080129 En liten rapport om läget

image187 Greta & Garbo berättar:

I helgen fick vi röra på oss lite och även träna på långa linjetag. Husse hade, för en gång skull, med sig avståndsmätaren. Det blev lite drygt 200 m och det funkar riktigt bra för oss alla. Matte tränade också stoppsignal med mej, Garbo, och Kråka. Vi fick sitta och vänta medan hon gick en bra bit ifrån oss och sedan kallade hon på mej. När jag kommit halvvägs så kom stoppsignalen. Hon tycker att jag inte är världens snabbaste att sätta mej men när jag väl satt mej så är jag mycket stabil (nästan lite tvärtom med Kråka). När vi gjort det några gånger ville hon krångla till det lite så när hon stoppat mej så kallade hon in Kråka så att hon sprang förbi mej där jag satt och in till matte. Det gjorde vi i två omgångar men med fotgående och linjetag emellan.Jag satt som gjuten bägge gångerna så jag tror att matte var rätt så nöjd.

Vi fick också tillfälle att "rasa av oss ordentligt" för vi fick springa lösa en stund. Om ni bara visste vad skönt det är att bara vräka ner sig i snön. Den når nu upp över magen på de flesta ställena så man måste hoppa fram. Men fort går det…. Husse & matte fattar inte hur vi bär oss åt när vi tar oss fram men hemligheten med att springa i djupsnö är att ha mycket god fart. Kråka brukar inte just hänga på, hon är nog lite lat verkar det som – eller också börjar hon bli gammal och bekväm. Atte hänger på ibland men även han har nog börjat bli lite lat.

Jag, Garbo, har nu passerat höglöpet och det har funkat jättebra med Attes "avbollning". Ju längre in i löpet jag kom desto mindre intresserad har han varit. Det har faktiskt varit jätteskönt för oss alla så jag tror inte husse ångrar att han tog med honom till veterinären. Nä nu är det dags att gå ut och kvällspinka. Natti, natti/Greta &*Garbo

080125 Historien om en nyckel med mera…

image197 Greta berättar:

Jag klagade för husse för jag har inget att berätta på bloggen. Det händer ju inget. Du kan ju berätta historien om bilnyckeln, tyckte han, så då gör jag väl det då. Då kanske ni förstår vilken husse jag har, virrpelle! Husse åkte på ett jobb i Rissna och när han skulle åka igen så bröt han av bilnyckeln. Det var reservnyckeln för den andra hade han brutit av före jul och varit tänkt att ordna en ny reservnyckel men glömt bort det. Han fick som tur var låna en bil och åkte till Östersund för att få en nyckel gjord på Volvo. Där kan de göra nycklar när de vet bilnumret, någon sorts kod. När nyckel var färdig såg husse att den inte skulle passa. -Har du den avbrutna nyckel med dej, undrade de då. I så fall kan vi göra en efter den. Själva nyckeln hade han men biten som var avbruten var kvar i Rissna. Då åkte han tillbaka för att hämta den men var hade han lagt den….. Efter mycket sökande både här och där så hittade han den på vindrutebrädet men då var klockan så mycket så han hann inte tillbaka till Östersund. Han stoppade då biten i plånboken i myntfacket och sedan åkte han till Gällö där han bl a skulle in på Ica. När han tog upp plånboken för att ta fram handelsnotan så hade dragkedjan på myntfacket gått upp och en enkrona tittade ut. Han tänkte inte så mycket på det utan stoppade in den igen bara. När han betalade så betalade han med kort.

På kvällen när husse & matte satt och tittade på TV så berättade husse om att plånboken var trasig. Han kom då på att han skulle titta så att nyckelbiten var kvar. Det var den inte! Jag tror inte att detta är sant, sa han, men det var det. Då ringde han till Ica för troligen hade den ramlat ur där. De lovade att han skulle få komma tidigt nästa morgon innan de hade hunnit städa och leta efter den. Sagt och gjort, tur hade han för där innanför dörren låg den. Den hade ramlat ur när han tog fram handelsnotan. Så slutet gott – allting gott. Nu finns det nyckel till bilen. 
Tjingeling/Greta

image199 Garbo berättar:

Som Greta sa så händer det inte så mycket spännande i dessa dagar. Sparkturerna på kvällarna är ju ett härligt inslag i alla fall och i gårkväll var det särskilt trevligt för mej. När vi vänder brukar vi först gå en bit efter ett skoterspår och efter en liten bit så får vi springa lösa en och en för att "göra ifrån oss". Till historien hör att vi på dessa turer har ett blinkande reflexhalsband på oss. Dels för att vi ska synas när vi är på vägen och dels för att husse & matte ska se var vi är när de släpper iväg oss. Nu sprang jag in i skogen och blev borta en liten stund, man kan ju inte skita på en gång. Efter en liten stund visslade matte på mej och jag kom som ett skott. – Men vad har du in munnen, sa matte när jag kom fram. Hon tyckte att det hängde något gult ut munnen…… och visst var det så. Halsbandet hade lossnat och åkt av men jag visste ju att matte tyckte det var viktigt så naturligtvis tog jag med det tillbaka. Gissa om matte blev glad då! "Gullhunn" och "du är då för go du" var några av uttrycken. En godis fick jag också. När Greta tappade sitt (för länge sedan) då blev det ett himla hallå. De gick runt och letade och letade och letade men hittade det inte i all snö och hon fick naturligtvis inget beröm. Ibland lönar det sig att gå på sina instinkter – att apportera alltså. Tjingeling/Garbo

080123 Lite ditt o datt…

image187 Greta & Garbo berättar:

Matte har fått sig en ny spark. Den husse hade fått tag på var liiiiite för låg så matte fick lite ont i ryggen när vi var ute på våra turer. Den nya hade "röda plastmedar" som rekommenderades sitta kvar (som Lotten pratade om i kommentarerna). Veckokvällar får vi göra "sparkturer" så då får vi sträcka ut lite, skönt! I helgen fick vi träna stadga, passivitet (som alla dagar) och långa linjetag men i söndags var det rätt så kallt så det blev egentligen inte så mycket.

I gårkväll åt husse & matte stekt strömming, potatismos och rivna morötter. Våra absoluta favoriter är ju morötter och potatismos. Gissa om vi fick smaka…… En morot vardera fick vi medan de åt och sedan vankades potatismosen som blev över. Så här såg det ut:

image212

Greta, var så god!

image215

Mmmmmmmums!

image216

Garbo, nu är det din tur!

Har ni sett vad duktiga vi är att stå på bakbenen? Husse & matte gillar när vi gör konster och vi ställer gärna upp när vi får så god belöning. Hej svejs från Greta& Garbo

080117 Nu går det undan….

image187 Greta & Garbo berättar:

Husse fixade två begagnade sparkar och i gårkväll blev det premiärtur så nu går det undan minsann. Det var liiiite pyssel innan de var säkra på att vi höll oss på plats vid sidan. Vi vill ju bägge två hålla oss så nära husses & mattes ben som möjlig men nu var vi tvugna att ha lite avstånd för att vi inte skulle göra illa oss på medarna.

När vi fått in tekniken allihop (husse och matte oxå) så ökades farten och vi fick äntligen röra på benen lite. Det var jätteskönt! Matte hade lite problem att få in rätt hastighet för jag, Garbo, och Kråka har lite olika idealhastighet. När det går lagom fort för mej går det lite för fort för henne och när det går lagom för henne så går det lite för sakta för mej. Det fixar sig nog med lite träning som vi hoppas det blir mycket av framöver fast det ser egenligen inte så lovande ut. I dag är det tö och regn i luften, och igår var det tö med omväxlande regn/snöblandat regn/snö och det blev en massa blöt modd av alltihop. Hur som helst så fick husse & matte lite motion också (husse hade lite problem att sätta sig i går kväll). Märkligt…… vi var inte ens anfådda medans matte var svettig!? Motionera mera!/Gera & Garbo 

080115 Möten

image187 Greta & Garbo berättar:

Vi brukar ju få gå långpromenader på kvällarna och ofta får vi gå genom byn en bra bit. Det är ganska spännande (och nyttigt säger husse & matte) för ibland möter vi en hel del både två- och fyrbenta. En del hundar har lite svårt att möta oss tror vi, för de försöker med lite underliga konster. Igår mötte vi en som gick på bakbenen (och blev nästan längre än sin matte) och dessutom hade han lite underliga läten för sig. Säkert käde han att jag, Garbo, löper så det bevir nog lite extra spännande för honom. Men gissa om husse och matte tycker att vi är trevliga när vi bara slänger en blick på de vi möter och går vidare!

Vi brukar också passera en del gårdar där det står hundar som skäller när vi går förbi. Dom brukar vi ignorera. Det som är lite otäckt är när det kommer någon stor lastbil bakifrån. Då brukar vi vilja stanna till och titta och gärna hoppa undan lite längre mot diket om vi får chansen.

Husse har på mattes inrådan inventerat uthusen på jakt efter några sparkar (det har funnits några en gång i tiden). För en gångs skull så skulle det gå att sparka för det snålas på grus på vägarna just nu. Husse hittade en juniorspark med krokiga medar och två stora… men trasiga så nu har han fått i uppdrag att försöka införskaffa en på ett eller annat sätt. Det skulle bli utmärkt motion för oss tycker matte. Låter lite spännande, få se hur det går…. Ha de’/Greta & Garbo

080104 Plötsligt händer det……

image187 Greta & Garbo berättar:

Det går en "reklamsnutt" på TV från Trisslotteriet som handlar om att "plötsligt händer det". Det har vi faktiskt fått erfara nu i helgen – Faktiskt, plötsligt händer det. Vi har ju inte fått apportera något sedan slutet av november men i går var det dags. På långpromenaden (som numera, tack vare all snö som kommit de senaste dagarna går efter plogade skogbilvägar), lade husse och matte ut linjetagningar. Behöver vi tala om att vi tyckte det var jätteskoj? Jag, Greta, kände på mej redan när vi åkte att det var något på gång så jag var ju lite ivrig men skötte mej relativt bra ändå, förutom att det blev en dubbelapportering som jag inte rådde för. En apport "hakade i hantaget i munnen" när jag tog den andra. Husse trodde väl inte riktigt på den förklaringen för han frågade hur den kunde "haka i" när det var flera meter mellan dummisarna men nog måste han väl veta att man kanar när det är halt och när jag stannade så kanade jag fram till den andra trots att det var uppförsbacke, så det så.

För övrigt har jag, Garbo, börjat löpa. Av Attes "avbollning" märks inget ännu. Han tycker att jag är mycket intressant men jag tycker att det är lite jobbigt när han ska lukta och lukta på mej. Nej, nu måste vi ut i hundgården och trampa lite stigar i alla snön. Tjingeling/Greta & Garbo