080125 Historien om en nyckel med mera…

image197 Greta berättar:

Jag klagade för husse för jag har inget att berätta på bloggen. Det händer ju inget. Du kan ju berätta historien om bilnyckeln, tyckte han, så då gör jag väl det då. Då kanske ni förstår vilken husse jag har, virrpelle! Husse åkte på ett jobb i Rissna och när han skulle åka igen så bröt han av bilnyckeln. Det var reservnyckeln för den andra hade han brutit av före jul och varit tänkt att ordna en ny reservnyckel men glömt bort det. Han fick som tur var låna en bil och åkte till Östersund för att få en nyckel gjord på Volvo. Där kan de göra nycklar när de vet bilnumret, någon sorts kod. När nyckel var färdig såg husse att den inte skulle passa. -Har du den avbrutna nyckel med dej, undrade de då. I så fall kan vi göra en efter den. Själva nyckeln hade han men biten som var avbruten var kvar i Rissna. Då åkte han tillbaka för att hämta den men var hade han lagt den….. Efter mycket sökande både här och där så hittade han den på vindrutebrädet men då var klockan så mycket så han hann inte tillbaka till Östersund. Han stoppade då biten i plånboken i myntfacket och sedan åkte han till Gällö där han bl a skulle in på Ica. När han tog upp plånboken för att ta fram handelsnotan så hade dragkedjan på myntfacket gått upp och en enkrona tittade ut. Han tänkte inte så mycket på det utan stoppade in den igen bara. När han betalade så betalade han med kort.

På kvällen när husse & matte satt och tittade på TV så berättade husse om att plånboken var trasig. Han kom då på att han skulle titta så att nyckelbiten var kvar. Det var den inte! Jag tror inte att detta är sant, sa han, men det var det. Då ringde han till Ica för troligen hade den ramlat ur där. De lovade att han skulle få komma tidigt nästa morgon innan de hade hunnit städa och leta efter den. Sagt och gjort, tur hade han för där innanför dörren låg den. Den hade ramlat ur när han tog fram handelsnotan. Så slutet gott – allting gott. Nu finns det nyckel till bilen. 
Tjingeling/Greta

image199 Garbo berättar:

Som Greta sa så händer det inte så mycket spännande i dessa dagar. Sparkturerna på kvällarna är ju ett härligt inslag i alla fall och i gårkväll var det särskilt trevligt för mej. När vi vänder brukar vi först gå en bit efter ett skoterspår och efter en liten bit så får vi springa lösa en och en för att "göra ifrån oss". Till historien hör att vi på dessa turer har ett blinkande reflexhalsband på oss. Dels för att vi ska synas när vi är på vägen och dels för att husse & matte ska se var vi är när de släpper iväg oss. Nu sprang jag in i skogen och blev borta en liten stund, man kan ju inte skita på en gång. Efter en liten stund visslade matte på mej och jag kom som ett skott. – Men vad har du in munnen, sa matte när jag kom fram. Hon tyckte att det hängde något gult ut munnen…… och visst var det så. Halsbandet hade lossnat och åkt av men jag visste ju att matte tyckte det var viktigt så naturligtvis tog jag med det tillbaka. Gissa om matte blev glad då! "Gullhunn" och "du är då för go du" var några av uttrycken. En godis fick jag också. När Greta tappade sitt (för länge sedan) då blev det ett himla hallå. De gick runt och letade och letade och letade men hittade det inte i all snö och hon fick naturligtvis inget beröm. Ibland lönar det sig att gå på sina instinkter – att apportera alltså. Tjingeling/Garbo

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sju + 1 =