070530 Vattenpassion!

Greta december 06 Greta berättar:

Sent om sider i går kväll så åkte vi till Bodtjärn för att träna lite vatten. Jag fick börja och gissa om jag tyckte det var kalas! Jag fick först en enkelmarkering ca 25 – 30 m ut på blankvatten (från båt). Fixade jag lätt! Det var bara det att på vägen ut så var jag tvungen att undsläppa lite olika ljud, inte högt men tillräckligt för att matte, som satt i båten, skulle kunna höra dem. Sedan fick jag två stycken enkelmarkeringar till, längre och längre ut för att avsluta med en linjetagning som var ungefär lika lång som den första markeringen (matte låg fortfarande kvar med båten men mycket längre ut än där dirigeringen låg). Jag var lite tveksam att gå ut först, visste inte riktigt vad husse menade så vi gick ner till strandkanten (stod ca 10 m upp tidigare) och då fattade jag så jag började simma. Blev lite tveksam då jag inte såg något efter en stund men då "kvackade" matte och då var det ingen tvekan längre. Husse var nog gaaaanska nöjd med mej (förutom att han är lite bekymrad över att jag är så "het"). Jag saknar i alla fall inte vattenpassion, sa han. Kul var det i alla fall. Efter mej blev det Garbos tur men hon får berätta själv. Simma lungt ni som kan/Greta

Garbo december 06 Garbo berättar:

Jag fick göra två enkelmarkeringar, något längre än Gretas och där fanns inga tveksamheter. Sedan fick jag göra två linjetagningar, en från strandkanten och en ca 10 m upp och den första var ungefär lika lång som första markeringen, den andra en god bit längre. Enda haken var att jag inte var säker på att jag fått rätt kommando (bägge gångerna på linjetagningarna) så jag tog några steg men vände tillbaka. Då tog matte mycket god tid på sig och försökte ha rätt tonfall i kommandot (jag är mycket känslig på det) och då var det ingen tvekan längre. Det matte kanske var allra mest nöjd med var nog att jag kommer så sansat och lämnar av, inga skakningar eller andra dumheter där inte. Husse, som satt i båten, sa att han tycker det är så roligt att se på när jag jobbar för jag ser så sansad ut, till och med när jag simmar.

När jag var färdig var det dags för Kråka och Atte. De satt tillsammans med husse en bit från stranden och matte åkte ut med båten, ca 60 m ut, och slängde ut 10 dummys som de fick se. Sedan åkte hon in och de fick turas om att gå ut på linjetag varannan gång (i och med greppad apport). De första tre var det inga problem alls med trots att vinden förde dummisarna längre och längre ut. De sista två hade drivit nästan intill land på andra sidan och lite till vänster. Atte var ganska tveksam på sin sista, trots att husse gick ner till strandkanten när han skickade (det har ju varit hans dilemma det), men hur det var så hoppade han i och simmade ut. Husse stöttade ett par gånger när han var tänkt att vända men hur det var så kom han in med den näst sista apporten. Kråka fick den sista och även hon var liiiite tveksam, hon tittade självmant på matte ett par gånger sedan hon simmat en bra bit men inte såg något, men när hon fick klartecken på att det var rätt så fortsatte hon. Det syns ganska bra när hon är tveksam, sa matte. Hon viftar ihärdigt med svansen då. Hur som helst så kom även den sista apporten hem och husse & matte summerade träningen med att Kråka och Atte hade nog simmat en kilometer var den kvällen och vi var nog alla mycket nöjda med både jobbet och tillvaron. Ma' höres/Garbo

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fyra + 20 =