070106 Träning Trettondag jul

Garbo december 06  Garbo berättar:

I dag fick vi ut och träna utan träningskompisar. Kråka och Atte fick göra linjetagningar över en äng, över ett dike och in i ett litet skogsparti. Enligt husse och matte gick det över förväntan. Atte såg ut som han hade en raket i baken, sån fart hade han. Sedan fick det göra två dubbelmarkeringar där de fick ta var sin. Allt bra enligt rapport.

Under tiden fick vi sitta i bilen och vänta som vanligt. Det som inte var som vanligt var att vi har fått byta platser då det inte går att Tickan och Atte sitter i samma bur då Tickan löper. Därför fick jag sitta tillsammans med Tickan och Greta satt på Attes sida. Tyvärr så var jag lite "ärrad" när det var min tur att få jobba lite. Tickan hade rivit upp en reva på min nos och matte var väl inte så glad över det, speciellt  eftersom hon inte vet hur det gick till. Nåväl, innan jag fick börja jobba fick jag springa lite fritt och gosse vad jag drog runt. Härligt att få springa av sig. Matte visslade på mej och jag kom som ett jehu. Två gånger gjorde vi så innan matte ansåg att jag sprungit av mej ordentligt.

Idag fick jag prova dubbelmarkering för första gången. Jag fick först två enkla markeringar på samma ställe som dubbelmarkeringen skulle komma. Jag var "alldeles på vippen" att kanlla, stack precis när matte gav kommandot så när dubbelmarkeringen kom då hann inte husse kasta den andra förrän jag drog. Naturligtvis tvärstannade jag och kom tillbaka när matte sa nej. Husse plockade upp dummisen och vi gjorde om det och då gick det mycket bättre. Bägge markeringarna var spik på så i det fallet var matte jättenöjd. Det som fortfarande är något att tänka på, enlig matte, är att när det hänt någon incident och hon har sagt nej, även om vi gör om, är att när jag då får klartecken och kommer fram till dummyn, ja då måste jag titta på matte innan jag plockar upp. Hon säger att hon ska försöka tänka på det och ge ett litet jaah innan men hon är så glömsk så det kommer hon aldrig ihåg när det är nödvändigt. Jag tror att det beror på att jag egentligen är en sån lydig och snäll flicka jag. Det kan ju tydligen också ha sina sidor att vara lyhörd.

Nästa grej som jag fick göra var att husse kastade en enkelmarkering och jag fick gå fot därifrån för att vända och komma tillbaka och ta den. Det fick jag göra två gånger och det gjorde vi för att förbättra stadgan. Sedan gick matte och lade ut tre dummisar på rad och skickade mej på linjetag. När jag gick ut på den andra sprang jag förbi den och tog den sista och när jag sprang in gjorde jag en liten krok förbi den andra. Toppen sa matte! Hon trodde nog att jag skulle byta men det tror jag att jag har lärt mej nu, att inte byta allstå. Summa sumarum så var både matte och jag jättenöjd med dagens övningar.

Jag fick sätta mej i bilen tillsammans med Atte denna gång, matte ville inte ha mej mera ärrad sa hon och Greta skulle ju ändå ut och jobba men om det ska hon själv få berätta.Ha det gott/Garbo

Greta december 06  Greta berättar:

Äääääntligen blev det min tur. Jag brukar ge ett glädjetjut när jag får hoppa ur bilen men idag var jag så koncentrerad att det blev bara ett litet ynka pip. Husse hade tänkt att jag skulle få "ralla av mej" innan vi gjorde något vettigt men jag såg så samlad ut att han glömde bort det. Jag fick börja med några markeringar som husse kastade och dem fixade jag lätt som en plätt. Sedan bestämde husse att han och jag skulle gå en sväng innan han skickade mej men då var han otydlig när han sa fot så då stack jag iväg för att hämta dummyn istället. Det slutade med att husse plockade upp dummisen och vi gjorde om det hela. Då var han mycket mera tydlig så då funkade det bra. Vi gjorde det en gång till för säkerhets skull och det var heller inga problem.

Sedan skulle det bli linjetagning. Husse gick och lade ut tre stycken dummisar efter en dikeskant och var nog mycket spänd på om jag verkligen hade lärt mej något sist vi var ute. Det hade jag! Alla tre gick galant. Dessutom var han mycket nöjd över mina avlämningar. Visserligen fick han dagens två första i flygande fläng. Jag hoppade nämligen glatt upp mot honom när jag skulle lämna av, men sedan blev det mer och mer sansat. Dagens sista var mycket skolad, som tagen ur instruktionsboken. Summa sumarum för min del så var också både jag och husse mycket nöjda med träningen.

Sist ut i dag var Tickan. Hon fick tre enkelmarkeringar och det blev två korta "spel" på invägen av det två sista. Det känns inte speciellt roligt att göra något med Tickan när det alltid blir så här sa husse. Jag tror att hon är i onåd just nu. Tur att jag har så mycket vett och sans och kan föra mej så att husse är nöjd med mina prestationer. Det är ju så kul att jobba! Nej nu ska jag vila lite, vi hörs i morgon med en rapport från samträningen/Greta

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

20 + 13 =