll i alla fall. Vi hörs/Greta & Garbo

070410 Jiiiipiiii….. jobb igen!

Greta december 06 Greta berättar:

I går var det bra väder igen  och Cindra och Busan kom och hälsade på. Vi åkte ut till skogen och skulle få jobba och den här gången var det bara jag och Garbo som fick följa med. Cindra behöver träna fält så då fick vi också göra det. För att Cindra skulle få någon som gått före och lämna lite dofter så fick jag börja (det var bättre för Garbo löper ju och det har ju inneburet lite "onödiga" dofter). För att testa oss lite så hade de lagt till lite andra grejor också så det blev inte bara fältjobb. Jag fick börja med att gå fot fram till startplatsen för en enkelmarkering. Det gick rätt så bra och markeringen (som inte var särskilt lång) spikade jag. Sedan fick jag gå fot fram till fältet. Startplatsen låg på en kulle och fältet låg på slänten ner och ut på ett hygge. Till vänster fanns det en liten "ridå" med små granar och tallar och det fanns 6 dummys ute.

När husse skickade ut mej så var jag osäker på vad jag skulle göra. Jag sprang ut i full fart i området och husse tyckte det såg ut som om jag sökte men jag hittade inget. Han skulle bara veta vad det snurrade runt i huvudet på mej. Var det en markering som jag inte sett eller vad var det han ville jag skulle göra egentligen? Jag hittade en efter en stund men sedan kom jag in och frågade ett antal gånger men han skickade ut mej igen och sa sök men jag fattade inte riktigt ändå vad han menade. Efter lite om och men så bestämde sig husse för att jag skulle sätta mej ner och gå ut själv i området, kom sedan tillbaka och skickade mej. Då klack det till i huvudet och jag hittade två ganska snabbt.

image166
Här kommer jag med den första apporten.

Så var det dags för en liten förflyttning igen och ett riktat sök, som låg på själva kullen. Där hämtade jag två snabbt. Sedan gick vi tillbaka till fältet igen och då hittade jag en till men då bröt husse och jag fick avsluta med en markering på samma ställe som vi började. När allt detta var gjort fick jag sitta passiv medan Cindra jobbade (det gick ganska bra).

Hon fixade sin markering jättelätt, jobbade ganska snabbt in tre på fältet och gick sedan över till det riktade söket, se själva:

image167
Här kommer Cindra i full fart tillbaka med dummy till husse.

När hon hade hämtat två fick hon fortsätta på fältet. Lite bekymmer fick hon på den sista men till slut löste hon den också. Hon avslutade, på samma sätt som jag, med en markering. Då var det tyvärr dags för mej att gå tillbaka till bilen och låta Garbo jobba en stund. Cindra skulle vara passiv när Garbo jobbade men jag tror Garbo ska få berätta själv hur det gick. Ha det gott/Greta

Garbo december 06 Garbo berättar:

Äntligen blev det min tur att få röra på mej. Jag var lite ivrig när jag skulle gå fot. Jag sticker inte iväg men matte är inte riktigt nöjd med min position och hon ger sej nog aldrig…… hmmmm. Min markering tyckte jag var lite kort så jag sprang lite längre ut än jag behövde men jobbade mej hemåt och hittade den ändå rätt så snabbt. Inte jättedåligt men inte jättebra heller sa matte. När det var dags för fältet så jobbade jag på riktigt bra. Jag hittade den närmaste direkt och sedan kom nr 2 snabbt in.

image169

Här levererar jag dummy nr 2 för att sedan…….

image168
……  i full fart ge mej ut på sök igen.

Sedan blev det lite jobbigt, jag sökte och sökte och var lite utanför fältområdet också men det var tur det…. Gissa vad jag hittade? Matte och husse hade varit där någon gång tidigare och tränat med Kråka och Atte och då hade matte tappat sin handske….. men den hittade jag! Tror ni matte blev nå gla då?

När jag hittat min tredje apport var det dags för mitt riktade sök. Matte skickade mej på linje ut till området och tänk hon blev riktigt nöjd med det för jag gick säkert 20 -25 m rakt ut. Jag hade kanske lite tur också för där låg det en dummy. Efter att jag hämtat min andra från området var det åter dags för det stora fältet men då var det svårare att komma igång och jobba systematiskt. Jag hittade en till men sedan ville jag gärna dra mej ur området och den lilla buskridån "fusksökte" jag bara igenom. Tillslut gjorde matte likadant som husse och satte ner mej och gick själv ut i buskridån en sväng. När hon sedan skickade mej så var jag mera noggrann och det betalade sig för jag hittade den som låg där. Då var matte nöjd och jag fick inte söka efter den sista utan det blev dags för den avslutande markeringen. Men vet ni vad? Jag gjorde nästan lika dan't då också, sprang iväg lite för långt alltså. Fröken bråttom, sa matte och lät inte helt nöjd. Hon förstår inte att jag har så långa ben så det går så fort, det kan ju försöka ha lite längre markeringar istället, tycker jag.

För att jag skulle få lite passivitet så tog Roland med sig Busan (som fortfarande är konvalicent) och gick runt i sökområdet och Busan fick springa fritt. Jag satt lös och lugn bredvid matte ända tills Busan kom i full fart och ville hälsa. Naturligtvis är man artig och stiger upp och hälsar men matte sa att jag skulle sätta mej igen och Roland ropade på Busan. När jag suttit en liten stund så blev det ganska tråkigt så jag lade mej ner och där låg jag kvar när Roland kom tillbaks med Busan och klev inte upp förrän matte sa att vi skulle gå. Ma höres/Garbo

PS. När husse och matte summerade träningen så sa de att det var en bra värdemätare på vad vi klarade av och på vad vi måste träna mera på. Det där med träna mera på – det låter intressant. Kanske blir det fler roliga jobb famöver? DS.

070409 Idel solsken……….

Garbo december 06 Garbo berättar:

I går var det idel solsken, både på vädret och humöret. Matte och husse tog med mej och Greta på en skogspromenad direkt hemifrån. Under tiden som vi gick fick vi ömsom lite inkallningar och fotgående och när vi kom fram till en glänta, Alexisbacken kallad, slog vi läger. Greta och jag fick sitta lösa och vänta medan husse och matte gick ut och lade ut ett fält i skogen, eller det såg ut som två fält, ett på vardera sidan om en stig. När de kom tillbaka fick jag börja jobba och Greta skulle vara passiv. På det stora fältet låg 6 dummis ute och när jag plockat in tre sa matte att nu blir det ett riktat sök. Det var det som låg på andra sidan stigen. Jag hämtade snabbt in en först men när jag skulle ut på den andra drog jag lite för långt åt höger så matte kallade in mej igen. Sen gjorde vi ett nytt försök som hon tydligen var nöjd med för efter den fick jag återgå till det stora fältet. Matte tyckte att jag jobbade riktigt bra, gjorde stora slag och använde vinden helt perfekt. Jag hittade snabbt två till men den sista fick jag jobba på riktigt ordentligt. Fältet låg i medvind så jag slog utifrån och in och när jag var nära utgångspunkten igen så fick jag sniff på något som jag jobbade på en stund men bestämde mej för att det var nog ingenting trots allt. Då sa matte åt mej att gå tillbaka och jobba vidare och när jag gjorde det så hittade jag den sista så småningom. Matte tyckte att det var helt perfekt…… att det inte blev prerfekt alltså. Nu fick hon chansen att tala om för mej att jag skulle vara noggrann när jag kände något men det är ju inte så lätt det där egentligen. Hon gillade också mitt sätt att jobba och att jag inte gav upp och kom in igen när jag inte hittade någon på en lång stund. Det behövs ju egenligen inte mycket för att göra matte på gott humör. Jobba är ju riktigt skoj det!

När jag var färdig blev det Gretas tur, men det ska hon få berätta själv. Jag fick sitta passiv när hon jobbade och jag satt lungt och tyst förutom vid två tillfällen. Då tittade matte strängt på mej och sa att jag skulle sitta stilla och vara tyst och då gjorde jag det. När Greta hade gjort samma sak som jag gjort, fick jag göra linjetag efter en stig som låg alldeles intill fältet. Jag hade inte sett att matte lagt ut några och det är ju ett tag sedan jag gjorde någon linjetagning så det blev lite spännande. När matte skickade mej fram mot den första som låg på ca 20 m så vek jag av mot fältet efter ca 15 m. Matte blåste inkallning och jag kom tillbaka och så gjorde vi om samma sak igen. Då sprang jag några meter till innan jag vek av mot fältet och naturligtvis måste matte blåsa inkallning igen! Då först klack det till i mitt huvud. Visst ja, linjetagning var ju bara rakt fram, skitenkelt egentligen. Matte sa att hon tog en chansning när hon lade linjetagningen där (med frestelsen) men det lyckades så det blev ju bra till slut.

De följande tre skicken gick precis som det skulle, matte kom också på att hon kanske skulle stötta mej lite när jag gjorde rätt och det gjorde susen. Vi var nog lite ringrostiga bägge två när det gäller linjetagning så det så!  När jag hämtade den tredje hade jag sprungit förbi den näst sista och tagit den längst ut (ca 40 m) istället och när jag gick ut på den fjärde sprang jag också förbi den men då var matte med och blåste stoppsignal. Jag tvärstannade och när matte blåste söksignal, ja då hade jag också tid att känna den. Matte tyckte att även denna övning blev helt perfekt egentligen, fast jag inte skötte mej perfekt, men hon fick ju tillfälle att rätta till det jag gjorde fel men mest nöjd var hon nog över att jag faktiskt var riktigt lyhörd på visselpipan. Nej nu krafsar Greta på mej för hon vill också berätta. Tjingeling/Garbo

Greta december 06 Greta berättar:

När Garbo jobbade satt jag kopplad bredvid husse. Till en början var jag helt tyst men sedan gnydde jag lite. Husse sa åt mej att vara tyst och sitta lungt och det gjorde jag en lång stund men det blev lite lång väntan så jag gjorde om det ett par gånger till men husse sa att han var ändå nöjd med mej för han säger att det ser ut som om jag börjar förstå att jag inte ska låta och att det är jättelätt att bryta det nu. Han säger att det går framåt med stora steg och att det faktiskt ser ut som att övning ger färdighet.

När det blev min tur att jobba på fältet var jag laddad och hämtade snabbt in tre dummis. Vid det riktade söket var jag lite ivrig men husse lugnade ner mej och det gick rätt så bra att hitta två av de fyra dummisarna som de lagt ut. Efter det fick jag gå tillbaka till det stora fältet för att plocka in de sista. I motsats till Garbo (som hade en kvar i närområdet) fick jag en av de som låg längst ut kvar. Jag gjorde en par små repor i närområdet och kom tillbaka men så klickade det till och jag började jobba längre ut och då hittade jag den sista. Poletten börjar verkligen ramla ner, sa husse. 

Jag fick också avsluta med ett linjetag efter samma stig men jag fick sitta och titta på när husse lade ut dem. Jag blev ju lite för ivrig så när det såg ut som att jag verkligen skulle få ut och hämta dem så stack jag iväg innan husse hade hunnit ge klartecken. Då tog han dummisen och gick och lade tillbaka den och var extra tydlig på att jag skulle sitta kvar tills han sa att jag skulle få gå. Jag skärpte till mej och gjorde precis som han sa och tänk, han blev mycket nöjd med mej. Det är ju ett tag sedan vi jobbade med linjetag och sista gången hade jag precis hajat att man skulle gå ut flera gånger åt samma håll. Igår fanns det ingen tvekan så han tyckte att jag mognat på mej, vad han nu menar med det. 

I dag kommer Cindra och hälsar på så då ska vi också få ut och jobba lite. Härligt! Dessutom är det solsken och det blåser nästan inget (ännu i alla fall). Igår blåste det ganska mycket och det ställde ju till det lite för oss. Det är lite svårare att lokalisera var dummisarna är men i gengäld känns vittringen på lite längre håll när det blåser som det gjorde i går. Hur som helst ,vi ser med tillförsikt fram mot dagens övningar och det kommer nog en rapport vad det lider…./Passa på, precis som vi, att njuta av det sista av påsken!/Greta 

070414 Glad Påsk!

Greta & Garbo Greta & Garbo berättar:

I går blev det bara en "hundpromenad" som husse och matte kallar det för. De passade på att plocka lite påskris också och trots att det blåste lite så var det en skön promenad. Vi skötte oss alla mycket bra, kom som ett skott när de kallade på oss, gick fot riktigt bra när det skulle vara så. Tyvärr blir det nog ingen långpromenad eller något annat heller i dag för det är halv storm. Husse och matte tycker att det är lite otäckt att vara ute i skogen när det är sån't här väder nämligen. Så just nu har vi inget mer att berätta och önskar därför er alla en riktigt ….

                                                                                     Glad och Trevlig Påsk!

PS. Matte är lite frustrerad nu för det är ju hon som hjälper oss att skriva i bloggen och idag har det varit tusen strömblinkar så datorn har startat om hur många gånger som helst så hon är nog inte på såååå gott humör just nu. DS.

070402 Att träna eller inte träna….

Greta december 06 Greta berättar:

I lördags så packade husse och matte in oss i bilen och jag hörde att de pratade om att vi skulle få ut och träna lite linjetag och markeringar. Jösses va glad jag blev. Naturligtvis började jag att smågnola lite men säg den som får vara glad – inte blev det någon träning inte. Jag gnolade och småsjöng lääääänge men de hjälpte inte. Så småningom så insåg jag ju att det inte skulle bli något och då blev jag ledsen så då var det ju inte läge för att sjunga längre. Att åka bil i mer än en timme utan att något händer är ju inte så kul. Fast jo, det hände ju nånting förståss. På en av skogsbilvägarna kom det en jämthund och uppvaktade oss så husse fick vända och fösöka köra ifrån den men innan vi hade hunnit väntda bilen så satte hunden sina tassavtryck på flera ställen på bilen. Behöver jag tala om att vi alla blev mycket upprörda över hans sätt? Mycket ofint, så det så. Ha det/Greta

Garbo 070227 Garbo berättar:

I går blev det i alla fall lite träning. Vi fick åka och hälsa på Cindra och när vi kom dit var det en valpköpare där (matte heter Mona och jag tror att hunden hette Diva) som körde fält. Roland hade lagt upp ett ganska stort fält med 14 dummisar och där de längst ut låg på ca 100 m. När husse och matte kom fram var de precis färdiga och sedan skulle Cindra få jobba lite vilket gick kanon. Hon hämtade 9 dummisar på 7 minuter!

Sedan var det husses eller mattes tur att göra något med någon av oss. Ska vi köra Greta & Garbo tillsammans undrade husse. Tja, okey sa matte, vi kan ju alltid avbryta om det inte fungerar. Både Greta och jag har ju skött oss riktigt, riktigt bra de senaste gångerna så de tyckte att vi kanske kunde vara mogna för lite nya utmaningar. Vi fick naturligtvis inte jobba samtidigt utan de skickade oss varannan gång och visst var det en utmaning! Förutom att vi skulle använda näsan och leta rätt på dummisarna skulle fick vi också upptäcka att det kanske inte ligger någon dummy där vi tror att det ska göra det för någon annan har redan tagit den. Det tar nog en stund innan man riktigt känner skillnaden på gamal och färsk vittring. Dessutom fick vi ju verkligen träna stadgan. Husse och matte trodde att största svårigheten skulle vara just passiviteten, speciellt när det var vi två som jobbade tillsammans men som tur var så förvånade vi dem ordentligt. Det hela gick mycket bra! Se själva:

image161

Trevliga avlämningar…..

image162

…. av oss bägge två …..

image165

……liksom en lugn och koncentrerad passivitet.

De enda plumparna i protokollet var att Greta gjorde ett tvärstopp en meter framför mej när hon skulle ut för tredje gången. Hon kände nämligen vittringen av de dummisar som jag redan hämtat. Husse stoppade henne och skickade iväg henne ut på fältet men det blev ju lite "stök" och matte var inte beredd så när Greta stack iväg glömde jag vad jag höll på med och försökte följa med. Matte ropade ett bestämt nej och då kom jag ju på mej så det blev tvärstopp och jag sprang omedelbart tillbaka till matte och satte mej. För Gretas del så skickade nog husse henne en gång för mycket. Vi hade tagit in fyra dummisar vardera och i efterhand sa de att vi hade egentligen jobbat mer än nog och skött oss otroligt bra men trots det så skickade husse Greta en gång till. Då kom hon in tom några gånger så tillslut kastade han ut en dummis i närområdet som hon hittade när hon var på väg in igen så det löste sig. Jag fick ju också gå ut en gång till och jag var ju själklart tvungen att kolla om Greta faktiskt hämtat den som husse kastade ut. Det hade hon så jag drog iväg ut på fältet, helt självmant, i stället och det tyckte matte var riktigt strong gjort, att jag inte låste fast mej alltså. Efter en liten stund hittade jag en av dummisarna som låg allra längst ut och sedan var det tyvärr slut på det roliga.

Efter oss så lånade Roland Tickan, matte körde Kråka och husse Atte. Det blev väl lite blandad kompott men Tickan skötte sig faktiskt riktigt bra och tog in fem dummisar utan problem och att lämna till Roland var inget konstigt alls tyckte hon.

Nu är det bara att hoppas att vädret håller i sig och att våren kommer på allvar så det blir lite mera av den här varan, det är ju faktiskt skitkul! Jobba på/Garbo

PS. Hoppas att ni klarade er från att bli lurade igår, det gjorde vi. DS.