080430 Livet leker!

image187 Greta & Garbo berättar:

Just nu leker livet! I går kom Joy och Izi med husse & matte och vi fick ut och träna lite igen. Härligt! De hade varit på kennelträff i småland och hade lite roliga övningar med sig i bagaget som vi fick praktisera. Först ut var jag, Greta, och Joy. Vi fick sitta och titta på medan Ullis kastade ut lite dummisar i ett "målområde" och sedan kom det skott och kast, markering, i området, som vi fick hämta. Sedan fick vi vända på oss och samma sak gjordes åt ett annat håll. Nästa sak som hände var att vi fick göra ett linjetag till det första målområdet och därefter till det andra. Bägge två skötte oss jättebra om man inte räknar med alla mina inlevereringar. Ibland blir det lite överslag på vägen in så jag försöker göra en liten lov men då blir husse barsk men själva jobben gjorde jag riktigt bra och det kom ju några riktigt bra inlevereringar också så klart.

När vi bägge fixat våra uppgifter fick vi ställa upp oss igen och Joy fick en markering till vänster. När den var inne fick jag gå på linjetag till målområde 1. Tyvärr så flyttade husse sig till höger så jag fick inte samma utgångspunkt som tidigare så det sket sig lite. Efter lite om och men så kom den i alla fall in och om jag minns rätt så blev det nog något liknande för Joy också.

Sedan var det Izi och min, Garbos tur. Vi skötte oss också finemang. Egentligen var det väl kanske lite för enkelt för mej men matte sa att så struligt som vi haft det på slutet så var det alldeles utmärkt att vi fick göra något som bara lyckades. Kul var det i alla fall och det kändes riktigt bra att matte var nöjd med mej.

Som avslutning fick vi göra ett litet fält i en skogsbacke. 10 dummisar låg ut och gissa om vi jobbade som attan! Vi gjorde kanonjobb allihop. Matte trodde att jag, Garbo, skulle springa ihjäl mej för jag hade full fart i nedförsbacken och det var risigt – riktigt risigt och stenigt så matte höll andan varje gång jag var på ingång. Behöver jag säga att det gick bra? Husse & matte tycker också att det är härligt att se bägge 1-åringarna Joy och Izi i aktion. De är jätteduktiga! Ha en skön Valborg – hoppas det inte smäller alltför mycket! /Greta & Garbo

PS. Matte har lagt upp  två "filmsnuttar" i Album som visar vad Atte och vi tycker om varandra. DS

080429 Det våras ….

image187 Greta & Garbo berättar:

Äntligen är det lite vår och det börjar på att händer lite saker. I helgen fick vi besök av träningssugna hundar  och förare och på lördag hade husse & matte lagt upp en jaktstig som alla fick gå. Det hela började med att vi fick lotta startordningen och det blev 5 "släpp". Vi fick starta två och två och det behövde inte vara samma kunskapsnivå på bägge hundarna i ekipagen, allt anpassades efter den nivå det var på hundarna. Det började med lite fotgående och när vi gått en liten bit började en klappjakt i skogsbacken och där föll 10 dummy’s, men ni ska inte tro att vi fick hämta något. Nej då, vi fick fotsätta på en liten stig och den första arbetsuppgiften var en dirigering.

Nu var det ju så förstås att det var våra hussar och mattar som fick bestämma vad vi skulle göra så alla började ju inte med dirigeringen. Nästa som hände var två markeringar, en kort och en lång. Där fick de välja på om de ville ha en enkel, två enkla eller en dubbel. Nästa anhalt var markering med apportkastare som landade på en liten "äng" bredvid med ett dike emellan. Förarna fick välja på en eller två enkelmarkeringar eller en dubbel. Nästa var en dirigering, också den på andra sidan bäcken men lite längre upp i backen. Sedan fortsatte man uppåt i backen och där fanns också möjlighet att få en dirigering till samma ställe som den allra första men från ett annat håll. Nästa stopp var ett litet närsök och där fanns det 6 minidummisar gömda och vi fick hämta två vardera. Förarna fick bestämma själva hur långt ifrån vi skickades. När det var klart följde vi skogskanten och kom fram till området där klappjakten hade gått av stapeln. Här blev det sök med förflyttningar nedåt så vi slutade där vi startade. Vi skickades varannan gång och fick hämta fem vardera om inte våra förare bröt tidigare.

Jag, Greta, startade i andra ekipaget tillsammans med Stefan och Joy. Jag var ju egentligen ganska exalterad och det hade till följd att jag bara fick hämta två markeringar, en närsöksdummy (drog i och för sig till fältet och hämtade en där också). Vid fältet hämtade jag tre stycken men där hände det en liten incident. Jag sa ju att jag var lite exalterad och det gjorde att jag gjorde en liten lov upp i skogen innan jag kom till husse. Husse tyckte att jag tog lång tid på mej så han kallade på mej och då blev det en liten intressekonflikt för mej. Dummisen hade fastnat i en rotvälta och jag ville ju ha med den till husse men det gick inte. Till slut så sprang jag till husse men utan dummy. Då gick Mats ut och kollade för de hade sett att jag haft en med mej och där hängde den och dinglade! Husse förstod mitt dilemma men sa att jag fick skylla mej själv. Hade jag kommit direkt hade detta inte hänt. Hmmm, värt att tänka på! Jag fick i alla fall hämta en till och det var tur det för då blev det precis som husse ville ha det och vi fick avsluta på rätt sätt.

Jag, Garbo startade i fjärde "släpp"  tillsammans med Ullis och Izi. Det blev ett litet blandat resultat och jag fick börja med dirigeringen. Det gick inte så bra. Jag var nog lite för uppvarvad och litade inte riktigt på matte. Glömde i brådskan vad stoppsignalen betydde (det blev inte bättre av att mattes pipa strejkade och lät konstigt). Jag kom hem med den men det var alltså mycket "stök" innan för jag hade även glömt vad uttecknet betydde och då blir det lite svårt….. Nästa uppgift som var dubbelmarkeringen skötte jag riktigt bra till mattes belåtenhet. Enkelmarkeringen med apportkastaren gick väl "sisådär" . Jag fastnade lite precis på andra sidan diket och fick komma in igen men då visste jag precis var den var och hämtade den snabbt. Vid närsöket startade vi ganska nära och det gick också bra. På fältet hämtade jag mina fem utan några större incidenter. Det var mycket skönt att få röra på sig och hjärtat tickade lite extra fort även på mej. Matte & husse säger att vi behöver mycket träning tillsammans med andra och med mycket skott så vi vänjer oss och inte behöver bli så uppvarvade.

När alla hade fått arbeta åkte vi hem till oss och vi fick lite mat i magen. Alla utom en förare och två hundar stannade över och istället tillkom tre hundar och två förare före middagen och som sov över.

På söndagen var de Walk Up som gällde. De hade i förväg lagt ut dirigeringsapporter på lite olika ställen och man fick gå som ett L där den kortare biten var början. Där var det lite "trångt" så det sköts med apportkastare och kastades vanliga dummy’s. När vi vinklade av blev det markeringar med apportkastare och det fanns två skyttar vid varje "släpp". Jag, Greta, fick gå i första släpp och det gick mycket bättre än på lördagen. Det blev ca 4-5 markeringar (två som jag fick ta på linjetag för jag var lite för kort) och två dolda linjetag. Det kändes riktigt bra och husse var också mycket nöjd med mej.

För mej, Garbo, gick det också bättre än på lördagen. Även jag var något lugnare och jag gjorde några riktigt bra markeringar och dirigeringar. Tyvärr blev den sista markeringen alltför svår för mej. Den landade nere vid ett stenröse och bakom en sluttning. Jag kom dit rätt men jag sökte och sökte och hittade den inte. Då gick matte in och försökte styra mej och fick dit mej en gång till men jag hittade ändå inget. Då slutade jag att tro på henne och försökte göra det på ett stort sök. Det tyckte inte matte att jag skulle så hon tog helt sonika med mej dit till området och hon sökte. Tillslut hade hon sett ett hål  en snödriva som såg lite mysko ut. Fullt med ris var det också men när hon böjde sig fram så såg hon, långt ner att där var apporten. Då kallade hon på mej och jag fick göra ett närsök i det området och då hittade även jag den. När vi kom tillbaka till linjen fick jag en ny markering som jag fixade bra. Tyvärr nöjde sig inte matte med det utan ville att jag skulle ta en dirigering också. Det gick inte så bra. Vi blev lite ovänner och det var mycket stök innan jag kom in med den.

Som tur var fick vi ut och träna lite i går kväll också. Gissa vad jag fick träna på? Alldeles riktigt, dirigering med stopp och ut- och sidotecken. Vi får ta och bygga upp det hela igen sa matte. Lite väl kort tid på oss då vi ska på träningsläger den 4-5 maj. Jag, Greta, fick träna stopp och en och annan markering.

Till sist vill vi alla, både vi och husse & matte tacka alla som var med för ett mycket trevligt sällskap och vi hoppas att vi kan göra om det vid tillfälle. Tusen tack!/Greta & Garbo

PS. Om ni vill se lite bilder från de två dagarna så gå in på följande länk: http://picasaweb.google.se/MarithH  Eventuellt kommer det lite flera bilder så småningom. DS

080424 Lite varvat…..

image187 Greta & Garbo berättar:

Nu är det en stund sedan vi hade tid att skriva. Allt är ju "lite varvat", ris – ros, glädje – tårar, tillfrisknande – återgång, duktig – mindre duktig. Ja som ni ser är det är mycket som man kan lägga in i begreppet "lite varvat".

Om vi börjar med hälsan så är jag, Greta, så gott som återställd. Är utan tratt och har fått börja vara i hundgården men jag har inte fått rört på mej utan koppel ännu men nu är det på G. För Kråka är det lite mindre bra. Allt läkte och såg mycket bra ut men nu har det blivit "återfall" så hon ska till veterinären i morgon bitti.

Ris – ros, duktig – mindre duktig kan väl stämma in på mej, Garbo. Jag är jätte duktig när vi tränar själva och förstår precis vad som gäller. Det blir liiiiite annat när vi är med andra. I helgen som var fick vi följa med när husse & matte var på WT-utbildning. På lördagen fick jag följa med ut när de skulle lägga upp stationer och även provköra dem. Jag var jätteduktig på att sitta stilla och vara passiv och det blev mycket av den varan för matte kastade många markeringar till de andra hundarna som var med. När det sedan blev min tur att göra något hade jag svårt att koncentrera mej. Lite blandat resultat på markering och när det gäller linjetag – tja, då klarade jag kanske 25 m….. Stoppsignalen hade jag glömt eller i alla fall stoppat undan i någon tom vrå i min hjärna.

Nu hoppas vi båda på att vi får lite träning i helgen som kommer. Då kommer det ett antal hundar med tillhörande hussar & mattar hit för att både träna och umgås i två dagar. Skitkul, det ser vi fram mot. Ha det gott./Greta & Garbo

080414 Det går framåt

image197 Greta berättar:

Det går framåt för oss sjuklingar. Kråkas böld är borta och "dränaget" har börjat läka så hon har nog bara en eller ett par dagar kvar som hon behöver gå med tratt. Förmodligen slipper jag min tratt framåt helgen. Titta själva så får ni se hur bra det har läkt:

image236

Igår fick jag t o m gå en liiiiiten promenad med husse. De har köpt en ny sko till mej och med lite skumgummi i botten så att det blir mjukt och bra så gick det alldeles utmärkt att gå. Tyvärr fick jag inte springa nånting men man får vara glad för det lilla. Matte tog med Garbo, Kråka o Atte på långpromenad och Garbo hittade en lerpöl att bada i. Matte blev inte så glad men det fanns gott om snö så med hjälp av lite snöbollar i snödrivorna så försvann det mesta. Vi hörs. /Greta

080408 Fåntrattar

image197 Greta berättar:

I vår flock har ordet fåntrattar fått en ny betydelse. Enligt husse & matte betyder det Greta & Kråka. Titta själva så får ni se………

image232

….. men vi ska väl inte klaga egentligen. Vi får vara inne och ha det varmt och mysigt. Här har det ju blåst och snöat i går och även i dag är det minusgrader så det känns skönt att i alla fall slippa hundgården. Synd bara att man inte får ut och träna någonting. Jag lyckades ju fixa till så att jag nådde tassen trots tratten. Om jag satt/halvlåg och sträckte fram baktassen så långt som möjligt och sedan satte ner tratten över den så kunde jag faktiskt nå att slicka lite på såret. Jag nådde så pass så jag blev tvungen att åka till veterinären så hon fick titta på den och bestämma vad de skulle göra åt den. De tog bort stygnen och talade om att nu blir det tratt säkert en fyra veckor till……. Hm, synd att det kliade så förbaskat. Jag ska försöka låta bli i fortsättningen och förresten så fick jag en ännu större tratt så det verkar ju ganska omöjligt ändå just nu. Varför Kråka har tratt har matte brätta under Nyheter på hemsidan. Nej nu ska Garbo få berätta om sina träningar. Ha de/Greta

image199 Garbo berättar:

Det har varit rätt så kul några dagar förra veckan. Förra tisdagen kom Hamion och Birgitta hit och vi fick ut på sjön och träna lite. Vi gjorde både enkel och dubbelmarkering, fyra linjetag varav den sista med ett stopp inlagt (mot två olika målområden) och avslutade med ett litet fält på en liten ö. Det gick faktiskt riktigt bra och både matte och jag var nöjda när vi gick hem. Haimon var väl lite "exalterad" men jobbade också mycket bra så jag tror att de också var nöjda. Här kommer några bilder från den träningen:

image234
På ön fick vi markeringarna…..
image233
Vid skogskanten på den andra ön låg ett målområde för dirigeringarna…..
image235

Här en vy mot kyrkan


I lördags fick vi åka ner till dem i Östavall för att träna. Husse & matte fick gå in och hälsa på Tickan också och de sa att hon var sig väldigt lik och såg ut att ha det förträffligt bra. Hon följde inte med ut när vi skulle träna men det gjorde däremot Mona och Disa. Vi åkte bort till några dammar (det var is på dem) men vi höll till i ett "glest" , snöfritt skogsparti med övningarna. Vi fick göra dubbelmarkering, linjetag, linjetag med stopp och vinkling och ett fält där Haimon och jag fick gå ut vid "greppat". Jag kan väl säga att jag tog ner matte lite på jorden …… Det hela började med att husse och matte skulle kasta en dubbelmarkering till Haimon och sedan till Disa. Under tiden satt jag lös men en liten bit därifrån men det var spännande värre men jag kunde hålla mej ända tills det var Disas tur. Det började med ett "felkast" som hon ändå fick gå på men det blev en inkallning och så gjorde det om det hela. OCH …när Mona då sa Jaaaaaah, (ett kommando som matte inte har använt på ett helt år men jag kände igen det) då kunde jag inte hålla mej utan knallade iväg och tjuvade en av apporterna. Matte blev inte glad! Jag fortsatte lite i samma stil för jag missade också en stoppsignal, hade svårt att gå rakt ut mer än 50 meter och fick två skick på fältet som jag vände direkt när jag såg Haimon och fick skickas om. Jag tänkte att nu ligger man nog långt ner på listan men gissa vad…… matte sa bara va bra att vi fick se vad vi ska träna på framöver. Hon ansåg att hon kanske provocerat lite för mycket och skulle ha varit lite mera alert själv vid några tillfällen. Haimon däremot var lugnare idag så det var lite av ombytta roller. Nåja nu dröjer det nog lite innan det blir någon träning igen för nu har det snöat igen. Vi hörs/Garbo

PS. Haimon är ju en halvbror till Greta (på pappa Volles sida). DS.

080401 Inget aprilskämt…

image187 Greta & Garbo berättar:

Bloggservern har legat nere för uppdateringar några dagar nu så vi får se om vi kommer i håg allt som hänt. Vi kan börja i lördags då vi fick ut på en långtur på sjön. Vi började som vanligt att gå fot och lite sådant och när vi kommit fram till en udde + en stor och en liten ö så blev det första anhalten. Husse & matte hade med sig fika så det började med det. Hmmm, vi fick inget……

Nåja, efter en stund blev det markeringsövningar. Inte så våldsamt långa men väldigt diffusa. Det gick jättebra! Husse & matte blev mycket nöjda med oss. När vi alla fått markera tog husse med oss och gick bort mot en annan udde medan matte skulle lägga ut lite dirigering vi den lilla, lilla ön som fanns där ute. Vi fick springa lösa och ruscha av oss lite och det var jätteskönt men säg den lycka som varar för alltid. Efter en stund, då Garbo & jag, Greta, kom tillbaka i full kareta så såg husse att det var en maaaassssa blod på snön. Hon måste ha skurit sig både bak o fram eller också har de skurit sej bägge två, sa han. Det visad sig att jag skurit mej i bakre stora tramdynan rätt rejält. Troligen en kvist för det var uppfläkt och såg inte alls roligt ut. Långt var det hem också och naturligtvis fick jag gå i koppel.

De andra fick hämta dirigerignarna som matte lagt ut medan jag fick titta på. Fy bubblan, inte kul! Jag, Garbo, gick ut som nr 2, efter Kråka. Gick spikrakt ut två tredjedelar av vägen men sedan blev jag liiiite tveksam och "slog" lite och vek något till vänster. Då blåste matte stopp och sedan visade hon rakt bakåt och då blev det lätt som en plätt. Husse hade med avståndsmätaren och de sa att det kanske inte var riktigt meningen att det skulle bli så långt, 135 meter! Matte blev i alla fall jättenöjd och sa att det märks att träningen börjar ge resultat. Hoppas bara att det håller i sig när det blir andra människor och hundar inblandade också.

När vi kom hem ringde husse veterinären och det blev till att sy i min, Gretas,  tass. Fy bubblan – man blev ju "lullig" hela kvällen. Besvärligt att gå blev det också och jag som velat vara på topphumör då Pucko med familj kom och stannade över till söndagen. Så här såg jag ut efter veterinärbesöket, kan knappt hålla ögonen öppna:

image231

Matte tyckte att jag, Garbo, betedde mej lite underligt också på kvällen. Så fort jag kom åt så slängde jag mej på rygg framför matte eller Maud. De brukar oftast vara uppmärksamma om det är något fel men nu förstod de intet. Vad du larvar dej, sa matte men till slut var hon tvungen att böja sig ner och klia mej lite. Då såg hon det jag ville tala om! Jag hade "skinnflådd" buken och hade fyra långa rispor som sved. Då äntligen fick jag lite lindring för matte smorde in mej med Idominsalva. Jätteskönt! Men nog är det bedrövligt att det ska vara så svårt att förstå vad man menar?

Nåja, nu blev det inget mera jobba för min, Gretas del i helgen. Korta koppelrastningar bara och det ska jag hålla på med tills tassen läkt. De andra har fått göra lite långturer på sjön men nu är det nog snart slut med det också för i går var det 1 dm vatten över hela isen. Matte tyckte det var lite läskigt att gå. I kväll kommer den en kille som heter Haimond och ska trana med oss men jag får nog sitta i bilen jag…. Och som sagt var – Det är inget aprilskämt! Det är inte ens roligt.

Om ni vill se mera bilder så gå in titta in på sidan Album – Vårkänslor