070227 Först går det upp…. sen går det ner

Garbo 070227 Garbo berättar:

Det är lite av upp-och-nervända-världen hemma hos oss just nu. Matte tycker att jag har blivit lite stirrig och okoncentrerad nu på sistone men det är ju mycket som händer i flocken så det är inte så konstigt. Alla är ju lite stirriga för Kråka höglöper så Atte är ganska orolig han också. De sista dagarna har han äteitbara ett mål mat om dagen, han har nämligen ingen ro, bara när han är riktigt, riktigt hungrig. Tickan vill inte leka med mej, bara rida på Kråka och Kråka vill inte veta av mej alls så det är inte så lätt.

Hur som helst så har övningarna med "ingen sång i bilen" fungerat bra, så bra så att vi har faktiskt fått gått några långpromenader och ha lite lydnads- och stadgeövningar och i söndags fick vi faktiskt apportera också. Det var då matte sa att jag var mer än lovligt okoncenterad, med andra ord, det gick inte så bra. För det första kunde jag inte sitta kvar när husse kastade markeringar så det slutade med att matte kastade själv, då vet jag att jag ska stanna kvar tills jag får kommando. För det andra så har vi nog tränat lite för mycket med att markeringarna landar på samma plats och att vi bara ökat avståndet. Jag gick nämligen till samma plats oavsätt var nästa markering landade. Det får vi göra någonting åt sa matte. Undrar vad det kan bli. Hur det gick för Greta? Det får hon själv berätta. Tjolahopp/Garbo

Greta december 06 Greta berättar:

Jag kan faktiskt berätta att husse var jättenöjd med mej i söndags. Jag skötte markeringar, inlevereringar och avlämningar riktigt, riktigt bra. Jättekul! MEN…… i går kväll så hörde Garbo och jag att vi skulle få ut och jobba lite igen och det tyckte jag var toppen. Så när vi for hemifrån så kunde jag inte låta bli att smågnola lite. Ju längre tid det tog innan vi var framme, ju högre gnolade jag. Tyvärr så lurade husse och matte oss…. det blev ingen träning alls. Matte sa att eftersom jag trallade så glatt så blev det inget och tänk….det gjorde det inte heller. Vi fick åka hem med oförättat ärende. Skittrist! Hoppas jag kan vara tyst i kväll så vi får röra på oss lite. Vi hörs/Greta

PS från Garbo: Mitt ärr på nosen är tack och lov nästan borta nu. DS

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × fem =