090429 Dags igen!

 Greta berättar:

Vill härmed meddela att nu är det dags igen! Dags för vad då kanske ni undrar? Jo jag blir så less på att inget roligt händer så jag tog och började löpa. Matte suckade och sa att det kanske inte var så smart av mej och det är ju bara fem månader sedan sist så jag hade gott kunnat spara lite.

För övrigt var det ett riktigt regnväder igår. Fördelen med det är ju att snön försvinner ännu snabbare. Nackdelen är att det inte blev någon lång långpromenad. Matte tyckte det var rätt så besvärligt för hon har inte letat fram regnkläderna ännu. Idag ser det däremot ut att bli en riktigt härlig vårdag. Solen skiner redan och det känndes riktigt skönt när vi var ute på vår morgonprommis. Ha det gott! /Greta

090426 Försmak av vad som komma skall!

  Greta & Garbo berättar:

Nu när vi är ute och går vår motionsrunda får vi faktiskt en försmak av vad som komma skall. Skithärligt! Det är nämligen så att längs med stigen som vi går så är det djupa diken – och där! – är det VATTEN!!!! I massor! Matte säger att vi är under vatten, över vatten, i vatten och på vatten. Ni skulle se hur vi ser ut. Men det är härligt, härligt, härligt. Kråka o Atte tittar lite undrande på oss och de kan i nödfall komma dit och dricka lite vatten ibland men matte säger att det ser nästan ut som om de också skakar på huvudet åt oss. De har nog blivit för gamla för att ta tillfällena i akt och njuta av livet som vi gör. 

För övrigt krymper snötäcket och snart, snart är det barmark lite överallt så vi kan få träna lite på allvar. Mina, Garbos, tassar har börjat bli riktigt bra nu så snart blir det full fart. Matte har lovat mej att hon och jag ska åka till Ånge om 14 dagar och där blir det träna av i två dagar. Det ser vi båda fram emot. Maud kommer och håller Greta, Kråka, Atte och husse sällskap under tiden så det kommer nog inte att gå någon nöd på dem heller. Vårkvitter från oss, Greta & Garbo! 

090421 Ömfotad…..?!

 Garbo berättar:

Igår fick vi äntligen lite träning. Matte tog med oss alla fyra till "Alexisbacken" som är i stort sett snöfri nu. Vi skulle få köra lite dirigering…. eller rättare sagt lite repetition av dirigeringsmomenten. Jag fick börja och då körde vi klockan men med utskick och stopp i mitten och därefter dirigering åt rätt håll. Det gick så där. Jag var godkänt lydig och lyhörd men näsan var inte riktigt på i alla lägen. Dårfinken hade ju med sig minidummisar. Hon har nog glömt att vi haft i stort sett total vintervila! Nåväl, matte var väl relativt nöjd med mitt jobb. Tyvärr så visade det sig att det blev lite för mycket för mina ömma trampdynor. Nu måste de få vila åtminstone fram till helgen sa matte. Skit också!!

Näst i tur stod Greta men hon får berätta själv.

 Greta berättar:

Jag var ganska uppspelt men lyckades hålla mig någotsånär i skinnet så jag fick faktiskt gå efter Garbo. Matte hade hotat med att det inte skulle bli något alls för min del men jag kunde sitta stilla och vara tyst (däremot hässjade jag kopiöst). Hur som helst så blev det väl si så där kul. Matte skickade iväg mej – stoppsignal – kast med liten dummy. När jag gjort några sådana och lyckats riktigt bra (ganska nära håll dock) så var det slut med det roliga. Hmmmm. När jag var färdig blev det Kråkas tur och till sist Atte. De skötte sig väl efter förväntan. Kråka rätt så bra och Atte lite seg men löste uppgifterna. De fick avsluta med ett linjetag och det fick även Garbo göra. Matte sa att om jag hade varit lugn och tyst så hade jag också fått ta ett men nu blev det inte så…… vad kunde det bero på månntro? Ha det!/Greta & Garbo

PS: Nu har vi vårvärme. 10 grader varmt kl 18.30! DS.

090418 Friden har lägrat sig…..

 Garbo berättar:

Vi har haft besök av Pucko och Lady sedan i tisdags. Kråka, jag och Lady har varit inne hos husse, matte och Maud. Kråka o jag för att vi har haft ont i våra tassar och Lady för att hon kan smita ut ur hundgården. Hon är ju en grythund och det finns många små hål som hon kan ta sig ut genom så därför fick hon vara inne hos oss. I morse åkte de hem och Kråka och jag fick följa med de andra till hundgården. Matte tycker att det ska bli spännande att se hur våra tassar ser ut i kväll. Vi har ju smörjt med Teatreeoilsalva och det ser jättebra ut.

Hur som helst så är det skönt att slippa retstickan Lady en stund. Hon och jag har busat en hel massa men problemet är att hon vill ju aldrig ge sig. Det brukar sluta med att jag får be någon av det tvåbenta om hjälp så jag får vara ifred lite. Vilket energiknippe alltså! Ha det. /Garbo

PS. Vill ni se hur vi busar kan ni titta på hemsidan sidan Album, Retstickan Lady busar med Garbo. Matte har nämligen gjort en liten filmsnutt. DS.

090414 Det klarnar!

 Garbo berättar:

Det börjar klarna över vad som hänt med Kråkas och mina tassar. Matte pratade med sin bror Sune igår och han har  stövare och golden som han brukar cykelrasta. Ibland när de har varit länge sedan sist eller om han cyklat liiiite för långt så brukar det bli som "blåsor" på trampdynorna och de kan också gå sönder. Mattes slutsats blev att både Kråka och jag har ju väldigt hög fart ut och tvärnitar när vi når fram. Alltså var det inte alls lämpligt på asfalt. Greta t ex har ju också mycket hög fart, kanske värre än oss, men hon är också så fokuserad på nedslagsplatsen så hon har redan börjat sakta in när hon når fram och då blir det ingen tvärnit som det blir för oss. Hur som helst, matte har inhandlat Teetreeoilsalva så nu kommer det nog att läka kononfort. Hoppas det för det är ju så otrolgit vacker väder och vill ju gärna också vara ute. Just nu har vi främmande, Lady och Pucko. Pucko är ute i hundgården men Lady är inne och terrar oss. Njut av vädret ni som kan! /Garbo

090412 Det våras för somliga…..

  Greta & Garbo berättar:

Vi har haft besök av kompisar från Dalarna. Det var Olle, Ville och Ronja. De kom i fredags och igår skulle vi få ut och jobba lite. Husse och Gustaf, deras husse, hade hittat ett bra ställe i Gällö. Det låg i ett industriområde och det var en stor asfalterad plan med "parkeringsfickor". Mellan fickorna var det rätt mycket med snö/uppskottade snöhögar. De hade räknat ut det så att det skulle komma fyra enkla markeringar, en före första "fickan" och sedan en i varje + en i snön bakom den sista. Det hela avslutades med en dubbelmarkering där den andra hamnade bakom en snöhög till vänster. Så här såg det ut:

Jag, Greta, skulle få börja och kan ni tro – Det var husse som "körde" mej! Gissa om jag jobbade? Jag tog i för kung och fosterland, spikade allt och levererade allt i hand (utom en som husse faktiskt fumlade med). De andra blev helt paffa, trodde att det kanske hade lagt upp det hela för lätt men det fick faktiskt se att lätt var det faktiskt inte. Det var bara jag som inte strulade med nåt så det så.

När jag var färdig blev det Attes tur. Husse körde även honom och det fungerade också bra även om Atte inte var lika fokuserad som jag. Dessutom strulade han rejält på dubbelmarkeringen och måste göra om den helt innan den blev OK. Sedan var det Garbos tur men hon ska få berätta själv.

Ja, så var det min, Garbos tur. Jag var rätt fokuserad till att börja med men ju längre jag jobbade desto mer ofokuserad blev jag. Farten avtog också och matte tyckte att jag haltade till ibland men det var inget distinkt och inte på samma fot. Hur som helst fick jag jobba färdigt och med dubbelmarkeringen blev det en hel del strul och jag fick göra om den innan det blev rätt.

Efter mej blev det Olles tur och den första gick ganska bra men han tyckte det luktade gott där jag hade varit (har precis slutat att löpa) så han var inte intresserad av den andra markeringen. Efter en tillsägelse hämtade han dummisen till slut men då var också hans jobb över. Sedan blev det Villes tur och han var också lite okoncentrerad men han plockade i alla fall in sina markeringar och dubbelmarkeringen gick rätt så bra.

Ronja var sist av Gustafs hundar och hon gick också bra. Lite stora svängar på några av markeringarna och den sista dubbeln var spik. Hon är förresten min, Garbos, halvsyrra. Heja syrran!

Så blev det Kråkas tur. Hon gick också ut med hög fart och hög intensitet men som avtog efter hand. Lite onödigt okoncenterat med de sista enkelmarkeringarna blev det också. Dubbelmarkeinen blev rätt så enkel för den till vänster som landat bakom en snöhög landade väldigt öppet. Hennes jobb avslutades med en dirigering bakom en soptunna och den blev väl sådär. Lite omständigt kan man väl säga men till saken hör är att hennes fart hade också avtagit markant och på slutet så markerade hon också diffus hälta. När hon lämnat den sista dummisen så såg matte att hon blödde som en gris om ena tassen. En snabb koll och då kostaterdes att hon hade en tioörings stor skada på ena trampdynan.

När vi kom hem så tog matte och kollade oss allihop men det var bara jag, Garbo, och Kråka som hade gjort illa oss. Mycket underligt var det för vi har bägge en fläck som är som en tioöring i vardera stora trampdynan på framtassarna. Det yttersta lagret av trampdynan är borta och för mej, Garbo, var det borta redan när matte tittade men jag blödde inte. Däremot gjorde det "svinont" när hon tvättade med Jodopax. Jag skrek faktiskt i högan sky, jag som brukar vara så tålig och foglig. Kråka har precis likadant men hennes ytterlager var liksom kvar så matte fick klippa bort det. Titta själva så får ni se hur det ser ut:

 

Vi kan inte gå ute utan plastpåsar och sockor för det gör så förbaskat ont. Vad vi gjorde när vi skadade oss eller hur det kunde bli så har varken vi eller de tvåbenta en aning om men jag kan meddela – DET ÄR INTE KUL!!!!!

En annan kuriosa med träningen är att strax framför den andra snöhögen till vänster så fanns det en liten hundkoja och i den låg det en hund som tittade ut och som betraktade allt vi gjorde. Det som var lite märkligt (tyckte våra hussar och mattar i alla fall) var att varken vi eller den andra hunden gjorde något som helst väsen av att han var där.

Nåja, i dag, söndag, fick vi ut och jobba lite igen. Ja dvs jag, Greta, Atte och våra kompisar från Dalarna. Husse, Kråka och Garbo fick stanna hemma. Det var lite för långt och besvärligt att gå för husse och de andra får nog hålla sig lugna ett bra tag nu. Atte, Ville och Olle fick först jobba på fältet som Gustaf och matte lagt ut. Det fanns 18 dummisar och det var väl inte ett så lätt fält för det mycket snö och lite barfläckar däremellan. Det tog lite tid….. men det var bra det sa matte för då fick jag, Greta, varva ner innan jag och Ronja skulle jobba. Jag kan ju meddela att vi tjejer fixade det där bra mycket snabbare än killarna fast de var tre och vi bara två. Vi fick avsluta med ett linjetag som var ganska långt. Jag fick sitta och titta på när Ronja hämtade sin och när matte skickade mej så sprang jag raka vägen…… men förbi en tredjedel till. Jag hörde inte pipan heller…… så det blev inte så värst bra i slutändan. Då gick Gustaf ut och kastade en markering på det stället som dirigeringen låg och som jag fick hämta. Sedan skickade matte mej igen på ett linjetag och då gick det skitbra. Hur som helst så tyckte matte att jag skött mig riktigt, riktigt bra i helgen. Det bästa av allt var att jag inte gått upp i varv när jag har jobbat (att jag gjorde det i början, före jag skulle jobba men gick ner innan det var dax ska vi kanske inte nämna med så stora ord). Det kanske finns hopp för både det ena och det andra……

Tjingeling/Greta & Garbo

PS. Om ni vill se foton från träningarna så gå in på sidan Album på hemsidan eller klicka på den här länken: Påsk -09 DS.

090407 Det löser sig….

  Greta & Garbo berättar:

Idag har jag, Greta, äntligen fått vara i hundgården med de andra för nu är tassen läkt. Skönt! Matte sa visserligen att det skulle lösa sig men jag trodde inte att det skulle gå så fort. Husse o matte tycker att de är liiiiiite synd för jag har varit så trevlig att ha inomhus. Lugn och go och glad och för det mesta lite osynlig. När husse har suttit i fåtöljen har jag antingen legat i soffan eller vid hans fötter, det uppskattar han mest förståss.

Skitätandet har också i stort sett löst sig tycker matte. När jag, Garbo, samt Kråka o Atte var ute och letade påskris i går, fick både Atte o Kråka vara utan munkorg och vad hon kunde se så åt ingen av oss någon hundskit (däremot hade rådjuren lämnat lite tablettaskar och det är gott det). När vi gick hem igen så gick vi fot och då gick vi förbi massor av hundskitar och förut har det varit minst en som stannat vid varje skit. Igår var det ingen! Det löser sig….. sa matte.

För övrigt vill vi önska er en riktigt Glad Påsk! Det gör vi med ett gammalt foto (det har varit med förut) av mej, Garbo från det att jag var liten…..

Hälsningar Greta & Garbo

090405 Överraskning

 Garbo berättar:

Idag när jag, Kråka, Atte och matte (Greta får inte följa med förrän tassen läkt ordentligt) var ute på vår promenad i skoterspåret så överraskade jag matte ordentligt. Jag vet inte hur många det blev men jag apporterade åtskilliga blodapelsiner. Matte kunde inte förstå varifrån de kom för jag kom från lite olika håll i skogen och jag tänker heller inte berätta var jag hittade dem. Det är skitkul att ha lite hemlisar och att få överraska. Matte blev i alla fall glad när jag kom med dem (men jag tror att hon lämnade dem i skogen så det var nog bara på låtsas).

För övrigt så töar det så det både syns och hörs och numera tar vi simturer i snön istället för att hoppa i den, så löst är det. Matte har lite problem att gå i skoterspåret. Hon säger att hon tar två steg fram och ett tillbaka. Det ska hon vara glad för tycker jag för det innebär motion och det kan hon nog inte få för mycket av…….. Tjingeling/ Garbo

090404 Bortyting?

 Greta berättar:

Matte säger att jag måste vara en bortbyting. Någon har smugit sig in hos oss under någon natt och bytt ut mej för hon känner inte riktigt igen mej. Pga min skadade tass får jag ju vara inne med husse o matte på dagarna och när jag går ut är det oftast bara matte och jag. Ibland får jag följa med i bilen när de ska någon stans. Och vet ni vad? Jag är tyst, lugn och lyhörd. När vi är ute och matte sätter ner mej för att hon ska fixa med något så sitter jag som ett ljus. Jag som brukar vara som en guttaperka och måste röra på mej hela tiden. Hon vill att jag ska ta med det här lugnet även när de andra är med men det är inte så lätt det. Skulle önska att det vore det men jag går lätt upp i varv när jag har konkurrens av något slag. Nåja, jag får väl nöja mej med att både husse och matte är jättenöjda med mej just nu. Det blir väl inte så långvarigt kan jag tro för tassen läker väldigt bra….. Ha en trevlig helg!/Greta

090401 Det slutar som det började…….?

 Greta berättar:

Matte konstaterade att idag för precis ett år sedan (se själva i bloggen) så gjorde jag illa en trampdyna. Gissa vad jag gjorde idag……… Ja, just det! Jag gjorde illa en trampdyna. Vi skulle få gå på en långpromenad för matte hade lite extra tid över för en gång skull. Den blev inte ens en kilometer för då upptäckte hon att jag blödde som en gris. Det var bara att vända hemmåt igen. Skittråkigt!

Denna gång var det trampdynan på en framtass och det ser ut som något stuckit in i trampdynan (förra gången var det ett djupt skärsår). Matte tror inte att det är så farligt men jag kommer att få vara inne några dagar men slipper nog veterinären. Nu hoppas både husse och matte att det här är ett tecken på att vår flocks otursår är över. Alltså att det slutar precis som det började den första april i fjol. Ha de’ /Greta