100221 Nya vägar

 Greta & Garbo berättar:

Just nu händer inte så mycket. Kallt är det så vi får inte/slipper (?) vara i hundgården så mycket. På gott o ont! Det är faktiskt riktigt skönt att få rå sig själv ibland utan inblandning av det tvåbenta.

Lite promenader eller sparkturer blir det ju förstås och det är ju alltid ett kul avbrott. Nu har skoteråkarna varit så vänliga så de har gjort lite nya spår i kringelkrokar här och var i skogen. Alltid lika spännande när vi kan gå en ny väg och se vad den har att erbjuda. Matte tycker också att det blir lite roligare för hon tycker att det blir så tråkigt att gå samma och samma väg, dag ut och dag in. Vi gillar ju det också för då kan vi kolla läget, läsa posten och se vad grannarna har för sig.

Matte brukar lägga in lite lydandsövningar/inkallningsövningar och fotövningar på våra promenader. Det går rätt bra men hon vill inte lägga in så många svårigheter när jag, Greta är med. Jag har ju så lätt att hetsa upp mig och då blir det inte riktigt som det ska för någon. De här senaste gångerna har det varit precis lagom så även jag har fått riktigt mycket med beröm. Skönt! Nu väntar vi bara på att det ska bli lite bättre temperatur så matte tycker det är lika härligt som vi att vara ute. Ha det gott! /Greta & Garbo

1001217 Lite av varje

  Greta & Garbo berättar:

Nu är vi inne i en period då inte mycket händer. Lite lydnadsträning bara och det som är så jobbigt!!!!!! Som kontrast får vi ibland ut på sparkturer där vi får sträcka ut ordentligt. Matte säger att jag, Garbo, måste se till så jag är i bra kondition framöver, vad hon nu menar med det. Jag är väl alltid i bra kondition. Nu kanske det inte blir sparkturer så länge till för redan i går hade asfalten börjat titta fram och dessutom var det grusat på vissa ställen. Skoterspåren är ju alldeles för lösa också och på sjön är det för mycket snö…. Attans!

Igår tog matte ett kort på mej, Garbo, då jag skulle stå fint. Vad sjutton är ”stå” för något? När matte tar kort brukar jag ju alltid sitta men hon tjatade och tjatade och försökte visa men jag fatta nada. Nåja, sa matte, det duger den här gången men nu ska vi träna på att stå framöver. Hmmm, låter inte så kul….. Kortet finns på Hemsidan, sidan ”Valpar”.

Jag, Greta, är verkligen less nu. Allt kretsar ju bara kring Garbo. Det är Garbo hit och det är Garbo dit, verkar som det är något riktigt märkvärdigt på gång. Jag har väl också påverkats lite för jag har börjar acceptera att det är nog hon som ska bestämma. Jag har alltid varit noga med att pinka över Garbos pink, i alla fall vid löpen men nu låter jag henne pinka över mitt pink. Jag tycker också att vi har alldeles litet att göra just nu så varje liten grej som vi FÅR göra blir så upphetsande. Matte tycker att jag skulle behöva gå en kurs i yoga och lära mej meditera och koppla av och det kanske inte vore så dumt för då hade jag i alla fall något att göra.

Hur som helst så har det blivit ljusare både på morgonen och på kvällen. Känns nästan som om det ska bli vår i år också. Tänk om!!!! Då kanske det blir lite action snart. Ha det gott! /Greta & Garbo

100212 Äventyr i norr

 Garbo berättar:

I måndagseftermiddag blev det bestämt att jag skulle få träffa Retu. Matte fick helt plötsligt mycket att fixa med. Först skulle husse till lasarettet för en synundersökning och när det var klart var det full fart hem. Vi fick alla lite mat, sedan fick husse duscha, husses väska packades och sedan bar det av igen, till Hissmofors denna gång. Husse skulle vara där hos Lars och barnen. Anitha, Lars mamma, kom dit och hjälpte till när Lars jobbade.
När husse var installerad bar det av hem igen. Matte packade till sig och oss och lagade även lite mat som de skulle äta på tisdag kväll.

Tisdag morgon steg vi upp kl 5 och då blev det full fart igen. När allt var packat och i ordningsställt i huset bar det så av mot först Östersund där vi skulle hämta upp Maud. Naturligtvis var det en olycka med en lastbil strax före Anviken och sedan var det bilkö in mot Brunflo. Laglydiga var de så det gick bara 80 knyck. Gissa om matte var lite otålig för vi blev ju naturligtvis ca 20 minuter försenad så Maud fick stå ute och frysa. Första timmen på resan var det också snörök så det var liiite besvärligt men sedan gick det väldigt bra. Ca 75 mil hade vi framför oss men det flöt på bra bortsett från att GPS-en lade av. Matte tackade sin lyckliga stjärna att hon inte åkt ensam för det var inte så lätt att hitta i mörkret på okänd mark så det var tryggt att vara två, sa hon.

Retu & jag efter väl förrättat värv!

Vid halv 5-tiden var vi så framme på Mariebergs Viltfarm där vi skulle bo. Retu med husse Antti samt de andra hundarna, Likka o Taisto var redan där när vi kom. Jag fick gå och rasta mej och sedan fick vi träffas, Retu o jag. Han var ju förstås intresserad av mej men jag ville hålla lite på mej, fina flickor gör ju så. Klart man ville bli uppvaktad först. Det blev så att vi gick in i stället och de packade upp och så gick vi ut igen. Han uppvaktade inte som jag ville då heller så då fick vi gå in en stund. Så småningom, lite senare på kvällen tyckte jag att han hade ansträngt sig tillräckligt så då ställde jag naturligtvis upp, men då hade jag fått jaga honom en lite stund…..

Efter en god natts sömn, rastning m m så var det dags igen men då var det riktigt kallt, -17 grader så det var inte så lätt. Vi gjorde några försök men fick gå in och värma oss emellanåt. Tillslut, vid 11-tiden så funkade det. Då hade vi blivit ”välsignad” av en stor tjädertupp som flög över oss så det kändes riktigt bra. Jag kan ju tillägga att Retu var en riktig gentleman, snygg och trevlig och dessutom med ”all fokus på plats” för när vi var färdiga så fick han jobba lite. Antti lade ut tre dirigeringar som låg i områdena där vi hade varit när vi parade oss. Jag hade ju kissat på rätt många ställen men när han jobbade spelade det ingen roll utan han hämtade lätt som en plätt. Både matte o Antti tror att det kommer att bli riktigt bra valpar för vi ligger rätt nära varandra i många egenskaper.

Så var det dags för hemresa och den började som den slutade, med snörök de sista timmarna. Vi var ju tvungna att lämna av Maud och hämta husse också innan vi var hemma hos oss så det blev en sen middag för oss, vid halv 10-tiden ungefär.

Summa sumarum så var matte jättenöjd över trippen. Hon tyckte att alla hundarna hade skött sig alldeles utmärkt. Vi var ju 6 hundar, två och en halv hanhund och tre tikar (dessutom höglöpte ju jag) , i en liten stuga med ett litet kök med bäddsoffa och ett sovrum men ingen av oss sade någonting under hela tiden. Vi var också väldigt lugna i bilen både dit och hem. Vi sov hela tiden utom när vi stannade och rastade.

Nu är det bara att vänta och se säger matte. Vi håller tummarna om att allt går som det ska för då blir det valpning runt den 13 -14  april och leverans av valpar w 23.

Tjolahopp! /Garbo

PS. Matte har lagt ut lite bilder på hemsidan, sidan Album, klicka här om du vill se. DS.