070930 Nu är det kul igen!

image187 Greta & Garbo berättar:

Vi har blivit lite eftersatta på senaste tiden men igår blev det äntligen lite kul igen. Vi fick följa husse och matte till Roland för att "Gå på linje". Jättekul. Atte och Kråka fick vara hemma  för en gångs skull och de tyckte säkert att det var rätt så tråkigt. Matte gick med dem en sväng när vi kom hem och de sa att det hade också haft det jättekul så vi var nog alla nöjda när dagen var slut. Vi sov i alla fall gott hela kvällen och natten. 

Kicki & Skrutt, Lena & Conrad och Roland & Cindra gick också med på linje medan Conrads husse, Nils-Olof, skötte apportkastaren. Till en början gjorde vi bara enkla och inte så långa markeringar med appotkastaren på en slagen äng och både husse och matte tyckte att vi skötte oss riktigt bra. Bra stadga och bra markeringar och dessutom lugna och tysta när andra jobbade.

Sedan gjorde vi en liten paus och förflyttade oss till ett annat område som var lite knepigare med tussar av långt gräs och lite kuperad äng. Där sköts det och kastades markeringar i "tussarna". Det gick också bra för oss bägge och det är ju SÅ KUL!!!!!!! Vi skulle avsluta det passet med en markering som sköts mot en kulle där det i förväg låg 6 dirigeringar utlagda. Tyvärr så nådde inte apporten fram så det blev fyra försök innan apporten nådde fram. Vi fick turas om att hämta de som blev för korta och det blev väl lite blandat resultat på det. Jag, Greta, knallade när matte skickade Garbo. Jag fick sedan inte göra något mera för jag lyssnade inte heller när husse kallade på mej så husse hade ett allvarligt snack med mej i stället. Jag, Garbo, lyckaders ganska bra med de markeringar som jag skulle hämta och linjetagen gick alldeles utmärkt. Skönt!

Under tiden som vi jobbat hade Lasse, Ragnar och Urban skjutit lerduvor så det small rätt så bra runt oss men vi brydde oss faktiskt inte om det för det var mera spännande det som vi höll på med. När vi var klara med dirigeringarna gick vi bort till skyttarna och fick där stå och titta på när de sköt lerduvorna. Roland lade ut lite apporter i kanten på skogen (samma ställe som lerduvorna landrade/sköts mot). När de skjutit 6 skott fick vi turas om två och två och hämta några apporter. Jag, Garbo, hade en bommad duva i minnet och som landade till vänster och gissa om jag sökte….. Till slut bytte jag område och hittade som tur var så småningom två apporter. Jag, Greta, fick bara titta på men jag var lugn som en filbunke. Tänkte det var bäst att se till så att husse inte behövde läxa upp mej något mera i denna gång i alla fall. Både Garbo och jag är i alla fall överens om att det här gör vi gärna flera gånger. Tack Roland och Berit – Det var ju skitkul! Ha en fortsatt trevlig helg/Greta & Garbo

070926 Oj – Vilken praktvurpa!

image197 Greta berättar:

Jag är i onåd hos matte! I går kväll när vi skulle få ut och träna lite så tog matte med mej och Atte för att rasta av oss lite innan vi skulle hoppa in i bilen. Jag var naturligtvis på helspänn för Kråka och Garbo hade fått gått ut först så jag laddade lite extra. Matte fick säga åt mej tre gånger att gå fot och det gjorde jag naturligtvis men fjärde gången som jag ville i väg så laddade jag lite extra, så hon inte skulle hinna hindra mej menar jag. Gissa vilken saltomortal hon gjorde!!! Jag fick ju lite hjälp av Atte som passade på att gå till höger så hans koppel låg precis framför mattes ben…….. och resultatet blev världens praktvurpa.

Hon låg länge på marken och ojade sig….. men så småningom så tog hon sig upp men då hade husse tagit hand om oss. Hur som helst så fick vi ju så småningom iväg och träna lite men jag såg nog hur matte blängde på mej…. jag kanske måste lugna ner mej lite, eller vad tror ni?

Träningen gick mycket bra för min del. Spikade mina markeringar och linjetagen gick också utmärkt. Sista inlevereringen och avlämningen var också kanon men matte klagade lite på både mej och husse över de andra inlevlereringarna för jag "snurrade" lite innan jag lämnade av. Det kanske beror på att vi inte har haft tid med morgonpasset på länge, sa matte.

För Garbos del gick det också rätt så bra. Enda bekymret är att när det blir dirigeringar inblandade i övningarna blir hon lite frågande igen när hon ska plocka upp. Just nu så har inte Matte någon riktigt bra idé om hur de ska fixa till det. Atte och Kråka spikade sina markeringar och dirigeringar – går inte göra bättre sa matte så kvällen slutade i dur i alla fall. Hoppas jag kan blidka matte på något sätt i dag. Ha de’/Greta 

070919 Ganska trist….

image187 Greta & Garbo berättar:

Just nu är livet ganska trist, lika trist som vädret faktiskt. I morse var det rimfrost för första gången och för några dagar sedan var det lite snöblandat regn (men i dag lyser faktiskt solen). Husse o matte är förkylda och Kråka har en halsinfektion och äter penicillin så aktiviteterna ligger inte på någon särskilt hög nivå. Trist…. 

I helgen fick vi besök av Pucko och hans familj och  det livar ju alltid upp lite förstås. Om matte känner sig lite bättre i kväll så ska vi få ut och röra på oss lite sa hon så vi håller tassarna för det. Vi ska ju på KM – Working Test i början av oktober så vi behöver ju träna lite….

För övrigt har vi hjälpt Kråka att gräva lite gropar i hundgården. Det ser ganska bra ut nu – om bara husse kan låta bli att fylla igen dem förstås. Det gäller ju att hålla sig sysselsatt när inte husse och matte har några aktiviteter…..Ha det gott/Greta & Garbo

070908 Synad i sömmarna

image197 Greta berättar:

I går blev vi minsann synad i sömmarna kan vi säga. Vi och alla övriga i flocken, Anders med Eha o Nellie, Helena o Kickan samt Kicki med Sally o Skrutt träffades nere på byn och skulle ha en liten "duvning". Det som var som mest på tapeten i går var markeringar . De hade lagt upp en slinga där man gick två och två och det kom 6 stycken enkelmarkeringar, 3 på ena sidan av "vägen" och 2 på den andra + en rakt ut i vattnet bakom en sten. På vägen ner mot vattnet fick den  ena hunden markera på vänstra sidan och den andra hunden på den högra. När vi kom ner mot vattnet, som var vändpunkten fick vi markeringen efter varandra. Därefter gjordes samma markeringar igen och vi fick ta på den sida vi inte tagit förrut. Det var ju förstås förflyttningar mellan varje markering så vi fick ju öva på både stadaga och fotgående också. Markeringarna kom på två hyggen med djupa hjulspår, tuvor, kvistar, ris och på ett ställe var vi tvungna att hoppa över ett stort dike också. De kunde inte använda skott då det är älgjakt och älgjägarna är ju mycket känsliga när det gäller det så en person fick bara låtsas vara skytt men det gick bra det också. De hade i förväg lagt ut tre dummisar på alla ställena för att vi, om vi kom till rätt område, säkert skulle få med oss något och förhoppningsvis lära oss att ligga kvar i området. De flesta av oss tog ändå "rätt" dummis. Det var ju ojämt antal hundar så jag fick gå ensam. Skönt att man slapp konkurrens! Jag skötte mina markeringar jättebra men var lite "tjorvig" med inlevereringarna men husse skötte sig inte heller. Han glömde bort det vi brukar träna på morgonpasset men jag tror att det berodde på att han var så glad att jag spikande nästan varende en (en fick jag leta lite men höll mej mycket bra i området). Matte sa att vi fick ta på oss skulden för inlvereringen bägge två och dessutom lika mycket, så det så.  

När alla var färdiga med markeringarna så fick vi gå ett fält som låg på en helt öppen äng, inte helt lätt alltså. Jag fick förstås även då gå ensam och då visade jag vilken duktig hund jag är. Full fart har jag ju men näsan den hänger med. Apporterna som låg närmast blev det tvärnit för (de andra hundarna hade sprungit över dem åtskilliga gånger utan att känna dem). Inlevereringar och avlämningar blev också riktigt bra. Husse blev riktigt stolt över mej och den här gången fick vi beröm av matte för att vi bägge hade skött oss.

image199 Garbo berättar:

För mej gick markeringarna också rätt så bra. Jag spikade några, någon var jag tvungen att ringa lite på men fullt godkänd men en fick vi göra om. Jag var ju inte ensam om att missa den för det var faktiskt två hundar till som strulade med den så den var inte så lätt. När alla hade kört och de summerade markeringarna så var nog alla överens om att det var Kickan som hade gjort dagens bästa jobb, och det är klart, hon är ju flat…..

När de utlagda dummisarna skulle plockas in kom de på att vi kör väl lite dirigeringar. Det var då jag blev riktigt synad i sömmarna. Vi har ju tränat en hel del på stoppsignal och inkallning från "arbete" och det har fungerat riktigt bra så matte har varit riktigt nöjd med mej. Det hon inte visste var att jag blir nog lite annorlunda när det är konkurrens. Hon trodde nog att jag skulle vara mera lyhörd men vem har tid att lyssna på matte då? Inte jag i alla fall. Nu vet vi vad vi ska träna på kommande veckor sa matte. Hmmm, det lät olycksbådande, undrar vad det blir…..

När det var dags för fältjobbet så skulle jag få träna på att köra i par men det blev så att jag, Nellie och Kickan skulle gå samtidigt. Vi började med att vi skickades på greppad dummy och på slutet fick jag och Nellie gå tillsammans. Det här behöver jag mycket mera träning på sa matte. Dels så var jag inte särskilt effektiv i närområdet och dels så kom jag in tom några gånger och det brukar jag faktiskt inte göra. Det fanns ju inte så många kvar där ute då och jag blev ju lite osäker vad som förväntades av mej när det dessutom var en hund till som jobbade. Matte sammanfattade i alla fall dagen med att nu var jag synad i sömmarna och vi har låååång väg kvar innan jag kan kalla mej öppenhund. Jag hoppas det innebär att vi kommer att fortsätta att träna jättemycket framöver för kul är det att få jobba. Ha en fortsatt trevlig helg, det ska vi ha/Greta & Garbo

070805 Spännande kvällsövning!

image187 Greta & Garbo berättar:

Igår kväll fick vi följa med till Anders Jönssons arbetsplats för att träna. Anders hade Eha och Nelly med och Mats och Bixa kom också. Där finns en STOR myr som Anders hade lagt en "markeringsslinga" på med sex olika platser för enkelmarkeringar och en plats för dubbelmarkering. Avstånden varierade men våra hussar och mattar fick välja själva vilken startplats de ville ha. 

Jag, Garbo, fick börja och det blev lite strul redan från början. Jag fick solen i ögonen så jag såg inte så bra men det var också knepigt att hitta för det var många tuvor, gropar, buskar och träd. Hur som helst så fick jag ett nytt kast och efter lite strul så hittade jag den. Sedan fortsatte vi och så kom nästa markering (alla kom med skott) och där blev jag lite för kort. Det slutade med ett omkast där också. Den tredje gick alldeles utmärkt , den fjärde omkast, femman och sexan helt godkänd. Den sista, dubbelmarkeringen spikade jag första men var ute och cyklade på den andra. När matte kallade tillbaka mej så hittade jag den på hemvägen. Matte sa att det här var en ny erfarenhet för mej och att hon var väl sådär nöjd. Det kunde ha gått bättre men det kunde ha gått sämre också. Det hon var nöjd med var att jag nu har lärt mej att notera var skytten står men tittar frammåt när skottet kommer. Förr fixerade jag mej vi skytten men det har jag kommit över nu.

Nästa hund blev jag, Greta. Jag började som Garbo och strulade med den första och där slutade det med att det blev två omkast innan jag, efter mycket strul, äntligen kom in med dummisen. Resterande markeringar klarade jag rätt så bra, inga omkast men husse kortade ner avstånden på en del så det passade oss bra. Det som husse kanske inte var helt nöjd med var att han fick jobba lite extra med att jag skulle komma rakt in. Det fanns ju så mycket vattenpölar och härliga grejor efter vägen men det gick trots det g a n s k a bra. Jag gick ju förstås upp lite i varv då det var skott med men "höll" ändå rätt bra så jag tror egentligen att husse var rätt så nöjd med helheten. Han klappade i alla fall om mej och sa att jag var duktig så jag får väl tro på det.

Bixa var jätteduktig och strulade nästan ingenting och hennes husse var nog helnöjd. Sist ut var Nellie och Anders. För Nellie blev det väl lite blandat resultat. En del markeringar var riktigt bra medan andra fick bli omkast. Nellie och Bixa hade gjort det hela en gång tidigare och då hade bägge strulat rejält så det kanske är som husse och matte säger – Övning ger färdighet!

För övrigt så gick mitt, Gretas, morgonpass alldeles utmärkt idag. Matte tror att husse har börjat tänka på rätt sätt. Att han tar emot dummyn när jag bjuder den och inte väntar tills jag hittar på något samt att godiset som jag får ibland inte är en muta utan en belöning. Det gäller att tänka på rätt sätt för att det ska funka, säger matte. Vi fick i alla fall beröm båda två idag så vi är nog på mycket god väg…. Vi hörs/Greta & Garbo

070803 Vi jobbar på

image187 Greta & Garbo berättar:

I går fick vi en riktig träningsdag. Vi åkte till Rödön och hälsade på hos Helena och Kickan. Stefan & Ullis kom också tillsammans med deras hundar Zazzi, Chili, Izi och lilla Joy. Träningen började med fält i en hästhage där det var lite tuvor med brännässlor m m. De lade ut 20 dummisar och Izi (6 mån) fick sitta och titta på när de lades ut. När hon sedan fick ut och jobba såg de att det kanske blev lite väl mycket med synintryck för hon blev  väldigt ivrig men när hon hämtat några stycken lugnade hon ner sig och jobbade riktigt, riktigt bra.

Sedan var det lilla Joys (4,5 mån) tur och vilken liten pärla, sa husse. Jobbade som attan och kom också in med en kanindummy som nästan var lika stor som henne. När hon var klar fick jag, Greta, äntligen jobba. Jag "inventerade" först marken, d v s jag gjorde en repa för att se hur stort fältet var men sen jobbade jag och hämtade snabbt in 8 dummisar. Husse var mycket nöjd med mej för inlevereringarna gick också riktigt bra, väldigt lite stök med avlämningarna, speciellt när husse kom ihåg hur vi brukar göra på "morgonpasset".

Nu skulle jag, Garbo, få träna på "parkörning" tillsammans med Chili. Jag fick börja och skulle få hämta en men då stod husse och sov. Han var så nöjd med Greta för hon hade varit så lugn och sansad så han tänkte inte på att hon skulle sticka när jag fick gå…… men se det gjorde hon. Nåja, jag fann för gott att komma in jag också när husse började kalla tillbaka Greta, man vet ju aldrig…. När husse fått ordning på Greta fick jag gå ut igen och hittade ganska snabbt en dummy. Sedan fick Chili gå och därefter blev vi skickade på greppad dummy. Det gick bra så då fick vi ut och jobba bägge två. Jag blev lite konfunderad strax, det brukar ju bli ett himla liv när vi är flera på fältet för då brukar det ju vara någon som smitit men jag kom snabbt underfund med att det var bara att jobba på. Till slut var det bara två kvar så Chili skulle få hämta dem men när hon kom in med den ena av dem så blev det så att jag och matte skulle gå och hämta den sista på närsök. Det var en minidummy och matte visste ungefär var den låg. Självklart gjorde jag mitt jobb och hittaden den snabbt och effektivt.

Kickan fick en dubbelmarkering och en dirigering med fågel innan vi flyttade oss till fårhagen i stället. Här blev det lite markeringar för Kickan, Izi och mej, Garbo. Jag fick en dubbel som jag missade lite på den först kastade så matte kallade in mej och så gjorde vi om den. Då insåg jag att här gäller det att vara skärpt så då spikade jag dem.

Så blev det dags för Atte, Kråka, Zazzi och Kickan att få göra ett fält. De lade även här ut 20 dummisar men på ett STORT område. Terrängen bestod av kullar, lite träd och buskar, en väg som gick genom fältet m m, inte helt enkelt alltså. Tyvärr kom det världens åskskur när de körde så Zazzi tyckte nog inte att det var så kul att jobba just då. Kickan och Kråka "matade" på ganska bra och Atte gjorde också periodvis rätt så bra ifrån sig. Alla dummisarna kom i alla fall in.

Izi och Kickan fick några markeringar som gick riktigt bra och sedan hade matte lagt ut några dummisar på en kulle och jag, Garbo, fick göra lite linjetagning och linjetagning med stopp och uttecken. Jag gjorde nog rätt bra ifrån mej för matte var rätt så nöjd trots att jag var lite seg på första stoppet. Kul var det i alla fall. Jag, Greta, fick  bara vara passiv för jag var lite upphetsad i början när vi kom fram till fårhagen. Jag lugnade faktiskt ner mej så jag trodde att jag skulle få göra något mer men tji fick jag. Jag undrar om det lönar sig att göra som husse säger alla gånger….. Joy fick hämta några fåglar och Zazzi fick en markering med skott innan vi packade ihop och åkte hem.

En härlig dag var det trots störtskur, hagel och åska. Mycket trevliga marker så vi tackar så klart Helena och Kickan för träningstillfället. Tjingeling/Greta & Garbo