100722 Vattenjobb

 Garbo berättar:

Igår åkte vi till Hälle och tränade. Anders med Nellie & Sky, Ullis med Izi och Stefan med Joy & Gry var också där. Lilla Gry blev väldigt förtjust i mej och försökte ställa sig in och faktiskt, jag tyckte hon var lite söt så hon fick för det mesta hålla på. Hon klättrade upp i mattes famn några gånger också när hon satt i ”fåtöljen”. Hon är nog ett litet charmtroll den där. När våra hussar o mattar stod och resonerade om vad de skulle göra så ramlade hon i vattnet men det var ingen som märkte det förrän hon pep till när hon försökte ta sig upp. Kanten var lite för brant för att hon skulle klara det själv…..

Vi fick börja med en vattendirigering med störningsmarkering (jobbade två och två). De övriga hundarna fick sitta och titta på när de lade ut men matte ville testa hur jag skötte mej så jag fick sitta så jag inte kunde se…. hm, hur rättvist är det? Dirigeringen låg i en liten vassrugge bakom ett band med små vassruggar och en bit framför kanten på strandvegetation/vass från en liten udde som stack ut bakom vassruggarna.

Izi och jag fick börja och först kom en markering till vänster som Izi skulle ta så fort jag hade greppat dirigeringen. Matte fick styra om mej några gånger men jag lyssnade och svarade varje gång så matte tyckte jag skötte mej relativt bra (vore förstås bättre om jag bara hade simmat på rakt ut, nu drog jag mej lite snett med vinden). När Izi hämtat sin så var det min tur att få en markering….. den blev lite strulig.

Sedan fick vi göra markeringar med hjälp av apportkastare. Det gick bra! 

Sista övningen var en rätt enkel dirigering med en markering innan. Dirigeringen gick väl rätt bra, ett par omstyrningar, men markeringen…. Hmmmm….. gick spikrakt ut och simmade förbi med en dm och virrade sedan till det ordentligt. Stefan som satt i båten fick kasta ut en ny bara för att…. sedan gjorde vi om markeringen som jag fick ta direkt och då blev det spik.

Hoppas det blir mera träning för det känns väl lite så där för både mej och matte om vi ska starta på prov men vi får väl se hur det går med både det ena och det andra…. Ha de så gott! Garbo

100720 Lite av varje

 Garbo berättade:

I helgen har det varit valpträff här. Potifar  kom redan på fredag kväll. Ja inte ensam förstås, Maud och Emelie och Pucko var också med. Sex andra av mina småttingar kom på lördagen så totalt var det sju stycken här. Matte o husse tyckte det var jättetrevligt att få träffa dem igen. Jag var glad att jag slapp, räckte gott o väl med Potifar. Jag har ju gjort ifrån mej det där, var ju rätt så jobbig faktistk. Men det är klart, det var ju skönt att höra att alla verkar ha det mycket bra och såg pigga och glada ut.

På söndag fick jag följa med matte, Ullis, Izi och en ny liten krabat (ska man aldrig få vara ifred för dom?) som hette Gry. Hon var ju faktiskt väldigt liten och väldigt söt förstås. Maud, Emelie, Potifar och Pucko var också med så Potifar och Gry lekte med varandra så vi andra fick vara i fred. Skönt! Matte tog några kort men de blev inte så bra men här är ett i alla fall:


Tänk så liten man kan vara….

Jag fick sitta o vänta medan Izi och Ullis skulle ta en trippel med apportkastaren. Den första gick längs strandkanten i strandgräs, den andra till andra sidan ån och den tredje ut på tjärnen bland näckrosorna. Det gick alldeles utmärkt för henne!

Sedan var det min tur. Plopp sa det och den första markeringen landade kansk 15 m ut, plopp sa det och den andra landade bara strax ut i vattnet halvvägs ut till ön. Nåja, jag fick plocka in dem och det visade sig att o-ringen på apportkastaren hade försvunnit så de satte dit en ny och så var det dags igen. Hur tror ni det gick då? Jo, det ska jag tala om. Matte har gjort nya överdrag till dummisarna och det första gick naturligtvis sönder så det blev en dubbelmarkering av den enkla. Då fick jag rensa bort det först. Den närmaste, tygbiten, låg närmare än vad både jag, matte o Ullis trodde så det tog en stund och med lite hjälp av matte, att hitta den. Den rätta dummisen, den de inte trodde jag ens sett, den spikade jag. Så skulle vi göra om det en sista gång då. Den första gick bra, den efter strandkanten, den andra landade också där den skulle, på andra sidan vattnet alltså men så gick o-ringen sönder och det blev intet mer. Lite problem blev det att hitta dem blev det också, ibland går det inte så gott kan man säga.

Nu bestämde matte o Ullis att vi skulle göra lite dirigeringar på hygget. Fyra rätt långa och knepiga blev det. Izi fick sitta o titta på när de lade ut men hon såg nog inte så mycket eftersom det var mycket som skymde sikten. Matte hade berättat för Ullis att hon tyckte att höstens träningar hade gett mycket för jag har varit duktig på att gå rakt även där det är kuperat och saker ivägen. Nu ville ju jag ta ner henne på jorden igen förstås, så vid de tre första dirigeringarna visade jag att så där våldsamt rakt går jag ju inte. Däremot försökte jag lyssan på pipan och på tecknen. Matte höll god min så när jag skulle ut på den sista så gick jag förstås spikrakt, rakt genom all skit som fanns efter vägen….. Jag tror hon blev liiiite glad att jag tog mitt förnuft tillfånga och gjorde som jag har gjort nu den senaste tidn.

Izi hade lite svårare och har ju inte kommit riktigt lika långt så de gick lite närmare på dirigeringarna. När det var klart så gick vi tillbaka till ursprungsplatsen bredvid tjärnen och skulle plocka ihop men då hade det slutat att blåsa så då blev det lite dirrar på vattnet med hjälp av båten. Jag fick bara en för matte tyckte att jag gjorde den riktigt bra och man ska ju sluta när det går som bäst…. Izi fick några flera för de kom på lite övningar som kan vara bra för henne och de två sista av hennes dirigeringar gick kanonbra! De är på G!! Nä, nu vill Greta berätta något så det är bästa att lämna över ordet…… Hej svejs från mej, Garbo!

 

Greta berättar:

Husse har ju fått en permobil och igår hade de monterat på en ”Springer”, en grej med fjäder som man ska koppla fast en hund i och som gör att det inte är så lätt att springa in i permobilen. Nu skulle jag få testa! De har ju inte köpt någon sele kom de på, så det tog helt sonika spårselen och den funkade alldeles utmärkt. Husse och jag tog en tur runt byn och från början var det väl lite konstigt men efter ett tag fick jag kläm på vad det gick ut på. Här kan ni få se hur det såg ut: 

Husse har lovat att han och jag ska ut och röra på oss ofta. Jippi! Äntligen får jag göra något tillsammans med bara honom igen. Gissa om jag låg vid hans fötter i går kväll! Ha det gott! /Greta 

100715 Funderingar

 Greta berättar:

Igår åkte vi alla ner till gamla badplatsen och matte lade ut ett fält till oss. Det var rätt så knepigt, kalhygge mycket sten, djupa gröpper, ris och stora buskar som vuxit upp. Varmt var det också…. Hon hade lagt ut 16 dummisar och hon började max 5 m från utgångpunkten!!!!! Gissa vem som hittade den närmaste och när?

Det var faktiskt åldermannen Atte som kom med den som näst sista dummy. Ja, vi fick faktiskt jobba samtidigt alla tre. Husse och jag jobbade tillsammans och matte, Atte o Garbo. Garbo är föresten inte riktigt klok hon. Jag hittade 5, och då fick jag jobba minsann, Atte hittade bara 3 och Garbo hon hittade 8 stycken!!!! Hmmmmm…… fast husse tyckte jag var duktig i alla fall, så det så.

Sedan tog matte med oss ner till sjön så vi fick bada, men vi fick bada alldeles själva, inge jobb alls….. men det var skönt att få svalka sig lite.

Idag blev det ingenting, för Garbo, husse o matte åkte till Östersund mitt på da’n och kom inte tillbaka förrän långt över vår mattid. De hade uträttat en massa ärenden, bl a köpt en ”Springer” som de ska sätta på husses nya permobil och sedan ska JAG få följa med husse på lite turer runt om i området. Kul!!!

Garbo hade blivit exteriörbeskriven också, vad det nu är för något. Hon måste det för hon har inte varit på någon utställning och har hon ingen exteriörbeskrivning heller så får hon inte starta i elitklass säger matte.

Hoppas vi hinner ut och jobba lite i morgon för matte har förvarnat om att det kommer att bli alldeles lugnt för vår del under lördagen för då kommer 7 av Garbos valpar och hälsar på. Pucko ska också komma men han får hålla oss sällskap. Tjingeling, vi hörs! / Greta

100713 En riktig genomkörare

 Garbo berättar:

Igår åkte matte och jag iväg till Bodtjärn. Eftersom matte hade fått lite extra tid över så skulle det bli en ordentligt genomkörare, sa hon. Ja nog blev det det…… Sök, dirigering land o vatten, dirigering med närsök, vattenmarkeringar, eftersök och jag vet inte vad…..

Jag fick börja med ett fält som avbröts med inkallning när jag var ute på mitt fjärde sök. Då blev det en vattendirigering med start en bra bit upp på land (blev en omstart innan matte blev nöjd med min raka linje ut, hmmm). Sedan fick jag fortsätta med fältet och när alla var inne blev det en landdirigering i långt strandgräs med ”vattenhål”. Tog mej relativt lätt ut till området men det var lite knepigt att hitta den.

Nu blev det en trippel med apportkastaren, två i vatten och en på land. Om den första (sist hämtade) inte hade drivit iväg hade det blivit spik men nu måste jag få liiiite hjälp av matte.

Nästa uppgift var en dirigering till ett område med två närsöksapporter. Inget märkvärdigt alls, om jag får säga.

Till slut fick matte den strålande idén att jag skulle få träna att gå från land till vatten och sedan upp en bra bit på land. Så hon tog apportkastaren, kulan och röd ammo. Kan bara gå på ett sätt! Jag såg inte alls var den landade, förstod bara riktningen, matte såg heller inte nedslaget pga för mycket träd ivägen. Nåja, hon skickade iväg mej för att kolla OM jag hade sett den. Det hade jag inte, som sagt var. När jag kom till vattnet fanns det fullt med vita näckrosor så jag tänkte, kanske var det någon av dem? Jag blev ganska snabbt inkallad! Nu sköt hon över en ny apport och den fixade jag galant för den såg jag och den landade bara en 10 – 15 m in på land efter att ha studsat mot ett träd.

Då sköt hon över en ny apport, den ska du få ta på dirigering sedan sa hon…… Den blev också vääääääldigt dold, ingen av oss såg var den landade för alla träd. Inget bra dirigeringsobjek! Nåja, nu gick vi över för att göra ett eftersök. Matte trodde att hon hade någorlunda koll var kulan kunde finnas. Jag fick dammsuga ett relativt stort område, vi höll på en halvtimme men hittade den inte. Då vände vi på klacken och jag fick söka efter den sista apporten och den hittade jag på nolltid. 

Sedan gjorde vi ett nytt försök och sökte lite närmare vattnet men inte då! Då får vi väl återvända utan sa matte. Synd, för du har verkligen jobbat bra! Å då, då hittade jag den. Den låg MYCKET närmare och mera till väster än vad matte trodde och gissa om hon blev glad då!

Som avslutning och belöning fick jag två vattenmarkeringar på rad. Lätt som en plätt förutom att det ena ”fodralet” som matte sytt på apportkastardummisarna släppte så det blev faktiskt en trippel åt precis samma håll. Inte min men din dag idag sa matte! Jag tror hon var rätt nöjd med mitt jobb men lite missnöjd med sin egen insats. Så kan det gå om inte haspen är på! Ha de’ / Garbo

100712 Överraskning!!

 Garbo berättar:

Igår blev det varierad träning…. Matte bestämde sig för att försöka göra nya överdrag till apportkastardummisarna. 2 st har alltid varit utan överdrag och en gick ju sönder i förrgår. Självklart skulle de testas men vi gjorde det hemma på gården. Det blev några omgångar innan de blev bra….. Bra var väl inte vad matte sa om min markeringsförmåga heller. Jag kan ju vara rätt dålig att markera ibland och idag var en sådan dag. Nåja, vi gjorde några dirigeringar också här hemma på gården och de satt som en smäck i alla fall!

På eftermiddagen åkte vi allihop upp till Bodtjärn. Vi stannade på halva vägen (grusvägen naturligtvis) och matte och vi gick medan husse tog bilen upp till tjärnen. När vi kom upp var vi lagom möra och hade fått ur oss lite överskottsenergi vilket skulle visa sig i mitt fall i alla fall.

Jag fick börja och matte hade sin plan klar. Hon skulle skjuta ut en apport (mörkröd så den syntes inte ute på vattnet), långt ut på tjärnen och när vi gjort allt annat så skulle jag få ta den på dirigering från en position långt upp på land. Som en god början, med lite uppbyggande tanke, så sköt hon ut en dubbelmarkering (med nya dummisarna), vita dummisar bland vita näckrosor och med startpunkt en god bit upp på land. När jag var på väg in med den andra markeringen kom en tredje men längs efter strandkanten i strandgräset. Jag kom in, lämnade av, matte skickade och trodde att jag skulle ta den sista markeringen. Men se jag kom minsann ihåg den första också så jag drog i väg, långt ut på tjärnen och hämtade den först……SEDAN hämtade jag den fjärde och sista markeringen. Husse sa: MEN det var det värsta jag har sett! Nu fick matte för att hon tyckte jag var dålig att markera förut på dan, så det så! Om hon gör det intressant och värt att lägga på minnet, då är jag alert och tycker det är mödan värt. Få se om hon har lärt sig något av det här…..:L Tjenixen! /Garbo

100711 I går också!!!

 Greta berättar:

Igår åkte vi alla fem till ”Toutinviken”. Vi fyrbeningar blev utsläppta ur ”skuffen” och fick springa fritt en stund. Behöver jag säga att vattnet drog? Garbo och jag gick ju ner och badade lite själva men Atte såg ut att vilja men inte våga så då tog matte fram bollkastaren igen. Det är märkligt sa hon, men du Greta blir faktiskt mycket lugnare när du väl får göra något…… och så fick vi apportera varsina bollar med varierade storlekar. Tyvärr såg hon att skenet bedrar. Jag fick en låååång boll i kanten på en ”rörvass” och då visste jag helt plötsligt inte riktigt vad jag skulle göra. Gick inte att få mej i vattnet ens så jag fick en ny boll åt ett annat håll och Garbo fick ta den första på dirigering. Klart hon skulle fixa den, mallgrodan! Till mej sa matte att: ”Du kanske inte är så cool som du ser ut trots allt, men det är i alla fall skönt att du kan sitta stilla vänta på din tur.

När vi ”motionerat” en stund gick vi upp på en kulle och husse satte sig på en stol och jag fick apportera till honom. Från början kastade han några dummisar själv men det blev så korta avstånd så han bad matte om hjälp. De som var korta hade jag lite svårt med men de som var längre spikade jag. Hmmmm. märkligt sa husse. Nåja, det var inte helt enkelt någon av dem för det var riktigt långt gräs och ingen vind så det gällde att nosen var påkopplad.

Efter mej var det Garbos tur men jag utmärkte mej då också. Först öppnade jag gallret till baksätet och hoppade dit. Det så matte så hon stoppade tillbaka mej men medan hon och Garbo gick till vattnet så rev jag helt enkelt ner hela härligheten. Matte (och för all del Husse också) var inte så glad på mej kan jag säga….. Passa dej du! Nästa gång kanske du får stanna hemma när du inte kan uppföra dej sa matte…. Du store tid, hur säger man att man ångrar sig? Hoppas de glömmer det fort, fort, fort, för jag vill verkligen följa med. Det är ju så kul!! Nä nu ska Garbo få berätta vad hon gjorde. Vi kanske hörs i morgon? /Greta

 Garbo berättar:

När det äntligen blev min tur fick jag börja med dirigeringar. Matte hade satt ut två käppar och preparerat med fyra dirigeringar. Den första skulle jag ta rakt på men med en störingsmarkering ganska tätt intill den tänkta linjen. Vi stod på en kulle så jag skulle nerför en svacka och över ett dike och några meter in på nästa fält stod käppen med en dirigering. Det var ju skitenkelt ju och rätt kort, kanske 40 m?

Nästa skick gick snett över till den andra pinnen också den från kullen och över diket till nästa fält men en bra bit till vänster om den första. Dessutom gick dirren över fältet som Greta hade fått sina markeringar i….. matte blev mycket nöjd över mej!

Nu skickade matte mej till den ”tomma” pinnen igen, stoppsignal och tecken till vänster. Spik blev det! Den sista apporten som fanns vid den vänstra pinnen fick jag också ta snett över fältet med samma resultat som tidigare. Det kanske är så att övning ger färdighet, sa matte!

Nu gick vi ner till vattnet, jag hade fullt med fröer i både päls och ögon så det kunde vara bra att göra någon vattenapport för att få bort det, tyckte matte. Härligt! Jag fick en dubbelmarkering, först en lång markering med kula och sedan en något kortare men åt precis samma håll. Jag var rätt stolt och matte sken som en sol när vi kom tillbaka till bilen. Leendet slocknade dock när hon såg vad Greta hade gjort.

Hoppas det blir mera kul i morgon, skulle visst vara finväder då också och det verkar som om ju bättre väder desto säkrare är det att vi får ut och träna. Atte har också blivit bättre och bättre i rumpan så det ser rätt bra ut just nu. Hoppas vi hörs i morr’n! /Garbo

100710 Härliga sommar!

 Greta berättar:

Just nu tycker jag att sommaren är riktigt härlig. Igår åkte vi allihopa ner till sjön så vi ”fyrbeningar” skulle få bada lite, det var ju så varmt. T o m Atte uppskattade att få ta sig en liten simtur. Först fick vi springa och göra lite som vi ville men det blev ingen riktig simtur för någon av oss. Då tog matte fram bollkastaren och vi fick hämta några bollar vardera. Jag och Garbo fick riktigt långa och Atte några kortare. Atte har fortfarande ont i rumpan men han uppskattade faktiskt simturerna. Förmodligen gjorde det inte så ont när han simmade, det är kanske värre när han bara går?

Men vet ni vad? Matte tyckte jag skötte mej riktigt bra när det väl var dags att få hämta bollarna från vattnet. Jag var mycket mera stressad på väg ner. Matte säger att det ser ut som om det blir bättre och bättre ju mera jag får jobba. Äntligen har hon också fattat hur det ligger till! Få se om det blir nåt kul idag också….. Ha de! / Garbo


 Garbo berättar:

När vi kom hem från sjöturen fick jag följa med matte upp till Bodtjärn för lite enskild träning. Först fick jag fyra dirigeringar med olika svårighetsgrad. Matte konstaterade att så länge som jag ser en störning (tex en störningsmarkering)  är jag lätt att hålla därifrån. Däremot om jag vet (eller tror mej veta) var det finns något och matte säger annat (om det är i närheten) då litar jag inte riktigt på matte ännu. Hon säger att det får vi träna på tills jag blir övertygad! Och tänk, jag tycker det låter fullständigt underbart! Då är det mycket mera träning i sikte.

Vi gjorde också markeringar på hygget med apportkastare. Två av tre var jag riktigt, riktigt duktig på men den andra virrade jag bort. Då upptäckte matte också att jag inte var så duktig på inkallning som hon trodde. Nu blir det mera inkallningsövningar i träningen sa hon. Det lät inte så kul, tycker inte om att komma in utan apport men hon lovade att hon skulle göra lite roliga övningar för mej. Tro det, den som vill!

Vi avslutade på vattnet med en dubbelmarkering som blev en trippel….. eller kanske en dubbel + en dirigering…. Det gick till så att matte sköt ut två apporter med apportkastaren. Den första som hon sköt åkte rakt igenom tyget så den ”rullen” stannade ca 15 m ut i vattnet, den ”riktiga” landade säkert 50 m ut (hon hade laddat med röda skott). Hon var också osäker på att jag uppfattade vad som hände, den inre apporten var ju svart. Nåväl, hon sköt den andra åt andra hållet bland alla näckrosor. Den var också riktigt lång och det blev lite sicksack ut men i rätt riktning så den var godkänd sa matte.

När jag skulle gå ut på den nästa så var det ju ”tygrullen” som jag hämtade. Lätt som en plätt! Så skickade matte mej en gång till och jag stack iväg. Naturligtvis måste det ju finnas något mera eftersom hon skickade mej. När jag kom ut en bra bit drog jag mot höger men apporten hade flutit iväg lååååååångt åt vänster. Matte styrde om mej två gånger (signal – tecken, signal – tecken) och jag fixade det galant. Den hade dessutom drivit in mot stranden så den låg ca 20 m från strandkanten men säkert 70 – 80 m från utgångsläget. Matte tyckte jag var skitduktig, härligt! Dessutom kom hon på långt efteråt att jag faktiskt hade simmat hela vägen tillbaka trots att det var så nära till kanten, så då fick jag lite mera beröm.

Ibland är livet härligt! Simma lugnt! /Garbo 

100708 Vattenjobb! Jippi!

 Garbo berättar:

I går var det dags för en tur upp till tjärnen igen. Husse, Atte o Greta var också med och husse satt och höll ordning på ”sina” hundar medan matte och jag jobbade lite. Hon tyckte jag skulle få börja medans hon var koncentrerad och ”snäll”. Hon blir liiiiiite stressad av Greta för hon har lite för mycket energi ibland. Hon säger detsamma om mej, jag blir liiite stressad i början när Greta o Atte är med.

Matte hade preparerat en låååång dirigering genom att skjuta en ”kula” med apportkastaren innan vi fick gå ner till tjärnen. Sedan fick jag en dubbelmarkering (med apportkastare), blev inte så bra, matte fick styra på den andra. Hmmm sa matte, vi måste nog ta dirigeringen innan den driver iväg alltför långt så vi gör om det där sedan.

Dirigeringen gick kanonbra, tror t o m husse blev lite impad! Sedan gjorde vi en ny dubbelmarkering och nu var det spik. Sedan fick jag sitta som backup när Atte körde med bollkastaren. Han hämtade ett antal bollar men var inte riktigt på humör…… Jag fick hämta en boll från vattnet som matte skickade iväg till mej när Atte var på väg in. Sedan skickade hon en boll på land till Atte för att han skulle springa av sig lite vatten, men den virrpannan så inte ens åt vilket håll den for (det gjorde inte jag heller). Ny boll åt annat håll som Atte fick leta och matte skickade mej på dirigering på den första bollen. Några stopp och riktningsanvisningar så kom den också in.

Nu var det Gretas tur. Hon fick också bollar på vattnet och skötte sig riktigt bra tyckte matte. Hon fick också avsluta med en boll på land som hon totalt missade. Ny boll åt annat håll som hon fick leta, dirigering för mej på den första som var en riktig luring. Var nog inte mer än 15 m men åt samma håll som den jag först hade hämtat (Attes). Stoppsignal = tvärstopp, söksignal = dammsugning. Summa kardemumma: Bollen till hem till matte!

När vi kom hem fick vi mat men sedan gick Atte och ställde sig bakom matbordet i matrummet och bara stod. När vi skulle ut och rasta oss ville han egentligen inte gå med. Matte kollade analsäckarna som var rätt fulla men de gick inte tömma…… Han sov lite oroligt i natt. I morse ville han heller inte följa med på rastningsrunda men då tog matte honom ensam och till slut så gjorde han i från sig men någon mat ville han inte ha.

Det blir besök hos veterinären idag! Veterinären i Grimnäs hade fullt hela veckan, Djursjukhuset hade bara akuttid så det blir till att testa nya djurkliniken Eira. Vi håller tassarna för att det är enkelt att komma tillrätta med problemet. Tjingeling! /Garbo

100705 Hej å hå vi tränar på…..

 Greta berättar:

I fredags åkte vi ner till ”gamla badplatsen” och där blev faktiskt matte o jag ovänner…… eller matte blev ovän med mej. Jag tyckte ju det var såååååå kul att äntligen få bada lite, varmt var det också. Det slutade med att jag fick gå undan och sitta långt ifrån och så fick Atte o Garbo köra lite med bollkastaren.

När jag så, efter ett tag, insåg att det blir nog inget för mej och jag slutade hetsa upp mej då fick jag också simma lite. Fick också några markeringar med tennisboll men då frångick matte sina principer och jag var tvungen att titta henne i ögonen innan jag fick lov att gå. Hon sa att jag genast blev minst 60 % lugnare och mera skärpt. Ska man tro på det?

Igår eftermiddag fick vi en snabbtur upp till tjärnen. Det var meningen att vi skulle träna med Cindra och Busan och deras husse men först fick han främmande och sedan skulle vi få främmande så matte tog med oss allihop för en liten sväng där uppe. Husse var också med. Jag och Atte fick sitta bredvid husse medan matte ”körde” Garbo och vi var båda mycket lugnare så det var nog en bra medicin sa matte.

Jag gjorde det jag skulle utom att jag missade en markering med tennisboll på land. Den fick Garbo leta efter sedan men tji fick hon också. Bollen är borta! Nu vill hon få berätta lite också så….. tjingeling!/Greta

 Garbo berättar:

Jag känner att jag har lite fördel just nu. Jag fick faktiskt följa med till Tandsbyn i lördags och träna. Det var skitkul men det gick inte så där överväldigande bra. Vi fick svåra markeringar och vi lyckades inte särskilt bra heller. Däremot slutade det riktigt bra. Vi fick göra några långa markeringar med ”Bumper Boy” och de gick kanoners. Slutet gott, allting gott sa matte.

Idag blev det träning för mej och Cindra uppe vid Bodtjärn. Bortsett från första dubbelmarkeringen tyckte matte  att jag skötte mej riktigt bra. Vi gjorde också några (dolda) dirigeringar, varav en var med störningsmarkerning. Ett närsök och en enkelmarkering med apportkastare på vattnet hann vi också med. Markeringen var rätt lång på blankvatten….. eller blankt, det gick stora vågor så det var väl inte helt lätt ändå. Hur som helst så var matte jättenöjd med det jag presterade idag! Hoppas det blir mera träning i veckan. Ha det! /Garbo

100701 Matte har nog fått en riktig ”knäpp”!

 Garbo berättar:

Jag tror, eller jag vet, att matte måste ha fått en riktigt knäpp. Nu får jag minsann träna av bara attan. I söndags fick vi hälsa på Busan, Disa och Cindra och deras husse Roland och matte Berit i deras sommarstuga. Då fick vi faktiskt träna allihop. Jag och Cindra började med lite markeringar som iof inte gick så där övertygande bra. Med lite justeringar och ändringar så slutade det rätt bra ändå.

Greta fick också markera tillsammans med husse och sedan fick vi allihop köra fält. Det var rätt tungt för vi körde dels på en myr och dels i en rätt kraftig skogsbacke. Jag o Cindra började även här men Matte lurade mej och skickade ut mej på en sista apport som blev kvar när sista hund hade kört. När jag jobbat som attan visade det sig att den var inne….. Nu fick jag träna uthållighet, inget ont som inte har något gott med sig sa matte….. Hmmmm….

På måndag var matte och jag ute själva och körde dirigeringar på både längden och tvären. Behöver jag säga att det gick kanonbra. På kvällen fick vi åka upp till Bodtjärn då vi allihop fick lite apporter med bollkastaren på vatten

På tisdag åkte vi alla upp till Bodtjärn igen och körde både fält och markering med apportkastare (utom Atte som fick med bollkastaren). Greta började och när det sedan blev min tur så hade hon missat en av dubbelmarkeringen på vattnet så den skulle jag få ta via dirigering. Den hade drivit iväg långt……… både långt till vänster och ut på tjärnen. Matte uppskattade att det var nog över 150 meter och ingen båt hade vi….

Behöver jag tala om att matte blev riktigt, riktigt nöjd med mej? Den där fixade jag lätt, det var ju bara att ta lite anvisningar från matte!

Igår kom Birgitta o Haimon. Då blev det både vin och vatten men mest vin tyckte matte. Vi körde dirigeringar, även då på både längden och tvären. Jag började kanonbra men sedan visade jag matte att vi har liiiiite att träna på också. Bra i o f sa matte, nu vet jag vad du inte är särskilt säker på. Hmmm, blir nog hårdkörning på det är jag rädd.

Haimon gick också bra. Började tveksamt på stopptecknet på långt håll men sista övningen blev kanoners! Han är på G och vi ska hålla tummarna nästa onsdag för då ska han på WT i Bispgården. Heja, heja. Vi fick också köra lite markeringar med apportkastare i långgräs. Lite knepigt men vi fixade det också.

I kväll har matte sagt att det blir ”frikväll”. De är bortbjudna på mat hos Potifar men vi får nog också följa med som det lät. Kan ju vara idé att ta frikväll idag då det är skitväder idag. Kom en liten skur igår kväll också men inte så det gjorde något. Däremot började det att åska och vi jobbade under en kraftledning så därför slutade vi lite tidigare än tänkt. Det var meningen att vi skulle köra lite vatten också men med facit i hand var det nog rätt att sluta när vi gjorde för vi slutade i dur!

Träna på, det ska vi göra. /Garbo