090831 De bara lovar o lovar o lovar

 Greta berättar:

Husse hade lovat att vi, han o jag allstå, skulle följa med och träna lite i går. Tror ni det blev så? Nej då, husse var lite trött så han ville vila i stället. Som tur var tog matte med mej och de andra på långpromenad på kvällen i stället men, men, men…. /Greta

 Garbo berättar:

Jag fick följa med! Det var Nellie o Sky, Sally o Skrutt och deras husse/matte Anders o Kicki som var med. Vi åkte till nya träningsmarker och vi fick börja med en trippelmarkering. Anders o matte har bestämt att nu ska vi bli tvungna att börja använda insidan när vi markerar, d v s kalla in och gör om, om vi inte sköter oss. För min del gick det skitbra, fixade det hela vid första försöket. Matte tror att vi hade igen besväret vi hade i lördags när vi tränade. Då fick jag ju ta om tre gånger innan jag fixade det. Nu var jag skärpt från start. Själva markeringarna var inte så lätta. Vi stod uppe på en ängskulle och nere i svackan till höger men mot en skogsdunge med höga växter och en massa ris och tallar kom den första. Den andra (i mitten) kom 10 m in i högt gräs med tuvor och vattenhål framför en stor buske och den sista kom till vänster en bit in i långgräs vid en annan buske. De var inte så enkla så man hittade dem direkt utan man fick ringa lite för att få tag på dem men som sagt, matte var jättenöjd med mitt jobb. De andra fick göra om en eller några gånger innan de lyckades så det var bevisat inte lätt.

När alla hade markerat så var det dags för en ”Walk the line”. Vi startade uppe på backen och gick ner över ängen och in i långgräset (en mycket tuvig och knölig mark med bl a vattenhål) och fram till några björkar som stod i slutet på öppningen (skog runt omkring). Där lade de ut 4 dummisar (vi gick två och två) och sedan gick vi tillbaka. När vi kom ut på ängen igen så fick vi sitta ner och de lade ut två dummisar precis i kanten vid långgräset. Sedan fick vi gå till startpunkten uppe på kullen. Sedan skickades vi att hämta först de närmaste dummisarna sedan till de längst bort. Jag har ju ibland haft en tendens att bli stannande vid den första och matte har grubblat över varför det varit svårt att få mig att förstå att jag ska vidare. Tanken är ju att våra förare ska pucha på när vi är i närheten så vi går rakt över stället. I går kom hon på varför det inte fungerat för oss. Matte har ju sagt ut när jag är i närheten men för mej betyder ut något helt annat så det har inte stämt. Jag har helt enkelt inte vetat vad hon vill. Igår sa hon bara framåt, precis som hon säger när hon skickar mej. Gissa vad? No problemas allt. Förstod precis. Vi tyckte nog att det var lika skönt bägge två!

När alla hade fått göra övningen så gick vi ut på det stora ängarna. Stora öppna ytor, säker 500 m långt totalt kantat på en sida av långt gräs/tätt buskage och med en hel del ”öar” och kullar. Det dök upp massor av idéer i mattes och Anders huvud när det började titta på vad vi kunde göra där. Vi, jag, Sky och Skrutt fick i alla fall göra en ”Walk the line-övning” där också. Först satte de upp oss och lade ut 6 dummisar och sedan gick vi säkert 170-200 m och stannade vid en ”ö” där de också lade ut tre dummisar. Sedan fick vi vända om och vi skickades på de första. När vi gått halvvägs försvann vi bakom en kulle så de stod där och höll andan men gissa om vi var duktiga? Alla gick bara raka spåret och fixade det mycket bra.

Nu fick vi gå till höger och snett framåt till en ledningsstolpe och där lade de ner tre nya dummisar. Sedan vände vi om och skickades till förra stället. Lätt som en plätt! När vi alla tre hade hämtat skickades vi framåt men denna gång framåt och snett till vänster (första stället igen). Det fixade vi också mycket bra så när vi åkte hem kändes det riktigt bra för oss alla. Och det bästa av allt, senast onsdag kväll ska vi få dit och träna igen med ”gänget”. Skitkul!!! Ma höres. /Garbo

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

tre × 3 =