100428 Hå, hå, ja, ja….

 Greta berättar:

Just nu står det 6-1 och en oavgjord till mej när det gäller kampen om maten på diskbänken. Igår gick jag faktiskt på en nit. Matte hade laddat med fläsk och råttfälla. Jisses vad rädd jag blev! Fläsket fick faktiskt vara. Nu var det ju inte så att jag fick någon smäll själv, så illful är inte matte, men råttfällan smällde igen i en plåtburk under ett papper när jag försökte ta fläsket……. Fläsket landade på bänken men det fick allt vara. Husse brukar säga ”Det är smällar man får ta” men den här smällen ville jag INTE ta. Få se om jag törs försöka nåt mer men det är klart…. jag har ju lite lätt för att glömma. Matte säger att hon får väl påminna mej ibland så kanske det blir bra det här. Hmmmm….. bra för vem?

För övrigt har jag börjat löpa. Det ska väl inte vara bara Garbo som får uppmärksamhet tycker jag. Haimon kommer på lördag och vi skulle ju ut och träna. Hans matte säger att det går bra att jag följer med om det är i början på löpet och det är det ju, det blir dag 5 så det är ju ett tag kvar innan höglöp. Ska bli hur kul som helst!

Tjillivippen! /Greta

 Garbo berättar:

Hå, hå, ja, ja…. tror ni inte att min juverinflammation tog om igen. Matte kollar ju stup i kvarten men veterinären säger att det går jättesnabbt så ibland hjälper det inte. Hon kan ju inte vara vaken hela nätterna…. I dag känns det riktigt bra så det är nog på återgång igen. Tur det för det är med blandade känslor som matte får pyssla om mej. Det är både riktigt skönt och gör ont när hon håller på men det är klart, det är huvudsaken det blir bra till slut.

Till mina glädjeämnen är att mina ungar mår bra och har nu börjat få ögon och börjar bli ”riktiga hundar” då de använder alla fyra benen för att ta sig fram, även om det går vingligt. Matte har uppdaterat hemsidan med både text, bilder och filmsnuttar varje dag.

Ma höres! /Garbo

100426 Långnäsa……..


 Greta berättar:

Igår kväll fick husse o matte lång näsa. Jag invaggade ju dem i falsk säkerhet genom att övertyga dem om att jag lärde mej läxan att inte ta från diskbänken….. Ha, ha, ha där lurade jag dom allt. Igår hade de glömt lite potatisgratäng på bänken. Gissa om det var gott då!!!! Men nu du, nu blir det råttfälla igen få se om vi inte kan överlista dej till slut sa matte. Det ska vi allt bli två om. Kampen fortsätter……. Ha det! /Greta

100424 Överraskning!

 Greta berättar:

Idag överaskade matte mej o Atte rejält. Vi gick ju vår vanliga eftermiddagspromenad och jag trodde ju förstås att det skulle bli som vanligt men det blev det inte! Först o främst så fick vi gå fot hur långt som helst. När vi kom fram till Alexisbacken satte hon ner oss och tog fram……. gissa? Jo, frisbees! Jippi! Skitkul. Hon hade med sig två stycken så vi fick sticka i väg efter varandra. Gissa om det var kul då! Vinden låg på lite lagom också så det blev en hel del riktiga ”flygningar” som man fick tillfälle att rikta in sig på och fånga i luften. Hoppas, hoppas att det blir flera gånger!

På vägen tillbaka hittade matte blåsippor. Nu är våren här sa hon. När man för första gången varje år får plocka sig en blåsippebukett, ja då är det faktiskt vår. Inte konstigt att det spritter i kroppen! Matte har lovat mej att Haimon ska komma på besök snart och då ska jag få följa med matte för att träna tillsammans med honom och hans matte. DET längtar jag till….. Ha det gott! /Greta

100422 Skulle inte ha sagt nå’t……

 Garbo berättar:

I söndags skrev jag och sa att jag var piggare och piggare. Det skulle jag inte ha gjort förstås för i måndags kände jag mig eländig. Lös i magen och feber och hängig så det blev till att åka till Djursjukhuset med alla mina små. Resan med småttingarna gick över förväntan, tyst och lugnt hela vägen. När vi kom fram fick vi ett rum med egen ingång och det plockade fram en biabädd med en vetbädd i för mej och mina små. Jag fick förstås först upp på bordet där de tog temp, blodprov och veterinären kände igenom hela kroppen och tittade över allt. Jag hade också fått mjölkstockning mitt upp i allt…. Sedan fick jag in på röntgen för de ville vara alldeles säker på att jag inte hade någon valp kvar, men det hade jag inte.

Det visade sig att jag hade kalkbrist så sedan fick jag ligga med dropp i ca 1 timme. Både matte och alla som skötte om mej tyckte det var tur att jag är så snäll och duktig. De fick göra precis som de ville med mej för jag vet ju att jag kan lita på att det blir bra. När jag låg i dropp passade jag på att mata mina små så de skulle klara resan hem också. Jag fick också antibiotika som jag ska ha i en vecka, sån’t som inte gör något för mina småttingar. När vi kom hem började jag redan känna mej bättre.

På tisdag blev det ändå en resa till Djursjukhuset igen. De ville att jag skulle komma in så de fick ta prov på mjölken i spenen med mjölkstockningen. Matte packade snällt in oss alla i bilen och vi åkte iväg och gjorde som de ville. Bilresan gick jättebra både dit och hem men matte blev något förvånad när vi kom hem och hon öppnade för att plocka ut oss. Alla mina små låg hos mej och dia i stället för i lådan. Ni är då ena företagsamma rackare allihop sa matte, men hon flina så jag tror inte att hon var alltför arg på oss.

Idag torsdag mår jag jättebra. Febern är i stort sett borta och mjölkstockningen ser man inget av. Härligt, pigg känner jag mej också men hungrig, jämt! Jag får tre gånger så mycket mat men det hjälper ju inte, jag är hungrig i alla fall. Matte ökar på för varje dag så det blir nog bra till slut, säger hon.

Nä nu har vi inte tid längre, mina små kallar. Ha det så gott! /Garbo

PS. Det finns bilder och ”filmsnuttar” på hemsidan på sidan Valpdagbok! DS

100418 Bättre och bättre….

 Garbo berättar:

Det känns bättre och bättre för varje dag och jag blir piggare och piggare. Igår eftermiddag förvånade jag husse o matte då Andres kom på besök för att hämta hundmat. Gissa vem som gick fram till dörren först….. just det! Jag föstås! Jag lät honom också följa med in och titta på mina små. Han har ju trots allt varit med under fjolåret då jag har fått träna tillsammans med hans hundar så det kändes helt OK.

Idag blev det samma sak, Ullis o Stefan kom också och hämtade hundmat och när de kom in var jag först och sa att de var välkomna. Även dom tycker jag om för jag har fått vara med och träna tillsammans med deras hundar också…..  Jag lät även Ullis ta lite kort på mina småttingar.

Men det var tur att matte hade sagt nej till en hel del besökare för det har nog blivit lite för mycket annars. Det här kändes rätt lagom faktiskt. Det blir ju också kanske lite roligare att se mina små när det blir lite större. Nu ser de ju ut som små råttor bara…… men försåss…… de ÄR ju rätt söta ändå.

Men nu är jag trött så nu är det jätteskönt att ta en liten tupplur tillsammans med mina små. Skönt med välbehövlig vila! Se själva vad vi njuter av lugnet i valplådan!

Vi hörs! /Garbo

100417 Rapport från en valplåda

 Garbo berättar:

Idag har jag förvånat matte ett antal gånger. Jag går numera frivilligt ur valplådan när jag har behov av det. Äter gärna tillsammans med Atte o Greta, i alla fall gjorde jag det i kväll. Vi får väl se hur det blir med fortsättningen
…..
 
Matte vill att jag just nu ska äta minst dubbelt så mycket mat som jag brukar. Lite svårt är det men hon har delat upp det på tre mål och idag, ska ni veta, hade hon kokat lite lever som hon blandade i. Gissa om det var gott då! Fick lite extra energi tror jag och har faktiskt kunnat gått i från mina ättelägg några minuter för att kolla av vad matte gör i köket. Känner att krafterna börjar återvända…

Matte har försökt lägga upp en film på hemsidan men det går inte så bra…. hon ska försöka fixa till det i morgon, få se om det funkar.  Ha de’, det tänker jag ha! /Garbo

100416 Vill också ha ett ord med i laget…..

 Greta berättar:

Nu är jag lite ledsen….. jag har blivit lite åsidosatt på sista tiden. Allt har ju kretsat kring Garbo och hennes valpar. Jag kan berätta att jag har försökt att vara hennes stöd och moraliska stöttepelare. Tror ni mej inte kan ni titta på det här fotot som togs kvällen innan hon valpade:

Här ligger vi båda under matbordet, rygg mot rygg. Kan man vara mera stöttande tror ni?

Dessutom har kampen om maten på diskbänken fortsatt. Matte vet nog inte om det men det var hon som kan räkna in segern till slut….. tror jag. Jag vart faktiskt räddare än jag ville erkänna när allt skrammel rasade. Matte har laddat flera gånger med en råttfälla men jag har bestämt mej för att det får nog vara bra nu. Här kan ni få se vilken jävulsk plan hon hade, tur man är förståndig:

Först var en råttfälla laddad i en plåtkopp som stod på en annan plåtkopp…..

….. sedan lade hon ett papper över med en köttbulle på…. Den gubben gick inte! Sedan provad hon med korv (som jag älskar!) men jag motstod den också. Så just nu kan vi nog säga att matte vann….. får se hur det blir om någon vecka, man är väl inte sämre än att man kan ändra sig.

Nu längtar jag till att Garbos bäbisar ska bli så stora så jag kan få vara med på ett hörn. Lektant låter ju väldigt roligt och jag har ju hur mycket energi som helst…. Ha en trevlig helg! /Greta

100415 Tillökning i familjen

 Garbo berättar:

Nu äntligen har det blivit tillökning i hundflocken. Jag tyckte det var bäst att ta i rejält när man ändå skulle till men har jag vetat hur jobbigt det var, både de två sista veckorna och sedan själva födandet hade jag nöjt mig med mindre men nu är det gjort! Det blev en jämn fördelning, 5 hanar och 5 tikar, jag vill ju vara rättvis. Nu säger matte att alla tikarna och två av hanarna har redan fått ett hem när det är redo att flytta ut. Jag hoppas förstås att de tre sista hanarna också får det, men det är ju lite tid kvar.

Jag fick jobba hela dagen för första valpen kom kl kvart över sju på morgonen och då hade jag börjat vara lite orolig från kl 2 på natten. Sista valpen kom 5 över halv 5 så ni kan ju själva förstå att det inte var alldeles enkelt. De vägde mellan 410 och 478 gram så det var ju rätt så stora också, inte underligt att jag var så tjock sa matte.

Matte och/eller husse håller sig i närheten så jag slipper känna mej ensam med ansvaret. Matte sover i ”hundrummet” på nätterna och det är riktigt skönt. Ibland behöver jag lite hjälp för 10 valpar krallar ju runt rätt mycket och det är svårt att hålla reda på alla samtidigt. Jag brukar säga till när det är dags för matte att göra nåt som t ex när någon av dem har krupit bakom min rygg och inte tar sig därifrån och dom andra ligger o diar. Då brukar jag också gnälla lite och det förstår matte så hon kommer bums och hjälper till att plocka fram valpen. Skönt, det har i o f bara hänt två gånger men som sagt var, det är jätteskönt att veta att hon ställer upp när det behövs.

Matte är lite orolig för mej för jag vill ju inte gå ut. Vill inte lämna mina barn så hon får luras lite för att jag över huvud taget ska gå ur valplådan. Äter gör jag men bara om maten serveras där, likadant med vattnet. Matte säger att jag börjar få divalater men så är det. Jag vet att hon inte har hjärta att låta mej svälta så det är bara att härda ut tills hon ställer dit det.

Greta o Atte har lovat att de ska ställa upp som barnpigor sen när de blir lite större men just nu får de inte komma in i hundrummet. Tror att det kommer att vara bra att få lite avlastning när den dagen kommer….. men just nu är det skönt med en egen kupé, i alla fall om matte är med ibland.

Matte har lovat att mina valpar ska få en dagbok på hemsidan så där kommer det att stå om alla mina barn. Hinner hon så får ni se vad de ska heta redan i kväll. Lite bilder kommer hon också att lägga upp, eventuellt på sidan Album, men det dröjer kanske någon dag ännu med det. Nä, nu har varken jag eller matte tid längre men vi hörs! /Garbo

100412 Fördelen med att vara dräktig….

 Garbo berättar:

Fördelen med att vara dräktig är att man får vara med över allt. I helgen var Maud med familj här och på lördagen, då det var så fint väder, grillade de korv o hamburgare till lunch. För att husse och jag lätt skulle kunna vara med så höll dom till ute på gården. Riktigt skönt och härligt och naturligtvis blev det några smakbitar till mej också. De hade bäddat på bron till Hilton åt mej så att jag inte skulle bli kall och dessutom kunde jag välja om jag ville ligga i solen eller i skuggan för jag har fått lite problem med ögonen, det är nog snön och solen som har gjort det men irritersamt är det och jag ser lite rödögd ut. MEN….. skönt var det och så här såg det ut:

Emelie o Andreas turades om att pyssla om mej. Visst ser det härligt ut? Vi hörs snart igen, det är nära nu….. /Garbo

100410 Det e tungt nu…..

 Garbo berättar:

Just nu är det väldigt tungt…….. Jag blir tjockare och tjockare och tjockare och det börjar t o m bli svårt att andas. Inte så lätt att hitta någon riktig vilsam ställning heller. Jag saknar mattes vattensäng, den skulle ha varit perfekt en så’n här gång. Titta själva får ni se hur lätt det är:


Är det någon som vill byta med mej? Vi hörs! /Garbo