090831 De bara lovar o lovar o lovar

 Greta berättar:

Husse hade lovat att vi, han o jag allstå, skulle följa med och träna lite i går. Tror ni det blev så? Nej då, husse var lite trött så han ville vila i stället. Som tur var tog matte med mej och de andra på långpromenad på kvällen i stället men, men, men…. /Greta

 Garbo berättar:

Jag fick följa med! Det var Nellie o Sky, Sally o Skrutt och deras husse/matte Anders o Kicki som var med. Vi åkte till nya träningsmarker och vi fick börja med en trippelmarkering. Anders o matte har bestämt att nu ska vi bli tvungna att börja använda insidan när vi markerar, d v s kalla in och gör om, om vi inte sköter oss. För min del gick det skitbra, fixade det hela vid första försöket. Matte tror att vi hade igen besväret vi hade i lördags när vi tränade. Då fick jag ju ta om tre gånger innan jag fixade det. Nu var jag skärpt från start. Själva markeringarna var inte så lätta. Vi stod uppe på en ängskulle och nere i svackan till höger men mot en skogsdunge med höga växter och en massa ris och tallar kom den första. Den andra (i mitten) kom 10 m in i högt gräs med tuvor och vattenhål framför en stor buske och den sista kom till vänster en bit in i långgräs vid en annan buske. De var inte så enkla så man hittade dem direkt utan man fick ringa lite för att få tag på dem men som sagt, matte var jättenöjd med mitt jobb. De andra fick göra om en eller några gånger innan de lyckades så det var bevisat inte lätt.

När alla hade markerat så var det dags för en ”Walk the line”. Vi startade uppe på backen och gick ner över ängen och in i långgräset (en mycket tuvig och knölig mark med bl a vattenhål) och fram till några björkar som stod i slutet på öppningen (skog runt omkring). Där lade de ut 4 dummisar (vi gick två och två) och sedan gick vi tillbaka. När vi kom ut på ängen igen så fick vi sitta ner och de lade ut två dummisar precis i kanten vid långgräset. Sedan fick vi gå till startpunkten uppe på kullen. Sedan skickades vi att hämta först de närmaste dummisarna sedan till de längst bort. Jag har ju ibland haft en tendens att bli stannande vid den första och matte har grubblat över varför det varit svårt att få mig att förstå att jag ska vidare. Tanken är ju att våra förare ska pucha på när vi är i närheten så vi går rakt över stället. I går kom hon på varför det inte fungerat för oss. Matte har ju sagt ut när jag är i närheten men för mej betyder ut något helt annat så det har inte stämt. Jag har helt enkelt inte vetat vad hon vill. Igår sa hon bara framåt, precis som hon säger när hon skickar mej. Gissa vad? No problemas allt. Förstod precis. Vi tyckte nog att det var lika skönt bägge två!

När alla hade fått göra övningen så gick vi ut på det stora ängarna. Stora öppna ytor, säker 500 m långt totalt kantat på en sida av långt gräs/tätt buskage och med en hel del ”öar” och kullar. Det dök upp massor av idéer i mattes och Anders huvud när det började titta på vad vi kunde göra där. Vi, jag, Sky och Skrutt fick i alla fall göra en ”Walk the line-övning” där också. Först satte de upp oss och lade ut 6 dummisar och sedan gick vi säkert 170-200 m och stannade vid en ”ö” där de också lade ut tre dummisar. Sedan fick vi vända om och vi skickades på de första. När vi gått halvvägs försvann vi bakom en kulle så de stod där och höll andan men gissa om vi var duktiga? Alla gick bara raka spåret och fixade det mycket bra.

Nu fick vi gå till höger och snett framåt till en ledningsstolpe och där lade de ner tre nya dummisar. Sedan vände vi om och skickades till förra stället. Lätt som en plätt! När vi alla tre hade hämtat skickades vi framåt men denna gång framåt och snett till vänster (första stället igen). Det fixade vi också mycket bra så när vi åkte hem kändes det riktigt bra för oss alla. Och det bästa av allt, senast onsdag kväll ska vi få dit och träna igen med ”gänget”. Skitkul!!! Ma höres. /Garbo

090830 Besök o träning

 Greta & Garbo berättar:

I fredags fick vi besök av Ice. Arne hade kommit hem från Norge och ville bjuda på mat och då bjöd han in Lena också och matte bjöd Anders och det verkade som det hade de riktigt trevlig på fredag kväll. Vi fick hålla oss från matbordet vi. Rättvist? Näe inte det minsta.

På lördag förmiddag fick vi, tillsammans med Lena o Ice, i alla fall först ut på en promenad där Kråka o Atte också följde med. Sedan var det dags att åka o träna och då fick de stanna hemma. Kråka har ju fått hosta och var till veterinären i veckan och då visade det sig att hon har en förtjockning o förträngning på höger lunga så nu äter hon cortison. Det är redan stor skillnad säger matte så det verkar som om det åtminstone kan bli mycket bättre. Var lite otäckt när hon hostade stup i kvarten på nätterna och så fort hon rörde på sig. Hugaligen, man är glad att man är frisk! (Peppar, peppar).

Vi åkte i alla fall ut dit vi hade bestämt att träffa Anders, Sky o Nellie men det visade sig att där gick det inte att vara så det slutade med att vi åkte till Anders Buan. Matte o Anders har haft lite diskussioner och funderingar kring markeringar så det var naturligtvis det vi skulle träna på. De hade tänkt till och funderat hur man tränade ”förr i tiden”. Då tränade man mycket tripplar i motsats till idag då man tränar mest bara enkla eller möjligen dubbla och där man är snabb att styra när man inte spikar dem själva.

Sagt o gjort. Först blev det en motivering till ett linjetag som vi skulle få ta efteråt, sedan en förflyttning till markeringsområdet. Nu kom det en markering till höger, sedan vände vi oss lite till vänster och där kom det två till. Jag, Garbo, fick börja och matte hade bestämt att om det var så att jag svävade ut det minsta så skulle jag få komma in och göra om från början. Detta gällde alla tre apporterna. Vid tredje försöket lyckades jag hålla huvudet kallt och fixa det. Då blev matte äntligen nöjd med mej. 

Linjetaget, som skulle vara så enkelt, visade sig var klurigare än de tänkt. Jag strulade och blev inkallad och fick göra om. Lyckades men inte klockrent. Hmmm, sa matte. Ska det vara så svårt? Det visade sig vara det, för både Sky och Ice hade samma problem. Nellie hade också ett stopp ”på fel ställe” men lyckades bäst av oss i alla fall.

Jag, Greta, fick gå sist och jag gjorde bara en dubbelmarkering. Lyckades inget bra alls. Var alldeles för övertänd så jag varken kunde tänka eller lyssna men det var ju matte som körde mej. Jag och husse hade varit ut och gått en promenad innan men det hjälpte inte. Du ska nog vara först du om du ska kunna  göra något sa matte och självklart håller jag med. Först är bäst.

Vi andra (jag, alltså Garbo, Ice, Sky o Nellie) fick avsluta med en ”Walk the line”. Jag och Nellie gick sist. Det gick heller inte klockrent. Matte sa att nu måste vi lära dej att varva ner annars kommer det att gå åt helsike det här. Tror inte det är så allvarligt jag, men ska jag vara ärlig så var jag faktiskt lite tänd. Det är ju så KUL!

Idag kommer Kicki med Sally o Skrutt samt Anders med Sky o Nellie och då ska vi åka till nya marker och träna. Skitkul. Jag, Greta, hoppas förståss att husse också följer med så jag också får träna. Markerna ska visst vara mycket ”handikappvänliga” så chansen är stor. Tjilivippen! /Greta & Garbo

090826 Lit igen

 Garbo berättar:

Igår kväll bar det av till Lit igen. Barbro o Mats hade fixat så vi fick åka dit och träna, det är ju alldeles utmärkta marker där. Vi träffades vid grillplatsen, matte o jag, Mats, Barbro med Bixa, Krita, Aska, Anders med Sky, Nellie, Eha och Ullis med Joy o Izi. Nu var Krita (blandras) och Eha (12 år) inte med på träningen men vi träffades i alla fall. Kråka, Atte och Greta fick stanna hemma med husse men matte hade tagit med oss alla (fyrbenta) på en långpromenad innan så de var inte alltför besvikna men liiite avundsjuka förstås.

Det första som hände var att matte, som hade tänkt till lite, hade med sig flera säckar med fryst vilt. Hon kom på, när vi åkte hem från provet, att nu behövs inte så väldigt mycket vilt. Det är ju bara Greta som "måste" träna med vilt. Vi andra i vår flock är ju faktiskt elithundar nu! Detta resulterade i att matte sorterade vilt och tömde den ena av två frysboxar. Onödigt att stå och betala ström för en frysbox i onödan, tyckte hon. Anders, Ullis/Stefan och Mats/Barbro fick dela på det som var över.

Sedan blev det träning av och vi gick ner till tjärnen där de hade kört nkl under provet. Aska, Mats o Barbro gick lite på sidan och Aska fick jobba lite. Hon gjorde nog ett litet fält och någon markering tror jag, vi såg inte riktigt vad de gjorde. Vi gick lite längre bort runt tjärnen och våra mattar/hussar lade upp kvällens övningar. Det började med att vi blev satta på ena sidan av tjärnen och matte gick runt till andra sidan (matte hade ingen hjälp att lasta båten så den blev hemma) och lade ut ett antal dummisar bland näckrosorna.

Vi skulle få gå i par och Joy och Sky började. Först kom en enkelmarkering till höger för Joy och när den var inne skickades Sky över till andra sidan på dirigering. När den var inne bytte de arbetsuppgifter.

Nästa par blev Izi och Bixa. Bixa fick en enkelmarkering (som Joy o Sky) som hon hämtade och sedan skickades Izi över till andra sidan. Sedan bytte de plats men nu fick Izi en dubbelmarkering, en till vänster och en till höger. När den var inne skickades Bixa mitt i mellan markeringarna och över till andra sidan på dirigering. De avslutade med en dubbelmarkering  till Bixa.

Nu blev det min och Nellies tur och jag fick ta markeringarna först. När den sista var greppad skickades Nellie på dirigering och när den var inne bytte vi och gjorde tvärt om. För min del var markeringarna inget större problem men när jag skulle skickas på dirigeringen fick matte styra om mej en del och när jag kom på andra sidan fick jag leta som attan innan jag hittade den sista dirigeringen. Det är rätt jobbigt att jobba bland näckrosor så jag var rejält trött när jag kom in, ska jag säga!

Nu skulle vi få en dubbelmarkering, en på vatten och en på land. Nellie började och sedan blev det Bixas tur. Jag tror att Nellie missade lite så det blev ett extra kast på land. Land o land föresten. Land var det ju inte utan det låg i vass/sumpmark. När det blev min tur så höll jag en rak linje ut mot nedslagsplatsen men till mattes stora förvåning tvärnitade jag en bit före nedslagsplatsen. Jag hade hittat Nellis! När matte skickade mej på vattenmarkeringen så måste hon hjälp mej lite. Attans också! Efter mej kom Joy, Izi o Sky och jag tror att det gick skapligt för dem men på slutet så låg det två extradummisar kvar i området och då fick jag och Nellie hämta dem på dirigering, vilket gick utan problem.
 
Kvällen avslutades med ett motiverat linjetag (var det tänkt i alla fall). Anders, Nelli o Sky samt Mats o Bixa gick runt till andra sidan tjärnen medan matte, jag, Ullis, Joy o Izi stannade kvar där vi var. När alla var på plats kastade de ut några dummisar på andra sidan, mitt emot där vi stod. Sedan förflyttade de sig lite åt vänster och vi kastade ut dummisar till dem. Sky fick börja och först ville hon naturligtvis till området där de hade kastat dummisar till oss men när de flyttade sig lite gick det bra. Sedan turades vi om och skickades varannan gång från varannan sida. Jag blev sist ut och matte tänkte sig inte riktigt för utan skickade mej lite slarvigt varför jag trodde att jag skulle hämta på vår sidan. Då tog hon in mej och skickade mej lite mer bestämt så då var det ingen tvekan om att jag skulle över. Nu drog jag till vänster ju närmare andra sidan jag kom så matte fick styra om mej några gånger så jag kom rätt. Den här gången gick det lättare att hitta dummisen bland alla näckrosor och sedan var det full fart tillbaka. Under tiden så skickades Bixa över en extra gång men sedan fick Izi leta rätt på de som var kvar på vår sida. Simma lugnt. /Garbo

090824 Jaktprovshelg i Lit, del 2

 Garbo berättar:

Tidigt på söndag morgon var det så dags igen att åka till Lit på jaktprov. Den här dagen skulle vi starta sist av alla så jag laddade i bilen och matte tittade på de andra. När sista paret gick hämtade hon mej och vi "kissade av oss" och satte oss lite på sidan för att ladda tillsammans. Matte hoppades förståss att jag inte skulle ladda utan tvärt om, varva ner. Det förstod jag så jag låtsades. Lade mej ner och lade huvudet i tassarna och låg och tittade lite förstrött på det som hände på vägen. Rätt som det var kom Maud, Emelie, Andreas och husse! De ville gärna titta på och provet var vid en tjärn som är väldigt nära vägen så husse kunde faktiskt sitta och titta på oss hela provet. Kul!

Vi fick dra lott om startordningen och vi blev nr 2. Det innebar att jag fick vänta på att min parkompis, Silke, fick en dubbelmarkering först. Sedan blev det min tur. Den fixade jag lätt, fast med liiiite hjälp av matte. Hon visslade en kort stoppsignal och en söksignal. Det var nog bra det för jag hade nog kanske sprungit förbi annars….. fast det vet vi inte. Nåja, jag fick naturligtvis sitta och vänta på att Silke skulle hämta in sitt fält också. Attans vad lång tid det tog….. Sekunder blir timmar sa matte.

Jag fick ta en landdirigering när Silke var färdig med fältet och sedan var det hennes tur. När den var inne var det dags för en vattendirigering. Den var inte alls så svår, man skulle bara över till en ö och det var inte så långt så därför fick vi stå ca 15 m upp på land. Den fixade jag också utan större bekymmer. När jag var på väg in kom en dubbelmarkering till Silke och den såg lite intressant ut så jag drog mej liiiite till vänster men så att det var Silke som skulle hämta.

Då fick vi byta plats och när Silke var på väg in fick jag min dubbelmarkering. Den var knepig för det var först lite sumpmark, sedan lite vatten och där fåglarna landade såg det ut som en "hästsko". Den först kastade landade i vattenkanten på hästskon och den sist kastade landade på rad bakom hästskon. Den spikade jag men fick jobba som attan på den först kastade. Ska det vara så svårt sa matte när jag kom med den men då berättade skytten (som stod så till att han såg anden) att anden hade legat väldig lågt i vattnet så den avgav nog inte så mycket vittring.

Nu var det bara fältet kvar. Knepigt var det för till höger var det både risigt och långgräs, i mitten skogsbacke och till vänster skulle vi söka av tjärnkanten. Sex vilt låg ute och när jag kom in med den femte så lyfte domaren på hatten och tackade. Matte tänkte "Vad har nu hänt"! Det visade sig att domaren bara hade räknat fel på vilten så jag fick gå ut en gång till och då kom jag, för säkerhets skull, snabbt som attan in med den sista. Frid och fröjd alltså….

Den här gången var dock matte säker på att det inte skulle bli någon etta. Hon hade bara koncentrerat sig på att jag var så het men det var nog kanske bara matte som kände av det för när domaren, Sune Nilsson, höll öppenkritiken var det ingen tvekan om att vi hade fått en etta både parkompisen och jag. Jippi!

Vid prisutdelningen visade det sig att jag blev hela helgens bästa öppenklasshund och vi vann Östersunds Turistbyrås vandringspris till bästa öppenklass hund. Gissa om det blev gratulationer även denna dag. Matte blev alldeles omtumlad. Vilken otrolig helg!!!!

Dessutom fick husse träffa en massa hundfolk som han inte sett sedan han blev sjuk så han fick också en massa kramar. Dessutom följde Greta med så hon fick hälsa på sin "gamelmatte" som också dömde på provet. Hon blev glad att se henne men tog det säkra före det osäkra och slängde sig i husse knä för att vara säker på att få stanna hos honom.
Matte vill också hälsa och på detta sätt tacka för alla stöttningar, hålla tummarna och gratulationer i både gästbok, Facebook, Gästbok, SMS, telefonsamtal och "in natura". Otroligt vad snälla ni är. Hon är också tacksam för att jag är hennes hund, Garbo den gudomliga (precis som min namne), som hon säger.

Matte kommer att lägga ut i alla fall ett av helgens protokoll på hemsidan och har dessutom lagt ut foton på följande länk:  http://picasaweb.google.se/MarithH/Lit2009#Ulrika Ebenhard tog massor av foton men det är "egovarning"  som hon säger. Bara foton på mej och matte från bägge dagarnas jaktprov. Tusen tack Ulrika!! Jättefina foton.

Nu ska vi fortsätta och träna men för en annan klass. Nu börjar allvaret säger matte, men inte mej emot. Simma lugnt! /Garbo ("den gudomliga")

090824 Jaktprovshelg i Lit, del 1

 Garbo berättar:

I helgen åkte matte och jag till Lit på jaktprov. Vi fick starta både lördag och söndag och på lördag startade vi i andra par. Vi gick tillsammans med Moormans T Pine.

Det hela startade med att vi fick gå fot en bit och sedan fick jag en dubbelmarkering. Den var lite knepig men den sist kastade spikade jag men den andra fick jag gno lite på. När den var inne fick vi vara passiv medan "Pina"  markerade.

Sedan fick vi gå en bit igen och fram till fältjobbet. Det var ett rätt "bökigt" fält som dessutom hade fått en "finsk touch" (stort) av vår domare, Tobina Nyman. Pina fick börja med att hämta två på fältet och sedan fick hon en landdirigering. När den var inne fick jag hämta två och sedan fick jag också gå och ta en landdirigering. Spikrakt ut och spikrakt in utan stopp eller krusiduller. Därefter fick vi jobba in två från fältet, vila, hämta två igen tills alla tolv vilten var inne.

Nu blev det dax för vattendirigering och jag fick börja. Det kom två skott under gång och när vi kom fram till tjärnen och fick vi stå någon meter från kanten för det var bara gungfly. Jag hoppade i men drog åt höger så matte styrde om mig tre gånger innan jag fann för gott att gå riktigt ut åt vänster men då var jag också så långt ut att jag rätt snabbt  fick vind av anden som låg på en liten ö. När jag var på väg in kom en dubbelmarkering till Pina.

När hon hämtat bägge sina fick vi byta plats och det var hennes tur att dirigeras. När hon var på väg in kom min dubbelmarkering som jag, till mattes stora förvåning, spikade. Nu var det hela över och det var dags för öppenkritiken. Det mesta lät bra men hon anmärkte lite på att jag hade slarviga grepp på en del fåglar. Jag funderar ju inte så mycket utan plockar upp så fort jag är framme och är det ett dåligt grepp så får det vara dåligt tills matte har den. Vill inte lägga ner och byta grepp. 

Det var flera stycken som kom och gratulerade efteråt och sa att vi hade en etta men matte trodde inte på det. Det  fanns ju en hel del att "ta på", tyckte hon. Nu är det ju länge sedan hon startade i öppenklass så hon har ju lite svårt att "känna av" var nivån ligger. Dessutom tyckte hon att jag kändes "väldigt het". Inte så att jag pep eller inte kunde sitta stilla men hon kände hur jag var på G hela tiden. Det är ju skitkul att jobba ju!!!

Hon hade fel! Jag fick en etta och det gjorde min parkompis Pina också samt en hund som heter Rockdove’s Sparkling Bright, "Silke" och även Rockdove’s Sparkling Tide. Vilken kanondag sa matte och jag höll förståss med!

Ulrika Ebenhard tog massor av foton och matte har lagt ut dem i ett album: http://picasaweb.google.se/MarithH/Lit2009#
Det är dock "egovarning"  som hon säger. Bara foton på mej och henne från bägge dagarnas jaktprov. Tjohej! /Garbo

090819 En hel vecka!

 Garbo berättar:

Nu har det gått en hel vecka sedan vi fick någon riktigt träning men i går var det dags. Busan, Disa, Cindra med husse Roland och Hazel med "gamelhusse" Anderes E, jag och matte åkte till Marsättstjärn och tränade. Hazel och jag ska bägge starta i Lit så för oss skulle det bli ett litet "genrep" men först fick Busan jobba lite. Hon fick först en dubbelmarkering på vattnet och sedan ett fält på sex vilt. Jag tror att hennes husse var rätt så nöjd med hennes prestationer.

Genrepet gick till på följande sätt: Hundarna skulle jobba två och två och första hunden fick en dubbelmarkering på vattnet bakom några småöar. När den sista var greppad skulle hund nr två skickas på dirigering som låg vid kanten  i slutet på en öppen sumpmark och bakom en liten bäck. Sedan bytte vi plats och det hela gjordes en gång till fast tvärt om för hundarna. Efter det kom en enkel landmarkering i en liten skogsdunge för den ena hunden och den andra skulle skickas tvärt över tjärnen till en ö där det låg några änder. Vi skickades en bit från kanten (sumpmark) och ut på en liten "landtunga" med en liten brant kant ner till vattnet. När dirigeringen var inne bytte vi plats igen och det hela gjordes om. Sedan fick vi göra ett litet närsök, en fågel vardera, medan fältet lades ut (hälften var redan utlangt men det fattades fåglar). Nu fick vi jobba varannan gång och det låg sammanlagt 12 vilt ute.

Hazel och Cindra började och för Hazels del så gick genrepet riktigt bra. Efter dem så var det äntligen dags för mej. Jag skulle få gå i par med Disa och hon fick börja med vattenmarkeringarna. Min landdirigering gick riktigt bra två stoppsignaler med efterföljande tecken och sedan en söksignal. Bums så var den inne. Vattenmarkeringen gick också bra förutom att jag fösökte en "rövare" genom att ta landvägen men matte stoppade mej så jag hann inte många meter. Sedan skickade hon mej en gång till och då fann jag för gott att spika den andra som jag mycket väl visste var den var.

Nu var det så dags för landmarkeringen och jag fick börja. Den var rätt enkel….. Sedan var det Disas tur att ta markeringen eftersom hon inte skulle ha någon vattendirigering för hon är inte riktigt färdig för öppenklassen. När hon hade greppat skickde matte mej på vattendirren. Jag gjorde ett stopp på landtungan och matte skickade ut mej men när jag kom i vattnet blev jag lite tveksam så matte frågade vad jag höll på med och kallade in mej. Då fattade jag. Naturligtvis skulle jag bara rakt fram så då gjorde jag som hon sa. Drog iväg framåt tills jag nådde ön som jag klättrade upp på, hittade anden och kom tillbaka. Då klappade matte om mej och sa att just så där skulle det vara.

Så blev det närsökets tur och det var skitenkelt. Disa började. När vi var färdiga fick vi gå på fältet som snabbt och prydligt levererades in. Matte var rätt så nöjd förutom att jag tänkte gå land till den andra vattenmarkerinen och att hon fick ta in mej och börja om på vattendirren. Skönhetsfläckar sa Roland….. Matte tyckte också att jag var lite onödigt ivrig men jag var tyst och lugn vid passiviteten så att jag har lite tryck i jobbet får hon faktiskt finna sig i. Hon kan ju också komma ihåg att jag har inte fått jobba på en hel vecka, så det så. Nu får ni hålla tummar o tassar för oss på Litsprovet på lördag och söndag! /Garbo

090813 Förvirrad? Javisst.

 Garbo berättar:

Matte säger att vi alla är ett antal virrhönor just nu. Får väl skylla på att vi har haft mycket om oss och kring oss. Våra berättelser har blivit lite feldateradepå sistonde.

I tisdags fick jag ensam ut och träna tillsammans med Izi, Joy, Bixa, Sky och Nellie. Vi åkte till Marsättstjärn och där är det spännande värre. En liten tjärn med masssssor av små öar som gör allt för att förvirra oss. Fösta övningen gick ut på att vi tre och tre hundar fick lösa följande uppgifter:

En hund fick en enkel- eller dubbelmarkering, beroende på vad våra hussar/mattar valde, vid ena änden av tjärnen där de landade på land men med vatten och öar emellan. När sista fågeln på markeringen var greppad fick en annan hund en vattendrigering, med lite olika svårighetsgrader beroende på hur långt vi nått i vår träning (för min del blev det att gå ut en bit från kanten och mellan en ö och en "halvö" och ut på vattnet på skrå mot ett vassområde). Den tredje hunden fick en landdirigering längs med tjärnen och över en liten, liten bäck (en s k "Walk the line").

Jag fick gå i "första släpp" tillsammans med Sky och Joy. Matte var väl något så när nöjd med min insats. Kunde ha varit mera rakt på vid första på dubbelmarkeringen men spikade den andra som landade ganska svårt till. Vid vattendirigringen blev det en hel del omstyrningar så där tyckte hon att jag kunde ha fullföljt kommanona mera distinkt men var hela tiden i hand och den var rätt svår. Gick ut mellan en ö och en "halvö" och när jag kom ut fanns det massor av småöar och även land som drog. Jag var också tvungen att gå på rätt sida i vassen för att få vind när jag äntligen var i området. Landdirigeringen gick däremot kanon.

När alla hade löst sina uppgifter (på lite olika sätt och med lite olika resultat) så fick vi gå ett fält. Den här kvällen var det vilt som gällde och det fanns 23 stycken. Klockan hade hunnit bli halv nio och det var inte så länge tills det skulle börja skymma så då bestämdes det att alla fåglar skulle ut och vi fick jobba allihop. Vi fick hämta fyra vardera (men en åt gången i turordning) men Bixas husse hade lite brått hem så hon fick ta bara tre och sedan åkte de. Vi jobbade i åldersordning och det gick riktigt bra för oss. Allt vilt kom hem utan något större mankemang. Det låg både på öar och i skogen på de olika avsnittet vid ena ändan  på tjärnen. Skitkul var det i alla fall!

När vi åkte hem skulle Ullis o Stefan följa med för att hjälpa matte av med båten så vi körde hem i "karavan". När vi åkt en liten bit så stannade matte. Vi hade fått punka! Jag fick flytta till baksätet så att de kom åt reserhjulet, domkraften och fälgkorset. Snabbt gick det för som de gentlemän de är så fixade Stefan och Anders det hela på nolltid. Matte hälsar och tackar än en gång. Husse ringde också och undrade var vi tagit vägen för det hade ju hunnit bli mörkt men då berättade matte att vi var på hemväg. Husse hade stannat hemma eftersom det var risk för regn. Maud skulle till Bräcke till tandläkaren och hon tog med familjen och kom och åt middag. Vi hann förståss inte träffa dem så mycket innan vi åkte på träningen men de stannade och höll husse sällskap ett tag  men hade åkt när vi kom hem. 

Nu har matte berättat att jag ska få starta på Litsprovet nästa helg (inte nu till helgen) om jag lovar att inte börja löpa och det har jag förstås inte en tanke på att göra. Det är ju skitkul att jobba. Matte hoppas att vi ska hinna ut och träna en gång till tillsammans med lite hundar och med vilt innan dess men vi får om det är någon som har tid. Matte har också lovat att hon och jag ska åka ut några gånger men matte känner att det skulle behövas lite mera "konkuransträning".

Just nu har vi "Stockholmsfrämmat" så vi har lite att hålla koll på igen. De är jättesnälla för de hade med sig grisöron som vi fick i går kväll. Mums! Vi får nog hålla oss väl med både Monika och Uffe…… Tjingeling /Garbo

090807 De e’ mycke’ nu, del 4 Jämtlands Cup 2009

 Greta & Garbo berättar:

Jämtlandscupen 2009 – Mästarklass & – Slyngelklass

Bägge klasserna genomförs på samma sätt med samma poäng. Varje ekipage har 11 minuter på sig att hämta hem fältets 9 vilt och de tre enklmarkeringarna på vattnet som kommer vid 3, 6 och 9 minuter. Alla vilt är värda 5 poäng och tas hem på vilket sätt man vill. Om fältet är tömt före 9 minuter behöver man inte vänta på den den sista markeringen som i så fall kastas på förarens begäran. Skott kommer före markeringen och förvarning 30 sekunder i förväg samt nedräkning från 10 sekunder kvar.

Jag, Greta o husse startade först av alla. Jag jobbade på som attan och fick in totalt 9 vilt på 10 minuter. Husse var jättenöjd för jag hade jobbat stenhårt. Det skulle visa sig att det var 5 stycken till som fick in 9 vilt och en 10 och 3 stycken fick in 11 så det var hur jämt som helst. Så här såg prislistan ut:

Mästarklass


Britt & Britta 10,58 min 11 vilt 55 p

Gustaf & Ronja 10,16 min 10 vilt 50 p

Jan & Maya 10,16 min 9 vilt 45 p

Gustaf & Olle 10,34 min 9 vilt 45 p

Marith & Atte 10,50 min 9 vilt 45 p

Gustaf & Wille 10,54 min 9 vilt 45 p

Slyngelklass

Jan & Wanda 10,02 min 11 vilt 66 p

Marith & Garbo 10,51 min 11 vilt 66 p

Thord & Greta 10,00 min 9 vilt 66 p


Som ni själva kan se så skiljer det inte många sekunder på placeringarna m a o det var mycket duktiga hundar i farten och det gällde att ha turen på sin sida. Vi kan också konstatera att herr och fru Lagg tog storslam och vann bägge klasserna. Ett stort grattis till de värdiga vinnarna! Hipp, hipp hurra!!!

Ett stort tack till Jan och Gustaf också som lagt upp en väldigt lagom och trevlig Cup! Tusen tack! Tack också för trevligt sällskap under veckan. Synd bara att tiden går så fort men vi har ju något att se fram emot, träffen i Axi i höst. Tjingeling /Greta & Garbo

PS. Matte har lagt ut bilder  från Jämtlands Cup 2009 på Hemsidan, Album (Ulrika & Stefan Ebenhard har också varit fotografer) DS.

090806 De e’ mycke’ nu, del 3

 Greta & Gabro berättar:

Torsdag:

Idag var inte husse med på träningen för han skulle in till lasarettet och kolla så att hans brutna lårbenshals hade läkt som det skulle (och det hade den!).

När vi kom upp till Bodtjärn så frågade Jan om han fick låna mej, Greta, lite under dan. Det fick han naturligtvis och det var jättekul. Nu är det en liten hemlis vad vi gjorde så husse o matte kan gärna få vara nyfikna.

Jag, Garbo började dagen tillsammans med Ronja och Gustaf ute på hygget för mera dirigeringsövningar. Den här dagen gick vi i en "trekant". Gustaf och Ronja gick till höger och matte och jag till vänster. När vi kommit till en punkt uppe på höjden i skogskanten så lade matte ner en apport. Sedan gick vi i riktning mot Ronja och vi möttes på halva vägen. När vi kommit till pukten som de hade varit på först så ladematte  också ut en dummy och sedan gick vi tillbaka till ursprungsplatsen. Nu fick Gustaf skicka Ronja till den plats som han hade lagt första dirigeringen på. När hon var inne så skickade matte mej till vår första dirigeringspunkt. Sedan gjorde vi tvärt om. När det var klart så gick vi samma resa (fast tvärt om) en gång till men när vi var nästan tillbaka till startplatsen så satte matte ner mej ca 1 m från den tänkta linjen och sedan gick hon själv tillbaka till startpunkten. Nu skickades Ronja förbi mej och upp till hennes första dirigering och sedan kallade matte in mej. När Ronja kom tillbaka så gick de ut och hon fick sitta på samma sätt vid "min linje". När apporten var inne så skickades vi på de återstående på "vanligt" sätt. Jag tror att matte o Gurstaf var nöjda med oss båda. Vi skötte oss nog ganska bra, det kändes så i alla fall.

Kråka och Atte fick också göra samma övning (fast de hoppade över den sista där de skulle sitta bredvid linjen) i par med Wille och Olle. De sa att de tyckte att egentligen var det riktigt roligt att få röra på sig ordentligt. Varmt var de så de blev lite flåsiga men de fick gå ner till vattnet för en liten simtur efteråt. De har ju inte samma kondis som vi ungdomar så det kanske inte har samma ork……….  

Anders med Sky och Nelli kom också en stund. Sky jobbade lite med linjetag på vattnet men vi fick aldrig tillfälle att se hur det gick. Sedan blev det lite lunch och vila för oss.

På eftermiddagen, det blev en tidig kväll (vid två-, halvtretiden) så fick vi avsluta med lite markeringar på vatten med apportkastare o kula. Gustaf och matte sköt varannan gång åt sina egna hundar. Matte sköt först till mej, Garbo som jag fixade så klart. Sedan satte hon ner mej en bit därifrån för passivitetsträning och sedan hämtade hon Kråka o Atte. Kråka fick börja och när den var inne så var det dags för Atte. Den blev alldeles för lång för honom. Han simmade ut en fjärdedel av stäckan men sedan vände han. Tur för mej det! Matte kallade fram mej och sedan skickade hon mej på dirigering men hon var lite slarvig så jag drog strandkanten. Då kallade hon in mej och vi började om och då gick det kanonbra. Två, kanske tre omstyrningar och den var inne. Långt blev det, en bra bit över hundra meter tror matte. Skönt, sa hon och klappade om mej och det kändes gott det.

Jan o Gustaf fick i uppdrag att lägga upp Jämtlands Cup som skulle ske på fredag och de stannade därför kvar en stund och klurade ut morgondagens övning.

När vi kom hem hade husse precis kommit hem. På kvällen, vid middagen blev det lottning på startordningen av. Jag, Greta skulle få starta först i enlighet med husses önskemål (han har ju vissa privilegier just nu), Atte startar som tvåa och Kråka femma och Garbo sjua om vi minns rätt. Kråka var väldigt orolig under kvällen och skulle ut stup i kvarten. Det visade sig att hon fått urinvägsinflammation (hon hade även pinkat inne men det var förmodligen innan matte hade kommit in). Som tur var hade matte lite medicin hemma som hon fick och det värsta hann gå över innan natten. Naturligtvis blev det ingen start på Jämtlandscupen för hennes del så det blev totalt 9 deltagande hundar. Vi delades in i två klasser, Slyngel- och Mästarklass och det var samma upplägg för bägge klasserna så vi lottades in oavsett klass så vi fick starta huller om buller. Tjingeling, fortsättning följer…. /Greta & Garbo

Mer bilder finns på Hemsidan, Album

090805 De e’ mycke’ nu, del 2

 Greta & Garbo berättar:

Onsdag:

Idag kom även Izi, Joy, Sky och Nellie och tränade med oss (Zazzi, Chili, Eha var också med men vi såg aldrig när/om de jobbade något). Dagen började lite trevande för det regnade lite smått men det var varmt. Husse o mattes bil krånglade lite. Gustaf o Jan hade fixat lite med ena framhjulet i går kväll för bromsen låg på lite men nu när vi åkte till Bodtjärn så skramlade och skrapade det så matte vågade inte köra sista biten. Det blev så att Gustaf körde upp bilen och sedan åket han hem till oss och hämtade lite grejer så dagen började med lite bilmek och med husse som "konsult" åtgärdades felet:

Intressantare än jaktträning tro????

När mekandet var klart så hade det också slutat regna och ordningen var återställd. Jag, Greta, fick börja med två dubbelmarkeringar på land. Den första gick inte så bra men då bytte de kastare och då gick det kanon. Det var ju det här med funktionärerna…… eller hur Jan Lagg?

För de övriga, som ville, blev dagens första övning en "Walk the Line" över en liten kanal. Först gick vi linjen ut och våra hussar/mattar kastade över dummisar (två vardera + en reserv) till andra sidan "kanalen". Sedan gick vi tillbaka till ursprungsläget och vi skickades i tur och ordning för att hämta en vardera. Sedan fick en av oss en markering bakåt och direkt när den var inne skickades vi igen på linjetaget. När den var inne var det parkompisens tur. Syskonen Izi och Wanda började och det gick riktigt bra. Full fart både ut och in. Sedan var det min, Garbos och Ronjas tur (halvsyskonen, Brimbarn). Matte hade inget att anmärka på hur jag skötte mina uppgifter.

Sedan delade vi upp oss lite. Några jobbade på land och några nere vid vattnet. De som jobbade vid vattnet gjorde en "Bengt Bernas" tror vi, vi såg aldrig vad de gjorde faktiskt. Matte o jag, Garbo gick tillsammans med Gustaf och Ronja samt Anders och Sky upp till ett hygge och körde lite landdirigeringar. Först gick vi några meter, stannade, vände om och våra hussar/matte lade ut sex dummisar + en reserv. Sedan gick vi på en linje upp för en sluttning till en skogskant och där vände vi om och vi skickades tillbaka på linjetag. Sedan lade de ut där vi stod och vi gick tillbaka till startplatsen. Nu fick en hund en markering (som låg på samma linje som linjetaget men bara en liten bit ut) och en av oss andra skickades upp till dirigeringen och det fortsatte tills vi alla hade markerat och dirigerats. Till sist lade de ut dummisar där vi stod igen och sedan gick vi linjen upp mot den andra punkten men då lade de också ner tre dummisar på halva vägen. När vi kom upp till skogskanten blev vi skickade till den närmaste dirigeringen och när det var tomt där blev vi skickade till den längre dirigeringen. När det blev min tur var min hjärna lite överfull så när matte skickade mej så kunde jag inte hålla inne mitt "frustrationsljud" precis när jag stack iväg. Jag vet ju att matte inte tycker om det så jag stannade ju som vanligt, vid såndana tillfällen, efter några meter. Då tog matte in mej igen och skickade om men jag stannade fortfarnde på samma ställe (men var tyst) och frågade vad jag skulle göra. När jag stannat tre gånger på samma ställe (bara några meter ut) så bytte matte plats och skickade mej igen. Tur att hon förstod till sist! Då gick det alldeles utmärkt. Naturligtvis stannade jag till lite vid dirigringsplatsen som låg på halva vägen men när matte sa jag skulle fortsätta så gjorde jag ju det. När alla hade gjort sitt så låg det en reserv kvar så matte skickade mej ännu en gång och det gick kanon. Då stannade jag inte ens till där det legat dummisar. 

Dagen avslutades med att jag, Greta fick göra några dubbelmarkeringar på vattenet tillsammans med matte. De gick väl inte så bra, för mitt huvud var lite överfullt vid det laget men det var kul! Atte o Kråka fick också, precis som igår, göra några markeringar som det jobbade tillsammans på. Fortsättning följer! /Greta & Garbo

PS. Matte har lagt in lite flera foton på Hemsidan, Album, Dalagänget 2009. DS