071121 Det här med avstånd, kurvor & skymning….

image199 Garbo berättar:

I går när vi var ute på vår dagliga långpromenad hade husse & matte lagt in två linjetagningar igen. Först fick vi gå fot och sedan fick vi rasta av oss två och två för att till sist få springa lite alla fyra. Vi börjar förstå nu att om husse & matte har västarna på då ska vi hållas oss ganska nära för då kan det hända saker. Det gjorde det! De försökte få oss "från fötterna" för att göra en bra inkallning….. men se det gick inte. Vi var nog bara en 10 – 15 meter ifrån dem hela tiden, man vill ju inte missa någonting. Till slut kom i alla fall inkallningen och vi fick gå fot en bit och sedan var det dags att göra ett långt linjetag bakåt. Gick finemang för oss alla. Sedan fortsatte promenaden med ömsom fot, springa fritt, inkallning o s v.

När vi hade vänt och var på hemväg hade det börjat skymma riktigt ordentligt. En blek måne lyste förvisso men man såg inte så långt. Husse & matte hade "preparerat" med ett linjetag framåt redan när vi startade och det skulle vi få genomföra förstås. Nu var det så att eftersom det inte var så ljust så var de liiiite osäkra på var de låg  men så småningom fick vi stanna och jag skulle få börja. Jag stack iväg med världens fart och försvann bakom kurvan. Attans också sa matte. Det var nog vid nästa kurva. Hmmmm, inte hittade jag någonting  så jag kom tillbaka utan. Matte skickade mej en gång till – full fart ut, var borta en stund – och full fart in utan apport. Då skickade hon Kråka, precis som om det skulle bli något bättre. Det gjorde det inte. Hon kom också in tom. Då först fattade de att nå’t var fel så vi fick gå fot frammåt. Vi passerade första kurvan och då såg det att det var vid nästa kurva det hade tänkt skicka oss. Från där vi stod från början var det nog åtminstonde en halv kilometer! Vad tror de om oss egentligen? Nåja, jag fick gå först även denna gång (då var det ca 200 meter bara) och DÅ fixade jag det hela.

Kråka fick gå som nästa hund men hon vek av ganska tidigt så det blev lite omtag och diverse palaver. Då hörde jag matte säga att där ser man vilken träningsmetod som är bäst för de har tydligen tränat Greta & mej lite annorlunda än Atte och Kråka. Nåja, så småningom kom Kråka in med sin apport och Greta och Atte klarade av sina. Husse & matte har lovat att till nästa gång ska de vara mera noggranna så de säkert vet var apporterna ligger. Kan man lita på det? Hur som helst sa matte att hon tyckte att det trots allt gav ett bra svar på vår träning. Trots att jag misslyckades två gånger så hade jag fullt förtroende när hon skickade mej på det kortare avståndet och hade full fart ut hela vägen. Dessutom gjorde jag henne riktigt glad för när hon hade lagt ut apporterna så hade hon tappat en minidummy som hon inte visste om – men den hittade jag så klart när vi sedan fortsatte frammåt!

På kvällen kom det en massa folk och de började sjunga för husse när de alla stod i hallen. Lite konstigt tyckte vi allt att det var men vi satt snällt kvar och tittade på tills de var färdiga (utan att sjunga med fast Kråka försökte lite). Vad som hände sedan kanske matte berättar på hemsidan….. Rör på er och håll värmen, det gör jag, för nu är det kallt, -9 grader. Brrr/Garbo 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × 3 =