080708 Buan Open

 Greta & Garbo berättar:

I helgen var det "Buan Open" en liten skojtävling som Anders Jönsson ordnar varje år. Vi samlades på fredag kväll och våra hussar o mattar grillade och hade det mysigt medan vi fick ligga och ladda inför lördagens övningar. Vi som var där var Bixa med Barbro & Mats, Joy, Izi, Chili och Zazzi med Ullis & Stefan, Nellie, Sky o Eha (de två sista utom tävlan) och Anders själv osså vi förstås + Atte o Kråka men Kråka är fortfarande konvalescent och nu har det slagit upp ett sår igen så det lär ju bli långvarigt….. Matte berättar säkert mera på hemsidan.

Det hela gick ut på att vi gick en slinga i skogen med stopp för lite olika aktiviteter och i de flesta fall gick man två och två. Första stoppet var ett närsök på sex dummys där två skulle hämtas in. 

Vid andra stoppet fanns det två olika startplatser för ett "triangelsök". Där låg det tre dummys i en triangel och den längst ut var på 75 m.

Tredje stoppet var en markeringsstation. NKL-hundarna fick en enkelmarkering med apportkastare ute på ett hygge, ÖKL fick en dubbelmarkering liksom EKL. Avstånden varierade i de olika klasserna.

Fjärde stationen bestod av dirigering där man fick välja mellan en lätt och en svår dirigering.

Femte stationen var ett stort sök med 12 dummys. NKL & ÖKL fick jobba ensamma medan elithundarna fick jobba två och två. Det var meningen att även ÖKL skulle göra det men pga omständigheterna så blev det inte så.

Den sjätte och sista stationen för dagen var också en markeringsstation med  en enklemarkering på ett hygge för alla klasser. Avståndet varierade dock genom att man satte dummyn olika långt ner på apportkastaren.

Dag två – söndag var det ett kombinerat land- och vattensök på 12 dummys där de flesta låg i vatten. Liksom lördagen jobbade elithundarna två och två och övriga en och en. När alla var färdiga med söket blev det en dirigering ut till konstgjorda öar som låg utanför vassen på samma område som söket låg. Nybörjarhundarna hade en kort dirigering fram till vasskanten. Öppendirigeringen låg utanför vassen ca 55 m, ungefär dubbla avståndet mot NKL och i stort sett rakt bakom den. EKL-dirigeringen låg på 115 m och snett till höger om de båda andra dirigeringarna.

Under lördagen hade vi en "huvuddomare", Barbro och två "co-domare" där man fick komma överens om vilken poäng ekipagen skulle ha. Poängskalan var 1-3 och ingen 0 fick delas ut. Pga att det skulle bli så få "jäv" som möjligt så blev det så att Mats o Anders dömde alla par utom de sista där de gick och då blev det matte och Ullis som dömde. På söndagen var Barbro enväldig domare och fick då även väga in lördagens resultat.

Jag, Greta, Izi o Joy fick starta samtidigt och turas om vilka som var passiva och vilka som jobbade. För mej gick det skapligt på närsöket för jag fick in mina två men jag var lite yvig så det blev inte full pott. På trigangelsöket fick jag in bara en så där blev det förståss låg poäng men jag tog revansch på markeringen. Den tog bara 20 sekunder så där blev det full pott. Dirigeringen gick inte heller så bra. Jag kom ganska snabbt ut i området men sedan ballade jag ur lite. Husse fick skicka om mej och då blev det fel dirigering som kom in…… hur nu det kan komma sig. Det visste väl inte jag. Fältet gick också bra så där fick jag också bara betyg liksom på sista markeringen. Jag gjorde om samma prestation – 20 sekunder. På kvällen fick Barbro ta ut bästa fälthund – det blev Izi, bästa dirigeringshund (det minns vi inte vem det blev, attans) och så bästa markering och det blev lilla JAG, Greta!

För mej Garbo blev det lite konstigt under "hela resan". Jag skulle gå tillsammans med Chili fast hon gick i Ekl och skulle ha Ekl-uppgifter. Vi började med närsök och fick skicka varannan gång. Den första gick väl rätt så snabbt att få in men den andra tog tid så det blev inte full pott trots att jag fick in de jag skulle ha in. Vid triangelsöket fick jag in två, inte full pott där heller alltså. Vid markeringen så var det jag som skulle börja. Anders sköt först och sedan skulle Stefan skjuta. Då klickade hans apportkastare och han försökte få igång den men det gick inte. Då  fick matte skicka mej på den första men då hade jag glömt vad vi höll på mej så det vart inget av det det gått väldigt lång tid sedan den blev kastad. Då bestämdes det att de skulle göra om allt och Anders skulle skjuta båda och ladda om emellan. Då blev det spik, skönt att få göra någonting riktigt rätt i alla fall. Sedan var det Chilis tur. Där gick det inte så bra och Ullis måste gå in och styra men de lyckades inte i alla fall. När Chili kom in till slut så stannade hon och ulkade och hennes andning lät väldigt mysko. Väste och hade sig så då bröt de hela tävlingen och vi fick alla gå ner till husvagnarna. Ullis o Stefan ringde Djursjukhuset och fick komma direkt för de hade jouröppet. De andra fikade lite och sedan fick vi gå upp igen och jag fick göra min dirigering. Matte fick stoppa mej tre, fyra gånger och jag stannade direkt men jag följde inte tecknet fullt ut men kom ändå ganska snabbt ut till apporten men det blev allstå inte full pott. Fältet gick jättebra så där blev det en trepoängare liksom den avslutande markeringen. Skönt!

Ullis & Stefan kom tillbaka efter ett par timmar med en friskförklarad hund. Det var förmodligen värme, ansträngningen och åldern om vi uppfattade det rätt. En lättnads suck undslapp nog alla tvåbenta i alla fall. Det är lite otäckt när det blir så där och stämningen blir lite tryckt. Senare på kvällen så fick vi alla gå en långpromenad när det blivit lite svalare. Det var både skönt och riktigt roligt!

På söndagen blev det likadant som under lördagen så vi nkl-hundar fick börja och jag, Greta, gick ut som nummer två. Om husse minns rätt så fick jag in 8 stycken men den sista på övertid. Dirigeringen, som kom efter en kort fikapaus, gick så där. Jag kom ganska snabbt ut till ön men kom på fel sida och jag fick ingen sniff. Jag har heller aldrig hämtat något från en sådan liten ö så jag begrep inte riktigt att det kunde ligga något på den. Det slutade med att jag kom in utan men då kastade husse en sten mot den och då kom jag på rätt sida, fick sniff och förstod vad jag skulle göra.

För mej Garbo gick det rätt så bra på söket. Fick 8 men den sista några sekunder över tiden. När det så var dags för dirigeringen sket det sig ordentligt. Matte sade efteråt att om hon tänkt sig för så skulle vi ha lämnat walk over för det var bäddat för katastrof – och det blev det. Dels hade jag för bara en halvtimme sedan letat i samma vass och hittat massor av apporter, dels har jag aldrig simmat genom vass och ut på blankvatten på en dirigering tidigare och slutligen aldrig hämtat något från en konstgjord ö. Dessutom låg ju nkl-hundarnas ö i vägen och den fick jag inte simma fram till. Jag tog mig så långt som strax utan för vassen efter många nej och ut från matte, som försökte allt vad hon kunde att hålla mej från den frestande ön. Det slutade med att jag kom in igen och när matte skulle försöka skicka mej igen då kunde jag inte undslippa mej ett protestljud långt nere i halsen. Då bröt matte! När alla var färdiga så lånade vi husse och jag fick se på när han lade ut en på den rätta ön men det funkade ändå inte förrän han kastade en markering utanför vassen först. Sedan lade han ut en apport två gånger till på samma ö (som jag inte såg) och han låg också kvar med båten men en bra bit bakom. De två sista gångerna gick ju bra men vi får nog träna en del på det där. Matte grämer sig själv för att hon inte tänkte sig för. Om vi tränat lite och varit förberedda på att lösa eventuella problem först så hade  jag inte behövt bli så frustrerad som jag blev. Matte blev lite orolig för jag har aldrig reagerat så förut men det var tur att vi i lugn och ro kunde få lösa upp knuten i alla fall.

Nåväl – till slut blev det dags för att presentera resultatet och det blev en riktigt trevlig och överraskande lista:

1:a Joy och Stefan
2:a Nellie och Anders
3:a Izi och Ullis
4:a Garbo och Marith
5:a Bixa och Mats
6:a Greta och Thord
7:a Zazzi och Stefan
8:a Atte och Thord
9:a Chili och Ullis (bröt efter 3 stationer)

Sammanfattningen av helgen är att det var mycket duktiga hundar, speciellt de yngre så framtiden ser ut att vara räddad. Dessutom hade vi också tur med vädret och alla hos oss vill passa på att tacka Anders för en mycket rolig och trevlig helg! TUSEN TACK!/Greta & Garbo

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

tio − 6 =