080628 Upp och ner och upp igen!

 Greta & Garbo berättar:

Matte säger att ibland är det upp och ibland är det ner med träningarna. Idag var det upp – för både mej, Greta och Garbo. Vi var ut och tränade tillsammans med Nellie och hennes husse Anders och Kickan och hennes matte Helena. Vi använde fågel och det är ju skitkul om man får säga så….

Jag, Greta fick börja med ett fält på sju vilt. Innan jag fick starta så tog husse med mej till vattnet och vi gjorde tre enkla apporteringar i vatten. Sedan var det dags…. Jag jobbade verkligen bra och hade mycket snygga inlvereringar och avlämningar! En liten "smutsfläck" blev det och det var det sista viltet. Fältet låg bredvid ett dike och när jag hade hittat den sista anden så smög jag ner i diket och sprang hela det innan jag vek upp till husse igen. Men jag lämnade av snyggt och prydligt och det var ju ingen som såg att jag hade någon apport heller förrän jag dök upp ur diket. Husse var ändå MYCKET nöjd med mej. Härligt! Sedan fick jag sitta lös passiv medan han gick och lade ut ett fält som Kickan och Atte skulle jobba med. Jag satt blick stilla och helt tyst, inte ens en flåsning! Gissa om husse var stolt över mej – och det med rätta sa matte.

När Kickan och Atte hade jobbat på fältet som var mycket större än mitt, Gretas, så fick Nellie göra några markeringar på land. Sedan var det äntligen dags för mej, Garbo. Jag fick göra samma markeringar som Nellie. Först två enkla och sedan en dubbel. De enkla gick mycket bra, dubbeln var godkänd tyckte matte. Skönt!

Efter en fikapaus för de tvåbenta var det dags för vattenjobb. Först fick Nellie en dubbelmarkering på vattnet och sedan en rejäl dirigering. Gick alldeles utmärkt! Sedan fick jag, Garbo, träna på att gå rakt ut även om vi står en bit uppe på land. Husse rodde ut och placerade fem vilt ute på tjärnen och jag fick titta på när han gjorde det. Sedan tog han båten och åkte i land. Nu stod vi en liten bit från kanten och matte skickade mej på linjetagning. Gick alldeles utmärkt. Matte förflyttade sig både bakåt och i sidled och skickade på nästa. Gick också alldeles utmärkt. Vid den tredje blev det problem. Även då hade matte förflyttat sig bakåt och i sidled till höger men nu när jag skickades så kom jag mitt över en fläck där det hade legat ett vilt på Kickans och Attes fält . Vi flyttades oss lite längre till höger men då sprang jag över där nästa vilt hade legat. Då gick matte närmare vattenkanten och skickade mej och då gick det bra. Vid de två sista gick vi ännu längre till höger och undvek flera "fläckar" och då gick det också mycket bättre. Matte var lite sur på sig själv eftersom hon glömt att det legat vilt i området. Nåja, hon var i alla fall rätt så nöjd med mej och och jag har nog börjat lita på matte när hon skickar mej även om det är en bit från vattenkanten.

Nu blev det Kickans tur. Hon fick en markering tvärs över tjärnen och sedan en dirigering två tredjedels över. Efter lite stöttning från matte som satt i båten så funkade det riktigt bra. Hon avslutade med en enkelmarkering på vattnet och på vägen in hade matte smugit ut en and rätt så långt ut på tjärnen. När hon kom iland så kallade hon fram mej, Garbo, som suttit lös under Kickans jobb, och jag skickades ut på dirigering på anden. Den hade drivit iväg så den var nästan vid andra sidan och väldigt långt till höger men med ett gott samarbete med min matte så fixade jag den. Behöver jag säga att det tyckte att jag var riktigt duktig?

Innan vi åkte hem så fick Eha, Atte och Kråka hämta några apporter som de sköt ut på vattnet med hjälp av apportkastare. Kråka är inte riktigt i form ännu men det går framåt ändå. Matte tycker att det är lite tråkigt att hon har blivit så grå. Innan hon blev dålig så fanns nästan inte ett grått hårstrå men nu är hon faktiskt riktigt grå runt munnen och på hakan. Hon börjar att se ut att var nio år och som hon faktiskt är. Hur som helst – Ha de’ tills vi hörs igen/Greta & Garbo

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 × fyra =