080801 Onda ögat….

 Garbo berättar:

Matte säger att hon tror att någon satt "onda ögat" på oss här på kenneln för det händer så många tråkiga saker……. I går var vi ute hela gänget för att reka på nya marker inför "Jämtlandscupen" (då dala- och hälsingegänget kommer hit). Det var mycket mark att gå igenom och när vi hade varit upp till tjärn nummer två och skulle gå därifrån sprang vi i hundflocken lite före för det var blötmark och en liten bäck som rann igenom området och massor av "surhål", sly och bråte så det var svårt att gå fot. När vi gått en bit hörde husse och matte att någon av oss skrek, ungefär som om det var nån som satt fast". De skyndade sig mot oss och vi kom i full fart och mötte dem. De visste inte vem av oss som det gällde men matte gissade på mej men vid en snabbkoll så hittade hon inget konstigt. Inget hål i skinnet och ingen hälta när vi gick därifrån. Innan vi åkte hem så stannade vi till vid Sundsjön så vi fick bada av oss all dy för vi luktade inte så gott efter turen. Vi simmade lite och badade av oss allihop och när vi kom hem gjorde matte en ny koll av oss allihop men vi såg alla ut att vara oskadade. Jag kunde inte tala om att allt inte stod rätt till för det gjorde inte så ont så jag behövde halta, det kändes bara lite konstigt.

I morse hade matte glömt bort alltihop, det hade ju trots att varit falskt alarm trodde hon i gårkväll. När vi rastat av oss och ätit frukost så gick matte upp och kollade mailen. Jag följde med, som jag alltid brukar och satte mej bredvid henne och hon strök mej över bröstkorgen som hon brukar göra (vi har en liten ritual nämligen). Då kände hon att jag var svullen på bröstkorgen. Hon bestämde sig att ringa till Djursjukhuset så fort de öppnade men innan klockan hade hunnit bli åtta hade det hunnit bli en rejäl bula, den rymdes inte i mattes hand och såg riktigt otäck ut. Se själva hur jag ser ut:

Åk ni, sa husse, så ringer jag och förvarnar. Sagt och gjort men när vi kom fram hade husse ännu inte fått kontakt med dem men vi fick komma in ändå som tur var. Medan jag satt i väntrummet fick jag en isklump fasbunden på knölen och det var nog bra det för det stannade av och knölen slutade att växa medan vi satt där i alla fall.

Hur som helst – Jag har ju haft lite funderingar hur man bäst ska bete sig hos veterinären så jag har intervjuat Kråka. Sitt stilla och var tyst och låt de göra precis vad de vill så går det fort över, sa hon. Vet ni vad? Jag testade det och det funkade! Alla tyckte jag var duktig för det blev mycket "stök". Först rakade de ´"knölen" och sedan stack de i den och tog ur någon vätska. Sedan blev det rakning igen och blodprov. Efter det så blev det röntgen – hugaligen  vad mycket konstigt jag fick utstå men det var bara att blunda och låtsas att jag var någon annan stans.

Resultatet av allt "grejande" var att vi fick reda på att ett blodkärl i halsen och en lymfkörtel hade gått sönder och läckt ut. Nu var det mycket ovanligt att lymfvätska hamnar på utsidan kroppen, det brukar hamna i brösthålan nämligen. Jag hade lite där också men inte så mycket så det måste öppna i nuläget som tur var. Likadant var det med knölen på utsidan. De ville inte tömma den för det var bra att det var lite tryck så att det kanske slutar att "rinna till". De hade funderingar på att ge mej lite dropp men eftersom det höjer blodtrycket så blev de så att de avstod. Likadant var det med smärtlindring, inte heller så lämpligt med tanke på blodtrycket. Antibiotika fick jag i alla fall och sedan ska jag ha kyla ett par timmar, utan kyla ett par timmar och varva så under helgen och förhoppningsvis så ska det börja att vända och knölen bli mindre, annars måste vi dit igen på måndag (om inte förr). Dessutom ska jag ha absolut lugn och ro och får inte hetsa upp mej eller röra mej för fort. Idag går det nog bra men om jag blir bättre….. hur i hela världen ska jag då bära mej åt….

Nu hoppas vi ju vallihopa att det finns någon som har något woodoknep som kan hjälpa oss att ta bort det "onda ögat". Det önskar speciellt Kråka och jag, som blivit mest drabbade – skulle uppskatta det mycket. Nej, nu måste jag sova en stund så kanske jag mår bättre sedan./Garbo

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sjutton − 16 =