070908 Synad i sömmarna

image197 Greta berättar:

I går blev vi minsann synad i sömmarna kan vi säga. Vi och alla övriga i flocken, Anders med Eha o Nellie, Helena o Kickan samt Kicki med Sally o Skrutt träffades nere på byn och skulle ha en liten "duvning". Det som var som mest på tapeten i går var markeringar . De hade lagt upp en slinga där man gick två och två och det kom 6 stycken enkelmarkeringar, 3 på ena sidan av "vägen" och 2 på den andra + en rakt ut i vattnet bakom en sten. På vägen ner mot vattnet fick den  ena hunden markera på vänstra sidan och den andra hunden på den högra. När vi kom ner mot vattnet, som var vändpunkten fick vi markeringen efter varandra. Därefter gjordes samma markeringar igen och vi fick ta på den sida vi inte tagit förrut. Det var ju förstås förflyttningar mellan varje markering så vi fick ju öva på både stadaga och fotgående också. Markeringarna kom på två hyggen med djupa hjulspår, tuvor, kvistar, ris och på ett ställe var vi tvungna att hoppa över ett stort dike också. De kunde inte använda skott då det är älgjakt och älgjägarna är ju mycket känsliga när det gäller det så en person fick bara låtsas vara skytt men det gick bra det också. De hade i förväg lagt ut tre dummisar på alla ställena för att vi, om vi kom till rätt område, säkert skulle få med oss något och förhoppningsvis lära oss att ligga kvar i området. De flesta av oss tog ändå "rätt" dummis. Det var ju ojämt antal hundar så jag fick gå ensam. Skönt att man slapp konkurrens! Jag skötte mina markeringar jättebra men var lite "tjorvig" med inlevereringarna men husse skötte sig inte heller. Han glömde bort det vi brukar träna på morgonpasset men jag tror att det berodde på att han var så glad att jag spikande nästan varende en (en fick jag leta lite men höll mej mycket bra i området). Matte sa att vi fick ta på oss skulden för inlvereringen bägge två och dessutom lika mycket, så det så.  

När alla var färdiga med markeringarna så fick vi gå ett fält som låg på en helt öppen äng, inte helt lätt alltså. Jag fick förstås även då gå ensam och då visade jag vilken duktig hund jag är. Full fart har jag ju men näsan den hänger med. Apporterna som låg närmast blev det tvärnit för (de andra hundarna hade sprungit över dem åtskilliga gånger utan att känna dem). Inlevereringar och avlämningar blev också riktigt bra. Husse blev riktigt stolt över mej och den här gången fick vi beröm av matte för att vi bägge hade skött oss.

image199 Garbo berättar:

För mej gick markeringarna också rätt så bra. Jag spikade några, någon var jag tvungen att ringa lite på men fullt godkänd men en fick vi göra om. Jag var ju inte ensam om att missa den för det var faktiskt två hundar till som strulade med den så den var inte så lätt. När alla hade kört och de summerade markeringarna så var nog alla överens om att det var Kickan som hade gjort dagens bästa jobb, och det är klart, hon är ju flat…..

När de utlagda dummisarna skulle plockas in kom de på att vi kör väl lite dirigeringar. Det var då jag blev riktigt synad i sömmarna. Vi har ju tränat en hel del på stoppsignal och inkallning från "arbete" och det har fungerat riktigt bra så matte har varit riktigt nöjd med mej. Det hon inte visste var att jag blir nog lite annorlunda när det är konkurrens. Hon trodde nog att jag skulle vara mera lyhörd men vem har tid att lyssna på matte då? Inte jag i alla fall. Nu vet vi vad vi ska träna på kommande veckor sa matte. Hmmm, det lät olycksbådande, undrar vad det blir…..

När det var dags för fältjobbet så skulle jag få träna på att köra i par men det blev så att jag, Nellie och Kickan skulle gå samtidigt. Vi började med att vi skickades på greppad dummy och på slutet fick jag och Nellie gå tillsammans. Det här behöver jag mycket mera träning på sa matte. Dels så var jag inte särskilt effektiv i närområdet och dels så kom jag in tom några gånger och det brukar jag faktiskt inte göra. Det fanns ju inte så många kvar där ute då och jag blev ju lite osäker vad som förväntades av mej när det dessutom var en hund till som jobbade. Matte sammanfattade i alla fall dagen med att nu var jag synad i sömmarna och vi har låååång väg kvar innan jag kan kalla mej öppenhund. Jag hoppas det innebär att vi kommer att fortsätta att träna jättemycket framöver för kul är det att få jobba. Ha en fortsatt trevlig helg, det ska vi ha/Greta & Garbo

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fyra × ett =