090918 Dalaäventyr 2

 Greta & Garbo berättar:

Torsdag förmiddag gick vi alla fyrbenta tillsammans med Gustaf o matte på en promenad. Några av oss fick göra några linjetag när vi passerade ett fält på hemvägen (utlagt när vi gick förbi i början på prommisen). Matte skickade mej, Garbo, först av alla men det blev bara kalabalik. Dels gick jag fel och fick komma in och när jag skickades nästa gång kom Kråka och Greta o Atte som jehun och ville också vara med. När matte trodde hon fått kontroll på dem så skickade hon mej igen. Det visade sig att Kråka måste bindas fast för att hon skulle kunna hålla sig i skinnet. Då fick Gustaf köra två hundar innan jag fick nästa försök. Då var jag nästan framme men det gick inte hela vägen. Det slutade med att matte tog med mej och vi gjorde ”Walk the line! och då gick det naturligtvis bra. Vi gjorde en grej till också med två dirrar varav den ena låg på halva vägen. Det gick också bra så matte säger att träningen som vi håller på med är nog rätt men det behövs mera innan jag är riktigt säker.

På eftermiddagen blev det mera träning. Vi åkte till några stora fält och där kom det flera och var med. Även denna gång var det jag, Greta, o husse som fick börja. Jag fick titta på när Leif lade ut två vilt på en ”holme” men sedan fick jag vända mej om och då fick jag markeringar på andra sidan av ett dike. Om jag minns rätt fick jag först två enkla markeringar sedan vände vi oss om och jag fick ta dirigeringen. Snabbt som ögat var jag framme och hittade ett vilt – men så kände jag att det fanns ett vilt till – så jag släppte det jag hade och plockade upp fågeln och sprang in till husse med den. Då berättade Leif för husse att det jag plockat upp först var en ekorre!! Har jag aldrig apporterat förut så när jag hann tänka efter så trodde jag ju inte att det var något att ha. Nåja, husse skickade mej en gång till men då nonchade jag ekorren. Då gick Leif dit och kastade upp den till mej. Jasså! Skulle den också in till husse? Då gör jag väl så då – wrooooom – så var den inne. Sedan fick jag en dubbelmarkering där jag hade fått enkelmarkeringarna tidigare. Lätt som en plätt även om det var lite kul att springa nere i diket innan avlevereringen. Det var ju vatten där och husse kunde inte se mej i diket heller. Kul var det i alla fall, det tyckte både husse och jag och det är huvudsaken sa matte.

Jag, Garbo, fick gå på linje. Jag var hur tänd som helst i början och när det äntligen blev min första dirre så knöt det sig för mej. Matte gjorde två försök att skicka mej men jag gick ut några meter och stannade. Då gick vi tillbaka till linje och jag fick vänta en stund till. Nästa gång som matte skickade mej gick det rätt bra och sedan gick det galant. Jag fick några markeringar också och den med ”ägget” som var jättelång blev det lite trassel med så matte tog in mej och skickade om mej och då fixade jag den rätt så lätt. De övriga markeringarna gick riktigt bra sa matte. Alla hade både plus och minus så jag tror inte att jag totalt sett var sämre än någon annan.
 

Till sist fick jag gå i par med Wanda på en övning. Vi fick hämta en vardera på fältet och sedan fick jag en dubbelmarkering på andra sidan av diket. Det hade visat sig tidigare under dagen att den var lite knepig den markeringen men för mej blev det spik. Härligt! Sedan blev det Wandas tur att ta markeringen och därefter växelkörde vi. Det skulle finnas 10 vilt men vi blev bestulna på ett av en hund som var på andra fältet och tränade och kom över på fel sida. Hur som helst, det fanns tre änder som hade gömts i diket. Det fanns dragna spår från alla tre men gissa om det var knepigt. Efter många om och men så hittade vi dom men det blev en duva kvar som Wanda fick lite hjälp med att hitta.

Nu blev det mat o vila för vår del medan alla tvåbenta blev serverade mat uppe i Gustafs o Ingegerds grillstuga. Det lät som de var mycket nöjda, mätta och belåtna när de kom tillbaka. Husse var jättetrött så han somnade så fort han kom till husvagnen och matte blev inte heller så sen.

Fredag var hemresedag. När matte packade bilen tog Gustaf med oss alla 7 och började gå bortöver (alltså vår hemväg) så vi fick oss en prommis det sista som var. Vi var helt överens med husse o matte att det här gör vi gärna om igen. Helt fantastiskt vad skönt man kan ha det. Husse o matte säger att de blev så bortskämda så de skäms men vill passa på att hälsa och tacka så hemskt mycket, framför allt till Gustaf o Ingegerd för deras stora gästfrihet och för allt som de ordnat med men också ett tack till alla som kom dit så de fick chansen att träffa alla. JÄTTEKUL för oss all – TUSEN TACK!!!!!!! /Greta & Garbo

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre × 4 =