090412 Det våras för somliga…..

  Greta & Garbo berättar:

Vi har haft besök av kompisar från Dalarna. Det var Olle, Ville och Ronja. De kom i fredags och igår skulle vi få ut och jobba lite. Husse och Gustaf, deras husse, hade hittat ett bra ställe i Gällö. Det låg i ett industriområde och det var en stor asfalterad plan med "parkeringsfickor". Mellan fickorna var det rätt mycket med snö/uppskottade snöhögar. De hade räknat ut det så att det skulle komma fyra enkla markeringar, en före första "fickan" och sedan en i varje + en i snön bakom den sista. Det hela avslutades med en dubbelmarkering där den andra hamnade bakom en snöhög till vänster. Så här såg det ut:

Jag, Greta, skulle få börja och kan ni tro – Det var husse som "körde" mej! Gissa om jag jobbade? Jag tog i för kung och fosterland, spikade allt och levererade allt i hand (utom en som husse faktiskt fumlade med). De andra blev helt paffa, trodde att det kanske hade lagt upp det hela för lätt men det fick faktiskt se att lätt var det faktiskt inte. Det var bara jag som inte strulade med nåt så det så.

När jag var färdig blev det Attes tur. Husse körde även honom och det fungerade också bra även om Atte inte var lika fokuserad som jag. Dessutom strulade han rejält på dubbelmarkeringen och måste göra om den helt innan den blev OK. Sedan var det Garbos tur men hon ska få berätta själv.

Ja, så var det min, Garbos tur. Jag var rätt fokuserad till att börja med men ju längre jag jobbade desto mer ofokuserad blev jag. Farten avtog också och matte tyckte att jag haltade till ibland men det var inget distinkt och inte på samma fot. Hur som helst fick jag jobba färdigt och med dubbelmarkeringen blev det en hel del strul och jag fick göra om den innan det blev rätt.

Efter mej blev det Olles tur och den första gick ganska bra men han tyckte det luktade gott där jag hade varit (har precis slutat att löpa) så han var inte intresserad av den andra markeringen. Efter en tillsägelse hämtade han dummisen till slut men då var också hans jobb över. Sedan blev det Villes tur och han var också lite okoncentrerad men han plockade i alla fall in sina markeringar och dubbelmarkeringen gick rätt så bra.

Ronja var sist av Gustafs hundar och hon gick också bra. Lite stora svängar på några av markeringarna och den sista dubbeln var spik. Hon är förresten min, Garbos, halvsyrra. Heja syrran!

Så blev det Kråkas tur. Hon gick också ut med hög fart och hög intensitet men som avtog efter hand. Lite onödigt okoncenterat med de sista enkelmarkeringarna blev det också. Dubbelmarkeinen blev rätt så enkel för den till vänster som landat bakom en snöhög landade väldigt öppet. Hennes jobb avslutades med en dirigering bakom en soptunna och den blev väl sådär. Lite omständigt kan man väl säga men till saken hör är att hennes fart hade också avtagit markant och på slutet så markerade hon också diffus hälta. När hon lämnat den sista dummisen så såg matte att hon blödde som en gris om ena tassen. En snabb koll och då kostaterdes att hon hade en tioörings stor skada på ena trampdynan.

När vi kom hem så tog matte och kollade oss allihop men det var bara jag, Garbo, och Kråka som hade gjort illa oss. Mycket underligt var det för vi har bägge en fläck som är som en tioöring i vardera stora trampdynan på framtassarna. Det yttersta lagret av trampdynan är borta och för mej, Garbo, var det borta redan när matte tittade men jag blödde inte. Däremot gjorde det "svinont" när hon tvättade med Jodopax. Jag skrek faktiskt i högan sky, jag som brukar vara så tålig och foglig. Kråka har precis likadant men hennes ytterlager var liksom kvar så matte fick klippa bort det. Titta själva så får ni se hur det ser ut:

 

Vi kan inte gå ute utan plastpåsar och sockor för det gör så förbaskat ont. Vad vi gjorde när vi skadade oss eller hur det kunde bli så har varken vi eller de tvåbenta en aning om men jag kan meddela – DET ÄR INTE KUL!!!!!

En annan kuriosa med träningen är att strax framför den andra snöhögen till vänster så fanns det en liten hundkoja och i den låg det en hund som tittade ut och som betraktade allt vi gjorde. Det som var lite märkligt (tyckte våra hussar och mattar i alla fall) var att varken vi eller den andra hunden gjorde något som helst väsen av att han var där.

Nåja, i dag, söndag, fick vi ut och jobba lite igen. Ja dvs jag, Greta, Atte och våra kompisar från Dalarna. Husse, Kråka och Garbo fick stanna hemma. Det var lite för långt och besvärligt att gå för husse och de andra får nog hålla sig lugna ett bra tag nu. Atte, Ville och Olle fick först jobba på fältet som Gustaf och matte lagt ut. Det fanns 18 dummisar och det var väl inte ett så lätt fält för det mycket snö och lite barfläckar däremellan. Det tog lite tid….. men det var bra det sa matte för då fick jag, Greta, varva ner innan jag och Ronja skulle jobba. Jag kan ju meddela att vi tjejer fixade det där bra mycket snabbare än killarna fast de var tre och vi bara två. Vi fick avsluta med ett linjetag som var ganska långt. Jag fick sitta och titta på när Ronja hämtade sin och när matte skickade mej så sprang jag raka vägen…… men förbi en tredjedel till. Jag hörde inte pipan heller…… så det blev inte så värst bra i slutändan. Då gick Gustaf ut och kastade en markering på det stället som dirigeringen låg och som jag fick hämta. Sedan skickade matte mej igen på ett linjetag och då gick det skitbra. Hur som helst så tyckte matte att jag skött mig riktigt, riktigt bra i helgen. Det bästa av allt var att jag inte gått upp i varv när jag har jobbat (att jag gjorde det i början, före jag skulle jobba men gick ner innan det var dax ska vi kanske inte nämna med så stora ord). Det kanske finns hopp för både det ena och det andra……

Tjingeling/Greta & Garbo

PS. Om ni vill se foton från träningarna så gå in på sidan Album på hemsidan eller klicka på den här länken: Påsk -09 DS.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × fyra =