090511 Det kostar att ha kul

 Garbo berättar:

Det kostar att ha kul säger matte och jag är benägen att hålla med. I lördags for matte och jag till Ånge för att träna lite. Jippi! Skitkul att få rå om matte alldeles själv och dessutom att få jobba lite! Det strulade för matte när vi åkte, vi fick vända i Bräcke för hon hade glömt min mat. Hur som helst så kom vi fram till slut och då var alla redo att ge sig i kast med dagens uppgifter. Om vi ska gissa så var det nog någonstans mellan 30 och 40 hundar i farten under den här helgen.

Jag o matte var med i grupp 1 som hade till uppgift att börja med att spela 21. Vi blev utskickade (en och en) på sök och jag kom in med en dummy som hade kort 8 och sedan hämtade jag en 9 alltså sammanlagt 17. Då satsade matte på ett skick till och självklart kom jag in med ett ess så vi slutade på 18. Tyvärr var det flera som lyckades bättre men resultatet för alla fick vi inte reda på vid förrän vid "Happy dog" på kvällen.

Vår nästa uppgift blev en enkelmarkering och ett linjetag till samma ställe och det var ju lätt som en plätt – MEN – matte skulle gissa hur lång tid det tog. Hon gissade på 58 sekunder och det kändes som det kanske låg någonstans i närheten men det är ju lite svårt att säga när man inte hade någon klocka sa matte. Den som gissade närmast vann stationen och skulle få ett pris.

Nu var det så dags för en riktig träning. Då hade vi en Bumperboy som sköt markeringar åt en hund, en annan hund jobbade på fältet medan den tredje skulle hämta en dirigering. Ice (Lena H) började jobba på fältet jag fick hämta markeringen och syrran Triss (Karin R) dirigeringen. Sedan bytte vi plats och jag fick söka, Ice dirigerades medan Triss hämtade markeringen. När det blev min tur att dirigeras skickade matte ut mej och när jag var drygt halvvägs blåste matte stopp och sedan kom markeringen till Ice och jag fick fortsätta ut till dirigeringen. Det gick alldeles utmärkt alltihop! Sedan var det Fabbes (Henry C), en goldentjej som jag inte minns vad hon hette (Barbro N) och en lånehund som jag heller inte kommer ihåg vad hon hette (minns inte vad hennes  matte hette heller). Som avslutning fick vi stå på linje och hämta markeringar från Bumperboy. När det var klart var det dags för våra hussar och mattar att fixa lunchen och vi fick gå till bilarna o vila.

Efter lunch fick vi göra en Walk Up. Häftigt! Henry hade med sig två Bumperboy, en för 12 apporter och en för 4. Vi fick träna oss på markbyte när vi hämtade markeringar. De var också variationer i längd. Några låg nog på ca 170 m och dessutom bakom en ridå/buskage. Dessutom hade de lagt ut dirigeringar på tre ställen så nog fick vi jobba allt men vi blev sagolikt bra på markeringar! Jättekul!

Vi fyrbenta fick gå och vila medan de tvåbenta skulle mingla, vara med på Happy dog och dessutom grilla och äta gott och umgås. Jag fick förstås också mat men jag var inte särskilt hungrig. Matte trodde att det berodde på att jag hade en lånad, miniskål och dessutom åt utan mitt vanliga sällskap, men jag var faktiskt inte sugen. Matte matade mej så jag kände mej tvungen att äta ändå….

När matte kom och rastade mej senare på kvällen så berättade hon att vi vunnit gissningstävlingen. Matte hade gissa två sekunder fel bara. Priset var två tuggben, dental stick, och ett av dem fick jag naturligtvis på stört och sedan somnade jag. Matte blev jättesen innan vi skulle gå och lägga oss på rummet och jag vet inte om hon var halv ett eller halv två men jag var i alla fall trött! Vi fick dela rum med Haimon och Birgitta så vi fick en lugn natt (om man bortser från alla som sprang i trappen på morgonsidan, inga sjusovare där inte).

Dag två innebar en fortsättning på dag 1 med Walk Up. Nu hade två nya tillkommit, en flat och en labbe och dom jag inte kom ihåg namnen på i går hamnade i en annan grupp. Vi fortsatte med långa och svåra apporter. De sköts in en skogsdunge uppe på en kulle och några var korta så de hamnade i framkanten men några flög lååååångt in och lite längre bort. Vi kunde bara se den fösta bågen av dem, sedan försvann de bakom träden. Gissa om jag fixade mina! De hade också flera olika ställen med dirigeringar och ett ställe som vi dirigerades till låg i ett "sumphål" där matte hade gömt minidummisar så det blev ett närsök också. Så smånigom blev det lunch och efter lunchen var det några som skulle träna mera men matte tyckte att vi hade jobbat nog för dagen. Det var nog bra det för jag var lite trött kände jag när jag lade mej i bilen och vilade (jag hade inte ätit mer än en halv portion till frukost heller så det var inte bara huvudet som var trött).

Summa sumarum så var matte rätt så nöjd med mej. Jättebra markeringar (som jag har haft problem med), närsöket var också helt okey men dirigeringen kan vi nog jobba lite mera på. Stannade på pipan gjorde jag väl rätt bra men det var det här med tecknen. Det var inte alla gånger jag hade tid att försöka förstå vad matte menade. Jag hade ju vittringar i näsan på annat jag. Nu fick hon ju sin vilja igenom varje gång men några gånger hade vi en lite dispyt men å andra sidan ska vi väl ha något att jobba på i sommar också.

Det var förstås skönt att få komma hem också och träffa resten av flocken igen. Fick mej en åthutning av dem för de var lite avundsjuka på mej men det var det värt. De hade ju haft besök av Pucko och Lady så de har ju haft det rätt bra också. Långprommis på söndag morgon hade de ju fått så de ska inte klaga.

Men sedan var det ju det här med att det kostar att ha kul. Jag fick betala med att få rännskita och spy. Matte genom att hon fick storstäda. Jag spydde och sket på två mattor på övervåningen och sket i trappen och nere i hallen. Jag spydde lite skum på bron också och hann inte mer än ut på gräsmattan förrän jag sket igen och det sista var nog lite blod också. Vad matte sa när hon såg trappen vill jag inte tala om men vi kan väl säga så här….. hon har haft fullt upp mest hela dagen. Vi har ju heltäckningsmatta på trappstegen för att vi inte ska halka…… Nu har nog det mesta gått över för jag har inte gjort varken det ena eller andra sedan halv sju i morse så nu är det nog operation svält som gäller säger matte.

Till sist vill både matte och jag tacka alla trevliga träningskompisar och ett speciellt tack till Maud och Birgitta som fixade detta! Vilken tur för oss att de finns entusiaster och som orkar ordna till något sånt här. Häftigt! Tusen tack tjejer!!!!

Nu ska jag nog passa på att vila lite innan resten av gänget kommer in, gäsp. /Garbo

PS.Några bilder från helgen finns på hemsidan, Album: Ånge maj -09. DS.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

1 × 3 =