070523 Att prata samma språk

Greta december 06 Greta berättar:

Igår hade vi vilodag men idag skulle vi få ut och träna lite igen. Husse och jag pratar inte riktigt samma språk har jag konstaterat. När jag pratar om träna så menar jag att jag får jobba lite, både fysiskt och psykistk. När husse pratar om att träna menar han att älta samma sak om och om igen så det så. Det konstaterade jag idag. När vi kom fram dit vi skulle så fick jag börja. Med vad? Jo, att gå fot, lite inkallning, inkallning med stopp…… inget annat! Fy attans va orättvist. Det kliar ju i kroppen att få jobba men vad händer? Igenting! Jag måste nog ta mej en funderare på hur jag ska göra för att få göra något annat än traggla med inkallnings- och stoppsignal. Någon som har ett bra förslag? Annat var det med Garbo – men hon får själv berätta. Vi kanske hörs/Greta

Garbo december 06 Garbo berättar:

Jag blev lite väntlös i bilen men så småningom var det min tur att få ge mig i kast med dagens uppgifter. Jag fick börja med att gå fot och lite inkallning och så småningom stoppsignal. Matte blev jättenöjd så jag skulle få träna på lite markeringar sa hon. Husse kastade en markering på ett hygge och jag stack i väg i full fart men började ringa lite tidigt (för ovanlighetens skull). Där fanns den inte så jag fortsatte utåt en liten bit till  och ringade och så småningom fann jag dummisen. När den var levererad kastad husse en till åt andra hållet och det blev en repris på det hela. Matte var ganska nöjd trots att jag inte spikade dem. Hon ville se att jag kunde vara noggrann sa hon och jag var ju både noggrann och systematisk så det slutade med att jag fick en dubbelmarkering (som landade där de två andra hade gjort). Gissa vad som hände! Jo, jag spikade båda! Till sist så hade husse lagt ut en dirigering mitt emellan markeringarna och matte skickade ut mej på ett linjetag. Då drog jag mej lite för långt åt vänster så matte fann för gott att kalla in mej, hon hade ju skickat mej lite till vänster, snett mot vinden men det blev lite för mycket av det goda så hon ville att vi skulle börja om. Nästa skick gick jag aningens för lång åt höger och matte stoppade mej. Jag vände och var lite seg att sätta mej men när matte gjorde ut-tecknet fattade jag direkt och kom exakt på rätt ställe. Gissa om både matte och jag var nöjda. Det är ganska skönt när matte är på gott humör. Vi hörs (inte bara kanske som sur-Greta sa/Garbo

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

nitton − tretton =