070410 Jiiiipiiii….. jobb igen!

Greta december 06 Greta berättar:

I går var det bra väder igen  och Cindra och Busan kom och hälsade på. Vi åkte ut till skogen och skulle få jobba och den här gången var det bara jag och Garbo som fick följa med. Cindra behöver träna fält så då fick vi också göra det. För att Cindra skulle få någon som gått före och lämna lite dofter så fick jag börja (det var bättre för Garbo löper ju och det har ju inneburet lite "onödiga" dofter). För att testa oss lite så hade de lagt till lite andra grejor också så det blev inte bara fältjobb. Jag fick börja med att gå fot fram till startplatsen för en enkelmarkering. Det gick rätt så bra och markeringen (som inte var särskilt lång) spikade jag. Sedan fick jag gå fot fram till fältet. Startplatsen låg på en kulle och fältet låg på slänten ner och ut på ett hygge. Till vänster fanns det en liten "ridå" med små granar och tallar och det fanns 6 dummys ute.

När husse skickade ut mej så var jag osäker på vad jag skulle göra. Jag sprang ut i full fart i området och husse tyckte det såg ut som om jag sökte men jag hittade inget. Han skulle bara veta vad det snurrade runt i huvudet på mej. Var det en markering som jag inte sett eller vad var det han ville jag skulle göra egentligen? Jag hittade en efter en stund men sedan kom jag in och frågade ett antal gånger men han skickade ut mej igen och sa sök men jag fattade inte riktigt ändå vad han menade. Efter lite om och men så bestämde sig husse för att jag skulle sätta mej ner och gå ut själv i området, kom sedan tillbaka och skickade mej. Då klack det till i huvudet och jag hittade två ganska snabbt.

image166
Här kommer jag med den första apporten.

Så var det dags för en liten förflyttning igen och ett riktat sök, som låg på själva kullen. Där hämtade jag två snabbt. Sedan gick vi tillbaka till fältet igen och då hittade jag en till men då bröt husse och jag fick avsluta med en markering på samma ställe som vi började. När allt detta var gjort fick jag sitta passiv medan Cindra jobbade (det gick ganska bra).

Hon fixade sin markering jättelätt, jobbade ganska snabbt in tre på fältet och gick sedan över till det riktade söket, se själva:

image167
Här kommer Cindra i full fart tillbaka med dummy till husse.

När hon hade hämtat två fick hon fortsätta på fältet. Lite bekymmer fick hon på den sista men till slut löste hon den också. Hon avslutade, på samma sätt som jag, med en markering. Då var det tyvärr dags för mej att gå tillbaka till bilen och låta Garbo jobba en stund. Cindra skulle vara passiv när Garbo jobbade men jag tror Garbo ska få berätta själv hur det gick. Ha det gott/Greta

Garbo december 06 Garbo berättar:

Äntligen blev det min tur att få röra på mej. Jag var lite ivrig när jag skulle gå fot. Jag sticker inte iväg men matte är inte riktigt nöjd med min position och hon ger sej nog aldrig…… hmmmm. Min markering tyckte jag var lite kort så jag sprang lite längre ut än jag behövde men jobbade mej hemåt och hittade den ändå rätt så snabbt. Inte jättedåligt men inte jättebra heller sa matte. När det var dags för fältet så jobbade jag på riktigt bra. Jag hittade den närmaste direkt och sedan kom nr 2 snabbt in.

image169

Här levererar jag dummy nr 2 för att sedan…….

image168
……  i full fart ge mej ut på sök igen.

Sedan blev det lite jobbigt, jag sökte och sökte och var lite utanför fältområdet också men det var tur det…. Gissa vad jag hittade? Matte och husse hade varit där någon gång tidigare och tränat med Kråka och Atte och då hade matte tappat sin handske….. men den hittade jag! Tror ni matte blev nå gla då?

När jag hittat min tredje apport var det dags för mitt riktade sök. Matte skickade mej på linje ut till området och tänk hon blev riktigt nöjd med det för jag gick säkert 20 -25 m rakt ut. Jag hade kanske lite tur också för där låg det en dummy. Efter att jag hämtat min andra från området var det åter dags för det stora fältet men då var det svårare att komma igång och jobba systematiskt. Jag hittade en till men sedan ville jag gärna dra mej ur området och den lilla buskridån "fusksökte" jag bara igenom. Tillslut gjorde matte likadant som husse och satte ner mej och gick själv ut i buskridån en sväng. När hon sedan skickade mej så var jag mera noggrann och det betalade sig för jag hittade den som låg där. Då var matte nöjd och jag fick inte söka efter den sista utan det blev dags för den avslutande markeringen. Men vet ni vad? Jag gjorde nästan lika dan't då också, sprang iväg lite för långt alltså. Fröken bråttom, sa matte och lät inte helt nöjd. Hon förstår inte att jag har så långa ben så det går så fort, det kan ju försöka ha lite längre markeringar istället, tycker jag.

För att jag skulle få lite passivitet så tog Roland med sig Busan (som fortfarande är konvalicent) och gick runt i sökområdet och Busan fick springa fritt. Jag satt lös och lugn bredvid matte ända tills Busan kom i full fart och ville hälsa. Naturligtvis är man artig och stiger upp och hälsar men matte sa att jag skulle sätta mej igen och Roland ropade på Busan. När jag suttit en liten stund så blev det ganska tråkigt så jag lade mej ner och där låg jag kvar när Roland kom tillbaks med Busan och klev inte upp förrän matte sa att vi skulle gå. Ma höres/Garbo

PS. När husse och matte summerade träningen så sa de att det var en bra värdemätare på vad vi klarade av och på vad vi måste träna mera på. Det där med träna mera på – det låter intressant. Kanske blir det fler roliga jobb famöver? DS.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 × två =