070502 Vilket äventyr!

Greta & Garbo Greta & Garbo berättar:

Oj, oj, oj, vilket äventyr vi varit på. I torsdags blev husvagnen och bilen packad och vi fick alla dra i väg söder över för att möta våren. Första anhalten blev Falun där vi stannade hos Ingegerd o Gustaf och deras tre labradorer, Olle, Ville och lilla Ronja, nykomlingen i flocken (som för övrigt är min, Garbos, halvsyster). Atte följde med in en stund men vi andra kopplade av i bilen. Natten var lite "stökig" tycket husse o matte. Det var ju länge sedan vi sov i husvagn så vi måste ju kolla upp alla ljud som vi hörde.

Nåja, på fredagen hade vi tid för höftledsröntgen i Sandviken efter lunch men innan vi drog vidare fick vi ut och gå i ca 1,5 timme. Vi passade på att ta årets första riktiga dopp också, en simtur över en vik för att kolla upp vad bävern hade hållit på med. De andra hundarna simmade bara lite runt bryggan men vi passade minsann på när vi hade chansen.

När vi kom tillbaka från promenaden drog vi vidare till Sandviken. Det var lite läskigt att bli "drogad", det kändes lite konstigt att inte ha kontrollen och vi har ingen aning om vad de gjorde med oss egentligen. Det var ingen veterinär som tittade på plåtarna så vi vet heller inte riktigt hur det såg ut men husse och matte håller tummarna.

Efter att vi fått en "motdrog" så åkte vi vidare ner till Sörmland och Granhedsgården där jag, Garbo, skulle få vara med på en  kennelträff, en tvådagars träning med två instruktörer från Wales, Mark o Jamie Betinson. Jag insåg att det var det här som jag var ämnad för och fick en tändning som matte inte var riktigt beredd på men hon säger att hon fick en hel del "verktyg" med sig från Jamie så hon har full tillförsikt över att det kommer att bli riktigt bra. Matte var också mycket stolt över mej för både Mark o Jamie kom flera gånger varje dag och pratade om mej. De hade gärna velat att jag skulle följt med dem till england men som tur var så älskar matte mej….  men hon fick förmaningar om att ta tillvara på min naturbegåvning och ta riktigt bra hand om mej. Det låter alldeles utmärkt tycker jag!

Jag, Greta, fick öva passivitet bägge dagarna och husse var också riktigt, riktigt nöjd med mej. Jag var mycket lugnare än jag brukade och var nästan helt tyst hela tiden. Nästa gång kanske det är min tur att vara på kurs?
Matte kommer i alla fall att skriva lite mera om hur det var där nere och visa lite bilder på hemsidan så smånigom. Tyvärr pajade mattes dator i morse (just nu skriver vi på husses) så det kan ju ta några dagar men den som väntar på något gott ……. I alla fall så sa vi hej till alla på måndag morgon,  (det var träning för ökl/eklhundar så en hel del stannade kvar) och åkte hemmåt. Nu stannade vi i Borlänge hos Jan o Britt och deras tre labradortjejer Maja, Britta o lilla Vanda, som också är nykomling och för övrigt kusin till mej, Garbo. Husse o matte hade lite funderingar hur det skulle gå med alla smällar och raketer som sköts lite här och där. Atte brukar ju tycka att det är lite otäckt men ingen av oss reagerade någonting. Den 1 maj åkte vi hemöver och "landade" på gården strax efter 17.00 och säga vad man säga vill, nog är det ganska skönt att vara hemma ändå.

Kan för övrigt berätta att matte inte är på så gott humör idag, för när datorn var paj så tänkte hon passa på att sy lite dummisar istället och vad händer då? Jo, symaskinen pajar också! Tur att husse är händig för han kan nog fixa den i kväll, det är värre med datorn. Det måste nog inhandlas en ny och det tar tid att få allt på plats igen men matte hoppas att det är moderkortet som gått sönder för om det är hårddisken, ja då är det mycket som har försvunnit och som inte går att återställa. Vi håller alla tassar för att det går bra och hoppas att ni också gör det. Det är mycket roligare att ha en matte som är på gott humör än en som är som ett åskmoln. Tjingeling/Greta & Garbo

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

åtta + 6 =