071129 Så var det dags igen!

image197 Greta berättar:

Så var det dags igen…. jag har börjat löpa.  Hörde att min syster Speys var på G också, undrar om jag hann före? Kråka signalerar också så matte håller tummarna att det blir så. Då blir det inte så långdraget och det blir en lugn julhelg.

För övrigt har det varit en lugn vecka för oss. Vid långpromenaderna har vi fått gå i fot i koppel. Det är ju inte så fysiskt ansträngande för husse & matte har ju ingen högre hastighet på benrörelserna men psykiskt är det ganska jobbigt faktiskt. Vi är nog lika trötta som när vi får "ralla runt" lite. Ha de’/Greta

071127 Att ge matte huvudbry

image199 Garbo berättar:

En kväll, under veckan som gått, gav jag matte ett riktigt "huvudbry" . Vi har ju fått göra lååååånga linjetagningar efter vägen som vi gått och det har gått riktigt bra. Både Greta och jag har varit säkra på dryga 200 meter i alla fall, men i förra veckan blev det stopp. Ja, jag menar stopp, för matte tänkte lägga in lite mera än bara linjetagning. Hon blåste nämligen stoppsignal efter ca 30 meter och det fixade jag galant. Satte mej ner och väntade på tecken och ut-tecknet kom, full fart ca 40 meter och sedan vek jag av vägen och in i skogen. Inkallning och nytt linjetagtecken, full fart ut……. vek av där jag tidigare vek av. Ny inkallning och sedan fick jag sitta och titta på Kråka som efter en stund kom in med sin apport.

Nytt försök för mej, samma visa men vek av till vänster fast på samma ställe. Ny inkallning. Nu fick Greta hämta och det  gick alldeles galant. Attes tur som började flumma ca 50 meter ifrån och det tog en evig tid innan han kom in, men det brydde sig inte husse om. Atte är som han är han, sa han. Då gick vi fram så det var bara ca 50 meter kvar till apporten och jag blev skickad på linjetagning igen och då fixade jag den galant men ni skulle ha hört analyserna som husse & matte gjorde på vägen hem. Nu fick matte något att tänka på minsann. Så här lät det:

Jag är ju tränad på att gå långt rakt fram vilket har fungerat utmärkt.
Jag har fått träna stopp och med tecken ut vilket också fungerat utmärkt.
Varför gick det då inte denna gång?

Matte kom fram till att förmodligen är det så att jag har, efter stopptecknet/ut-tecknet, kommit fram till apporten inom ca 30 m och hon tror att jag blev tveksam när jag inte hittade något  där. När jag sedan skulle göra en "ren" linjetagning på samma ställe så blev jag osäker  på hela situationen då jag inte hade hittat något första gången. Hon sa att hon måste nog dra ner på avstånden ordentligt och sakta bygga upp när hon lägger in något annat än ren linjetagning. 

Ja, inte vet jag, det låter väl kanske rätt. Jag bara är i nuet jag. Om matte vill att jag ska göra något får hon förklara så jag förstår. Blir det obegripligt för mej så får hon faktiskt stå ut med lite huvudbry tycker jag. Förresten glömde jag berätta en rolig detalj. När jag skulle gå på linjetagningen så satt Kråka en bit bakom oss. När matte blåste stopp och visade handtecknet för ut och sa ut så tvärvände Kråka och sprang full fart åt andra hållet så husse fick lov och stoppa henne. Snacka om inlärning.Tjingeling/Garbo

071121 Det här med avstånd, kurvor & skymning….

image199 Garbo berättar:

I går när vi var ute på vår dagliga långpromenad hade husse & matte lagt in två linjetagningar igen. Först fick vi gå fot och sedan fick vi rasta av oss två och två för att till sist få springa lite alla fyra. Vi börjar förstå nu att om husse & matte har västarna på då ska vi hållas oss ganska nära för då kan det hända saker. Det gjorde det! De försökte få oss "från fötterna" för att göra en bra inkallning….. men se det gick inte. Vi var nog bara en 10 – 15 meter ifrån dem hela tiden, man vill ju inte missa någonting. Till slut kom i alla fall inkallningen och vi fick gå fot en bit och sedan var det dags att göra ett långt linjetag bakåt. Gick finemang för oss alla. Sedan fortsatte promenaden med ömsom fot, springa fritt, inkallning o s v.

När vi hade vänt och var på hemväg hade det börjat skymma riktigt ordentligt. En blek måne lyste förvisso men man såg inte så långt. Husse & matte hade "preparerat" med ett linjetag framåt redan när vi startade och det skulle vi få genomföra förstås. Nu var det så att eftersom det inte var så ljust så var de liiiite osäkra på var de låg  men så småningom fick vi stanna och jag skulle få börja. Jag stack iväg med världens fart och försvann bakom kurvan. Attans också sa matte. Det var nog vid nästa kurva. Hmmmm, inte hittade jag någonting  så jag kom tillbaka utan. Matte skickade mej en gång till – full fart ut, var borta en stund – och full fart in utan apport. Då skickade hon Kråka, precis som om det skulle bli något bättre. Det gjorde det inte. Hon kom också in tom. Då först fattade de att nå’t var fel så vi fick gå fot frammåt. Vi passerade första kurvan och då såg det att det var vid nästa kurva det hade tänkt skicka oss. Från där vi stod från början var det nog åtminstonde en halv kilometer! Vad tror de om oss egentligen? Nåja, jag fick gå först även denna gång (då var det ca 200 meter bara) och DÅ fixade jag det hela.

Kråka fick gå som nästa hund men hon vek av ganska tidigt så det blev lite omtag och diverse palaver. Då hörde jag matte säga att där ser man vilken träningsmetod som är bäst för de har tydligen tränat Greta & mej lite annorlunda än Atte och Kråka. Nåja, så småningom kom Kråka in med sin apport och Greta och Atte klarade av sina. Husse & matte har lovat att till nästa gång ska de vara mera noggranna så de säkert vet var apporterna ligger. Kan man lita på det? Hur som helst sa matte att hon tyckte att det trots allt gav ett bra svar på vår träning. Trots att jag misslyckades två gånger så hade jag fullt förtroende när hon skickade mej på det kortare avståndet och hade full fart ut hela vägen. Dessutom gjorde jag henne riktigt glad för när hon hade lagt ut apporterna så hade hon tappat en minidummy som hon inte visste om – men den hittade jag så klart när vi sedan fortsatte frammåt!

På kvällen kom det en massa folk och de började sjunga för husse när de alla stod i hallen. Lite konstigt tyckte vi allt att det var men vi satt snällt kvar och tittade på tills de var färdiga (utan att sjunga med fast Kråka försökte lite). Vad som hände sedan kanske matte berättar på hemsidan….. Rör på er och håll värmen, det gör jag, för nu är det kallt, -9 grader. Brrr/Garbo 

071119 Ordningen återställd!

image187 Greta & Garbo:

Nuuuu är ordningen återställd! Matte har fått tillbaka rösten så nu behöver vi inte gissa vad hon menar längre. Alvedon var fjärde timme i 2 dagar gjorde susen. I går, söndag, fick vi ut på en riktig långpromenad med massor av trevliga inslag.

Vi fick börja med att gå fot, sedan fick vi rasta av oss och springa lite fritt. Så kom en inkallningssignal och vi kom ju naturligtvis som ett skott, utom Atte för han hade lite att bestyra med först, sa han. När vi alla var samlade fick vi göra ett linjetag, ca 75 m, bakåt. Det fixade vi alla fast husse hade sina dubier om att jag, Greta skulle fixa det, men jag överraskade. Sedan fick vi ömsom gå fot och ömsom springa lite fritt och inkallning med en ny linjetagning bakåt. Denna gång var det ytterligare lite längre men vi fixade det också. Ny omgång med fotgående, springa fritt, inkallning och fotgående. Efter det fick vi var sin enkelmarkering i snön, som trots att det kommit ca 1,5 dm under veckan som gått (totalt ca 3 dm) har krymt till knappa decimetern efter senaste dagarnas töväder.

Nu var det dags att vända och här blev det också ömsom fotgående och springa fritt och till slut inkallning. Nu hade de hittat på en ny sak. Först fick jag, Garbo göra ett närsök på dummy i snön som jag fixade till mattes stora belåtenhet. Sedan fick Atte gå på en linjetagning på ca 75 m och därefter blev det min tur att göra ett närsök. Husse todde inte att jag skulle förstå vad jag skulle göra – men se det gjorde jag och med bravur dessutom. När jag var färdig fick Kråka gå på ett linjetag. Sedan blev det Atte som gjorde närsök och Garbo linjetag, Kråka närsök och jag linjetag. Skitkul var det!

När vi gått halvvägs till bilen så upptäckte husse och matte att jag, Greta gjort illa tassen för jag blödde ganska ymnigt, så sedan fick jag gå i koppel. Kråka och Garbo avslutade med ett linjetag på drygt 200 m. Gissa om matte blev stolt då Garbo fixade det! Husse trodde inte att hon skulle klara det för Kråka stannade efter 3/4-delar av vägen och frågade om det verkligen var rätt. Garbo hon bara sprang och sprang och sprang tills hon var framme. Synd att jag inte fick prova på……..

Hur som helst, när vi kom hem kollade husse upp min tass och det var inte så farligt. Jag hade fått en liten, liten spricka i trampdynan på "lilltån" på vänster bak. Det var ju ganska isigt och skrovligt där vi gick så det var nog på grund av det som jag gjorde illa mej. För övrigt hittade Garbo och jag öppet vatten under turen och gissa om vi drog dit och testade temperaturen på vattnet. DET var inte helt uppskattat av husse och matte men vi hade ju skött oss så bra i övrigt och dessutom så kom vi som ett skott när det kallade in oss därifrån så jag tror inte att det gjorde såååå mycket. Så till slut ett litet tips – Gör som vi och njut av vinterbad/Greta & Garbo

071111 Tyst!….. och lugnt?

image199 Garbo berättar:

Just nu är det mycket tyst här hemma men lugnt är det ju inte…… i alla fall inte för min del.  Matte säger ingenting, väser lite ibland men annars är det bara tecken och kroppsspråk som är kommunikationen. Jisses vad jobbigt det är, om hon bara visste ……. Vi har ju jobbat stenhårt på att jag ska lyda hennes kommandon och så helt plötsligt är det slut på det. Hon säger att hon tappat rösten, kan man göra det? I så fall tycker jag att hon genast ska leta rätt på den igen.

Idag på vår promenad i den härliga mjuka nysnön gjorde jag allt jag kunde för att försöka förstå vad hon menade men det var jättesvårt. Ibland blev det helt enkelt fel.

image208

Hoppas hon repar sig snart för annars blir det jobbigt….. God natt/Garbo

071110 (Nu har snön kommit) ….. på riktigt!

image187 Greta & Garbo berättar:

Nuuuuu har snön kommit på riktigt. Husse tror att den har kommit för att stanna denna gång för det har nog kommit ca 1 dm nysnö och det är 5 grader kallt. Gissa om vi tycker att det är kul med snö, titta själva får ni se:

image206

Det är jättekul att pulsa i snön och busa runt lite. Husse och matte tycker vi blir så fina när snön fastnar i pälsen, vad tycker ni?

image207

Fram med leksinnet och pulsa runt ni också! Vi lovar, det är jättehärligt! Tjingeling/Greta & Garbo

071105 Snön har kommit….

image187 Greta & Garbo berättar:

I lördags morse upptäckte vi att snön hade kommit. Ja, inte mycket, nån enstaka centimeter bara, men ändå. Det är lite kul att springa när det yr vitt omkring oss. På eftermiddagen fick vi gå en långpromenad och då fick vi också tillfälle att få springa lite fritt också. Jättekul! Maud, Andreas och Emielie kom hit på lördagkvällen och stannade över till söndagen. Tyvärr skulle Pucko följa dem hem. Synd för vi gillar verkligen honom.

På kvällen kom det en störtskur regn så det var inte så mycket snö kvar på söndagen. Lite tur var väl det också för på vi fick åka ut och träna lite med Cindra och Busan och deras husse Roland.  Vi fick göra dubbelmarkeringar och jag, Garbo fick även två dirigeringar. Jag fick också rensa fältet som Busan fick göra för de hade lagt ut 8 apporter och de slutade när hon tagit in 6. Jag kan tala om att matte var mycket nöjd med mej i dag. Kul! För mej, Greta, gick det också gaaanska bra. Husse gjorde nog någon markering för mycket så jag strulade till det lite men på det stora hela gick det bra sa han.

Kråka o Atte fick göra en trippel och Kråka gjorde två dirigeringar och Atte en. Kråka strulade lite med första markeringen men spikade, trots det, de två andra och som extra svårighet hade de glömt fyra dummisar som låg på en stubbe en bit ut. Strongt, sa matte. Atte spikade sina markeringar och gjorde även sin dirigering utan större problem. Som ytterligare svårighet för oss alla så hade det gått en räv och strulat runt i området så det gällde att ha fokus på uppgifterna. Hmmm….. när det är snö ser de ju vilka svårigheter som finns. Nu hoppas vi att det inte kommer så mycket mer snö för då blir det nog slut på träningarna. Så snälla – hjälp oss hålla tummarna/tassarna för att det blir snöfritt ett tag till. Tjingeling/Greta & Garbo