100623 Äntligen igång

 Garbo berättar:

Äntligen har jag fått börja röra på mej lite och träna lite riktigt. Igår kom Birgitta med Haimon och Nobel upp till Bodtjärn så vi skulle få träna lite. Jag inte Nobel förstås, men det var trevligt att få träffa honom. Han fick larva runt lite när det var paus i träningen och när det var träningsuppläggning. Lite matrast hade han också, lyckosten. Matte hade lite abstinens så hon tyckte det var toppen att få snusa på honom. Jag var lite avmätt förtjust, han ville promt ställa sig in men jag sa åt honom att han fick stilla sig lite. Matte tyckte han skötte sig riktigt bra. Han är ett riktigt litet charmtroll säger hon!

Haimon och jag fick börja med vattenjobb. Först sköt de över en ”kula” snett över viken till andra sida men sedan fick vi gå därifrån till ett annat ställe. Där kom det två dubbelmarkeringar där vi fick ta var sin markering i varje markering och började först var sin gång. Det gick kanoners det tyckte matte!

Sedan gick vi tillbaka till ursprungsplatsen och Birgitta skickade Haimon över viken på dirigering. Förutom lite, lite strul i början gick det hur bra som helst. När den var inne var det min tur. Jag strulade också lite i början men det var ju årets första vattendirre så….. Sedan gick det bra tills jag kom över till andra sidan. Där letade jag och letade, och letade, och letade och det blev lite signaler och tecken och jag letade och letade men hittade inget. Tillslut sköt det över en ny ”kula” och jag tog med den hem Då skickade Birgitta Haimon igen och det gick jättebra tills han kom på andra sidan men han hittade inget heller så efter många om och men så sköt matte över en ny kula som han tog med sig.

Då gick matte och jag runt viken och matte skickade mej på närsök. Jag letade som besatt och efter en lång, lång stund fick jag en liten sniff. Då krafsade jag med tassen och upp ur dyn dök ”kulan” upp. Matte sa att jag var skitduktig!

Nu fick vi gå ut på hygget och göra fyra landdirigeringjobb. De två första var väl inte mycket att hurra för sa matte men de två sista var alldeles utmärkt. Skönt att sluta när det är som bäst, då är våra mattar nöjda med oss och vi får åka hem glada också.

Greta och Atte var också med men Greta får själv berätta.

 Greta berättar:

Efter en lång, lång tid blev det äntligen Attes och min tur att få göra något. Matte hade lagt ett fält ute på hygget där Haimon och Garbo jobbat med landdirigeringarna. Det var rätt så knepigt men vi jobbade på riktigt bra tyckte matte och efter ett tag var alla dummisarna inne. Skönt att få röra på sig lite och känna att man gör någon nytta!

När vi kom hem var vi jättetörstig så vi drack massor av vatten och spillde naturligtvis på golvet. När matte skulle torka upp det så såg hon att det var massor av blod där. Kom Greta så får jag se, sa matte. Vi börjar med dej för det brukar ju vara du som gör illa tassarna. Mycket riktigt! Jag hade ett rejält jack i simhuden mellan trampdynorna. Matte rengjorde såret ordentligt och sedan fick jag ligga på golvet med henne tills det slutade blöda När jag steg upp kände jag att det faktiskt gjorde riktigt ont. Ville inte stödja på tassen. Typiskt, nu lär det väl dröja innan det blir någon mer träning för mej, tänkte jag. Men faktiskt, i morse hade jag inte ont och matte kollade såret och tyckte det såg riktigt bra ut. Då kanske det inte blir så lång konvalescens ändå.

Tills sist vill vi och vår husse & matte önska er en riktigt trevlig midsommar!

100622 I full frihet….

 Garbo berättar:

Nu har alla mina barn lämnat boet. Det känns som om jag har fått full frihet igen. Nu behöver man inte hålla koll på allt som händer runt omkring, ingen fara hotar mina barn. Känns som om de har fått bra hem också, jag har fått chansen att godkänna alla och det har jag faktiskt gjort. Jag har varit med och vinkat adjö till dem alla så jag vet ju var de är……

Matte saknar dem nog mera än vad jag gör men hon har lovat att nu ska vi satsa på oss. Träning kommer det att bli i mängder framöver. Den här veckan blir det nog träning bara hon och jag och så ska vi nog ut tillsammans med Haimon och Birgitta en tur också. Längtar…….

Ja Atte och Greta ska naturligtvis också få jobba lite, det har varit synd om dem också för lite eftersatta har de nog blivit säger matte och har lite dåligt samvete. Tur att det går att bada nu för det blir nog en hel del av den varan för att bygga upp kondisen på oss alla.

Ha de! /Garbo

100616 Det blev bada av….

 Garbo berättar:

Det blev som jag hoppades, det blev lite bada av det hela i går eftermiddag. Vi åkte till Bodtjärn och matte hade med sig ”bollkastaren” så jag fick hämta ett otal bollar. Härligt! Vi hade förstås ”ravlappen”, Andina, med oss. Hon är ju en riktig ”ravlapp” för var än jag går så ska hon ju följa med. Det gjorde hon i går också. först rymde hon ur buren sin och skulle sitta bredvid mej när vi åkte dit. Det resulterade i att hon fick åka så hem också men hon somnade tvärt och matte fick väcka henne när vi kom hem.

När jag apporterade bollarna hängde hon också på förstås. Hon hoppade i andra gången jag stack iväg men hon vände direkt. Tuff är hon ändå för hon gjorde om det en gång till sedan. Tokfia, hon får väl se till att bli torr bakom öronen först. Hon tyckte att det var lite kallt men matte hade handukar med sig så det gick bra.

Matte säger att vi ska passa på att njuta av hennes sällskap mens vi kan, på söndag kommer hennes nya matte. Och det är klart, ibland känns det bra när hon kurar ihop sig intill mej.

Idag har det blivit lite mer frisbee och ikväll har matte lovat en riktig långpromenad. Vi får hoppas att inget kommer emellan då. Ha de’! /Garbo

100615 Det saknas någon…..

 Garbo berättar:

Matte har hela tiden sagt att hon tycker jag är duktig med mina småttisar. Nu har jag nästan inga kvar, bara ”Stjärna” för Molly åkte i morse. Jag har hela tiden fått vara med och sett när de åker men idag fick jag nog en black out sa matte.

Vi var ute i valphagen, jag, Stjärna och matte och plötsligt kom jag på att det fattades någon. Jag trampade runt och luktade i luften och till slut fick matte låta mej sticka iväg. Jag letade på hela gården och så skulle jag in i hundgården och där gick jag runt och letade också. Jag hittade inget så vi gick in igen och det VAR nog så att Molly åkte i morse. Det är väl bara att acceptera det.

Det är ju väldigt bekvämt när de är borta men samtidigt är det också mycket tomt, det säger matte också. Matte har i alla fall lovat att jag ska få börja träna lite på allvar men först ska vi försöka få upp konditionen. Kanske får vi åka upp till tjärnen och simma lite idag, hoppas, hoppas, hoppas!

Jag fick i alla fall fånga lite frisbees men då kom grannens lilla vita  bjäbbare. Gissa vad jag gjorde då! Jag jagade bort den, den har inget här att göra så det så! Matte tycker att jag måste slappna av lite, det är inget att hetsa upp sig över om vi får besök. Matte kan fixa det i stället, det är lugnare så. Vi får väl se….. hon måste bli lite mer alert om jag ska överlåta det på henne.

Tjenixen på dixen! /Garbo

100611 Hälsningar från matte

 Greta berättar:

Jag har fått i uppdrag av matte att tala om att om ni försöker nå hemsidan så är det fel på servern på vårt webhotell. De skulle försöka fixa felet under dagen, få se om de kan hålla det…..

För övrigt börjar det glesa ut i leden här hemma. Just nu är det bara sex av Garbos telingar kvar. En till ska visst åka snart….. längtar tills det blir tomt och ordningen återställd men gör inte matte. Hon tror att det kommer att bli tomt, men jag ska allt se till så hon får fullt upp om det är det hon vill ha.

Nä nu måste jag ut i solen igen, passar på medans man kan, ska visst bli regn några dagar sedan.

Tjingeling! /Greta

100610 Det är inte lätt att vara morsa….

 

Garbo berättar:

Det är faktiskt inte lätt att vara morsa. Igår när matte tog med mej, Greta o Atte för att rasta av oss då kom det en stor ”kalv”, mao en jättehund som en projektil över stenmuren. Grannen stod och ropade men den skull fram till oss. Jag blev livrädd för mina småttingar som var ute i hagen så jag tänkte att det är bäst att köra bort odjuret. Jag skällde och jagade honom tills han fann för gott att hoppa tillbaka till grannen.

Det visade sig att den är 15 månader (o redan så stor, matte vet inte heller vad det är för ras) och jäntan hos grannarna har tagit hand om honom för att försöka få lite pli på den. Hon har ingen hundvana tidigare…… undrar just om vi inte kommer att få flera besök.

Alla har varit förvånade över att jag har accepterat alla som kommit hit och hälsat på mina småttingar men det är ju bara så att om matte litar på dem så gör jag det. Nu var det faktiskt jag som bestämde att den där ska INTE hit på våran gård, så det så.

För övrigt var det två av mina barn som fick nya hem i går. Jag har nog inte riktigt fattat det ännu men jag ser ju att de inte är lika många….. Matte säger att hon har hört från Ilo (Stricklandii) och det går så bra så. Hmmmm, det kanske blir bra det där, hoppas det. Matte säger att i kväll kommer de några och ska hämta Ozo (Jamesoni), så då blir de ännu färre. Tur man långsamt får vänja sig, både för mej och husse & matte.

Matte & jag försökt samla alla småttingar omkring oss för ett familjefoto men det var lättare sagt än gjort. Så här stökigt blev det, men ett litet minne i alla fall.

Tjingeling/ Garbo

100607 Förberedelser

 Garbo berättar:

Matte har lite brått just nu. Hon säger att hon förbereder att mina ungar ska flytta och att det är bäst att jag också förbereder mej. Att hon är snål på maten beror på just det. Hon vill att jag ska sluta låta dem dia, de är stora nog att stå på egna ben för på torsdag börjar de lämna oss, en efter en. Jag tycker att de kan få snutta lite, nån gång ibland bara. Det är inte alltid, eller det är nästan aldrig som de får något, men de har ju behov att få suga lite. Jag måste ju också få vänja mej lite sakta, att inga kommer och tigger mat. Det är lite kul också att stå i centrum.

Många valpköpare kommer och hälsar på. De har lite bekymmer med att välja vilken valp de vill ha. De tycker att de är så lika så därför kommer de flera gånger på besök. Det är ganska bra det för då får både jag, husse och matte chansen att lära känna dem riktigt bra. Matte säger att hon tror att mina barn kommer att få de kanonbra i sina hem. Alla verkar vilja göra saker och aktivera både kropp och själ och är matte nöjd är jag nöjd.

Lite kul är det när de kommer också, för ibland vill de se hur jag är när jag jobbar. Då brukar jag få göra en två, tre uppgifter. Inga komplicerade men det är ju så KUL!!!!! Igår fick jag jobba lite när det var några här men matte tyckte att jag var lite väl het. Jag var steget före på en par grejer, bl a vid en markering. Då fick jag komma tillbaka och tänka över saken och sedan spikade jag tippeln. Kan jag hjälpa att det här är det roligaste jag vet, hela kroppen längtar tills det blir jobb på riktigt, inte bara smuttar…..

Ha de’! /Garbo