090927 Gåsjakt

Garbo berättar:

Igår morse blev det spännande värre. Matte steg upp tidigt, tidigt, kvart i 3 och vi hängde naturligtvis på. Vi fick alla gå ut och pinka men sedan började matte att stöka på. Hon bryggde kaffe, packade ryggsäcken, och tog på sig jaktkläderna. Gissa om vi alla blev spända….. Sedan gav hon bara mej mat. Snacka om att de andra blev snopna men jag passade på naturligtvis.

När jag ätit färdigt gick matte och jag ut och hon sa att jag skulle rasta av mej ordentligt så det gjorde jag i mörkret. När klockan var halv fyra kom Anders Eriksson och Alice och hämtade oss. Nu blev det en lång resa, ca 10 mil och sedan stannade vi vid ett matställe där flera anslöt. När alla hade kommit åkte vi en bit till och hamnade på en bondgård.

Det var fortfarande mörkt så matte hade med sig ficklampan och vi gick ut på en stor åker. Där var det några jägare som höll på att preparera för jakt på kanadagäss. De hade gömslen, några sorts ”slädar” som de låg på rygg i och när gässen kom så skulle de resa sig upp och skjuta dem. De höll också på att sätta upp bulvaner i en hästskoform och de låg i tån på hästskon. Vi fick gå omkring och nosa på allt som var där och jag konstaterade att bulvanerna var bara några plastgrejor, alltså inget intressant alls.

Nu fick vi fortsätta i drygt 100 m mot kanten av ängen och där var ett dike. På andra sidan fanns det träd och buskar och bakom oss gick en järnväg. Vi gömde oss i buskaget så vi hade lite uppsikt över ängen även om det just då var kolsvart. En som hette Rune och hans goldenhane följde också med oss så vi var tre hundar som skulle apportera. När vi hade satt oss och våra hussar/matte hade tagit lite fika så var klockan sex och nu var det bara att vänta.

 

Väntan blev lång….. Runt halv åtta började det att hända saker. Vi hörde hur gässen lät och det kom en stor flock och en del landade. Jägarna hade bestämt att de skulle låta första flocken landa innan de blev skjuta av men en del av flocken var misstänksamma så de började lätta innan alla hade landat. Då blev det en gås skjuten. Efter ett tag kom en ny flock (eller om det var samma) och nu landade de flesta men en fågel flög runt och bl a över oss där vi satt och de som hade landat var lite för långt ut från skyttarna och lite i riktning mot oss så de vågade inte skjuta förrän de började lätta. Nu fick de bara fyra stycken och vi fick vänta lite innan det var dags att hämta.


När det så blev dags och jag skulle iväg så förstod jag inte riktigt vad matte menade. Jag drog iväg ut mot bulvanerna men innan jag nådde ända fram vek jag naturligtvis till vänster, blev stoppad, gick till höger. Matte stoppade och ville jag skulle gå ut så då gick jag snett ut till höger……. Det slutade med att matte kallade in mej, föresten gick hon och mötte mej och sedan fick jag gå fot tills det var ca 50 m kvar. Då skickade hon ut mej mot bulvanerna igen. Att hon inte kunde förstå att det inte var någon mening att beblanda sig med bulvanerna! Jag drog snett ut till höger igen men se då….. Jag fick sniff av en kanadagås och då var jag naturligtvis tvungen att ge mig iväg in i ”hästskon”. När jag kom fram högg jag tag i den och sprang i full fart in till matte med den. Nu skickade hon mej en gång till, så fort Alice var på väg in med sin andra. Nu fick jag starta från utgångspunkten och hon fick trycka på mej ett par gånger för jag trodde ändå inte riktigt på att jag skull in där i hästskon igen. Det luktade ju fågel runt den, men ok, då förstod jag att matte menade allvar och självklart gick det snabbt att hitta den sista gåsen, dom är ju rätt stora och luktar rätt mycket!

Sedan fick vi gå tillbaka till gömslet igen men det kom inga mera fåglar så kl 10 var allt finito. Synd när man börjar få kläm på det hela. Hoppas bara att jag får chansen igen snart. Matte har lagt ut några bilder på följande länk: Gåsjakt, september 2009 om ni vill se hur det var. Ma höres! /Garbo

 

090920 Träning på hemmaplan

 Garbo berättar:

Igår fick jag följa med matte, Anders, Nellie o Sky till Fanbyn för lite träning på hemmaplan. De hade minsann räknat ut det åt oss. De gick och ”förpreparerade” 5 dirigeringsplatser och sedan hämtade de oss. Då fick vi gå på linje och vi fick börja med att hämta en dirigering vardera från olika ställen. Sedan fortsatte vi och gå och det blandades med markeringar och dirigeringar och vi var faktiskt riktigt duktiga så matte sa -: Undrar om det är för lätt?

Nåja, vi fick då gå till en kulle och skickas därifrån. Jag fick börja men det var jättesvårt att hålla huvudet kallt o lita på matte. Jag skulle gå en ”sned linje” och ganska långt. Till vänster, inte alltför långt från linjen hade jag redan hämtat en så jag visste det fanns flera och till höger hade vi också hämtat plus att vi gick på linje därifrån så självklart trodde jag att det var dit jag skulle. Efter några försök så blev det så att matte o jag gick ”Walk the line” dit och då, självklar, trodde jag ju på vad hon sa.

Sky o Nellie avslutade med en dubbel- respektive trippelmarkering på andra sidan innan vi avslutade övningarna. Matte sa att vi skulle hoppa över markeringarna och i ärlighetens namn så kände jag mig ganska slut i luvan. Det har ju varit lite hårda dagar med många intryck och en del träningar. Kul är det men nu behöver jag lite vila sa matte. Löpet är i stort sett över också som tur är. Till nästa gång – Tjingeling/Garbo

090918 Dalaäventyr 2

 Greta & Garbo berättar:

Torsdag förmiddag gick vi alla fyrbenta tillsammans med Gustaf o matte på en promenad. Några av oss fick göra några linjetag när vi passerade ett fält på hemvägen (utlagt när vi gick förbi i början på prommisen). Matte skickade mej, Garbo, först av alla men det blev bara kalabalik. Dels gick jag fel och fick komma in och när jag skickades nästa gång kom Kråka och Greta o Atte som jehun och ville också vara med. När matte trodde hon fått kontroll på dem så skickade hon mej igen. Det visade sig att Kråka måste bindas fast för att hon skulle kunna hålla sig i skinnet. Då fick Gustaf köra två hundar innan jag fick nästa försök. Då var jag nästan framme men det gick inte hela vägen. Det slutade med att matte tog med mej och vi gjorde ”Walk the line! och då gick det naturligtvis bra. Vi gjorde en grej till också med två dirrar varav den ena låg på halva vägen. Det gick också bra så matte säger att träningen som vi håller på med är nog rätt men det behövs mera innan jag är riktigt säker.

På eftermiddagen blev det mera träning. Vi åkte till några stora fält och där kom det flera och var med. Även denna gång var det jag, Greta, o husse som fick börja. Jag fick titta på när Leif lade ut två vilt på en ”holme” men sedan fick jag vända mej om och då fick jag markeringar på andra sidan av ett dike. Om jag minns rätt fick jag först två enkla markeringar sedan vände vi oss om och jag fick ta dirigeringen. Snabbt som ögat var jag framme och hittade ett vilt – men så kände jag att det fanns ett vilt till – så jag släppte det jag hade och plockade upp fågeln och sprang in till husse med den. Då berättade Leif för husse att det jag plockat upp först var en ekorre!! Har jag aldrig apporterat förut så när jag hann tänka efter så trodde jag ju inte att det var något att ha. Nåja, husse skickade mej en gång till men då nonchade jag ekorren. Då gick Leif dit och kastade upp den till mej. Jasså! Skulle den också in till husse? Då gör jag väl så då – wrooooom – så var den inne. Sedan fick jag en dubbelmarkering där jag hade fått enkelmarkeringarna tidigare. Lätt som en plätt även om det var lite kul att springa nere i diket innan avlevereringen. Det var ju vatten där och husse kunde inte se mej i diket heller. Kul var det i alla fall, det tyckte både husse och jag och det är huvudsaken sa matte.

Jag, Garbo, fick gå på linje. Jag var hur tänd som helst i början och när det äntligen blev min första dirre så knöt det sig för mej. Matte gjorde två försök att skicka mej men jag gick ut några meter och stannade. Då gick vi tillbaka till linje och jag fick vänta en stund till. Nästa gång som matte skickade mej gick det rätt bra och sedan gick det galant. Jag fick några markeringar också och den med ”ägget” som var jättelång blev det lite trassel med så matte tog in mej och skickade om mej och då fixade jag den rätt så lätt. De övriga markeringarna gick riktigt bra sa matte. Alla hade både plus och minus så jag tror inte att jag totalt sett var sämre än någon annan.
 

Till sist fick jag gå i par med Wanda på en övning. Vi fick hämta en vardera på fältet och sedan fick jag en dubbelmarkering på andra sidan av diket. Det hade visat sig tidigare under dagen att den var lite knepig den markeringen men för mej blev det spik. Härligt! Sedan blev det Wandas tur att ta markeringen och därefter växelkörde vi. Det skulle finnas 10 vilt men vi blev bestulna på ett av en hund som var på andra fältet och tränade och kom över på fel sida. Hur som helst, det fanns tre änder som hade gömts i diket. Det fanns dragna spår från alla tre men gissa om det var knepigt. Efter många om och men så hittade vi dom men det blev en duva kvar som Wanda fick lite hjälp med att hitta.

Nu blev det mat o vila för vår del medan alla tvåbenta blev serverade mat uppe i Gustafs o Ingegerds grillstuga. Det lät som de var mycket nöjda, mätta och belåtna när de kom tillbaka. Husse var jättetrött så han somnade så fort han kom till husvagnen och matte blev inte heller så sen.

Fredag var hemresedag. När matte packade bilen tog Gustaf med oss alla 7 och började gå bortöver (alltså vår hemväg) så vi fick oss en prommis det sista som var. Vi var helt överens med husse o matte att det här gör vi gärna om igen. Helt fantastiskt vad skönt man kan ha det. Husse o matte säger att de blev så bortskämda så de skäms men vill passa på att hälsa och tacka så hemskt mycket, framför allt till Gustaf o Ingegerd för deras stora gästfrihet och för allt som de ordnat med men också ett tack till alla som kom dit så de fick chansen att träffa alla. JÄTTEKUL för oss all – TUSEN TACK!!!!!!! /Greta & Garbo

090918 Dalaäventyr del 1

 Greta & Garbo berättar:

Vi är lite sura på matte för hon har aldrig tid att hjälpa oss blogga nu för tiden men nu äntligen blir det av. I tisdags bar det av till Dalarna och Skuggarvet. Husse o matte säger att vi bodde på Nilssons femstjärniga hotell i Skuggarvet. Vi fick åter igen uppleva att bo i husvagn och det är jättemysigt, synd att husse o matte har sålt sin….

När vi närmade oss Skuggarvet stannade matte bilen för Gustaf kom och mötte oss. Han hade med sig sina hundar så Olle o Ville fick åka med husse o matte hem medan vi andra fick gå en promenad med Gustaf o Ronja. Snacka om service sa matte!!

På onsdag förmiddag fick jag, Garbo, följa med matte, Gustaf o Ronja för att träna lite markeringar på vatten i tjockvass. Det gick inte hundra men nästan, skitkul och rätt svårt var det.

På eftermiddagen blev det träning i Kuså för oss allihop. Leif Norin och Mats Isaksson kom också dit så vi var ett helt gäng som tränade. Jag, Greta, fick börja och tur var det för jag hann inte hetsa upp mej så mycket. Jag fick två enkelmarkeringar på vattnet men när den andra kastades så höll husse på att flytta mej lite så jag såg den inte. Då kastade de en ny markering och sedan fick jag ta den som jag missat på dirigering. Det gick riktigt bra när husse så småningom hittade rätt kommando åt mej. Det är ju inte bara jag som ska ha ”huvudet med mej”. Sedan fick jag jobba på ett fält som var rätt jobbigt. Mycket kuperat och med stubbar, långgräs, stenar och ja allt vad ni vill. Husse bröt när jag hämtat fem för han såg att jag började bli lite trött och då kan det gå ut över mina inlevereringar.

Jag, Garbo fick gå i par med Ronja. Matte valde bort vattenmarkeringarna för hon tyckte jag hade badat nog för dagen, jag löper ju fortfarande. Ronja tog vattenmarkeringarna och sedan hämtade hon två på fältet medan jag var passiv. När jag gick ut på fältet gick hon och tog en vatten dirigering och när hon kom tillbaka så växelkörde vi. Jag tog slut så småningom men Ronja jobbade vidare en stund till innan de bröt och Gustaf gick ut i områdena där de två dummisarna som fanns kvar låg. Så kan det gå men jag tror inte matte var alltför ledsen på mej ändå…

De andra körde också, Ville, Olle, Frej, Primus, och Axa (tror vi det var) och till sist så fick Kråka o Atte jobba lite i par men då fick de ett lite enklare fält. Kråka tog slut ganska snabbt för hon äter cortison p g a sin högra lunga, och matte vill inte att hon ska anstränga sig, bara ha lite roligt när det går.

Flera bilder finns på sidan hemsidan, Album

Det kommer mera…./Greta & Garbo

090910 Ännu en trevlig träning med gänget

 Garbo berättar:

I gårkväll var det dags igen att få följa med matte till Fanbyn och träna med ”gänget”. Bixa o Aska saknades men annars var alla där, alltså var vi 5 hundar. Vi fick börja och ”värma upp” med en ”Walk the line-variant” som gick till så här:

Starten låg uppe på en kulle, sedan skulle vi ner i en annan terräng, gropigt med vattenfyllda hål och långt gräs, rätt så långt avstånd totalt och vid skogskanten låg våra dirigeringar. På halva vägen fanns en ensam gran och där låg det också en dirigering åt oss vardera.Vi gick i åldersordning så Sky började och då var det dirigeringen på halva vägen som skulle in. För att krångla till det lite så kom det först en markering, snett mot höger och en liten bit in i ”långgräsområdet” när det var dags för den långa dirigeringen. Sky började även här men först kom markeringen till Joy. När markeringen var inne fick Sky skickas och sedan ”gick det runt” så att vi alla fick bådeen  markering och en dirigering. Vi fick göra två långa dirigeringar men när det var dags för sista omgången så fick den som markerade vänta tills dirigeringen var inne.

Våra hussar o mattar var jättenöjda med oss. Inga större problem med dirigeringarna och vi har blivit mycket, mycket mer noggranna vid markeringarna och låg kvar i området VÄLDIGT bra. Matte tror att det är våra träningar med tripplar som ger resultat för alla har blivit bättre med ett undantag när.

Nu ville de testa hur vi klarade ”doldisar” så ny bytte vi mark till ängen. Där hade matte o Ullis preparerat två områden, inte såååå långt ifrån varandra. Nu skulle vi skickas på varannan och Sky, som började, fick gå på den som låg lite till höger och när den var inne skickades jag på den till vänster o s v. När alla hade varit på bägge ställena blev det en förflyttning så vi fick en annan vinkel. Innan vi fick gå fick vi en enkelmarkering in i ett område med långt gräs men den fick vi inte ta förrän dirigeringen var inne. När dirren var inne fick vi även ta markeringen.

När våra hussar o mattar summerade kvällen sa de att de tyckte vi var riktigt duktiga och att vi är på mycket god väg både med dirigeringar och markeringar. Härligt! Jag tror att de tycker det är lika roligt att träna som vad vi tycker. När vi kom hem kom matte ihåg att vi skulle egentligen fått en uppgift till, som var planerad, men den får vi väl ta nästa gång vi tränar i Fanbyn, får jag hoppas. Tjillivippen!/Garbo

090907 En härlig helg

 Greta & Garbo berättar:

I helgen har det varit riktigt roligt ….. fast lördagen blev väl en liten besvikelse. Det kom i alla fall massor med både två och fyrbenta på besök. Det var Anders med Eha (men hon sov bara över från fredag till lördag), Nellie & Sky, Stefan & Ullis med Zazzi, Chili, Izi & Joy, Mats & Barbro med Bixa, Krita & Aska. De skulle alla gå Forsaleden men ví, Kråka, Atte o husse fick stanna hemma. Husse för att han inte kunde gå och vi delvis för att vi inte hade plats i bilarna upp till start och hem från målet. Matte lyckades bara ragga ihop två chaufförer så det blev fullt nog ändå sa hon. De hade haft det riktigt trevligt fick vi höra minsann. Bilder finns på denna länk: Forsaleden.

På kvällen när de kom hem, efter att de stoppa i sig lite i magen, så blev det tävling då vi två också fick vara med. Alla fick välja en hund vardera (självklart av dem de ägde). Det hela var en camoflerad överraskning till Mats men Barbro och Aska fick börja. Det kom en enkelmarkering som vi skulle hämta på tid och Aska låg väldigt bra till ända tills Mats o Bixa kom. Förutom att deras dummy hade en lapp på sig så var Bixa snabbast av alla. På lappen stod en ledtråd som skulle hjälpa Mats att lista ut var hans present var. Ledtråden löd: ”Titta under ett hjälpmedel som vi haft under många av sommarens träningstillfällen. Detta hjälpmedel har varit till både nytta, nöje och besvär”. Det löste han galant och hittade sitt paket under båten som låg vid bron. Han fick ett presentkort och sedan skålade de i champagne. När vi fått mat blev det middag för de tvåbenta.

På söndag förmiddag, innan vi åkte iväg till Fanbyn för att träna fick den som vill prova på lite frisbee. Det var flera av dem som tyckte det var lika roligt som vi gör. Dessutom tog Ullis kort på Kråka och det blev jättebra bilder. Så bra så matte har svårt att välja vilket hon ska göra förstorning av. Hon hoppas att ni kanske vill hjälpa henne välja genom att skicka ett mail eller ge en kommentar om vilket foto ni tycker är bäst. Bilderna finns på denna länk: Kråka Hon hälsar och tackar på förhand!

Vid 11-tiden blev det så dags för oss att åka. Husse och jag, Greta, fick börja. Husse valde en dubbelmarkering till mej och det gick ju bra utom att jag gjorde en riktigt stor lov så både husse o matte ropade på mej. Aja baja, jag vet ju att det bästa är att komma direkt men jag blev så paff när jag äntligen fick vara med att göra nåt. Barbro, Mats o Aska gick under tiden på sidan av och jobbade lite så det fick vi inte se. Sky och Anders var nästa ekipage och Anders valde också en dubbelmarkering till henne. Joy, Izi, jag Garbo, Nellie o Bixa fick trippelmarkeringar. Matte var jätteglad för hon tycker att jag blivit riktigt duktig på att ligga kvar i området och leta när jag inte spikar den direkt. De var inte alltför enkla heller, en landade i långt gräs intill ett träd, en i en buske där det är både stora gropar och vått och långgräs och en i en liten talldunge med långgräs och mycket ris.

Nästa övning var en Walk the line-variant. Dirigeringen längst bort låg i ett område med stora gropar, blöthål och långgräs i närheten av några björkar. På halva sträckan, precis där långgräset började låg första dirigeringsapporterna men innan vi fick hämta dem fick vi en markering bakåt. Det gick kanonbra för oss alla! Ja, jag, Greta fick inte göra denna övning. Husse har ju så svårt att gå…

Sedan bytte vi mark och en ny Walk the line-variant var uppgiften. Här fick vi starta vid en skogskant, gå över en äng, genom ett brett område med långgräs och ”surhål” och ut på en ny äng. När vi kom tillbaka och skulle skickas en gång till blev det en markering snett framför till en annan hund. Snacka om att ha nöjda hussar och mattar. Så här såg det ut, kanske svårt ändå att få en uppfattning om hur det var:

                           

Nu blev det vila för oss och lunch för de tvåbenta. Efter lunch åkte Barbro, Mats o deras tre hundar hem. Först åkte de hem till oss förstås för de hade ju husvagnen där. När de kom på lördagen var de tvungna att tvärbromsa för grannens hund som titt som tätt springer ut i vägen precis framför bilen. Matte har också nästan kört på honom en gång. Hur som helst så låste sig ena hjulet på husvagnen så de fick krångla lite innan det lossnade. När de skulle åka så låste det sig igen men de såg det inte förrän de var i Torsäng där de måste stanna. Det slutade med att de kom tillbaka till oss och lånade ett fälgkors ur husses o mattes bil. Husvagnen skulle de hämta i dag när de hade fixat nytt däck.

Hur som helst, vi andra fick ånyo en ny Walk the line-variant. Vi stod mitt på en äng och skickades vid greppad apport åt olika håll tills alla vi 5 hundar som var med hade hämtat från alla fyra ställena. Skitkul och alla var mycket nöjda när vi gick därifrån för avstånden gick inte av för hackor. Här är en bild så ni kanske kan få en liten uppfattning om hur det gick till. Nu syns inte alla svackor och avstånden är väl svåra att bedöma men lite hum om hur det var kanske ni får.

                                  
                                    

När vi var färdiga kastade matte en enkelmarkering till mej Greta, som satt vi husse lååååångt därifrån. Gissa om det blev spik och full fart raka vägen tillbaka! Så husse och jag åkte också hem nöjda och belåtna. Flera bilder finns på denna länk: Träning i Fanbyn 090906

Vi hörs/ Greta & Garbo 

 

090901 På håret….

 Garbo berättar:

Det var på håret sa matte när hon såg att jag börjat löpa idag. En vecka tillgod bara, annars har vi gått miste om två 1:a pris. Ibland ska man ha tur!

Kråkas hosta är något bättre men inte bra, så nu blir våra promenader bara max 45 minuter så hon också kan följa med. Någon träning har vi inte fått sedan i söndags men i morgon kväll är det dags. Förmodligen blir det bara jag som får följa med. Husse har fått ont i ryggen så han kommer nog att vilja stanna hemma och då blir nog Greta hemma också. Vi får väl se hur det blir…. Rapport kommer! /Garbo