080829 Vill bara tala om….

 Garbo berättar:

Vill bara tala om att idag hittade vi den saknade dummisen – d v s matte hittade och fick mej att söka på rätt ställe. Sedan fick jag träna på enkla markeringar med dolda nedslag. Knepigt….. det tog tre innan jag i stort sett spikade. Trevlig helg och lycka till ni som är lyckliga nog att starta på prov i helgen!./ Garbo

080828 Inte så värst uppåt….

 Garbo berättar:

Just nu är det inte så värst uppåt här hemma. Ute har det bara regna i flera dagar utom i tisdags eftermiddag då vi äntligen fick ut och jobba, lite, jag, Kråka och Atte. Vi fick alla tre turas om att gå ut på ett fält (lite svårjobbat med rik växtlighet och dummy). Vi hade 12 st att jobba på och 11 kom in – den 12 blev kvar i skogen…. Lite svinn får man räkna med sa matte. Dessutom fick vi bryta av och ta en dirigering var vilket gick alldeles utmärkt för Kråkas och min del. Atte han jobbade helt på egen hand men den kom ju in. Inget att lägga krut på sa matte.

Hur som helst så trodde jag att nu får vi kanske börja jobba igen. Jag har ju en liten, liten knuta kvar (från den stora knölen) men den har inte blivit större nu när vi testat att jag får röra på mej lite. Därför tänkte jag att äntligen kan det bli lite fart. Pyttsan! På torsdag morgon hade Kråka fått uringvägsinfektion så det blev Djursjukhuset igen i stället. Matte suckade och sa att nu får hon börja med att följa W C Fields råd: – "Börja dagen med ett leende, så har du det överstökat". Det verkar som om det bara ska vara bekymmer nu, vått och grått både ute och inne…. Nåväl, Kråka skötte sig utmärkt och denna gång var det återigen en ny veterinär som hon stiftade bekantskap med. Även hon blev "lite tillsig" över  hur snäll Kråka är på undersökningsbordet. Hon sa att om/när de ska göra någon reklamfilm ska de ha henne i åtanke. Helt underbar att ha och göra med……

För övrigt har vi fått lite rapporter från Greta. Måste säga att jag är mycket avundsjuk. Hon har fått vara med på sin första andjakt minsann. Anita har skrivit lite om Greta på sin hemsida så ni kan själv läsa på denna länk http://www.norrblom.se Kolla sidan Skvaller. /Garbo

PS. Nyheter om husse kommer på hemsidan under dagen. DS.

080816 Vill bara tala om….

 Greta & Garbo berättar:

Vi vill bara tala om att husse har blivit allvarligt sjuk så matte har inte tid att hjälpa oss att skriva så mycket – och det händer nog inte så mycket för vår del heller. Jag, Garbo, är på bättringsvägen men det dröjer nog innan jag är återställd. Matte säger att när hon behöver lite terapi kommer hon att berätta om vad vi gjorde under träningsveckan och Jämtlandscupen och även lägga ut lite foton men det dröjer nog lite…./Greta & Garbo

080807 Besök

 Greta berättar:

I går fick vi besök av Maud, Emelie, Andreas, Pucko och Lady. Lady var en ny bekantskap, en Jack Russelvalp på 12 veckor. Först fick Kråka träffa henne och sedan Atte och sist jag. Vet ni vad? Jag tyckte inte det var något att befatta sig med. Jag låtsades inte se henne, ignorerade henne totalt. Såna dära kryp, komma här och komma. Näe, det är inget att bry sig om. Se själva, hon är ju inte större än en leksakshund:

Garbo fick föresten inte ens träffa henne. Hon var lite trött när det var dags så hon skulle få spara tills nästa gång då hon kanske mår lite bättre. Idag är hon rätt så pigg men knölen har inte minskat i storlek så matte är lite bekymrad.

I alla fall så börjar folk och hundar droppa in i morgon så nu blir det snart lite fart på träningen igen. Det har varit lite lågväxel den sista veckan så jag har mycket att ta igen. Tjingeling, vi hörs/ Greta

080806 Oförskämt pigg

 Garbo berättar:

Idag säger matte att jag är oförskämt pigg. Det beror nog på att jag har fått värktabletter så jag har inte så ont längre. Matte puttrar på mej och säger att jag ska gå och lägga mej och vila men det kliar i kroppen. Svullnaden har inte gått ner men jag är inte lika besvärad av den som matte verkar vara. I alla fall tycker hon att det är otäckt att ha koppel på mej men hon känner sig tvungen eftersom jag måste ha något som lägger band på mej. Efter resonemang med veterinären kom matte fram till en skaplig lösning, se själva hur det blev:

Nu väntar vi i alla fall på besök. Maud med familj kommer hit för att plocka lite svartvinbär och har med sig sitt nytillskott, Lady, en jack russelvalp. Det är inte så säkert att jag får träffa henne. Matte tycker att vi kanske ska spara tills jag är frisk men vi får väl se hur det blir. Ha det gott./Garbo

080805 Dagens rapport

 Garbo berättar:

Här kommer dagens rapport över hälsoläget. Jag hade tid hos veterinären i morgon eftermiddag för "ombesiktning"  men det blev redan idag istället. Det började att vätska igen så den stora knölen kom tillbaka så det ville kolla hur det låg till. Det var faktiskt rätt så bra. Vätskan i brösthålan hade minskat och alla värden låg bra till. Att det börjat vätska igen kan bero på att jag gjort någon hastig rörelse så det gått upp igen så nu ska vi göra ett nytt försök att hålla mej så stilla som möjligt. Inte helt lätt – jag har ju egentligen bara två hastigheter, 0 och 100.

Hur som helst så är teorierna lite olika om vad som hänt mej. Det är många som har gissningar, den sista var att jag skulle ha blivit sparkad av en älg. Synd att jag inte kan komma på vad det var. Mitt skinn har i alla fall antagit en blålila ton från strax under hakan till långt ner mellan frambenen. Förresten så går det ut över vänster framben också så nog var det en rejäl smäll. Det kanske är därför som jag inte minns…….. Jag har i alla fall fått värktabletter denna gång. På gott och ont sa veterinären och matte höll med. Det blir ju lite svårare att hålla sig stilla när man inte har ont.

Hur jag skötte mej hos veterinären? Lika bra som sist faktiskt. Det är ju väldigt trevligt att få beröm för att jag är så snäll. Jag pussade lite på sköterskan under tiden som tog mitt blodprov. Jag tror hon blev lite smikrad. Röntgensköterskan tyckte också att jag var hur duktig som helst som bara fann mej i att de vred och vände på mej. Förresten så passade jag på att ta några "tupplurar"  mellan röntgenplåtarna för det tog väl en 2 x 5 minuter innan de var framkallade och även i väntan på att veterinären skulle tala om att de inte behövde ta flera bilder (det tog nog 20 minuter). Så på det hela taget – om man bortser från att de klämde där jag har ont så var det inte så obehagligt men jag somnade gott när vi kom hem. Nej nu måste jag sluta för husse kom hem – måste säga hej till honom också./Garbo 

080804 Dagens rapport om läget

 Garbo berättar:

Idag har matte pratat med veterinären igen och vi ska åka in på onsdag för en uppföljningsröntgen. Knölen är inte borta, lite mera utbredd och kanske inte såååå stor men tillräckligt för att det inte är riktigt bra. Skinnet på hela bröstkorgen är rödlila och matte hittade en liten, liten fläck på låret igår som håret var avslitet på. De grubblar och försöker räkna ut vad jag råkat ut för men kan inte förstå. Jag kan ju inte hjälpa till för jag vet inte, blev bara rädd. Jag får inte göra någonting utom att  rasta av mej. Jag ska försöka hålla mej i stillhet för det gör faktiskt ont att gå. Jag haltar inte eller så för det gör jämnont så att säga, men matte förstår ändå hur det känns för hon ser ju hur jag går och slickar mej om munnen. Det gör jag bara när jag går (och när jag nyss ätit något gott förstås) så det är värst när jag rör mej. Nej nu är det dags att vila igen. Vi hörs/Garbo

PS. Matte och jag vill tacka för alla sympatimail vi fått och där man tankens kraft skickar healing och positiv kraft. Hänger det på det så försvinner nog "onda ögat" i rappet och jag blir snabbt frisk. 1000 tack! DS.

080803 Lägesrapport

 Garbo berättar:

En kort lägesrapport: Jag är något bättre, svullnaden har minskat men är kanske mera utbredd. Jag sover mycket och tar det väldigt lugnt när jag kan. Tyvärr är jag impulsiv så när det händer något är jag kvickt på benen….. det som matte säger att jag inte får göra. Jag ska ta det lugnt men, men, det är ju inte så enkelt. För övrigt tycker jag det är mycket skönt när jag får en ispåse på bröstet (inlindad i hand- och halsduk). Se så skönt det är:

 

För övrigt var jag med om något i går kväll som aldrig har hänt förut. När de andra hundarna kommer in på kvällarna och vi fått mat brukar de kolla av läget, nosa av mej och se om jag fortfarande är skadad. När det är gjort brukar jag gå till soffan och lägga mej. I går hoppade Kråka upp och lade sig tätt intill mej med huvudet på min rumpa! Hon som vanligtvis vill ha flera meter mellan oss. Det kändes tryggt och skönt i alla fall. Jag tror att hon faktiskt bryr sig om mej, litegrann i alla fall. Nej nu måste jag ta en tupplur igen./Garbo

080801 Onda ögat….

 Garbo berättar:

Matte säger att hon tror att någon satt "onda ögat" på oss här på kenneln för det händer så många tråkiga saker……. I går var vi ute hela gänget för att reka på nya marker inför "Jämtlandscupen" (då dala- och hälsingegänget kommer hit). Det var mycket mark att gå igenom och när vi hade varit upp till tjärn nummer två och skulle gå därifrån sprang vi i hundflocken lite före för det var blötmark och en liten bäck som rann igenom området och massor av "surhål", sly och bråte så det var svårt att gå fot. När vi gått en bit hörde husse och matte att någon av oss skrek, ungefär som om det var nån som satt fast". De skyndade sig mot oss och vi kom i full fart och mötte dem. De visste inte vem av oss som det gällde men matte gissade på mej men vid en snabbkoll så hittade hon inget konstigt. Inget hål i skinnet och ingen hälta när vi gick därifrån. Innan vi åkte hem så stannade vi till vid Sundsjön så vi fick bada av oss all dy för vi luktade inte så gott efter turen. Vi simmade lite och badade av oss allihop och när vi kom hem gjorde matte en ny koll av oss allihop men vi såg alla ut att vara oskadade. Jag kunde inte tala om att allt inte stod rätt till för det gjorde inte så ont så jag behövde halta, det kändes bara lite konstigt.

I morse hade matte glömt bort alltihop, det hade ju trots att varit falskt alarm trodde hon i gårkväll. När vi rastat av oss och ätit frukost så gick matte upp och kollade mailen. Jag följde med, som jag alltid brukar och satte mej bredvid henne och hon strök mej över bröstkorgen som hon brukar göra (vi har en liten ritual nämligen). Då kände hon att jag var svullen på bröstkorgen. Hon bestämde sig att ringa till Djursjukhuset så fort de öppnade men innan klockan hade hunnit bli åtta hade det hunnit bli en rejäl bula, den rymdes inte i mattes hand och såg riktigt otäck ut. Se själva hur jag ser ut:

Åk ni, sa husse, så ringer jag och förvarnar. Sagt och gjort men när vi kom fram hade husse ännu inte fått kontakt med dem men vi fick komma in ändå som tur var. Medan jag satt i väntrummet fick jag en isklump fasbunden på knölen och det var nog bra det för det stannade av och knölen slutade att växa medan vi satt där i alla fall.

Hur som helst – Jag har ju haft lite funderingar hur man bäst ska bete sig hos veterinären så jag har intervjuat Kråka. Sitt stilla och var tyst och låt de göra precis vad de vill så går det fort över, sa hon. Vet ni vad? Jag testade det och det funkade! Alla tyckte jag var duktig för det blev mycket "stök". Först rakade de ´"knölen" och sedan stack de i den och tog ur någon vätska. Sedan blev det rakning igen och blodprov. Efter det så blev det röntgen – hugaligen  vad mycket konstigt jag fick utstå men det var bara att blunda och låtsas att jag var någon annan stans.

Resultatet av allt "grejande" var att vi fick reda på att ett blodkärl i halsen och en lymfkörtel hade gått sönder och läckt ut. Nu var det mycket ovanligt att lymfvätska hamnar på utsidan kroppen, det brukar hamna i brösthålan nämligen. Jag hade lite där också men inte så mycket så det måste öppna i nuläget som tur var. Likadant var det med knölen på utsidan. De ville inte tömma den för det var bra att det var lite tryck så att det kanske slutar att "rinna till". De hade funderingar på att ge mej lite dropp men eftersom det höjer blodtrycket så blev de så att de avstod. Likadant var det med smärtlindring, inte heller så lämpligt med tanke på blodtrycket. Antibiotika fick jag i alla fall och sedan ska jag ha kyla ett par timmar, utan kyla ett par timmar och varva så under helgen och förhoppningsvis så ska det börja att vända och knölen bli mindre, annars måste vi dit igen på måndag (om inte förr). Dessutom ska jag ha absolut lugn och ro och får inte hetsa upp mej eller röra mej för fort. Idag går det nog bra men om jag blir bättre….. hur i hela världen ska jag då bära mej åt….

Nu hoppas vi ju vallihopa att det finns någon som har något woodoknep som kan hjälpa oss att ta bort det "onda ögat". Det önskar speciellt Kråka och jag, som blivit mest drabbade – skulle uppskatta det mycket. Nej, nu måste jag sova en stund så kanske jag mår bättre sedan./Garbo