070530 Vattenpassion!

Greta december 06 Greta berättar:

Sent om sider i går kväll så åkte vi till Bodtjärn för att träna lite vatten. Jag fick börja och gissa om jag tyckte det var kalas! Jag fick först en enkelmarkering ca 25 – 30 m ut på blankvatten (från båt). Fixade jag lätt! Det var bara det att på vägen ut så var jag tvungen att undsläppa lite olika ljud, inte högt men tillräckligt för att matte, som satt i båten, skulle kunna höra dem. Sedan fick jag två stycken enkelmarkeringar till, längre och längre ut för att avsluta med en linjetagning som var ungefär lika lång som den första markeringen (matte låg fortfarande kvar med båten men mycket längre ut än där dirigeringen låg). Jag var lite tveksam att gå ut först, visste inte riktigt vad husse menade så vi gick ner till strandkanten (stod ca 10 m upp tidigare) och då fattade jag så jag började simma. Blev lite tveksam då jag inte såg något efter en stund men då "kvackade" matte och då var det ingen tvekan längre. Husse var nog gaaaanska nöjd med mej (förutom att han är lite bekymrad över att jag är så "het"). Jag saknar i alla fall inte vattenpassion, sa han. Kul var det i alla fall. Efter mej blev det Garbos tur men hon får berätta själv. Simma lungt ni som kan/Greta

Garbo december 06 Garbo berättar:

Jag fick göra två enkelmarkeringar, något längre än Gretas och där fanns inga tveksamheter. Sedan fick jag göra två linjetagningar, en från strandkanten och en ca 10 m upp och den första var ungefär lika lång som första markeringen, den andra en god bit längre. Enda haken var att jag inte var säker på att jag fått rätt kommando (bägge gångerna på linjetagningarna) så jag tog några steg men vände tillbaka. Då tog matte mycket god tid på sig och försökte ha rätt tonfall i kommandot (jag är mycket känslig på det) och då var det ingen tvekan längre. Det matte kanske var allra mest nöjd med var nog att jag kommer så sansat och lämnar av, inga skakningar eller andra dumheter där inte. Husse, som satt i båten, sa att han tycker det är så roligt att se på när jag jobbar för jag ser så sansad ut, till och med när jag simmar.

När jag var färdig var det dags för Kråka och Atte. De satt tillsammans med husse en bit från stranden och matte åkte ut med båten, ca 60 m ut, och slängde ut 10 dummys som de fick se. Sedan åkte hon in och de fick turas om att gå ut på linjetag varannan gång (i och med greppad apport). De första tre var det inga problem alls med trots att vinden förde dummisarna längre och längre ut. De sista två hade drivit nästan intill land på andra sidan och lite till vänster. Atte var ganska tveksam på sin sista, trots att husse gick ner till strandkanten när han skickade (det har ju varit hans dilemma det), men hur det var så hoppade han i och simmade ut. Husse stöttade ett par gånger när han var tänkt att vända men hur det var så kom han in med den näst sista apporten. Kråka fick den sista och även hon var liiiite tveksam, hon tittade självmant på matte ett par gånger sedan hon simmat en bra bit men inte såg något, men när hon fick klartecken på att det var rätt så fortsatte hon. Det syns ganska bra när hon är tveksam, sa matte. Hon viftar ihärdigt med svansen då. Hur som helst så kom även den sista apporten hem och husse & matte summerade träningen med att Kråka och Atte hade nog simmat en kilometer var den kvällen och vi var nog alla mycket nöjda med både jobbet och tillvaron. Ma' höres/Garbo

070527 Att hålla matte på gott humör

Garbo december 06 Garbo berättar:

Jag har tagit på mej uppgiften att hålla matte på gott humör. ibland är det lätt…. t ex när hon säger att jag ska stanna kvar och hon går ifrån mej för att t ex lägga ut en apport eller kasta en markering. Om jag är riktigt, riktigt laddad, ja då lägger jag mej. Gissa om matte har svårt att hålla sig för skratt. Hon säger att jag ser så rolig ut att hon inte kan vara allvarlig. Skitlätt alltså!

I lördags hade hon sovmorgon och husse stängde sovrumsdörren när han klev upp och rastade oss och gav oss mat. Gissa vad jag gjorde? Jo, när jag varit ut och rastat av mej och sedan fått mat, ja då ömsom låg jag utanför sovrumsdörren, ömsom puttade i husse och ville att han skulle gå och öppna. Inget fungerade men till slut så vaknade matte. Gissa vem som blev glad! Jag visste inte till mej så matte blev nog både glad och lite irriterad, men mest glad tror jag. Jag pep lite, krafsade och försökte pussa på henne och nafsade efter hennes händer. Det jag tror att hon kanske accepterade bäst var nog mina pussar. Det gäller att vara påhittig och visa att hon betyder allt i världen för mej. Hon kunde i alla fall inte säga annat än att jag var bra go ändå….. Syftet var nått.

Idag var vi ut och tränade lite på gården bara. Husse och matte hade planerat att vi skulle ut och träna vatten men det blev så mycket annat som kom emellan så därför fick vi träna hemma istället. Jag var myckt lyhörd och vi gjorde linjetagning, linjetagning med stopp och ut-tecken samt klockan. Jag höll fortfarande matte på gott humör. Det är ju morsdag vet jag…. Det tyckte nog Kråka också så hon skötte sig visst också exemplariskt. Vi hörs/ Garbo

070523 Att prata samma språk

Greta december 06 Greta berättar:

Igår hade vi vilodag men idag skulle vi få ut och träna lite igen. Husse och jag pratar inte riktigt samma språk har jag konstaterat. När jag pratar om träna så menar jag att jag får jobba lite, både fysiskt och psykistk. När husse pratar om att träna menar han att älta samma sak om och om igen så det så. Det konstaterade jag idag. När vi kom fram dit vi skulle så fick jag börja. Med vad? Jo, att gå fot, lite inkallning, inkallning med stopp…… inget annat! Fy attans va orättvist. Det kliar ju i kroppen att få jobba men vad händer? Igenting! Jag måste nog ta mej en funderare på hur jag ska göra för att få göra något annat än traggla med inkallnings- och stoppsignal. Någon som har ett bra förslag? Annat var det med Garbo – men hon får själv berätta. Vi kanske hörs/Greta

Garbo december 06 Garbo berättar:

Jag blev lite väntlös i bilen men så småningom var det min tur att få ge mig i kast med dagens uppgifter. Jag fick börja med att gå fot och lite inkallning och så småningom stoppsignal. Matte blev jättenöjd så jag skulle få träna på lite markeringar sa hon. Husse kastade en markering på ett hygge och jag stack i väg i full fart men började ringa lite tidigt (för ovanlighetens skull). Där fanns den inte så jag fortsatte utåt en liten bit till  och ringade och så småningom fann jag dummisen. När den var levererad kastad husse en till åt andra hållet och det blev en repris på det hela. Matte var ganska nöjd trots att jag inte spikade dem. Hon ville se att jag kunde vara noggrann sa hon och jag var ju både noggrann och systematisk så det slutade med att jag fick en dubbelmarkering (som landade där de två andra hade gjort). Gissa vad som hände! Jo, jag spikade båda! Till sist så hade husse lagt ut en dirigering mitt emellan markeringarna och matte skickade ut mej på ett linjetag. Då drog jag mej lite för långt åt vänster så matte fann för gott att kalla in mej, hon hade ju skickat mej lite till vänster, snett mot vinden men det blev lite för mycket av det goda så hon ville att vi skulle börja om. Nästa skick gick jag aningens för lång åt höger och matte stoppade mej. Jag vände och var lite seg att sätta mej men när matte gjorde ut-tecknet fattade jag direkt och kom exakt på rätt ställe. Gissa om både matte och jag var nöjda. Det är ganska skönt när matte är på gott humör. Vi hörs (inte bara kanske som sur-Greta sa/Garbo

070521 Hmm ….. det är mycket att hålla reda på

Garbo december 06 Garbo berättar:

I går fick vi ut och träna med fågel igen. Kan bara konstatera att det är mycket att hålla reda på om husse och matte ska bli nöjda. I går fick jag börja med en vattenmarkering, sedan fick jag ett linjetag till samma ställe men…… jag vill välja väg så jag sprang längs med strandkanten. Det var inte matte nöjd med så jag fick en inkallning i stället och ett nytt skick. Jag gjorde samma sak men snabbare så hon hann inte kalla tillbaka mej förrän jag hoppat i plurret. Naturligtvis fick jag hämta den men sedan gjorde vi om det…. och det gjorde jag också, alltså sprang längs kanten och hoppade i innan matte hunnit kalla in. Det här måste vi göra något åt sa matte. Få se vad hon hittar på, mera träning blir det nog definitivt och det tycker jag är bra.

När vattenjobbet var klart skulle jag få en dubbelmarkering på land. Attans också jag missade med några decimeter (fel i vind) och matte tycker att jag inte ligger i och jobbar där jag ska. Jag är ju så rätt när jag går ut men har inte riktigt tid att ligga kvar, alltså blir det mera träning på det också. Till slut gjorde vi en enkel dirigering på kanin. När jag plockade upp den så tyckte jag att den var mer än lovligt livlös så jag försökte att försiktigt skaka liv i den. Det enda resultatet blev att matte blev missnöjd och när jag lämnade av så ville jag gärna ha den tillbaka och matte blev ännu mer missnöjd. Sedan fick jag gå fot och bära den, sitta och vänta på en inkallning och sedan lämna av. DET blev matte nöjd med i alla fall.

I dag blev det bara fotträning, inkallning, stopp och lite träning på klockan (med dummis snopet nog). Jag fick lite beröm så jag gjorde nog det mesta rätt i dag i alla fall. Skönt. Hur det gått för Greta? Ja, det får hon själv berätta. Vi hörs/Garbo

Greta december 06 Greta berättar:

För mej gick det ganska bra med både vattenmarkering och linjetag men jag blir lite exalterad så jag vill gärna göra några ärevarv innan jag levererar till husse. Det är inte så populärt ska jag säga men han är väldigt nöjd med att jag är så fokuserad på själva uppgiften. Jag fick också göra en dubbelmarkering men då ville jag gärna gå över till den andra och kolla innan jag levererade den första så då fick jag också göra om den. När både husse och jag skärpte till oss gick det bättre men husse tycker inte riktigt om att jag blir så "het" när det är fågel så nu får vi nog ta det lite lugnt sa han. Skit också!

Idag fick jag bara köra inkallning med och utan dummy samt stoppsignal. Inte så kul för jag har lite svårt att förstå riktigt hur han menar. Husse skakade lite bekymrat på huvudet vid näst sista inkallningen när jag drog förbi honom och stack iväg för att se vad Garbo och matte hade hållit på mej. Han var inte så glad när han kom och hämtade mej ska jag säga……. När vi gjorde sista inkallningsövningen så måste jag ju få husse på gott humör igen så då gick det efter instruktionsboken sa matte. Det gäller att hålla dem på gott humör om vi ska få göra något. Fortsättning föjer ganska säkert/Greta

070520 Äntligen!

Greta december 06 Greta berättar:

Under "Kristi flygaredagen" och i fredags var det trista dagar för oss. Husse och matte var viltansvariga för Gällöprovet så de hade inte tid med oss alls. Trist! Men….. som tur var blev det annat i går, lördag. Vilt som inte blev använt under provet såldes och husse och matte köpte in det som inte blev sålt och tänk… då blev det träning av i går. Kicki med Skrutt o Sally kom också så vi var sex hundar som fick jobba lite. 

Vi fick  åka upp till provplatsen och de lade upp ett unghundsprov, ungefär lika som det som hade varit i torsdags. Jag fick börja och gissa om jag jobbade! Det började med en vattenmarkering, sedan närsök, en landmarkering, ett sök där det fanns tre olika terrängavsnitt och avslutades med en vattenmarkering igen. Vid vattenmarkeringarna fick vi stå en bra bit upp på land och med lite "supmark" fram till vattenkanten. Husse och matte blev lite impade av mitt jobb för jag var riktigt, riktigt koncentrerad och gjorde allt rätt. Ja, i alla fall nästan. Det enda som fanns att anmärka på var att jag kanske inte gick prefekt fot i förflyttningarna, inte så jag stack iväg men jag var nog lite "hoppig" ibland, men det var ju så kul. Dessutom gjorde jag två inlevereringar som ställde husse lite på pottkanten. Jag gjorde låååånga lovar när jag var på väg in men alla andra gånger kom jag direkt. Leveranserna skedde i hand, både från land och vatten. Ingen tvekan att plocka upp viltet hade jag heller. Jag tror att både husse och jag gick stolta därifrån. Nästa på tur var Garbo men hon får berätta själv. Ha det gott/Greta

Garbo december 06 Garbo berättar:

Jag hade ju suttit i bilen och laddat batterierna lite så när vi skulle gå ner till vattnet så var jag ivrig. Matte tyckte att jag var bedrövlig på att gå fot, kände att jag måste gå minst halva kroppen före matte. Nåja, det kom ett herrans åskväder så vi blev tvugna att ställa oss under ett vindskydd en stund tills det värsta gick över. Matte sa att det var nog tur det för efter det blev jag mycket lugnare och fotgåendet blev mycket bättre. Vattenmarkeringen var det inga som helst problem med och jag kom direkt till matte med den för att överlämna men när hon tog i fågeln så ångrade jag mej och försökte dra den tillbaka. Oh jisses vad matte blev upprörd. Så där fick jag minsann inte göra så det var till att sätta sig och fortsätta att hålla i den så matte fick ta den som vi brukar. Jag tror vi blev lika paff bägge två. Jag tyckte ju att det var så kul att äntligen få jobba och dessutom med fågel så det slog lite slint i hjärnan, jag vet ju hur det ska vara men det blev en riktig kortslutning.

Sedan var det ett litet närsök och det fixade jag ju lätt och inget som helst krångel med avlämningarna heller. Sedan fortsatte vi till landmarkeringen som jag hittade direkt. Fältjobbet gick också bra ända tills det var en kanin kvar. Den låg ute på ett hygge med djupa hjulspår så det var lite knepigt att hitta. Dessutom varierade vinden stort, ibland blåste det riktigt hårt och ibland var det nästan vindstilla. Hur som helst så trodde matte att jag kanske vägrade kanin så hon följde med ut en bit så hon skulle se hur jag jobbade. Då visade jag att det inte alls var något problem, det var bara det att jag inte hade fått vind på den tidigare. Vi avslutade med en vattenmarkering och då var jag en tiondels sekund för snabb när jag skulle hämta den. När matte öppnade munnen för att tala om att jag skulle få gå hade jag tagit första steget men matte hann ju inte ändra sig då kommandot redan var på väg, Jag kände väl i ryggmärgen att det var något som inte riktigt stämde så när jag kom in med den var jag också en tiondels sekund för snabb att släppa den vilket aldrig brukar hända. Jag tror nog ändå att summa sumarum så var matte mycket nöjd, det var i alla fall jag….

När jag var färdig var det Sallys tur. Hon gjorde samma sak som vi och var också riktigt duktig. Hon var väl lite konfunderad över vilten så hon lade ner och plockade lite med det på vägen in men med lite träning med vilt så blir det nog bra det också. När Sally var klar så fick Atte, Kråka och Skrutt jobba lite tillsammans. De började med ett närsök mot vattnet. De fick ta två vardera under tiden som de förflyttade sig framåt. Sedan fick de en kort landdirigering. Både Skrutt och Kråka tyckte att den var alldeles för kort så det gjorde en riktig utflykt. Kråka fick komma tillbaka och göra om det hela och då var det inga problem (trots att matte hade fel visselpipa). Skrutt fick ta den på väg tillbaka från sin utflykt. Atte, som var först, fixade den utan större problem. Sedan fortsatte de med ett fält på tolv vilt vilket inte heller stötte på några större problem.

De fick avsluta med en vattendirigering. Atte hade lite problem att hoppa i men efter lite stöttning så fixade det sig. Han gick upp på land alldeles för tidigt men viltet kom i alla fall in. Skrutt ville heller inte gå i vattnet så efter en stund bestämde de att Kråka skulle få gå före och Skrutt titta på. Kråka drog iväg på mattes kommando och gick också i land exakt där hon skulle. Däremot tog hon landvägen tillbaka och måste då hoppa över en liten bäck. Matte såg att hon tog sats för att hoppa över men i och med det försvann hon ur synfältet. Det hördes ett dovt plask och ett uhhhh. Efter en liten stund dök hon upp på samma ställe som hon hade hoppat ifrån. Troligtvis så hade hon inte nått ända fram och stött i något så hon vände men när matte kallade så hoppade hon i tjärnen i stället och simmade över där i stället. Matte kollade upp henne så att hon inte gjort sig illa och det såg inte ut som om hon hade ont någonstans men matte blev nog lite rädd ändå.

När Kicki sedan skickade Skrutt var det inga problem att hoppa i vattnet men hon gjorde som Atte och gick upp lite för tidigt men med styrning på land så gick det lätt att komma rätt ändå.

Trötta och nöjda åkte vi hem och fick mat allihop. Husse, matte och Kicki satt och pratade träning efter maten medan vi, fyrbenta, trötta och nöjda lade oss i soffan och sov. Nu hoppas vi att vi får komma ut idag också  det har husse och matte har lovat men man vet ju aldrig……

För övrigt så provar Tickan ett nytt boende i Östavall. Hon följde med Birgitta och Haimond hem i fredags och alla saknar henne lite, speciellt inomhus säger husse och matte. Vi har fått rapporter om att hon snabbt gjort sig hemmastadd och är go och glad så det blir nog bra det där. Kanske hörs vi imorgon?/Garbo

070514 Jaktträningshelg…. blääääää

Greta & Garbo Greta & Garbo berättar:

I fredags packade husse och matte husvagnen och talade om för oss att nu skulle vi åka till Umeå på jaktträningskurs under helgen. Jippi, sa vi. Äntligen lite action! Men…… vad tror ni att det hände då? Absolut ingenting!!!!! Vi fick minsann bara vara passiva hela helgen. Fast det är klart, vi fick ju gå några promenader i skog och mark och ta oss ett dopp i en liten sjö, men någon träning – det blev det inte! Attans också. Lita på att vi är sura. Ajöken/Greta & Garbo

070504 Vi klarade testet!

 Greta & Garbo berättar:

I förrgår fick vi besök av en labbetjej i vår ålder då hon och hennes matte ville ha lite träningstips. När husse o matte var klara med det så skulle vi alla tre få gå på linje lite. Vi fick börja med att gå sakta framåt, stanna och husse o matte gick i från oss, inkallning, inkallning med stopp och lite sån't där. Vi var lugna och stabila så då skulle vi få en markering också. Eftersom det inte fanns någon som kunde kasta så fick jag, Garbo, sitta själv medan matte gick ut och kastade till Greta och vår besökare. När det fixat sina markeringar hade matte lagt ut en på samma ställe som jag fick ta på linjetag. Matte tyckte att jag bestod provet mycket bra. Jag hade ju varit lite lätt i baken på kursen förra helgen men nu var jag tillbaka till mitt stabila jag igen.

Jag, Greta, förvånade husse till det positiva. Jag var ovanligt lugn och tyst och husse blev riktigt stolt. När markeringen kom "gick jag upp i varv" lite men det gick mycket snabbt över. Vi är på rätt väg sa husse! Ha de/Greta & Garbo

070502 Vilket äventyr!

Greta & Garbo Greta & Garbo berättar:

Oj, oj, oj, vilket äventyr vi varit på. I torsdags blev husvagnen och bilen packad och vi fick alla dra i väg söder över för att möta våren. Första anhalten blev Falun där vi stannade hos Ingegerd o Gustaf och deras tre labradorer, Olle, Ville och lilla Ronja, nykomlingen i flocken (som för övrigt är min, Garbos, halvsyster). Atte följde med in en stund men vi andra kopplade av i bilen. Natten var lite "stökig" tycket husse o matte. Det var ju länge sedan vi sov i husvagn så vi måste ju kolla upp alla ljud som vi hörde.

Nåja, på fredagen hade vi tid för höftledsröntgen i Sandviken efter lunch men innan vi drog vidare fick vi ut och gå i ca 1,5 timme. Vi passade på att ta årets första riktiga dopp också, en simtur över en vik för att kolla upp vad bävern hade hållit på med. De andra hundarna simmade bara lite runt bryggan men vi passade minsann på när vi hade chansen.

När vi kom tillbaka från promenaden drog vi vidare till Sandviken. Det var lite läskigt att bli "drogad", det kändes lite konstigt att inte ha kontrollen och vi har ingen aning om vad de gjorde med oss egentligen. Det var ingen veterinär som tittade på plåtarna så vi vet heller inte riktigt hur det såg ut men husse och matte håller tummarna.

Efter att vi fått en "motdrog" så åkte vi vidare ner till Sörmland och Granhedsgården där jag, Garbo, skulle få vara med på en  kennelträff, en tvådagars träning med två instruktörer från Wales, Mark o Jamie Betinson. Jag insåg att det var det här som jag var ämnad för och fick en tändning som matte inte var riktigt beredd på men hon säger att hon fick en hel del "verktyg" med sig från Jamie så hon har full tillförsikt över att det kommer att bli riktigt bra. Matte var också mycket stolt över mej för både Mark o Jamie kom flera gånger varje dag och pratade om mej. De hade gärna velat att jag skulle följt med dem till england men som tur var så älskar matte mej….  men hon fick förmaningar om att ta tillvara på min naturbegåvning och ta riktigt bra hand om mej. Det låter alldeles utmärkt tycker jag!

Jag, Greta, fick öva passivitet bägge dagarna och husse var också riktigt, riktigt nöjd med mej. Jag var mycket lugnare än jag brukade och var nästan helt tyst hela tiden. Nästa gång kanske det är min tur att vara på kurs?
Matte kommer i alla fall att skriva lite mera om hur det var där nere och visa lite bilder på hemsidan så smånigom. Tyvärr pajade mattes dator i morse (just nu skriver vi på husses) så det kan ju ta några dagar men den som väntar på något gott ……. I alla fall så sa vi hej till alla på måndag morgon,  (det var träning för ökl/eklhundar så en hel del stannade kvar) och åkte hemmåt. Nu stannade vi i Borlänge hos Jan o Britt och deras tre labradortjejer Maja, Britta o lilla Vanda, som också är nykomling och för övrigt kusin till mej, Garbo. Husse o matte hade lite funderingar hur det skulle gå med alla smällar och raketer som sköts lite här och där. Atte brukar ju tycka att det är lite otäckt men ingen av oss reagerade någonting. Den 1 maj åkte vi hemöver och "landade" på gården strax efter 17.00 och säga vad man säga vill, nog är det ganska skönt att vara hemma ändå.

Kan för övrigt berätta att matte inte är på så gott humör idag, för när datorn var paj så tänkte hon passa på att sy lite dummisar istället och vad händer då? Jo, symaskinen pajar också! Tur att husse är händig för han kan nog fixa den i kväll, det är värre med datorn. Det måste nog inhandlas en ny och det tar tid att få allt på plats igen men matte hoppas att det är moderkortet som gått sönder för om det är hårddisken, ja då är det mycket som har försvunnit och som inte går att återställa. Vi håller alla tassar för att det går bra och hoppas att ni också gör det. Det är mycket roligare att ha en matte som är på gott humör än en som är som ett åskmoln. Tjingeling/Greta & Garbo