070409 Idel solsken……….

Garbo december 06 Garbo berättar:

I går var det idel solsken, både på vädret och humöret. Matte och husse tog med mej och Greta på en skogspromenad direkt hemifrån. Under tiden som vi gick fick vi ömsom lite inkallningar och fotgående och när vi kom fram till en glänta, Alexisbacken kallad, slog vi läger. Greta och jag fick sitta lösa och vänta medan husse och matte gick ut och lade ut ett fält i skogen, eller det såg ut som två fält, ett på vardera sidan om en stig. När de kom tillbaka fick jag börja jobba och Greta skulle vara passiv. På det stora fältet låg 6 dummis ute och när jag plockat in tre sa matte att nu blir det ett riktat sök. Det var det som låg på andra sidan stigen. Jag hämtade snabbt in en först men när jag skulle ut på den andra drog jag lite för långt åt höger så matte kallade in mej igen. Sen gjorde vi ett nytt försök som hon tydligen var nöjd med för efter den fick jag återgå till det stora fältet. Matte tyckte att jag jobbade riktigt bra, gjorde stora slag och använde vinden helt perfekt. Jag hittade snabbt två till men den sista fick jag jobba på riktigt ordentligt. Fältet låg i medvind så jag slog utifrån och in och när jag var nära utgångspunkten igen så fick jag sniff på något som jag jobbade på en stund men bestämde mej för att det var nog ingenting trots allt. Då sa matte åt mej att gå tillbaka och jobba vidare och när jag gjorde det så hittade jag den sista så småningom. Matte tyckte att det var helt perfekt…… att det inte blev prerfekt alltså. Nu fick hon chansen att tala om för mej att jag skulle vara noggrann när jag kände något men det är ju inte så lätt det där egentligen. Hon gillade också mitt sätt att jobba och att jag inte gav upp och kom in igen när jag inte hittade någon på en lång stund. Det behövs ju egenligen inte mycket för att göra matte på gott humör. Jobba är ju riktigt skoj det!

När jag var färdig blev det Gretas tur, men det ska hon få berätta själv. Jag fick sitta passiv när hon jobbade och jag satt lungt och tyst förutom vid två tillfällen. Då tittade matte strängt på mej och sa att jag skulle sitta stilla och vara tyst och då gjorde jag det. När Greta hade gjort samma sak som jag gjort, fick jag göra linjetag efter en stig som låg alldeles intill fältet. Jag hade inte sett att matte lagt ut några och det är ju ett tag sedan jag gjorde någon linjetagning så det blev lite spännande. När matte skickade mej fram mot den första som låg på ca 20 m så vek jag av mot fältet efter ca 15 m. Matte blåste inkallning och jag kom tillbaka och så gjorde vi om samma sak igen. Då sprang jag några meter till innan jag vek av mot fältet och naturligtvis måste matte blåsa inkallning igen! Då först klack det till i mitt huvud. Visst ja, linjetagning var ju bara rakt fram, skitenkelt egentligen. Matte sa att hon tog en chansning när hon lade linjetagningen där (med frestelsen) men det lyckades så det blev ju bra till slut.

De följande tre skicken gick precis som det skulle, matte kom också på att hon kanske skulle stötta mej lite när jag gjorde rätt och det gjorde susen. Vi var nog lite ringrostiga bägge två när det gäller linjetagning så det så!  När jag hämtade den tredje hade jag sprungit förbi den näst sista och tagit den längst ut (ca 40 m) istället och när jag gick ut på den fjärde sprang jag också förbi den men då var matte med och blåste stoppsignal. Jag tvärstannade och när matte blåste söksignal, ja då hade jag också tid att känna den. Matte tyckte att även denna övning blev helt perfekt egentligen, fast jag inte skötte mej perfekt, men hon fick ju tillfälle att rätta till det jag gjorde fel men mest nöjd var hon nog över att jag faktiskt var riktigt lyhörd på visselpipan. Nej nu krafsar Greta på mej för hon vill också berätta. Tjingeling/Garbo

Greta december 06 Greta berättar:

När Garbo jobbade satt jag kopplad bredvid husse. Till en början var jag helt tyst men sedan gnydde jag lite. Husse sa åt mej att vara tyst och sitta lungt och det gjorde jag en lång stund men det blev lite lång väntan så jag gjorde om det ett par gånger till men husse sa att han var ändå nöjd med mej för han säger att det ser ut som om jag börjar förstå att jag inte ska låta och att det är jättelätt att bryta det nu. Han säger att det går framåt med stora steg och att det faktiskt ser ut som att övning ger färdighet.

När det blev min tur att jobba på fältet var jag laddad och hämtade snabbt in tre dummis. Vid det riktade söket var jag lite ivrig men husse lugnade ner mej och det gick rätt så bra att hitta två av de fyra dummisarna som de lagt ut. Efter det fick jag gå tillbaka till det stora fältet för att plocka in de sista. I motsats till Garbo (som hade en kvar i närområdet) fick jag en av de som låg längst ut kvar. Jag gjorde en par små repor i närområdet och kom tillbaka men så klickade det till och jag började jobba längre ut och då hittade jag den sista. Poletten börjar verkligen ramla ner, sa husse. 

Jag fick också avsluta med ett linjetag efter samma stig men jag fick sitta och titta på när husse lade ut dem. Jag blev ju lite för ivrig så när det såg ut som att jag verkligen skulle få ut och hämta dem så stack jag iväg innan husse hade hunnit ge klartecken. Då tog han dummisen och gick och lade tillbaka den och var extra tydlig på att jag skulle sitta kvar tills han sa att jag skulle få gå. Jag skärpte till mej och gjorde precis som han sa och tänk, han blev mycket nöjd med mej. Det är ju ett tag sedan vi jobbade med linjetag och sista gången hade jag precis hajat att man skulle gå ut flera gånger åt samma håll. Igår fanns det ingen tvekan så han tyckte att jag mognat på mej, vad han nu menar med det. 

I dag kommer Cindra och hälsar på så då ska vi också få ut och jobba lite. Härligt! Dessutom är det solsken och det blåser nästan inget (ännu i alla fall). Igår blåste det ganska mycket och det ställde ju till det lite för oss. Det är lite svårare att lokalisera var dummisarna är men i gengäld känns vittringen på lite längre håll när det blåser som det gjorde i går. Hur som helst ,vi ser med tillförsikt fram mot dagens övningar och det kommer nog en rapport vad det lider…./Passa på, precis som vi, att njuta av det sista av påsken!/Greta 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × 2 =