080616 I går var det lungt…..

image187 Greta & Garbo berättar:

Det var lugnt från träning några dagar förra veckan då Kråka behövde återhämta sig och ha lite lugn och ro. I lördags var det dock dags att få jobba lite. Vi fick åka hem till Cindra o Busan och träna lite markering/linjetag. Skitkul! Roland o Berit, deras husse och matte, hade införskaffat två stycken Bumper Boy, såna där med fyra apporter på varje. Det var lite spännande när det plötsligt small och det kom en apport från lite oväntat håll (matte önskade att det inte skulle kvackas för hon tycker vi går upp i varv då). Slutsatsen efter träningen var att det mesta gick ganska bra. Jag, Garbo hade ett par missar på några markeringar som jag skickades på efter att en annan hund hade missat. Har liiiite svårt att koncentrera mej då men övning ger färdighet säger matte. Jag, Greta, gjorde mestadels ett mycket bra jobb men blev naturligtvis lite upphetsad och det varierade liiiite med inlvereringarna. Hur som helst, kul var det i alla fall.

På söndagen fick vi åka upp till Bodtjärn och träna tillsammans med Izi, Joy och deras matte och husse samt Nellie, Eha och lilla, lilla Sky tillsammans med deras husse. Ja, Eha, Sky och Atte tränade väl inte precis. Lilla Sky fick ut och bekanta sig med omgivningarna lite och Eha hämtade en lång markering på vattnet och Atte fick göra (eller snarare smet)  en tur ut på fältet när jag, Garbo och Nellie körde i par. Kråka fick ligga och vila i bilen och var bara ut och "luftade sig lite då och då".

Vi började med att göra en lång vattenmarkering och därefter en kortare dirigering med Joy och Izi. De är jätteduktiga! Härligt att se den här ungdomliga glädjen och spontaniteten i jobben som de har. Alldeles enkelt var det ju inte heller för de startade en god bit upp på land med ett "sumpområde" fram till vattenkanten.

Jag, Greta, gjorde en vattenmarkering först och sedan skickade husse ut mej tomt. Gick så där för jag var ganska uppskruvad. Det slutade med att vi gick fram en liten bit och tillslut kom jag på vad husse menade och hoppade ut i vattnet. När jag kommit ut en bit så blåste husse stoppsignal och när jag vände mej mot honom så gav han tecken till vänster och matte kastade en apport från båten åt det hållet. Sedan gjorde vi om det men till höger. Då hade jag redan börjat haja att det kommer nog något från båten men det hände inget förrän jag tittade på husse. Du är ganska smart ibland du, sa husse. Nu får det nog dröja innan vi kan göra om det här.

Jag, Garbo, fick först en ganska lång vattenmarkering och sedan en på land. Matte skickade mej på den första kastade, den på vattnet, men när jag kom i vattnet blev jag osäker och kom upp till matte igen så hon fick säkert förklara för mej vad det var jag skulle göra. När jag hämtat den och lämnat av fick jag gå på den på land. Den var lite svår att hitta…. men den kom in så småningom. Kanske kan man säga att det gick så där….? Matte har i alla fall kommit underfund om att innan jag får börja jobba hädanefter så måste vi göra något enkelt, bara hon och jag, så kanske jag kan hålla huvudet kallt. Vi vår väl se hur det går med det.

Efter mej, Garbo, var det Nellies tur. Hon fick en lång vattenmarkering som hon inte skulle ta utan en vattendirigering i stället.  Lite stök var det väl i början men sen fixade hon det rätt så bra. Eha fick också göra en lång vattenmarkering innan de fyrbenta fikade.

Nu skulle vi få göra ett fält allihop. De ville passa på att göra ett sök när det fanns möjligthet att ha apporter i vatten och "sumpmark" + skogsremsa + hygge, alltså ganska varierat. De lade ut 18 apporter och jag, Greta tillsammans med Joy och Izi fick börja. Vi fick turas om att vara ute och jobba det gick riktigt bra utom att förstå att hämta de som låg i vatten. Matte fick ut och visa upp dem innan poletten ramlade ner men sedan hämtade vi minst en vardera alla tre.

Nu skulle jag få jobba tillsammans med Nellie. Har ju haft lite svårt att förstå att vi kan vara flera ute och jobba samtidigt och första två gångerna när matte skickade mej och jag mötte Nellie på väg in, då vände jag. Efter det gick det upp ett ljus och vi jobbade t o m sida vid sida. Tyvärr vann Nellie när vi fick "nos" på en vattenapport samtidigt och efter det  fanns det bara en apport kvar ute på fältet. Tror ni att jag gav upp då? Nehej, nu fick jag riktigt blodad tand och låg ute och jobbade säkert en kvart innan jag hittade den sista, men ge upp – det fanns inte i min värld. Jag tror att jag reparerade min trevande inledning med markeringarna för matte tyckte att jag var en riktig goding. Nu har du nog förstått vad det handlar om så nu kommer det nog att dröja innan vi kör fält igen, sa hon. Att det alltid ska finnas smolk i glädjebägaren ?!

I går kväll blev det väldigt lungt. Det var bara jag, Greta, som fick ut en sväng med husse och vi tränade stopp- och inkallningssignal. Det gick rätt så bara, det var bara det att i skogen fanns det massor av mygg så vi blev inte så långvariga. Vi andra var lite avis men å andra sidan lovade de att vi ska få ut idag och träna med "söndagsgänget" och då blir det fågel. Jippi! /Greta & Garbo

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

åtta − fem =