071127 Att ge matte huvudbry

image199 Garbo berättar:

En kväll, under veckan som gått, gav jag matte ett riktigt "huvudbry" . Vi har ju fått göra lååååånga linjetagningar efter vägen som vi gått och det har gått riktigt bra. Både Greta och jag har varit säkra på dryga 200 meter i alla fall, men i förra veckan blev det stopp. Ja, jag menar stopp, för matte tänkte lägga in lite mera än bara linjetagning. Hon blåste nämligen stoppsignal efter ca 30 meter och det fixade jag galant. Satte mej ner och väntade på tecken och ut-tecknet kom, full fart ca 40 meter och sedan vek jag av vägen och in i skogen. Inkallning och nytt linjetagtecken, full fart ut……. vek av där jag tidigare vek av. Ny inkallning och sedan fick jag sitta och titta på Kråka som efter en stund kom in med sin apport.

Nytt försök för mej, samma visa men vek av till vänster fast på samma ställe. Ny inkallning. Nu fick Greta hämta och det  gick alldeles galant. Attes tur som började flumma ca 50 meter ifrån och det tog en evig tid innan han kom in, men det brydde sig inte husse om. Atte är som han är han, sa han. Då gick vi fram så det var bara ca 50 meter kvar till apporten och jag blev skickad på linjetagning igen och då fixade jag den galant men ni skulle ha hört analyserna som husse & matte gjorde på vägen hem. Nu fick matte något att tänka på minsann. Så här lät det:

Jag är ju tränad på att gå långt rakt fram vilket har fungerat utmärkt.
Jag har fått träna stopp och med tecken ut vilket också fungerat utmärkt.
Varför gick det då inte denna gång?

Matte kom fram till att förmodligen är det så att jag har, efter stopptecknet/ut-tecknet, kommit fram till apporten inom ca 30 m och hon tror att jag blev tveksam när jag inte hittade något  där. När jag sedan skulle göra en "ren" linjetagning på samma ställe så blev jag osäker  på hela situationen då jag inte hade hittat något första gången. Hon sa att hon måste nog dra ner på avstånden ordentligt och sakta bygga upp när hon lägger in något annat än ren linjetagning. 

Ja, inte vet jag, det låter väl kanske rätt. Jag bara är i nuet jag. Om matte vill att jag ska göra något får hon förklara så jag förstår. Blir det obegripligt för mej så får hon faktiskt stå ut med lite huvudbry tycker jag. Förresten glömde jag berätta en rolig detalj. När jag skulle gå på linjetagningen så satt Kråka en bit bakom oss. När matte blåste stopp och visade handtecknet för ut och sa ut så tvärvände Kråka och sprang full fart åt andra hållet så husse fick lov och stoppa henne. Snacka om inlärning.Tjingeling/Garbo

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

16 − fem =