100128 På banan igen!

 Garbo berättar:

Nu är vi på banan igen sa matte i morse när hon såg att jag äntligen börjat löpa. Nu kommer det att hända många roliga saker för dej, vänta bara, sa hon. Låter spännande och hon har också lovat att jag ska få träffa ”Retu”, härligt! Nu har vi lite planering framför oss så allt stämmer. Husse måste ha lite hjälp medan vi är borta och han hade någon tid att passa under den mest troliga perioden men det ordnar sig, sa husse!

Husse är föresten på ”träningsläger” men kommer hem i kväll. Då har han avverkat tre veckor så nu blir han hemma. Ska bli kul att träffa honom igen och det tycker även Greta. Hon lägger sig för det mesta på kistan i hallen varje gång husse ”är ute på vift”. Hon tycker nog att hon har bra översikt då och hon vill ogärna missa något. Jag är en ”ravlapp” på matte istället. Jag lägger mej i det rum hon är så ibland blir det en hel del flyttande men å andra sidan kopplar jag av när jag ligger.

Fler rapporter om det kommande äventyret kommer. Tjingeling / Garbo

100121 Gissa vad?

 Garbo berättar:

Det BLEV ett grisöra i kväll, precis som matte lovade. Ibland har man tur så hon är förlåten. Hon har också lovat att jag ska få följa med till Östersund i morgon för då vill en eventuell valpköpare titta på hur jag ser ut och hur jag är. Jag har lovat uppföra mej ordentligt…… i alla fall efter bästa förmåga. Tingeling! /Garbo

100117 Rappa på nu…..

 Garbo berättar:

Livet börjar vara drägligt igen. Temperaturen är riktigt human och vi får dagliga LÅNGpromenader igen. Dessutom får vi vara i hundgården en hel del igen. Härligt!

Enda smolket i bägaren just nu är att matte börjar bli lite otålig på mej…. Rappa på och börja löpa nu, säger hon. Förut lät det minsann: Ska du till att löpa NU, kan du inte spara lite. Nu när jag håller lite på mej, ja då är det fel. Hmmm, aldrig är hon nöjd. Hon säger att det börjar droppa in lite valpförfrågningar och det kan ju vara tacksamt om vi kan tala om när ungefär det kommer att bli leverans…… men ”Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge”! Så det så! Tjingeling från Garbo!

100113 Något fattas…..

 Greta berättar:

Just nu är det något som fattas här hemma. Jag letar husse men han har nog övergivit mej. Matte säger att han kommer hem på torsdag men i väntan på det så intar jag hans säng, så det så!

Igår kom Lady (med familj) och hälsade på. Pucko hade fått stanna hemma så han fick lite paus från Lady berättade Maud. Först förstod jag inte riktigt vad hon menade men sedan hon varit här en stund …. ja då förstod jag. Hon löper nämligen och hon uppvaktade mej intensivt. Jag lät henne hållas en stund men när hon hoppade upp på min rygg, ja då var måttet rågat. Då var jag tvungen att ryta till och som tur var lyssnade hon för hon gjorde inget mera försök.

Idag håller matte på att städa ut julen och vi ska få gå till hundgården för vi är så förbaskat ivägen tycker hon. Lika bra det för det är så stökigt över allt. Nu är det nog dags så jag måste sluta men vi hörs… /Greta

100109 Förberedelserna fortsätter….

 Garbo berättar:

Ianne mej vad kallt det är! Vi får fortfarande vara inne på dagarna så länge som det är över -20 grader och det har nu hållit sig mellan -23 o -29. Fy attan vad tråkigt det blir! Det klirar i hela kroppen, både för att vi inte har nåt att göra och för att vi alla har börjat tappa päls. Matte kör dammsugaren stup i kvarten också och då gäller det att hålla sig undan….

Hur som helst så fortsätter förberedelserna för att jag ska få bli mamma. I går var vi till Sundsvall på ögonlysning. Mycket stök var det, droppar hit o dit och sedan var de två som skulle titta i mina fina ögon. Det var en som gick och lärde sig också (hon var nästan färdig) så de tittade lite extra. De sade att jag hade underbart fin ögonbotten, alldeles mörkbrun och med ett mycket vackert mönster. Inte vet jag vad de menade med det men det hördes som det var mycket positivt. Däremot hittade de en prick i ena ögat, främre y-sömskatarakt kallas det för, tror jag. Eftersom det bara fanns en liten prick så kunde de inte bedöma den som ärftligt. Veterinären sa också: Ska det vara något som är fel så var det ju bra att det var bara detta. LRK skriver ju också i sina ögonrekommendationer när det gäller avel: ”De små katarakterna i främre delen av linsen har med nuvarande erfarenhet inte bedömts vara så allvarliga att de ensamma diskvalificerar hunden från avel, även om de skulle vara ärftliga. De är dock defekter som får vägas ihop med hundens övriga fel och förtjänster”. Matte har naturligtvis också diskuterat detta med ägarna till min ”moatje” Retu, och de har precis samma inställning så planeringen fortsätter. Retu är helt fri och eftersom detta inte bedöms som någon allvarlig sak så ska den här ”skönhetsfläcken” inte hindra att vi får valpar. De berättade också att de gärna ville ha en parningsvalp, tik (det är en mycket god vän till dem som ska ha den) och det känns riktigt bra.

Jag fick en hel del beröm också hos veterinären. De tyckte jag var så lugn och fin och lätt att ha och göra med. När vi var färdiga frågade de om de fick ge mej en godis och det är klart de fick det! Jag gjorde som jag brukar och tog den jättefint. ”Men det var ju ovanligt för att vara en labrador, brukar hon vara så försiktig”? För säkerhets skull så gick hon och hämtade en till som jag fick. Jag tror att de ville kolla om det verkligen var sant att jag var så försynt…. och det var jag naturligtvis. De tyckte också att jag var väldigt fin i kroppen…. Kul med beröm! Jag tror matte var lite stolt också…..

Nej nu hoppas vi på bättre väder så vi får ut och röra på oss riktigt. Ha det gott så länge! /Garbo