071030 Konsten att imponera!

image197 Greta berättar:

Jag har insett att det är en svår konst att imponera på husse & matte men i går blev de paffa när de upptäckte min uppfinningsrikedom. Vi var ute på en liten tur och Garbo och jag fick ett litet kort tränings- och rastningspass. Vi hade ju varit igång rätt så bra under lördag och söndag så de tyckte vi skulle ta det lite lugnare i gårkväll. När vi var färdiga fick vi hoppa in i bilen igen. Pucko, som är här under veckan då hans familj är på novemberlov, samt Kråka & Atte skulle få jobba lite mera och det tog lite tid…..

Jag tyckte det var ganska trist att sitta och vänta i bilen och började fundera på vad man skulle kunna hitta på. Jag kom till slut på en bra idé och mattes min var obetalbar när hon öppnade dörren till baksätet för att lägga tillbaka dummisarna. Där möttes hon av en glad svansviftande labbe, dvs jag! HUR har detta gått till sa hon! Husse gjorde en snabb koll. Jo, gallret mellan baksäte och bagageutrymme hängde där det skulle och Garbo satt snällt kvar. Hmmm (hon är ju lite dum hon, hänger inte alls med när jag får mina strålande ideér). Vill ni veta hur jag bar mej åt? Lugn, jag SKA berätta.

Jag satt ju som sagt var och filosoferade över det trista ödet att sitta sysslolös när de andra fick jobba. Kom på att det kanske skulle vara intressant och se hur Kråka brukar ha det när hon sitter i baksätet. Sagt och gjort. Jag tryckte in min nos mellan ryggen på baksätet och gallret som är i vägen. Om man pressar riktigt hårt så lossnar gallret längst ner och det är bara att pressa sig emellan och simsalabim kan man hoppa över till baksätet och det bästa är att det syns ju inte heller att gallret är öppet.

När jag satt i baksätet kom jag på att jag måste titta ut också så jag försökte tvätta framrutan som blivit immig  men kom på att då kanske jag blir avslöjad så det slutade jag ganska snabbt med. Hmmm, vad gör man då? Tittade mej omkring lite i baksätet och upptäckte högen med dummsiar som låg kvar i bilen. Jippi! Äntligen kan jag kolla vad som finns inuti "påsarna". Jag började med en valpdummy. Det var något konstigt, plastigt smått , granulat som matte kallar det, och som bara rann ut. Om man skakade den riktigt regnade den små grejer över allt i bilen. Skitkul! När jag tömt den så tog jag en mellandummy. Kunde ju vara intressant att se om det var något annat i den. Det var det inte. Nu hann jag inte med att kolla så mycket mera för då kom husse & matte tillbaka. De tyckte INTE om att det var grannulat överallt i bilen. Husse sa inte så mycket men matte kallade mej för "ett riktigt spöke". Undrar om det är positivt eller negativt smeknamn? Det kanske är positivt ändå för det är ju "All-helgona-veckan", eller vad tror ni? "Spöka på" ni också, det är ju skitkul./Greta

071029 Livet är härligt!

image187 Greta & Garbo berättar:

Just nu är livet riktigt härligt! I lördags fick vi ut och träna tillsammans med Busan och Cindra och deras husse Roland. Busan har äntligen fått börja att träna på riktigt nu när hon är frisk igen så hon fick börja. Vi gjorde linjetag, rätt så långa, ca 60 meter i en gräsbeväxt sluttning. Lite knepigt var det för det fanns en stig som gick till höger när vi skulle gå rakt fram och det fanns också skog runt om som drog. Vi två och Cindra körde varannan gång och vi tror att våra hussar och mattar var rätt så nöjda med oss alla (Kråka & Atte stod över denna övning) trots att det inte blev perfekt.

Sedan gjorde vi markeringar där vi stod på tre olika håll (men samma mark) och våra hussar och mattar turades om och kastade åt oss. Det gick rätt så bra men vi hade alla några markeringar som vi fick jobba lite extra på för de var inte så lätta. Vi såg aldrig nedslagen för de landade bakom några träd eller ända in i skogen. Kul var det i alla fall.

Busan skulle få testa på ett fält för hon har bara gjort några stycken tidigare och det skulle vara intressant och se när det var någon annan som lagt ut fältet. Det gick mycket bra. Kråka, Atte & Cindra stod näst i tur. Här ville Roland se hur Cindra reagerade när det var andra hundar med. Hon fick börja med att plocka in 6 st som gick galant. Sedan hämtade Kråka & Atte var sin, sen Cindra, sen Kråka & Atte och Cindra igen. Gick alldeles utmärkt. 

När de var färdiga så skulle vi också få jobba lite men för att öka vår svårighetsgrad så fick vi jobba tillsammans. Vi började med att hämta varsin och vi fick gå på greppad apport. Det gick väldigt bra. Sedan fick vi jobba samtidigt. Två gånger glömde vi oss och började jaga varandra men när husse och matte sa till så kom vi på vad det var vi skulle göra så då letade vi dummies i stället.

På lördag natt blev det tidsomställning till vintertid. Jobbigt! Vi tyckte det var morgon redan halv fem men det tyckte inte husse så vi fick somna om till halv sex ialla fall….. Hmm. Den som bestämt det här med sommartid tänker inte på oss hundar, det förstår vi ju.

På söndag kom Marie o Stig och deras hundar Vira, Amber och Jod. Äntligen fick jag, Garbo, träffa min halvsyrra Jod igen. Jag har ju läste en massa om henne på hennes blogg, virus.blogg.se  men inte fått träffa henne sedan hon var jätteliten. Behöver jag tala om att vi fann varandra bums. Vi fick följa med och titta på de nya markerna för SSRK/JH:s vårprov så vi fick springa runt och busa lite själva alla fem. Gissa om vi badade då? Vi hittade också ett "surdike" och luktade sagolikt gott tyckte vi men se de tyckte inte våra hussar och mattar. Men vi hade nog räknat ut det bra för gissa vad vi fick göra innan vi fick hoppa in i bilen? Jo, vi fick var sin vattenmarkering. Inte så långa men vi fick i alla fall simma en gång till. Det gäller att räkna ut det…..

Vi fick också göra några markeringar och ett linjetag och det mesta gick ganska bra. Jag, Greta, gick förstås upp i varv lite extra nu när det var tre nya hundar med men husse tyckte ändå att jag var hanterbar och att det kanske är nyttigt att utsätta mig lite för det för annars kan jag ju aldrig bli bättre (och det blir ju bättre och bättre för varje gång egentligen). En härlig dag var det i alla fall men det tyckte inte Kråka & Atte som fick stanna hemma. Lagom åt dem…..Ha det gott/Greta & Garbo

071026 Dimman har lättat

image187 Greta & Garbo berättar:

Äntligen har dimman lättat. Idag kan man faktiskt se lite mer än några meter framför sig. Under hela veckan måndag – torsdag har det legat ett lock med dimma över byarna runt Sundsjön. Det har i sin tur inneburit att husse & matte har förlagt våra träningspass uppe vid Bodsjön där det har varit soligt och klart väder. I går kväll kom dock dimman krypande ända dit upp men inte förrän det var Kråka & Attes tur.

Vi fick även igår göra lite linjetagningar och markeringar (i förrgår fick vi jobba tillsammans på fält, skitkul). Det gick galant för oss båda förutom vid första markeringen för min, Garbos, del. Matte tror att det var två saker som ställde till det för mej. Det var ganska kuperat och en hel del växtlighet mellan mej och nedslagsplatsen. Jag fick för mej att den landade i ett område med tät växtlighet och snodde som attan i området men hittade inget. Så gjorde vi om det igen, och igen och igen. Först vid fjärde försöket spikade jag den. Matte tror att jag "gick upp i varv" när jag inte hittade den första och vid fjäde försöket så såg hon till att jag var mycket lugn och koncentrerad. Jag är ju lite svår att läsa när det gäller stress säger matte. Jag visar ju inget utåt men kokar invändigt. Nåja, slutet gott, allting gott.

För mej, Greta, gick det som sagt var i stort sett mycket bra. Lite mera stressig i passiviteten var jag i jämförelse mot de tidigare kvällarna men husse säger att han tror att han har kläm på hur jag ska tas nu. Hur som helst så är jag super på markeringar och linjetagen börjar fungera riktigt, riktigt bra.

Kråka & Atte fick göra samma saker men med längre avstånd. Största skillnaden var nog ändå att när det var deras tur att göra markeringar var det mycket svårt att se – men det är nog melodin det, sa matte. De var ovanligt koncenterarade och fixade sina markeringar alldeles utmärkt. Kanske behöver de lite mera difusa markeringar för att "tända till". Ha de’/Gerta & Garbo

071024 Det här med avstånd…

image187 Greta & Garbo berättar:

I går kom husse hem lite tidigare från jobbet och det innebar för vår del att vi fick ut och träna lite. Husse hade fått en avståndsmätare i födelsedagspresent av övriga familejen och den hade de med sig. Innan vi fick börja och jobba så passade de på att mäta avståndet till andra sidan av Bodtjärn. Matte gissade på ca 100 meter och husse på 130….. det visade sig vara 150 meter. Kul att få veta vilka avstånd vi har jobbat med i somras!

Vi två skulle få jobba tillsammans i dag men först fick vi lite övningar på egen hand. Vi fick träna stadga och fotgående och för min, Gretas, del blev det också lite träning på avlämningar. När vi var förberedda fick vi sitta och titta på medan matte gick ut och placerade 8 dummys på två olika ställen med ca 45 graders vinkel. Sedan fick vi på linjetag hämta varannan gång och på varannat stället. Det gick alldeles utmärkt! De gissade även här avståndet och mätte sedan. Ingen hade rätt. Matte trodde att det var ca 20 – 25 meter men det var över 40.

Vi avslutade dagens övningar med enkelmarkeringar. Matte och Garbo gick ut på hygget och sedan kastade husse en markering till Garbo som hon fixade galant. Sedan kastade matte en till mej, Greta, som var lätt som en plätt. Efter en förflyttning gjorde de samma sak igen och det gick kanon. Det husse var mest glad åt var nog att jag "höll mej i skinnet" så bra. Vi är på väg, säger han.

Kråka & Atte fick göra samma övningar men med lite längre avstånd. Husse trodde att deras dirigering låg på ca 60 – 70 meter men när det sedan mätte var det bara knappt 50. Är det konstigt att vi kan ha det svårt med avståndsbedömningen när husse & matte inte är så duktiga på det själva? Ha det så gott i dimman (här är det heltjockt)/Geta & Garbo

071022 Det är aldrig för kallt för att bada

image187 Greta & Garbo berättar:

Vi kan konstatera att det blir nog aldrig för kallt för att bada. igår fick vi följa med när husse & matte skulle reka nya provmarker för SSRK/JH:s vårprov. Vi fick följa med på första vändan och förutom att vi fick gå en hel del fot så fick vi springa lite på egen hand. Skitkul! Gissa om vi passade på att bada? Jättehärligt och vädret var kanonfint. Det gör vi gärna om igen. Kråka & Atte fick följa med på andra vändan och vi fick sitta i bilen. Det var ju lite trist förstås, särskilt när de berättade att det fanns maaaasssor med koskit där de gått. Atte spydde i natt, undrar vad det beror på sa matte….. Tjingeling/Greta & Garbo

071017 Äntligen är dom hemma!

image187 Greta & Garbo berättar:

Äntligen är husse o matte hemma igen. Ja det har ju inte gått någon nöd på oss precis, men i alla fall…. Pucko och Maud har hållit oss sällskap (Emelie, Andreas och Lars var också här på helgen) under veckan som husse o matte var borta på semester – semster från oss? De säger att det var riktigt skönt och välbehövligt men det bästa var att komma hem för de hade nog saknat oss en del.

I söndags kväll när det kom hem hade vi en riktig glädjedans. Skönt! Nu har vi äntligen koll på dem igen. På måndag kväll fick vi ut och röra på oss. Eftersom det var en hel vecka sedan vi fått göra något arbete så fick vi jobba rejält. Lite uppspelta var vi allt men sedan den första glädjeyran lagt sig så var de nog rätt så nöjda med våra prestationer. Hej svejs från två glädjeyra Greta & Garbo.

PS från husse & matte: Då vårt webbhotell har gjort en del förändringar kan det dröja ett tag innan Kennel Amamus hemsida blir uppdaterad så om det vill sig illa kommer nyheterna att presenteras här på bloggen i stället. En länk till lite bilder från resan till Turkiet, bl a från en jeepsafari som var ett riktigt äventyr,  finns här: Bilder Turkiet DS.

071017 Working Test & KM i jakt

image187 Greta & Garbo berättar:

Tjohoo! I går fick vi vara med på Working Test och KM i jakt i Pålgård. För mej, Greta, var det debut i sån’a sammanhang – och det var skitkul! Gissa om jag skötte mej då!

För att börja från början så hade vi blivit inlottade i samma grupp och vi fick starta på station 3 där Roland Fredriksson dömde:

image200

Här var det först fotgående en liten bit och sedan kom en markering i "holmen" som ni kan se på bilden.

Garbo: För mej blev det en 20-poängare då jag skötte allt på ett mycket bra sätt.

Greta: Jag gick fot mycket bra, var en tiondels sekund för snabb när jag skulle gå, fixade markeringen och hade en bra inleverering och avlämning. Resultat 17 poäng – 3 poängs avdrag för min snabbhet.

Nästa station var en KM-station "plojstation" (endast för de som deltog i KM:et) – agillity på tid:

image201

Garbo: Här gick det riktigt bra ända tills jag skulle genom "struten". Där bröt matte när vi strulat en stund för hon ville inte stressa upp mej sa hon. Resultat: 4 poäng

Greta: För mej gick det också rätt så bra och jag fixade även "struten" efter lite strul. Resultat 7 poäng

Nästa station var också en KM-station men här fick vi vila:
 

image202

Här skulle husse och matte gissa hur långt det var mellan två snitslar – båda gissade fel och fick 0 poäng. Vi tycker att nog kunde väl de också sköta sig när vi var så duktiga. Håller ni inte med?

Station nr 4 var en närsöksstation där Peter Nordin var domare (bild saknas, matte glömde att hon hade kameran med sig och tog lite bilder efteråt – när vi var färdiga).

Garbo: Här gjorde jag som på station 3 – skötte mej alldeles utmärkt och fick 20 poäng.

Greta: Jag var jättesnabb att hitta apporterna men tyvärr gjorde jag en liten sväng i området vid en inleverering och husse fick blåsa inkallning så det blev 2 poängs avdrag, alltså 18 poäng.

Station 5 var en delad station. Först var det en enkelmarkering in i en skogskant (vi stod på ängen). Även här var det Peter Nordin som dömde:

image203

Garbo: Här drog jag lite för långt in i skogen så matte tog det säkra före det osäkra och blåste inkallning och då hittade jag den på vägen in. Domaren sa att om matte inte hade visslat så var han ganska säker på att jag skulle ha ringat in den ändå men pga att matte agerade så blev det 2 poängs avdrag.

Greta: Här gick det undan, hittade snabbt markeringen och full fart in – full pott.

Den andra delen av station 5 var ett linjetag. Vi stod på ängen och blev skickade mot kanten:

image204

Garbo: Här fick matte göra en omstyrning när jag nådde kanten, kom lite snett ur vind men naturligtvis följde jag mattes kommando så här blev det full pott. Totalt på station 5 fick jag 18 poäng.

Greta: Husse sa efteråt att han var nog lite för snabb att skicka mej för jag gick inte rakt utan slog mig fram till kanten och hittade snabbt dirigeringsapporten men domaren drog 4 poäng för att vi inte gjorde det riktigt som det var tänkt. Totalt på station 5 fick jag 16 poäng.

På station nr 2 var det också en enkelmarkering. Den kom en bit ut på en äng som kantades av lite buskar och träd. Här dömde Rune Thander (har ingen bild):

Garbo: Det här blev min akilleshäl. Jag siktade in mej jättebra men sprang förbi och drog så småningom ut i buskaget, matte kallade tillbaka mej men det resulterade så småningom i att jag ändå hamnade uppe i buskaget. Tredje gången matte fick ut mej på ängen hittade jag apporten – det blev 10 poängs avdrag, allts totalt 10 poäng på stationen.

Greta: Här visade jag alla hur det skulle gå till. Smack så det bara så var apporten inne och 20 poäng bärgade.

Station 1 var dels fotgående med ett skott och sedan ett linjetag, från ängen in mot en skogskant (ingen bild) och dömdes också av Runte Thander:

Garbo: Här fick jag visa var skåpet skulle stå. Fixade detta lätt som en plätt med 20 poäng som belöning.

Greta: Jag gjorde precis som Garbo och en ny 20-poängare. 

Husse och matte hade en tredje "plojstation" också som gick ut på att kasta dummisar i en cirkel som var delad i fyra med olika poäng. Matte fick 14 poäng och husse 12.

Summa sumaruma blev det en mycket bra dag för oss. Jag, Garbo, fick 88 poäng (1:a pris) och blev totalt fyra på KM:et (av totalt 19 hundar oavsett klass) om matte räknat rätt. Jag fick dessutom det ärofyllda domarnas pris.

Jag, Greta, slog Garbo med 3 poäng och fick 91 (1:a pris – naturligtvis) och blev totalt trea på KM:et. Jag fick funktionärernas pris för de tycket att jag var så snabb och energisk, jättekul att bli uppskattad! Massor av priser fick vi med oss hem, blev fulla köksbordet, och vi hade alla en förträffligt trevlig dag. 

Något annat trevligt inträffade också – vi fick träffa Tickan igen. Hon såg ut att må mycket bra hos sin nya matte och de var också med på Working Testet och fick 54 poäng totalt. Här är en bild på Tickan och hennes nya matte:

image205

Husse och matte hälsar och tackar arrangörerna, med Marie Söderström i spetsen, för en mycket härlig dag och ett trevlig arrangemang. Naturligtvis var det många inblandade som jobbade både före, under och efter Workingteset så alla förtjänar ETT RIKTIGT STORT TACK!!! Tjingeling från oss/Greta & Garbo

071004 Äggsjuk höna?

image199 Garbo berättar:

På morgonen brukar matte säga att jag beter mej som en äggsjuk höna. Ibland, inte alltid, får jag följa med henne och hämta tidningen och därför ligger hon under hårdbevakning. Jag tror matte har lite blandade känslor inför det. Så fort hon rör på sig följer jag med och det är inte alltid hon vill bli "skuggad" t ex när hon går på toaletten. Nå´t privatliv måste man få ha, säger hon. Hmmmm hon följer ju oftast mej när jag gör mina toalettbestyr. Lite orättvist eller hur? Njut av hösten, det gör jag/Garbo