091014 Det är på tiden….

 Greta & Garbo berättar:

Det är på tiden att vi får lite hjälp att skriva nu. Det har varit omöjligt att få matte att sätta sig ner så vi får berätta lite…. men å andra sidan har det ju faktiskt inte funnits så mycket att berätta heller. Skulle vara att klaga på matte som inte har låtit oss jobba. Träningsgruppen som vi varit med i har nog lagt träningen på hyllan ett tag, som det ser ut, så det har inte varit något som ”lockat iväg” matte på träning heller. I lördags var hon i alla fall iväg och dömde på Goldenklubbens WT så FAKTISKT blev hon lite träningssugen så i söndags var vi i väg allihop. Även Kråka o Atte fick jobba lite och husse körde mej, Greta och vi fick börja.

Matte hade lagt ut 4 minidummisar på en liten ”ängsnutt” framför ett stort dike och bakom det var det en gles skog och från framsidan av diket och in i skogen hade hon lagt 6 normaldummisar. Jag fick nog lite ”glädjefnatt” för jag sprang runt på hela området + ung lika mycket till innan jag lugnade ner mej och började hitta. 5 vanliga dummisar och 1 minidummis blev det innan husse bröt. Tror han trots allt var liiiiite nöjd med mej och han tyckte nog att det var lika roligt som jag.

Nummer två ut var jag, Garbo. Jag hade nog nästan samma resultat som Greta, d v s jag började med att söka stort och fort så det tog en stund innan jag kom in med något. Matte hade lagt ut en dirigering också så hon bröt efter 4 på söket. Dirren gick inte raka spåret men jag var väl i hand så matte sa att jag var väl godkänd i alla fall. Minidummisarna fick jag jobba lite extra på. Hon tog dem som närsök och det var jätteknepigt. Vet inte om det var det kyliga vädret eller vad det var men jag fick verkligen ligga nere vid marken med näsan för att hitta dem och ändå låg det bara lite gräs över. Skönt var det i alla fall att få röra på sig…. Äntligen!

Avslutningsvis fick Kråka o Atte jobba och de skötte sig väl också lite så där. Bägge två var liksom vi, stora och yviga i början. Tror att Kråka blev en aning trött på slutet så hon fick vila lite medan Atte plockade in de sista. Kråka hade iof flera än Atte innan så det var väl rätt så rättvist ändå.

Nu får vi hoppas att det kan bli lite fart igen om inte annat så till helgen. Vi behöver det – och det gör hon också så det så! Vi hörs! /Greta & Garbo

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

tretton − 7 =