100531 Lite jobbigt nu….

 Garbo berättar:

Just nu är det lite jobbigt på sätt o vis. Matte drar ner på maten vilket gör att min mjölkproduktion sinar vilket i sin tur gör att jag istället ”lägger upp” maten för mina små, alltid lika hungriga, vildbasare. Detta gör att JAG är hungrig jämt…… Matte är ju förstås snäll och ger mej mer mat när hon ser att min mat ”går förlorad”. Jag tillbringar lite mindre tid hos de små också men man är ju morsa….

Jag har ju försökt intressera Greta att hjälpa mej men det lyckas ju inte. Igår tog matte med sig henne ut i valphagen och faktiskt så var hon kvar ovanligt länge men hon brydde sig inte om de små. Hon stod mest som en staty medan de försökte snutta lite, hoppa upp mot henne lite, slicka henne i mungiporna men det enda som hände var att hon började dregla lite och man kunde se att hon hade antydan till rest ragg. Men hon sa inget och hon gjorde inget och till slut så rymde hon fältet som vanligt. Hmmmm, synd! Matte som trodde hon skulle bli världens bästa lektant. Hon har bara 1½ vecka på sig nu…… Ma höres! /Garbo

100530 Man gör så gott man kan….

 Greta berättar:

Jag tänkte att jag skulle göra ett försök att vara foglig, snäll och hjälpsam när matte faktiskt tar med mej ut och tränar lite i bland, så i förrgår följde jag med Garbo och vildingarna ut i valphagen en stund på morgonen

De är ju inte riktigt kloka dom där! Gissa vad de gjorde? De försökte dia mej…… Jag visst inte riktigt vad jag skulle göra så jag stod kvar en liten stund…… Men det kändes faktiskt rätt otäckt så jag tänkte: Bättre fly än illa fäkta! Jag vet ju inte riktigt vad jag FÅR göra så det var bäst att dra därifrån. Nä jag tror att Garbo få sköta det där alldeles själv. Jag håller mej nog till att försöka få lite tid hos matte och hålla på med något som är kul istället. Ha en trevlig morsdag i alla fall, får väl önska det till Garbo också förstås! /Greta 

100527 Det blir inte som man tror….

 Greta berättar:

Ibland blir det inte som man tror. Jag var säker på att jag var i onåd efter mina sista bravader men matte överraskade mej ordentlgit. Birgitta var hit och tittade på valparna och hon hade både Haimon och Tickan med sig. Gissa vad som hände då? JAG fick följa med matte och dem ut och träna lite. Jippi…. och så blev det. Jag blev lite övertänd och hade svårt att hålla huvudet kallt. Blev mest spring i benen men va då! Det var ju så kul!!!!

Som tack följde jag med Garbo och valparna ut i valphagen i går kväll. I alla fall i fem minuter. Jag brydde mej inte så mycket men jag visade i alla fall min goda vilja, men jag tycker nog att ”Som man bäddar får man ligga”. Hon kan faktiskt sköta dem själv…. Tjingeling! /Greta

Det är inte lätt…..

 Greta berättar:

Det är faktiskt inte lätt att vara Greta just nu. Alla är lite missnöjda med mej…… Garbo har två mornar tagit med mej ut i valphagen när småttingarna fått gå ut. Hon tror att jag tänker hjälpa till att sköta om och uppfostra alla dessa marodörer! Näe, det kan hon göra själv när hon har ställt till det så. En snabb flukt och lukt i valphagen och sedan bär det iväg in igen. Där är det mycket trevligare för valparna få ju äta i hallen och när matte o Garbo tar med dem ut så finns det alltid lite mat kvar på golvet som jag kan städa upp. MEN tror ni att någon blir glad för det? Matvrak, säger matte med en smått förtörnad röst.

I morse blev hon riktigt arg på mej… matte alltså. Hon gjorde i ordning maten till valparna, ställde ner den i hallen, öppnade grinden till valprummet och blåste två signaler. Det var ju även startskottet för mej men jag väntade tills alla valparna var på plats men då stack jag fram och trängde undan några vid den mindre ”karusellen”. Det var INTE populärt ska jag säga. Matte fick tag på nackskinnet och bar mej till köket där hon burdust släppte ner mej och läste lusen av mej….. Men vad då, det är gott med mat, så när hon vände ryggen till så försökte jag smyga ut till hallen igen. DET skulle jag inte ha gjort….. Nu är jag utestängd från möjligheten att ens få titta på när småttingarna äter. Det ÄR faktiskt inte lätt….. /Greta

100508 Kampen om diskbänken fortsätter…..

 Greta berättar:

I morse gjorde jag världens fynd på diskbänken. Jag vet ju vid det här laget att jag inte får ta husses eller mattes mat som står på diskbänken…. MEN IDAG!!!! Jag hittade en hel skål med hundmat, mums tänkte jag. Det MÅSTE ju vara tänkt till någon av oss fyrbenta, finders keepers!

Nu stod det några glas och en sked på bänken också och matte, som måste ha hörsel som…. jag vet inte vad, hörde vad som var på gång trots att hon var uppe på övervåningen. Jag däremot, var så inne i att smaka av mitt fynd, som var hur gott som helst, mycket godare än det jag brukar få, så jag hörde inte ens att hon kom. Snacka om att bli tagen på bar gärning. Hugaligen vad hon skrämde mej. MEN vi får väl se hur länge det sitter i……. vem som är mest envis. För ni vet, mat det är mitt allra största intresse och har alltid varit. När jag skulle flytta hit till Fjällsta hade alla en ramsa som dom tyckte var så rolig eftersom jag var rund och trind redan då. Den löd så här: ”Ut och leta feta Greta” (det var inte husse o matte som kom på den dock)! Få se om jag lyckas blidka matte idag, ska försöka uppföra mej exemplariskt ett tag. Ha en trevlig helg! /Greta

100506 Rätt bra trots allt…

 Garbo berättar:

Vill bara meddela att just nu är allt rätt bra trots allt, peppar, peppar som matte säger. Jag känner mej rätt så frisk och stark och nu har matte börjat hjälpa mej med att ge ”de tio småråttorna” mat. Det innebär att egentligen skulle jag kunna luta mej tillbaka och njuta av tillvaron en stund….. men nu är det så att jag är hungrig jämt. Det innebär i sin tur att jag måste bevaka om det blir något över till mej sedan småttingarna har ätit. Hur som helst måste de städas lite för de har inte vidare värst bordsskick ännu. Jag får väl lära dom så småningom men matte säger att jag inte är den allra bästa förebilden. Jag dräller alltid vatten runt omkring mej och idag höll matte på att göra en rikgit vurpa i sina foppatofflor. Nu hade du tur att det inte var husse som klev i ditt söl, sa hon till mej. Jag tycker att de får väl se upp…. det får ju jag göra. Ha de’! /Garbo

100502 Ibland finns det lite rättvisa!

 Greta berättar:

Ibland finns det faktiskt lite rättvisa. Igår kom Birgitta o Haimon hit och JAG (!) fick följa med och träna och det trots att jag löpte.

Vi fick börja med två linjetag och Haimon fixade ju det lätt som en plätt men jag strulade till det på den andra och hade totalt glömt bort vad stoppsignal är. Med mattes hjälp fixade jag till det och matte sa att det var inte bara jag som var ringrostig.

Sedan fick vi göra markeringar. Birgitta tyckte jag var suverän och jag tror att matte också var nöjd med vad jag presterade. Haimon fixad också sina, dubbeln helt perfekt!

Vi fick avsluta med ett stort fält med 16 dummisar och vi körde varannan gång. Det gick skitbra för oss bägge och matte var hur nöjd som helst med mitt jobb. Haimon tog två små ”time out” på slutet men han jobbade på otroligt bra, speciellt med tanke på att jag löper också.

Matte trodde att jag skulle vara jättetrött för det var länge sedan jag jobbade så mycket men jag har så mycket uppdämd energi så jag har nog kunnat köra ett pass till likadant. Hur som helst så tror jag att matte får låna mej flera gånger för husse var nog också lite stolt över att jag skötte mej bra. Visserligen fanns det skönhetsfläckar, men vem har inte det?

Tjingeling! /Greta

PS. Garbo hälsar att  hon just nu mår prima och allt är väl med småttingarna. DS.