070724 Hemma igen!

Greta december 06 Greta berättar:

Nu har jag varit på kennelträff och träffat fem av mina syskon. Jättekul! Vi var i Gryt hos Karina Sellén och Håkan Johanzon som hade kurs med oss och våra hussar och mattar. Det var lite flera hundar där också, dels några från en annan kull samt mamma Lystra och Pappa Volle.

Grundtemat för kursen var de fyra hörnstenarna, Kontakt – Lydnad – Passivitet – Stadga. Gissa vad vi fick träna på? Matte kommer att berätta lite och visa lite bilder från de 2,5 dagarna men jag kan ju berätta att när det gäller stadga så blev vi testade både på "hare" och levande duvor. Spännande var det men jag skötte mej riktigt bra. Husse sa att han kände inte riktigt igen mej för ju längre tid vi var där desto mera kontaktsökande blev jag.

Vi körde markeringar på lördag eftermiddag och då ville jag bara titta husse i ögonen men lyckades änså se nedslagen på något konstig vänster  Det var också lite problem när jag skulle skickas för även då var jag fixerad vid husse men jag fixade markeringarna, trots det, bra ändå. Lite märkligt säger husse för förut har jag varit oerhört fixerad vid markeringen. 

Jag lyckades också knalla ett par gånger under helgen men de berodde på att jag trodde att husse skickade mej så vi missförstod varann lite. Jag hade också svårare och svårare att sitta kvar när husse gick i från mej allteftersom kursen pågick. På söndagen kunde han inte gå många meter ifrån mej utan att jag fösökte komma efter. Det här får vi tänka till om och se vad det beror på och försöka rätta till säger husse.

Hur som helst så var husse nöjd med mej för jag var tyst hela tiden och det blev lättare och lättare att få mej att gå ner i varv. De allra flesta gångerna vi gick från en övning så var jag jättelugn. Sköööönt, sa husse. Vi är nog på rätt väg när det gäller det i alla fall.

För Garbo blev det en trist helg. Hon fick bara följa med och sitta passiv bredvid matte ibland men det är jättenyttigt säger matte. Hon fick också se sin syster, Bridestone Moor "Simba". Matte säger att de verkar vara väldigt lika, både till utseende och sätt (trots färgen, Simba är gul) mycket behagliga och lugna i passivitet och explosiva när de väl jobbar.

image196

Till sist vill vi och husse o matte rikta ett stort tack till Anita o Jörgen som ordnade detta och till Karina o Håkan som med stort tålamod försökte framföra sina tankar och idéer om sitt sätt att se på träningen av oss. Tusen tack!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

åtta − 1 =