090713 Ravlapp

 Greta & Garbo berättar:

Vet ni vad en "ravlapp" är? Ja, det är jag, Garbo som undrar. Jag har ju fått vara inne nu i åtskilliga dagar (känns det som i alla fall) och matte säger hela tiden "Ravlapp" till mej. Det låter som om hon är lite less på mig också ibland. Undrar vad "Ravlapp" betyder…..

Hur som helst, i söndags fick vi ut och träna tillsammans med Busan, Cindra o Disa. Roland hade med sig Bumperboy också så det var hur kul som helst. Jag, Greta, fick börja dagen med att gå en promenad tillsammans med husse. Bra träning för oss båda tyckte matte. Husse fick sin dagliga dos av att gå och jag fick en rejäl dos av tålamodsprövning, men tänk, det blev riktigt bra. Det här gör ni om sa matte och husse höll med förstås.

Under tiden hade matte o Roland laddat Bumpern och riktat in den så den sköt apporterna ut på vattnet där det finns en massa näckrosor och dels alldeles vid strandkanten. Avståndet till startplatsen blev ca 100 m för de ute på vattnet och ca 120 m för de vid strandkanten tror matte. Vi fick starta en bra bit upp på land och det blev "på skrå"  från där vi stod. Jag, Garbo, och Cindra fick börja. Först fick jag en enkelmarkering, den kortare och sedan fick Cindra en lika dan. Därefter kom den längre och det gick riktigt bra för mej. När Cindra fick sin hände det nog något för hon stannade efter några meter (uppe på land) och kom in igen. Roland skickade igen och då gick hon ut men hon såg rätt så tveksam ut och det slutade med att hon gick iland för tidigt och kom landvägen hem. Då fick hon en ny markering som hon fixade galant och sedan skickade matte mej på dirigering på den Cindra missat. Den hade flutit in i vassen så den var inte helt lätt men – jag grejade det. Matte styrde om mej några gånger och jag var mycket lyhörd och följsam och som grädde på moset så simmade jag hem också. Matte var nog liiiiite rädd att jag skulle ta landvägen hem.

Efter dom två var det min, Gretas, (husse körde mej) och Disas tur. Vi tog bara en vardera, den kortare men vi fixade det galant. Sedan fikade dom tvåbenta och vi fick vila…. hmmm. Sedan blev det Busans tur. Hon var lite halt, hade ont i en trampdyna så det blev bara två simturer för henne. En markering med apportkastare och ett linjetag, vilket hon fixade med den äran. Kråka o Atte fick några simturer efter tennisbollar så de fick lite motion och de var nog rätt nöjda med det.

Nu skulle det bli landjobb. Då var det bara Cindra och jag, Garbo, som skulle "gnuggas" på markeringar och dirigeringar. De sköt en dubbelmarkering åt oss var med Bumpern och sedan hade de preparerat området med två vanliga dummisar som vi fick ta på linjetag sedan. Markeringarna löste vi bra tyckte dom och lika så den ena dirigeringen. Den andra blev knepig. Vi skickades rakt upp på en kulle och på baksidan fanns dummisarna men vi försvann ju ur vår husses/mattes åsyn så de kunde ju inte hjälpa oss när vi väl hade försvunnit. När jag hade skickats in i området (ja, vi jobbade ganska lika bägge två faktiskt) några gånger så stoppade matte mej, skickade mej över kullen, räknade till fyra och blåste söksignal – å se – då lyckades jag. Matte tyckte att det var en mycket lyckad övning för den slutade helt perfekt. Dessutom fick de bägge två en massa idéer så nästa gång vi ska träna så vet de vad de ska hitta på. Har vi tur blir det på torsdag annars blir det nästa vecka. Riktigt när det kan bli i så fall vet jag inte för husses Bror, Kjelle, kommer och hälsa på så då vill nog husse o matte vara lite sällskaplig tror jag.

I kväll var vi också ut en kortsväng, bara vi och husse o matte. Jag, Greta, fick gå en prommis med husse och det var skitkul. Lite tveksamt till att börja med men sedan fattade jag. När matte kom i kapp oss då satt vi och vilade vid vägkanten och jag gjorde inte en ansats ens att gå till matte när hon kom fram till oss eller när hon gick tillbaka till bilen. Hon fick faktiskt ropa på mej först. Jag är och förblir husses hund, så det så.

Jag, Garbo, fick göra tre dirigeringar. Matte och jag gick i en fyrkant och först slängde hon ut en dummy i vattnet, sedan gick vi bort till skogskanten och där lade hon också en och till sist gick vi till en skogsdunge där hon lade den tredje dummyn (jag fick följa hela tiden). Sedan gick vi tillbaka till utgångspunkten som låg rätt långt från vattnet och naturligtvis så skickade hon mej på den först. Gick kanon! Sedan skickade hon mej på den i skogskanten (tvärs över fyrkanten). Gick kanon! Till sist skickade hon mej till dungen. Gick kanon! Hmmmm, det blev nog alldeles för lätt det här sa matte, men jag hörde nog lite stolthet i hennes röst….

Sedan hämtade hon Atte o Kråka och vi fick hämta lite bollar på vattnet. Kråka missade en så hon gav sig ut på en långtur ut på tjärnen men när hon vände tillbaka så slängde matte iväg en boll emot henne så hon skulle komma in någon gång. Sedan passade hon på att  skicka mej på dirigering efter bollen som hon missade. Atte missade också en boll så han fick en ny och det blev en dirre till åt mej. Härligt! Matte tycker att jag har blivit jätteduktig på vattnet, både att vara uppmärksam och att lyssna. Det känns ju ganska bra för hon har ju inte varit helt nöjd med mej alla gånger (men det har inte jag varit med henne heller, så det så).

Nu längtar vi bara till i morgon för då har matte lovat att vi ska få köra ett prov-prov tillsammans med gänget. Skitkul alltså! Fågel blir det också och det är läääääänge sedan vi fick bära någon sån. Simma lugnt – men det tänker inte vi göra i morgon förstås. /Greta & Garbo

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fyra × ett =