080930 Överreklamerat!

 Garbo berättar:

Nu har jag för första gången äntligen fått vara med på jakt. Överreklamerat! Det var inte alls så kul som jag trodde. På fredag eftermiddag åkte vi till Östbyn och installerade oss hos Lena Hildingsson, Ice o Rix. Det kom även flera två- och fyrbenta och de flesta av oss skulle få vara med på andjakt på fredag och gåsjakt på lördag och söndag. Matte lovade att jag skulle få följa med på fredagkvällen och jaga änder. Vet ni hur kul det var? Vi kom dit i halvsextiden och fick sätta oss under ett träd vid ett vattendrag. Där satt vi tills det var nästan mörkt. Det enda som hände var att vi hörde några skott på avstånd och en and flög förbi med världens fart. De två skyttarna som var hos oss hann inte ens lyfta bössan. Sedan var det hela över. Jakt betyder alltså sitt/ligg stilla  och var tyst i flera timmar. Hmmm, roligare kan man väl ha men matte var nöjd med min passivitet i alla fall.

På lördag morgon fick vi stiga upp kl kvart i fyra. Hugaligen va tidigt! Den här dagen skulle Kråka få jobba och nog fick hon gno minsann. Hon har aldrig tagit skadade kanadagäss förut så matte var liiiite spänd på hur hon skulle reagera. Hennes första kanadgås var skadad och sprang undan för fullt. När matte skickade henne på den så drog hon järnet och sprang i kapp och "rev ner" den. Tyvärr kom en annan hund och snodde den och Kråka blev så paff så hon sa inget utan drog istället efter en annan gås som också levde. Lite senare när hon var på väg in med en gås så kom samma hund och försökte en gång till men se då sa hon till på skarpen och sedan fick hon jobba ifred. Sammanlagt fick hon apportera 8 + en ½ (den som hon blev frånstulen) och fyra av dem levde. Som tur var fanns det en modig riddare, Per, som hjälpte matte att ta ihjäl dem. De var lite seglivade….

På söndag morgon fick vi sovmorgon till kvart i fem. Nu var det min tur igen att få vara med. Tror ni det blev annorlunda mot fredagen? Ja, det kom två gäss som skyttarna bommade på, annars var det lika dan’t. Jag fick öva mej på passivitet – att ligga/sitta tyst i flera timmar (från ca halv sju till tio, halv elva). Matte är mycket nöjd med mej men jag var väl inte så nöjd kan jag säga. Nog skulle det ha varit kul att åtminstone fått försöka bära en nyskjuten kanadagås i alla fall.

Det blir jakt även nästa helg men matte tror inte att vi har möjlighet att vara med då. Synd för jag har velat syna det här med jakt ordentligt men man får ju nästan ingenting som man vill numera. Förresten så var det ju överreklamerat så det var väl kanske det samma …… eller? Tjingeling/Garbo
PS. Matte har lagt ut några bilder som Karina Hallberg tog på följande länk: Gåsjakt

080925 Det rör på sig….

 Garbo berättar:

Nu är det en hel vecka sedan jag skrev något men vi har faktiskt fått ut och rört på oss ibland. I söndags fick vi jobba lite i vatten. Matte sköt "vita kulor" med apportkastare långt ut på blankvatten. Hon testade de röda skotten och jisses vad långt kulorna gick. Det gick lite vågor så trots att det var blankvatten så kunde man inte riktigt se kulorna när man simmade så det gällde att hålla riktningen. Atte fick lite kortare markeringar då matte är lite osäker på att han lyssnar om något skulle gå fel. Matte var i alla fall nöjd med oss alla och vi tyckte det var både skitkul och skitjobbigt.

Vi fick avsluta dagens träningspass med att hämta in minidummisar på en slagen åker. Inte lätt! Det blev två kvar…… men matte hittade inte dem heller. Det var nog "jordbänningar" som tjuvade dom!

Atte blev i alla fall dålig på kvällen/natten. Han hade ont någonstans i kroppen och bara skrek i två omgångar och däremellan så var han lite pipig. Matte tog med honom till veterinären på undersökning på måndagen men de hittade ingenting. Troligen är det någon nerv som kommit i kläm så nu ska han gå i koppel och vara inne i värmen under ett par veckor. Dessutom fick han Seraquin, ett fodertillskott med glukosamin och gurkmeja. Faktum är att han är mindre och mindre pipig och han har inte skrikit något mera så matte håller tummarna. Hon tycker för övrigt att det måste väl vara nog nu. Vi har ju avlöst varandra ända sedan i våras. Först Kråka från april till mitten av juli, sedan jag under nästan hela augusti, sedan Kråka igen och nu Atte. Vi gör ju så gott vi kan för att hålla oss friska men ibland går det på tok…..

Igår var husse hem på besök också men det var bara Atte som fick träffa honom. Matte säger att det dröjer nog inte så länge förrän han kommer hem på helgpermission så vi får väl ge oss till tåls till dess. I morgon har matte lovat att om vi håller oss på benen och är friska ska vi få följa med på andjakt i morgon och gåsjakt på lördag och söndag. Ja inte Atte förstås men Kråka och jag får nog chansen att vara med lite. Ska bli skitkul! Rapport kommer./Garbo

PS. Vi vill alla passa på att gratulera Tickan och Birgitta till 1:a priset i nkl. Starkt jobbat! DS.

080818 Oväntat besök…..

 Garbo berättar:

I onsdags kom Busan o Cindra och deras husse Roland – och äntligen fick vi ut och jobba lite. Roland ville gärna träna fält med Cindra och att hon och jag skulle gå i par. De lade ut fyra linjer med 5 i varje i en glänta i skogen men vi startade på ett öppet fält. Före gläntan var det först långgräs/buskar och ett dike och i gläntan var det också långt gräs, buskar och gröpper så trots att det fanns många apporter så var det inte helt enkelt för oss. Dessutom hade matte gömt fyra minidummisar under lite gräs ute på ängen strax innan långgräset. Jag fick sniff på en men var tänkt att strunta i den och det hade jag ju gjort om inte matte var så envis att jag skulle stanna kvar och söka. Sedan fick jag söka rätt på två till också, skitsvårt. Vi fick även ett avbrott med en dirigering och det gick faktiskt riktigt bra. Jag tror att både Cindras husse och min matte var relativt nöjda med oss. Under tiden som vi jobbade fick vi oväntat besök…. Det kom en stövare som var mycket intresserad av Cindra. Det tog en stund innan hundens matte upptäckte att den var hos oss (den skällde lite) men när hon ropade så stack den äntligen iväg och vi fick fortsätta att jobba.

När vi var färdiga fick Busan ut och jobba på samma fält. Det gick bra för henne med! Atte och Kråka fick jobba in de apporter som blev kvar. Atte gjorde tyvärr illa sig under ögat så han fick sluta lite i förtid. Kråka fick därför själv hämta in dirigeringarna (det låg fyra ute).

När vi kom hem var vi faktiskt rätt så nöjda allihop. Matte och Roland fikade för Roland hade med sig nybakat mjukt tunnbröd. Mums, sa matte men tror ni vi fick smaka? De bestämde att vi ska få ut och träna igen nästa vecka – härligt! Tjingeling/Garbo

080816 Bärtider

 Garbo berättar:

Nu är det bärtider! Vi äter bär så matte blir smått förtvivlad ibland. Har vi hittat ett riktigt präktigt bärställe och hon vill att vi ska komma….. då får hon faktiskt vänta men hon blir ju inte så glad över det förstås. Men nog håller ni med – om man hittar ett sån’t här ställe, inte överge man det frivilligt inte:

Här har Atte hittat ett bra ställe.

Hemma på gården finns det ju både nypon, svart- och rödvinbärsbuskar och det smakar också mumma! Det kliar lite i halsen när vi äter nypon men va sjutton – det är ju så gooootttttt!

För övrigt blir det mest bara långprommisar just nu. Någon gång ibland får vi jobba lite men det blir mest näsarbete och en och annan dirigering. Matte säger att  hon känner sig lite fantasilös och oinspirerad. Konstigt, vi som är såååååå inspererade. Hon har i alla fall lovat att vi ska få ut i morgon för då kommer Cindra, Busan och deras husse hit så då blir det nog jobba av. Rapport kommer.

Apropå rapport så har Anita rapporterat lite om hur det går för Greta. Det är ju så man blir blå av avundsjuka alltså. Nu har hon varit med på ett antal jakter och  vid den sista hade hon fått apportera ett tiotal änder. Hon hade visst skött sig riktigt bra dessutom om jag förstod det hela rätt. Lyllost!

080908 Besök x 2

 Garbo berättar:

Helgen har faktiskt varit rätt så rolig faktiskt. I lördags fick vi alla tre (jag, Kråka o Atte) följa med matte och hälsa på husse. Vi fick turas om att träffa honom och Atte var självklart först. Han såg lite annorlunda ut där han satt i en rullstol och inte sa han så mycket heller. Dessutom kände vi inte riiiiiktigt igen lukten av honom men jag fattade naturligtvis att det var han. Gissa vad jag gjorde? Jo, jag gav honom en riktig blötpuss och det tyckte han var kul. Vi satt alla tre bredvid honom en stund så han fick klappa om oss lite och det kändes föstås riktigt bra. Skönt, då vet vi var han är och matte har lovat att vi ska få hälsa på flera gånger för det vill husse att vi gör.

I söndags kom Skrutt o Sally med matte Kicki och hälsade på. Vi fick naturligtvis ut och träna en stund, markering och så näsarbete (som matte tydligen fått på hjärnan just nu). Markeringarna var lätt som en plätt men söket…… hå hå ja ja. Vi fick jobba en och en och de lade ut 9 minidummisar (medan vi såg på) ute på en äng med ganska så långt gräs. Sedan fick vi bara hålla oss till ängen (ca 50 x 30 m) och söka rätt på dem. Vi fick alla ny mark så ingen hade någon extra hjälp av att det legat någon där förut.

Sally började och tog in 5 sedan bröt hennes matte för hon tyckte att hon jobbat riktigt bra. När det var min tur fick jag minsann jobba in alla nio jag……. När jag fått in 7 blev det lite stopp, jag ville absolut längre ut för att leta så då fick jag sitta och titta på medan Kicki gick en sväng i området och se då klack det till och de sista två kom in. Jag tyckte jag var ganska duktig men matte säger att jag har myyyyyyycket kvar att lära innan jag använder näsan riktigt, riktigt effektivt. Skrutt var nästa hund och hon hade också problem så de hjälptes åt på slutet att leta rätt på de sista. Kråka o Atte fick köra varannan och de blev ju lite som de blev…. sa matte. Atte dubbelapporterade och Kråka hade svårt att hålla sig i området men till slut så kom alla in även där. Hur som helst så var det jätteskönt att få jobba av sig lite energi. Vädret var toppen, ca 14 – 15 grader varmt med sol och klar luft. Härligt!

Vi hörs/Garbo

080902 Vidgade vyer

  Garbo berättar:

Äntligen fick vi vidga våra vyer lite. Igår packade matte in oss i bilen och vi åkte iväg för att besöka Cindra o Busan för deras husse o matte, Roland o Berit, har köpt sig ett torp i Dockmyr. Vilket ställe! Härliga marker – verkligen. Naturligtvis fick vi alla tre jobba lite, men mest jag förstås Vi fick börja med en lång enkelmarkering ute på blankvatten men svårigheten var att vi först måste ta oss igenom några meter med vass. Lätt som en plätt för oss alla. Ja, inte Kråka  förstås för hon fick inte bada för hon har ju haft urinvägsinfektion och fick sista penicilinet på morgonen.

Nästa moment var en dubbelmarkering där den ena landade i vassen och den andra utanför på blankvattnet. För mej blev det lite knepigt för jag fick leta länge efter den som låg i vassen. Cindra klarade sin riktigt bra. Nu ville matte ha en dirigering dit första långa enkla markeringen hade varit. Hon ville riktigt syna mej och så blev det….. Cindra fixade sin utan problem men när det blev min tur så blev jag kvar i vassen och letade vid första skicket.  Hur skulle jag kunna veta att hon menade att jag skulle gå utanför? När jag inte följde hennes kommandon så blåste hon inkallning och så startade vi om. Då tänkte jag att det var bästa att lyssna och gjorde som hon sa. Perfekt, sa matte!  Under tiden så hade Roland lagt ut en landdirigering som jag fick ta och den gick alldeles utan problem. Cindra gjorde också samma och Busan fick ett linjetag där hon såg när matte lade ut den.

Nu var det dags för Kråka att få göra någonting också så hon fick en dubbelmarkering på land. Den gick mot en höjd med lite olika kuperingar och enstaka träd. Det var ingen konst för henne….. Jag o Cindra fick också en dubbel men lite annorlunda och för mej slutade det med att vi fick göra om det för jag var "lite för mycket på vift" på den andra tyckte matte. Andra gången gick det mycket bättre. Cindra hade också lite problem med den ena men fixade den ändå rätt bra. Busan fick samma fast två enkla. Tyvärr var det slut med det roliga där. Attans också! När man för en gångs skull fick röra på sig….. Hoppas det blir mera snart./Garbo